Mmm, hon är som en dröm singerad "Töcksfors"...../Patrik, förundrad

Vi har en en del blogglänkar på vår sida. Dessa är folk som vi känner sen tidigare och som vi försöker hjälpa lite med läsare och så (Jaa jag är fullkomligt oödmjuk för att det blir roligare så). Men till mitt stora förtret så har dessa människor riktiga liv tydligen då de inte bloggar så ofta som man kunde önska, detta stör mig mycket då jag tror att våra liv är så mycket tråkigare eftersom vi bloggar så ofta (inser att man kan vända på resonemanget men det fyller inte mina syften just nu). 

Jag önskar alltså fler roliga blogglänkar som man kan fröjdas åt. Nedan kommer en lista på förslag till er på bloggar jag gärna skulle vilja läsa. Känner ni er träffade av beskrivningen så är det nog bara en slump, det är INTE dig jag tänker på ditt ego.

- SPT- bloggen: Här står det om resor till fjärran länder och betyg på Stockholms singeltjejer i skala 1-7. Finns även en del matnyttiga tips för er med gröna fingrar. 

- Hundar och ungar- bloggen: En blogg om två hundar med fullkommligt olika sinnestillstånd som bjuder på en del funderingar. Detta följs upp med storys om två barn som pockar på den föräldralediga mammans tid och engagemang. Syrliga kommentarer utlovas om allt ifrån hundägare till ICA - maxi incidenter. 

- AROSpojke- bloggen: En filosofisk blogg om en ung mans strävan efter upplysning i en cynisk värld som inte ger honom alla rätta svaren just då han behöver dem. Anektdoter om berusning, brustna hjärtan och kamratstöd utlovas. 

- Bäverbloggen: Valfri beteendevetare som strrävar efter det rätta jobbet och inte riktigt förmår sig släppa studierna då nästa kurs kanske kommer att ge en det rätta övertaget på den ansträngda marknaden. En lång tids bloggande om CSN och grusade förhoppningar utlovas. 

- Middagstippset- bloggen: En kock, låt oss kalla honom F lägger dagligen ut ett recept på mat som läsarna kan få ta del av och på så sätt öka på sina matlagningskunskaper. Färgglada kort och en del "är det förbjudet med salt" - kommentarer utlovas. 

Mm, det var några uppslag, nu är det bara att vänta och se vad ni gör med dem. Starta nu inte fel blogg för det skulle bli skitkonstigt./Patrik, fortfarande på jobbet.    

  

Jag skulle vilja åka utomlands, detta eftersom jag inte har lämnat landet på (håll i er nu) 9 år!!! I okktober 2001 var jag i USA, det var sista resa, galet. Har en kompis som tycker synd om sig själv om han inte rest utomlands på tre månader, PERSPEKTIV. Det är inte det att jag hatar att resa, tvärtom så gillar jag det lika mycket som alla andra( förutsatt att alla andra gillar att resa) men det har liksom inte blivit av. 2004 började jag ju plugga så efter det har det inte funnits pengar och innan det så var jag mest bitter.

MEN nu!! har lyckligaparet en resplan, vi drar nog i slutet av augusti till........Stockholm och sen norrland! Men wtf, min lilla familj är bilåkare och Statoil har bra kaffe. Den första anhalten är för att vi ska träffa min släkt och vänner och den andra för att Anna inte har sett sina två bästa norrlandsvänner på över ett halvår, men nu är dem förvarnade så nu kan vi inte backa ur. Men palmer och sand lär det inte bli så mycket av den här gången heller. Men det kommer, och det kommer snart./Patrik, i sanningens tjänst....igen då.

Här ser vi klart och tydligt hur harmonisk den unga mamma är då  hon agar sitt barn.


Anyway, pisseblöta ylletröja! Det är höst här, verkligen. Det regnar som fan och det blåser som satan. Vi skall åka och storhandla innan jag börjar jobba kl 15. Vi ska bara för det höga nöjets skull storhandla på mitt jobb så jag får lite känsla. /Patrik, oh the joy.

Då har jag spenderat en dag till i ingemansland och eftersom jag ändå var där så snokade jag rätt på vad de, eh, smarta norrmännen läser. Nedan följer två förslag.




Den första boken ut idag är den här, vågar jag säga en blivande klassiker? Här finns svaret på vad alla vetgiriga norrmän har grubblat på i årtionden. Den är dessutom på Rea!!




Eller för den vetgiriga mer nutidsorienterade! Detta alster var dock till ordinarie pris, men ha lite is i magen för guds skull så ska ni se att även denna kommer på rea tids nog, bara den värsta hypen har lagt sig. /Patrik still not impressed.

Jag bestämde mig för att ta en promenad med Isa för att inhandla storpack blöjor och tandkräm och diverse andra livsnödvändigheter för att överleva vardagen. Lång story kort:

Vägen till köpcentrat tog ca en dryg halvtimme.
Isa knorrade i magen under shoppingen och jag tappade en lins, blev frustrerad och hävde ur saker ur vagnen för att kunna lämna den utanför medans jag bar på ungen i affären.

Vägen från köpcentrat tog 45 dryga minuter.
Det började regna.
Isas barnvagn blev genomblöt.
Isas täcke blev genomblött.
Isas mamma blev genomblöt.
Isas mormor blev genomblöt
Jag gick med en femkilosunge i sjalen på magen, en femkilosryggsäck på ryggen, en dyngsur barnvagn skjutandes framför mig med massa varor i och ett paraply som skydd för det värsta för Isa i handen.

Väl hemma upptäckte jag att jag tappat nycklarna någonstans. Skit och pannkaka!!! Och såklart gjorde jag det dummaste och ringde Patrik och berättade. Jag skulle nog inte kommit undan ändå eftersom han jobbar på köpcentrat där jag förmodligen loosade nycklarna.

Allting är nu genomsurt och hänger på tork, utom barnet som jag, med stort mod och styrka, skyddade från ovädret tidigare. Medans hon sov HELA vägen hem kämpade jag i mitt anletes svett för att beskydda mitt barn. Men om Patrik var tacksam? Han hånade mig bara för den lilla nyckelincidenten. Om han bara kunde ta och växa till sig nån gång.

//Anna, den generösa och ödmjuka i förhållandet

Det har aldrig varit lyckligaparets ambition att vara tjatiga eller långrandiga. Inte heller har vi någon agenda som gör gällande att vi skall mjölka varje ämne (barnet undanget) tills det inte finns något kvar. MEN, och det finns ett stort sådant. Idag gör jag ett undantag gällande den här nyckelhistorian som vi har bloggat om idag.

Min rara fru som i triumf (felaktigt) hävdade att JAG var en slarver och hade gömt nyckeln i min väska har idag bevisat VEM av oss som inte borde vara betrodd varken med nycklar eller mopeder. Då hon S L A R V A D E bort hemmanyckeln på ett köpcentrum idag!!! (yessss). Vill tillägga att jag är 13 mil därifrån och således INTE kan lastas för det här. 

Sådana här ögoblick skall avnjutas med ett gott vin (cider i mitt fall men ändå) och några sarkastiska vänner./Patrik, JAG vilar min låda!  

I Norge har man tydligen för mycket barn. Detta har under dagen blivit pinsamt uppenbart då vid 4!! tillfällen idag har har ringt i min telefon angående bortappade barn alt föräldrar. 4 ggr?? Det är ungefär varanan timme sen vi öppnande. Koppel eller sele, eller varför inte sätta dem i vagnen, något borde man ju kunna göra?

Men det är nog en norsk åkomma då upphittat lådan här till skillnad ifrån andra centrum jag har jobbat i är kollosal. På en vecka har vi fått in tre plånböcker samt 11st påsar men kvarglömda affekter!! Bara där har man så man kan starta en egen affär./Patrik, i regnstormens grepp

Det där med nyckeln, jag har då aldrig tappat en nyckel och detta är unikt då jag i jobbet handhar över 7000 nycklar dagligen. Igår vill jag minnas att jag med min dyra hustru hade samtalet "jag vill inte att du hittar nyckeln och planterar den i någon av mina kläder endas för att slippa få skäll". Jag var tydlig med att det skulle hånas men inte så mycket dock, detta för att även jag har mognat.

Nu blev det ju inte så som bekant, hon "hittade" nyckeln lite lämpligt då jag var 13 mil bort. But I love her ändå!/Patrik, har koll på SINA nycklar.

Herrejävvlar vad skällning jag fått för att jag slarvat bort vår reservnyckel till bilen. Jag, som tjatar och gnatar på Patrik för att han inte städar på det vis jag vill, för att han slänger sopor UTANFÖR soppåsen (vilket oxå är mitt fel för att jag köpt för stor sophink) och för att han inte hänger eller viker tvätten rakt.
Jag har skämts som en hund eftersom jag vet att jag i vanliga fall inte är så slarvig och jag har dragits med dåligt samvete i flera veckor nu för att jag, som nybliven mor dessutom, förefaller tappat all ansvarskänsla.

Idag letade jag extra noga IGEN efter bilnyckeln.

Behöver jag egentligen skriva att bilnyckeln idag återfanns i Patriks ryggsäck (dessutom i ett fack som jag aldrig sett förut).

//Anna, vilar sin låda

Viktigt i nyheterna:

- Amy Winehouse har fått besök av Michael Jacksons spöke enligt sångerskan själv. MJ skall ha bett Amy att sluta med drogerna, detta så att hon inte skall förlora allt. Hon tycks ju redan ha förlorat vettet så det kanske är lite sent påtänkt. 

- I en razzia i Sudan så greps ett antal kvinnor enligt deras oanständighetslag. Några av dessa har redan fått sina straff, 10 piskrapp var rättare sagt var kostnaden för deras enorma fräckhet att bära byxor på sig offentligt. Jag kan inte låta bli att bli imponerad. Jag försöker vara öppen och icke fördömande mot andra kulturer men ibland är det jävligt svårt att inte sätta sig på sina höga hästar och tycka att många andra ligger jävligt långt efter. 

-  På inrikesfronten så har det hänt mycket. En bilist tex, vart biten i kinden av en busschafför. Bara en sånt sak.

- En brevbärare fick sparken eftersom att han hade låtit barn titta på när han kissar. I gengeld hade barnen fått åka postbil och hjälpa till med tidningsrundan. Låter som en win win situation för brevbäraren som uppger att han har ett stort intresse för barn men att det inte är av sexuell natur. Har vi hört den förut i några uppmärksammade rättegångar?

      /Patrik, ska JOBBA vidare.

Sitter och kollar på utbildningar, fann en och annan pärla men sen skall man ju komma in också. Kursen "våld mot kvinnor" låter ju mer och mer intressant måste jag ju säga. Finns det speciella sätt att slå dem på eller? Sen den där kursen "förebyggande mot hälsofrämjande fältarbete" låter spännande. Klart man vill jobba emot hälsofrämjande arbete, det hörs ju på namnet att det är trist, säkert varken nikotin eller alkohol.

Nu slutar jag snart så då kan bloggandet ta fart på riktigt. Frun och barnet är hos mamma/mormor sin och jag skall hem för att SOVA. Somnade skitsent i går och gick upp FÖR jävla tidigt.

ÄR DET NÅGON SOM HAR ETT JOBB ELLER SOM HAR SETT NÅGOT SOM JAG KAN SÖKA SÅ VARSÅGOD ATT DELA MED SIG. (ville bara säga det ifa det nu var någon som gick och trodde att jag hade börjat gilla det här vaktlivet igen). /Patirk, här idag i morgon Töcksfors.

Där jag idag jobbar (ett köpcentrum) så ligger det i personalmatsalen en namnlista där facket i samarbete med ett antal handlare kräver att butiksrånen upphör. En hedervärd ambition det där, då de har fått tillräckligt med namn så kommer dem att skicka dem till Beatrice Ask (justitsieminister). Har jag missat något eller har Beatrice och co alltid jobbat för FLER butiksrån? Borde man inte i första hand gå till sin arbetsgivare och kräva en säker arbetsmiljö?Visst kan det handla om att samhället skall ta sig ansvar bla bla bla, men om det handlar om att fördela resurser så kanske det finns andra typer av brott som prioriteras högre. Inte sagt att man skall skita i butiksrån men det känns lite fånigt att man ska skriva under en namninsamling och därefter tro att man har gjort sitt. Hade hellre sett att facket ställde arbetsgivarna mot väggen och avkrävde dessa en högre säkerhet, eller åtminstonde OCKSÅ. /Patrik, är säkerhet.   

And here we go again.

Idag vill jag introducera en ny bekantskap i BVC-sammanhang. Den obligatoriska chefslattemamman (CLM - uttalas med fördel "slem"). CLM:en på Västerstrands BVC var en lång, tränad tjej 30 + med kortklippt mörkt hår och förmodligen diverse tatueringar som gjordes i tidiga tonåren och som idag ånras bittert när hon blivit äldre och visare (läs: visast i heeeela världen, eller åtminstone vårdcentralen). CLM:en stegade in i väntrummet med sin hunsade vapendragare (också en obligatorisk figur i dessa sammanhang) och deklamerade högt och tydligt att man bör skriva upp sig på föräldragruppslistan så att man INTE missar något VIKTIGT. Vapendragaren nickade storögt och drog fram sitt ena bröst för att visa att hon minsann inte räds offentlig amning. Hon fick en godkännande blick av chefslattemamman och de satte sig ner för att diskuteralängd, vikt och barnvagnar med resterande väntande. När vapendragaren inte fick fram tutten fort nog så knorrade hennes knodd en aning. Hon sa då, rätt ut i rummet som lite ursäktande - oj, hoppas att det inte sprider sig med tårarna. CLM:en tog genast över och gjorde om ursäktandet till ett uttalande om vad alla därinne borde förstå, nämligen att det hade redan inträffat en gång tidigare så CLM vet minnsan hur det kan gå. CLM fortsatte att proklamera hur det en gång hade gått då hon hade varit på babymassage (så fick hon snyggt in att hon hade gått på babymassage och därmed så steg hennes aktning hos de hunsade massorna ytterliggare) och vapendragaren fortsatte att storögt lyssna och hade sedan länge gett upp alla försök att själv få ursäkta sin bebis hemska beteende.

Barnmorskan kom ut och sade att dem som inte har några frågor kan väga och mäta sitt barn själv här, och så pekade hon på ett bord med våg och sånt. Vapendragaren reste sig efter en godkännande nick ifrån CLM och gick bort och började klä av sitt barn för egenvägning. Vägningen gick som en dans men när det kom till mätningen så knorrade bebisen lite, CLM:en var inte sen att assistera, hon tog sonika över barnet och sträckte ut ungen så att det knakade. Barnet skrek och CLM:en sa någonting som drunknade i barnskrik. Sen fick mamman tillbaks sitt skrämda barn.

Det hade nu blivit CLM:ens tur att träffa BM. När hon gick ut ifrån BM's kontor så var det inte som att hon hade fått svar på frågor därinne utan mer som att hon hade hjälpt BM med något. CLM gick malligt fram till klädhängaren i väntrummet och såg där en napp. Hon frågade med myndig stämma om det var min napp. - nej sa jag, jag använder inte napp. CLM kom av sig och såg på mig som att jag var hälften obegåvad och hälften omogen. - Har NI glömt en napp här? Lite skamset svarade jag att vi inte lagt VÅR napp vid klädhängaren, varvid hon snörpte sin chefsmun och stegade ut till den lyxigaste av lyxvagnar i kapprummet och la ner sin guldklimp till bebis.

Patrik sa senare att det här med föräldragrupper skulle varit intresant att studera mer ingående men risken finns ju att man dras in i helvetet själv. Han jämförde det med långgolf. Alltså - något man föraktar och anser vara förkastligt och bara av den anledningen inte törs prova på utifall att man skulle tycka om det.

//Anna

(btw. vill man bara inte skrika att ALLA ungar har växt på längden, gått upp i vikt och är pruttiga i magen i ett sånt där väntrum??)

Sååå då var vi hos Isas farmor på landet då. Vi tittade på tjurarna och åt mackor, kött och pepparkakor, det är sådant man gör där. Isa hade den goda smaken att vara på sitt charmigaste humör.



Förutom när vi försökte få henne att sova med en lurvig hundvakt/ (barnvakt) som vi hittade. Wilma (hunden) kröp nära Isa sen när Isa fick ett bitchfit så retirerade hon. 



Det hans även med en lite promenad på landet. Det var trots allt en stor dag för Isa då hon för första gången lämnade Värmland. Hon var som en knippe solsken ända tills vi var tio minuter hemifrån då exploderade hon i tårar och skrik. Det hade dock sin förklaring, hon hade bajsat ner sig så till den milda grad att inte ens favvo- nappen klarade sig undan fekalierna./Patrik, på väg till sängen.

I*dag har vi åkt till farmor för att öva bebisbilåkning. Jag är faktiskt ledig en hel dag sammanhängande och då måste den ju nyttjas...Återkommer i eftermiddag./Patrik, bilburen

Är på jobbet, det suger, men frun och den där lilla människan som nu mera sover hos oss och därigenom effektivt hindrar oss ifrån att kramas kom och besökte mig här. Det var trevligt men jag fick stå för kaffet och dem tog bilen med sig när dem åkte.

Anna och jag beställde en kaffe var, till det ett glas vatten. Vi var rörande överens om varför vi inte käkade den sedvanliga transfett och socker buffen till kaffet. Vi känner oss helt enkelt för stora. Nu vet jag att det här kan uppfattas som ett lyxproblem och att det finns dem som har RIKTIGA problem med vikten men för oss som båda är nojiga kontrollfreek när det gäller just vikten så är det en stor sak. Det hindrar oss ju iof inte att äta godis hemma men det på något vis är en annan sak. Själv har jag lösningen, inte banta, inte träna ihjäl sig. Jag fick en storartad ide av Steve Griffin, jag hyr en snubbe som går bakom mig och blåser i en tuba för varje steg jag tar. Vet inte men det känns som det enda rätta nu, två toner, en för varje sida jag lutar åt i min vaggande gång.../Patrik, får alla Stora idéer på jobbet.  

Är lite trött på alla människor som frågar hur något är bara för att dem själva vill ha frågan tillbaka så dem får prata om vad det nu är dem vill prata om. Är lite trött på dem som aldrig lyssnar, eller på dem som begränsar sitt lyssnande till att snappa upp ett nyckelord i ämnet och sen häva ur sig alla deras erfarenheter i ämnet utan att låta den som tog upp ämnet för att den hade något att säga få komma till tals. Är lite trött på att sitta och lyssna på någon som bevisligen inte kan eller vill läsa av de signaler man säder ut om att man inte är ett dugg intresserad av det den nu sitter och pratar om.

För dig som nu tror att du är intressantast i världen när du berättar ditt jobb/skola, hobby eller dylikt kommer här en liten lista på tecken du kan leta efter när du har dina monologer, för det är monologer, även fast du tror att det är en diskussion. 1: Får jag någon respons, utöver - jah, - hmm eller - oj då ? 2: Vad har den andra personen under de sista 5 minutrarna tillfört diskussionen, har han/hon inte tillfört någon finns det en risk för att du har att göra med en som faktiskt hur konstigt det än kan vara inte tycker att det du pratar om är lika spännande som du. 3: Vad är min ambition med samtalet, vill jag bara häva ur mig en massa utan att bry mig om vem motagaren för stunden är? Isf kanske jag borde skaffa mig en blogg ist där ensidig kommunikation är grunden. 4: Om du missar att personen byter ämne så fort ni kommer in på det där som du tycker är så fantastisk så finns det en risk för att det kanske bara är kul i din värld. 5:  Om han eller hon hela tiden vill gå därifrån eller lägga på luren när ni snackar så finns det antagligen en orsak till det.

En av det tristaste bieffekterna är att sådana människor kanske egentligen är trevliga men dem blir så fruktansvärt tråkiga. Men det mest slående när det gäller det här är hur dumma somliga är. Då man bara pratar själv kan inga nya intryck tillkomma och på så sätt har man slutit dörren till sin egen utveckling. Det är som en ond spiral där människor som inte har alla pommesfritt på tallriken hamnar mer och mer efter, men är man så dum så lär man ju inte märka det ändå, och är man så dum så lär man ju inte ta åt sig av vad någon skriver på en blogg ändå./Patrik, lite tröttare.      

Jag har tappat bort min bilnyckel!! Och som kakan i dammen så håller Patriks nyckel på att tappa all energi och dö bilnyckeldöden så vi måste hitta min. Jag minns inte ens när jag körde bil senast. Detta kommer från personen som förut avverkade 100-150 mil per vecka i två års tid. Så min skuld lägger jag på att om man tvingas lägga bilköreriet på hyllan så försvinner allt som har med bilen att göra i och med det. Bajs. Vem lurar jag? Bilnyckeln är borta och vi kommer väl få spendera lite pengar på en omkodning och en ny. Hallelulja! Vi som inte vet vad vi ska lägga alla pengar på!

//Anna, frustrerad

Dumma norrmän har dumma böcker, en logisk slutsats som här skall bevisas. I en norsk bokhandel så fann jag vid en kortare undersökning följande titlar. (Ja, det är så här jag får dagarna att gå).



"Det skall ju börjas i tid", heter det. Det stämmer även om man skall förvirra någon, tex med en barnbok som handlar om en elefant men som heter "Katten min, den dummaste i hela världen". Om norska katter ser ut så där så skulle jag inte vara frivillig på lådtömning.



Sen kommer vi till vad jag tror är en bok om osäkerhet. Mannen på bilden tycker tydligen att han inget är värd då han kaller sitt alster för bagateller. Eller är det kanske norska för tagateller? Isf, en kokbok? Så många frågor så få svar.



Sen till den roligaste av dem alla. Ser ut som en deckare men vem är det på omslaget? Dr: House i färd med att göra en rektalundersökning på en bångstyrig pensionär månne? Mystiken tätnar och jag finner ingen väg ut./Patrik, läser böcker på svenska. 

Såhär tvättar man uppenbarligen barnen på våran gård. Praktiskt värre. Killen på bilden skrek som en stucken gris när han cyklade omkring. Ja ja, så går det om man varit stygg! (Om det inte syns så HÄLLregnar det på bilden)
'
Nu har jag diskat, tvättat och förberett maten tills ikväll och ungen bara fortsätter sova... När jag har tråkigt, vad är det för stil? Jag kanske måste peta ordentligt på henne så hon vaknar och gråter och jag har nånting att klaga på igen.

//Anna, bored

Vad hände med Alex Shulman?? Han blev farsa och pang bom så är han en ödmjuk och rent av vettig jäkel. Eller tycker jag bara så för att han och jag tillhör samma kategori nuförtiden? Småbarnsföräldrar. Eller har han blivit en helt ny och sympatisk människa?

//Anna, förvirrad igen.

Fan galet att köra 26 mil om dagen för att få jobba 10,5 timmar. Jag sov halva sträckan idag, ingen ide att sitta vaken då jag hittar i sömnen. Hur som, det blir väl roligare när lönen kommer.

NU till Liberia (så klart): Dem tycks ha lite föråldrade åsikter om sex där (med våra mått mätta). I två artiklar efter varandra kan man i Aftonbladet läsa om hur stilla det har stått på den fronten i ett antal hundra år.

Artikel 1 berättar om att en 8 årig flicka i USA har blivit våldtagen av 4 pojkar i 10-14 årsåldern. Den liberianska familjen gör då det enda rätta. Dem förskjuter flickan???!!! Något om skam kanske, kanske för att hon bjöd (?!) ut sig så där osedligt? Jävligt oklart varför, men kanske för att familjen är skolad i Liberia där våldtäkt tydligen var lagligt fram tills 2006!!??

Artikel 2 berättar om en man i 32 årsåldern som i Liberia har gripits för att han har berättat om sitt sexliv i TV. (skulle vilja se Rosing och co i deras TV, då lär vi bli av med dem för gott).

"Där berättade han detaljerat om sina sexuella erövringar. Bland annat berättade han om sex och förspel - och om hur han förlorade oskulden till en granne när han var 14 år."        And the story goes on.

"En representant för regeringen har gått ut och sagt att det också är straffbart att prata om sex offentligt och att det kan påverka alla som varit involverade i sändningen."
     Serien det sändes i är tydligen mycket kontroversiell, tidigare har man pratat om homosexuallitet! En kommentar till det inträffade gjorde gällande att mannen är mycket pervers.

Nu ska jag snart vara så där härligt liberianskt provokativ och ringa min fru och säga något snuskigt./Patrik, on the job

Idag har jag som vakt vart rebell, ELLER uttråkad, ELLER som har jag äntligen bränt den där sista kretsen som gör att jag kan fungera bland folk då jag är iklädd uniform.

Jag har idag gjort en eller fler av förljande saker:

- Sagt "konichiwa" till alla med ens ett avlägset asiatiskt utseende, givetvis levererades det med ett stort leende och avsmalnade ögon.

- Struntat att leka vaktmästare och inte kört kundvangnar eller plockat skräp. (jag är VAKT inte vaktmästare, batongen skiljer oss åt).

- Börjat en diskussion med en norsk kund som lånade en rullstol med att säga - jag tänker iaf inte köra runt din mamma i den där. Och efter en stunds granskande blick på omnämnda mamma sagt - If you break it you buy it, och gått därifrån.  

- Svarat alla norrmän (det är 97% norska kunder på centrumet) på engelska, och artikulerat överdrivet så där som man gör om det är någon som säger att dem inte kan engelska.

- Skrämt en kund som utlöst nödlarmet på handikappstoan (görs HELA tiden men det är aldrig någon som har rört den knappen och det är aldrig någon som är i nöd) med att polisen kommer att komma till platsen för att göra en anmälan om "falsk nyttjande av larmanordning".

- Försökt att få en anställd på den gigantiska godisbutiken att neka kraftigt överviktiga personer att handla med motiveringen "om du på systemet var lika full som du är tjock så skulle du åka ut".

Som sagt, ge mig ett jobb där föraktet inför min arbetssitoation inte går ut över andra. /Patrik, lite bättre.   

Jaaa, så gick det med den. Det var en promenad till att börja med, i tjugo minuter. Sen började det regna lite och då blev promenaden en powerwalk. När det började regna lite till utvecklades den till en joggingtur och när det sedan ville ösa ner så testade vi sprint med barnvagn. Det är för mig en gåta hur snabbt vädret kan ändras och en ännu större gåta hur ungen i vagnen kan sova sig igenom en storm och en mamma skrikandes svordomar på sin första löprunda efter förlossningen.

//Anna, blöt.

Igår införskaffades nya joggingskor så att den ursäkten skulle elimineras och jag sa till Isa redan i morse att idag skulle vi tokjobba för att väcka kroppen från första-månaden-bubblan. Promenader skall bli till joggingrundor och magmuskeln är bara delad med två centimeters mellanrum och nu ska den ihop!

Rätt snygga och med det rosa matchar jag Isas garderob till hälften åtminstone.

Jag törs inte bråka om vem hon brås på men latoxen i henne tyckte att det var trevligare med en tupplur! Trots att hon vet att det är fart och sport som gäller när hon har joggingdressen på! Jag kom på henne med en tjuvlur på soffan

Men nu har jag talar henne tillrätta och efter en mutning i form av bröstmjölk (det finns inte många andra mutor att ta till) är hon med på en powerwalk iallafall.


//Anna, personlig tränare.

Läser en annan härlig blogg om singelliv i Göteborg. Singeltjejen förbannar sitt tillstånd och önskar att livet vore lite mer som i Sex and the city. Dessutom vältrar hon sig i självömkan mellan ICA-hyllorna där hon jobbar, när hon packar upp Libresse "for all kind of fluids" och bestämmer sig för att begå självmord den dag hon tvingas köpa dessa bindor.
Väldigt underhållande.

Översatt till mitt liv vore väl det som att önska sig in i vilken sitcom som helst med barn där frun i huset är perfekt stylad varje dag och det största problemet i hennes äktenskap är att mannen inte går ut med soporna i tid och både hon och hennes man har perfekta, välbetalda jobb där man arbetar tre timmar om dagen. Barnen är välkammade och sådär lagomt "busiga". Finns det en spädis med i bildenär den mestadels tyst och behövs icket bäras omkring på och alla blöjbyten blir en Liberoreklam med softade kanter och glittrande ögon och mamma/barnmys.

Inget bajskalas i tvättstugan där nerkräkta lakan redan ligger på golvet för att man inte hunnit tvätta dom för att man inte hunnit hänga tvätten från igår för att man inte hunnit vika tvätten från i förrgår.

Ingen prestationsångest över att få sin kropp i form efter en förlossning med efterhängsna tio kilo kvar på konstiga ställen.

Inga fula mammakläder som man tvingas använda eftersom kroppen inte passar i de gamla kläderna från förr och man inte heller har råd med nya.

Ingen saknad efter sin man som jobbar och på sin höjd hinner vara vaken två timmar när han kommer hem och som bara avhandlar praktiska göromål och inte hinner vältra igenom livets alla spörsmål.

Inga "Libresse for all kind of fluids".
Det är faktiskt dom jag har.....

Fast jag älskar mitt meningslösa liv. För det är mitt liv. Och dessutom har jag senanmält mig till en fristående kurs på universitetet i höst. Hoppas, hoppas jag kommer in.

//Anna, på promenad genom stan snart.

Tjaa vad säger man, det finns bra sätt och det finns dåliga sätt att öva upp sina skills./Patrik

Grattis alla ni som köpte en sån där spikmatta av plast som var så bra. Jag undrar var det egentligen någon som gjorde det? Det fattar väl alla som är av medelinteligens eller över att plastpiggar i ryggen inte botar något annat än just eventuell klåda. Nu har Konsumentombudsmannen (KO) sagt att företaget får inte i sin reklam skriva att mattan botar herpes, KOL eller cancer. Det hela är rätt snyggt faktiskt, mattan har tydligen funnits några år men det var först när någon som kallar sig guru hävdade att den hjälper mot egentligen allt förutom maktgalna sossar som försäljningen tog fart. Känns lite som dem gamla "elixir"- försäljarna ifrån vilda västen som lovade stenhård eriktion samt skattesänkningar bara man drack deras smörja.

Nu hoppas jag att jag inte har kränkt någon som har köpt mattan, är så fallet föreslår jag att du ber en bön till valfri gud det torde ha samma effekt./Patrik, svettig.

Det är fint väder. Långpromenad står på menyn för tillfället och jag försöker hitta alla ursäkter i världen för att slippa men Patrik var så vänlig att städa undan efter våra besök igår så hemmaarbete kommer jag inte undan med. För den delen är Isa lite svårunderhållen så jag gissar att vi måste ut snart. Fast i skrivande stund dansar faktiskt damen till snowstorm, det är väl underhållande nog för att slippa motionera?

Appropå snowstorm... Jag får nån bild av after ski´n i Hovfjället då jag och två kompisar införskaffat läckra snowboardkläder, flätat håret sådär sportigt, lånat tre ascoola brädor och rullat oss i snön så att det såg ut som om vi åkt bräda hela dan i backen. Om nån av oss faktiskt kunde åka? Äh, va tror ni? Men fatta hur läckra snowboardkillarna var på den tiden!

//Anna, inte så sporty spice som man kan tro.

I morgon bär det av till Töcksfors igen, har dock ett besök eller två att se fram emot på min arbetsplats. Det är ju alltid en liten tröst.

Fick två böcker idag ifrån Adlibris, blir roligare och roligare att köpa böcker. Tänk om man har missat något de 30 åren innan man började med det? Fast jag tycker det inte är så så roligt att börja läsa en bok, jag gillar att läsa ut en bok. Kaske för att då har man tillskansat sig något, kanske leder det till något nytt eller så kan man avfärda något annat. Hur som helst så är det över 607 titlar jag nu har på "jag vill gärna läsa lista". Mitt problem är väl att jag läser med samma fart som en söndertuggad mört simmar, så listan blir inte kortare med tiden, tvärtom./ Patrik, nu sängen.

Kärran (Kerstin) ifrån Västerås tog med sig sina föräldrar till K- town idag. Här dracks det kaffe och te och diskuterades bröst och prickar. Kunde egentligen ha vart vilken dag som helst i våra forna studentliv om det inte vore för att bröstdiskussionen var om amning och prickarna var hormonprickar på bebisar och inget annat. Vi lyckads iaf konstatera att den yngsta av bebisarna var störst (med BRED marginal) och att den minsta av dem var brunast. Dem var galet söta ihop iaf./Patrik, nu kaffe  

Vi började dagen med en lite sportigare ton. Här i en för årstiden helt rätt färg på adidsoverall. galet söt så klart.




Sen kom fröken Helena över med en bedårande pimp- suit i plych. Pappa ska söka med ljus och lykta efter en baseballkeps som pricken över i:et./Patrik, har den sötaste av söta döttrar.

Igår hade vi familjefilmsvisning och såg två filmer varav en hette "Benjamin Button" och var ungefär lika bra som ett glas utspädd saft (funkar för att släcka törsten men inte mycket mer).
Den andra filmen däremot skrattade vi sönder oss till. Ja, inte Isa för hon sov sig igenom hela familjekvällen men jag och Patrik då. Fast skratten kom mest i slutändan av filmen då vi, på allvar, började spåna kring om det fanns en tanke eller poäng bakom filmen. Om den var tänkt att vara ironisk eller om skådisarna (Jennifer Aniston och Owen Wilson) var med i ett spännande projekt som inneburit att man inte fick läsa igenom manus innan man tackade ja till rollerna.

Filmen hette "Marley och jag" och huvudtemat i filmen var att visa hur tokigt det kan vara att vara hundägare (tror vi) och hur trofast och fint det är att ha en hund som familjemedlem och hur trist det är för alla barnen när hunden i slutändan dör. Ja, han dör. Jag avslöjar med glädje slutet så att alla som tänkt se filmen slipper.

Annars handlade filmen om hur vardagen förändras när man får familj. Jennifer Aniston var en framstående reporter som blev heltidshemmafru. Owen Wilson var framgångsrik krönikör som hae en chef som älskade honom men han strävade ändå efter annat. BLAHA BLAHA.... Ni fattar. Det fanns ingen twist i filmen, inga problem och ingen verklighetstrogen skildring av någonting. Det var bara sockervadd rakt igenom.

Det roligaste var ändå när smörighetsgraden steg i taket i slutet av filmen. Om ni promt skall se något av filmen så se de sista tio minutrarna (det kommer ändå kännas som en evighet) och återkom om ni tror att det är ironi. Jag önskar innerligt att det vore det men vet någonstans att så inte är fallet.

//Anna, inte bra på att välja filmer.

I natt klockan 03:34 (detta vet jag eftersom Isabel precis slumrat till efter amningssession två) fes Patrik JÄTTEHÖGT så att det small till i hela sovrummet! Detta i sig är vällan ingen nyhet men min stackars dotter vaknade med ett ryck och med skräck och panik i ögonen och grät riktiga tårar av förtvivlad rädsla. Så är det att leva med Patrik.

Ikväll såg vi en film om en man som föddes gammal och dog ung, inte så hållbar story och halvdålig/halvunderhållande rakt igenom. När filmen var slut tittar Patrik på fodralet och utbrister;

"Helvete vad lång filmen var!! En och femtionio. Det är ju typ Två och en halv timme!!!"

Så är det att leva med Patrik.

//Anna, road.

Dagen har innefattat långpromenad över flygfältet, brunch hos mor/svärmor/mormor med tillhörande kusinpåhälsning och ett snabbt besök på banken för att inkassera pengar från inbetalad bilförsäkring (vilka försvann på en gång då kontot var övertrasserat).

Jag börjar bli riktigt uttråkad och hamnar gång på gång i alla mammafällor såsom att jag tycker att ingenting handlar om mig längre, det är bara bebisen som gäller (vilket iofs är sant, min person krymper mer och mer för tid finnes bara till mödraskapet för tillfället), jag är tjock och ful (men det är som vanligt okej eftersom jag födde barn för fyra veckor sedan, BLABLABLA) och jag längtar efter en utmaning intellektuellt eller stimulans i arbete av något slag. Men varken tid eller ork finnes. Riktigt tråkigt helt enkelt och som ris på kakan skall vi äta pyttipanna till middag. Bara blodpudding är mer barnfamiljspraktiskt tråkigt (även om jag tycker att båda maträtterna är goda).

Samtidigt drivs jag av min sedvanliga vilja att vara bäst på precis allt så att börja jobba, helamma, plugga och skriva en bok samtidigt verkar inte riktigt fungera i praktiken. Då får jag väl nöja mig med att vara bäst på att vara mamma åt Isabel. Även om det ensamt är väldigt tråkigt för tillfället.

//Anna, lite uttråkad.

Välkommen till Värmland, pizzorna och lärarnas förlovade land. Ifa om man läser platsannonserna i länet, det söks ALLTID lärare och pizzabagare. Varför det är så spekulerar jag ofta (inte så ofta) i, är det så att ungarna jobbigare och är det pga pizzorna? Så många frågor så få svar. Men klart är att jag borde utbilda om mig, i valet av de båda blir processen rätt kort. 

I Expressen av idag kan man utläsa att fetman är här för att stanna. 44% av vårt lands invånare anses tydligen vara överviktiga. Det betyder fortfarande att 56% är "normalviktiga" vilket i sin tur ger för handen att minoriteten av befolkningen är tjockisar. Äntligen tillhör man en minoritet, jag skall söka EU- bidrag och ringa Jämo. Jag vill främst ha bredare bankomatköer men även större portioner av allt som serveras. Btw, det är väl inte bara jag som ser korrelationen med pizzabagarna! Ett framtidsjobb helt enkelt.

Anna sitter i telefon med en av de riktiga (hon hade några i fantasin också) kompisarna hon hade i Norrland. Hon (kompisen alltså) har nu lovat och svurit att jag skall få följa med på älgjakten i höst när vi åker upp. Fantastiskt roligt kan man tycka. Skog, bössa och inget att frukta, precis som i lumpen. Bara det inte blir som slutscenen i Jägarna när de skjuter ihjäl den stackars efterblivna Olle (eller vad han hette), för det skulle verkligen suga påse./Patrik, en sann minonoritet.

Mitt barn är ett geni, men det är ändå lite sorgligt. Jag har idag missat att hon börjar hålla upp sitt huvud själv samt att Anna och Isa har övat i timmar på att stå upp idag. Det är inte så lätt men snart så är både Isa och Anna där, barnet har grymt starka ben. Vet inte vad som är normalt och inte men jag förväntar mig att om hon fortsätter i den här takten så kan hon köpa egna cigg ifrån en en-hjuling då hon är 6 månader.

i morgon ska jag få vara ledig, eller ledig. Jag ska väl blogga som en kung samt städa och hänga med barnet. Söka jobb förstås och handla och laga mat så frun slipper för en gång skull. Så var den lediga dagen borta.../Patrik, hänger inte med , 

Eftersom jag inte har gripit/omhändertagit eller avvisat eller avlägsnat någon på välldans länge nu så gäller det att hålla huvudet i trim. Givetvis så satsade jag på rättstavning idag, och det gick nog rätt bra. Tycker att man får mer pondus med ett W./Patrik, inte alls sönderstressad iaf

Vägning och märtning idag igen och vi var ur startgroparna 0840. Isa tangerade sitt amningsrekord och var klar på en kvart exakt. Ner på fårskinnsfällen med ungen där hon babybyggde muskler i sitt nya babygym (tack mormor, det funkar faktiskt!). Mamman tryckte två smörgåsar med prickig korv och struntade i duschen (hey, mamma-mode remember?) och så var vi iväg!

Tre minuter i tio skymtar vi BVC men vad möter vår väg om inte barnvagnsmaffian!!! Vi snabbade på stegen men när maffiabossen fick syn på odd kommenderade hon truppen att öka och ve och fasa, dom hann före oss in genom familjecentralens portar.

MEN, om man inte tar barnvagnen slipper man plocka med sin bebis i kaprummet och parkera vagn osv och man kan med enkelhet smita förbi horden av latteluktande morsor med fint matchande barn (Isa har rött och rosa idag ogen i storlek oversize dessutom) och komma FÖRST in till barnmorskan. SEGER!!!

Isa vägde 4735g och hade vuxit till 58 cm. Hon är ett geni alltså. (Logisk koppling).

Det var lätt värt arga blickar och regn på hemvägen (med en stilla önskan om en barnvagn) för att få knäppa maffiabossen av lattemammorna på näsan.

Nu ska vi ut på riktig promenad och vi tar vagn, det regnar som sagt.

//Anna och Isa. nr one!

Det är dumt att övertrassera kontot på bensin samma dag som man har lagt ut kortet med pengar på hemma. Givatvis så glömde jag matlådan också...

Eller som häromnatten.

Jag går upp och kissar och då jag lämnar badrummet tar med med mig lådan med amningsskydd (små tuttbindor), väl tillbaka i sängen sträcker jag fram dem till Anna som frågar vad hon skall med dem till. Jag kommer någonlunda till sans och håller med henne. Men just där och då verkade det som det rätta./Patrik, dör Töcksforsdöden.

40 år sedan månlandningen, och så var den bara fejk. Det tror tydligen en hel del, jag tror ju ATT de landade där och att de gick på månen. Jag tror att det har gått 12 människor på månen precis som NASA säger. Men jag är ju galet tråkig å andra sidan. Jag är även övertygad om att Elvis faktiskt dog i augusti - 77 och att Kurt Cobain inte längre är ibland oss. Jag tror till och med att King of Pop är stendöd. Vidare så tror jag inte på att det finns en kraft eller ande som har skapat allt och alla, ingen gud mao, inte enligt någon religion faktiskt. Jag tror heller inte att det är okända krafter som får en klump i ett snöre att gunga fram och tillbaka, inte ens om man kallar klumpen för pendel och köper den i en mystisk affär. Jag tror inte på att man i en kortlek kan se något annat än just de kort som leken innehåller. Inte heller tror jag att man kan "tänka" saker som kommer att hända en i framtiden i sk sanndrömmar. När vi dör får vi varken sona eller bli belönade för våra handlingar. Vi upphör bara att finnas helt enkelt, karma är bara en religiös/filosofiskt sätt att få människor att vilja göra gott.

Jag är rätt trist som sagt, jag tror på det som kan bevisas och åter bevisas. Gärna på olika sätt av individer som inte har något egenintresse i det som skall bevisas. Bättre ändå blir det när någon kan utesluta saker och ting som det INTE är, sk falsifiering. Men mest av allt tror jag på mig själv, för vem skulle annars göra det./Patrik, tror inte att Töcksfors blir roligare i morgon.   

Men kan tro att vi har börjat med fast föda men NEJ. Det är hennes pappa som har haft henne i knät då han åt, det gick sådär, det vart klädbyta och barntvätt. Det fina är att första gången hon vart helkladdig av mat så var hon sovandes.

Skäm inte bort din unge genom att bära henne jämt och ständigt.
Skäm inte bort barnen med att sova i eran säng.
Skäm inte bort kidsen genom att mata dom med bröstet i tid och otid närhelst dom vill.
Skäm inte bort bebisen genom att alltid ta upp henne när hon skriker.

etc. etc. etc.

Var måste jag börja?

En spädis har inga referensramar. Därmed vet hon ingen innebörd av bättre och sämre ännu. Däremot lär hon sig snabbt obehag kontra behag och trygghet vs otrygghet. Om en bebis skriker så vill den någonting. Om det så bara är uppmärksamhet (vilket inte är så jävla bara, dom flesta av oss är större uppmärksamhetstorskar än spädisar).
Man kan inte skämma bort någon med trygghet, närhet, ömhet, kärlek eller omvårdnad. Ingen är betjänt av att ligga och skrika utan ens försök till åtgärd.
Om min bebis mår bäst av att bli buren runt, runt av mig så skämmer jag inte bort henne genom att göra det. Däremot kanske jag går miste om tid för mig själv när hon kunde legat nånannanstans. Men jag skämmer inte bort henne.

Så back off. Det är jag och min bebis. Och jag lovar att hon inte kommer vilja dela säng med mamma och pappa upp i vuxen ålder (om vi spelar våra kort rätt och sköter oss vill säga) och jag kommer inte alltid att bära runt henne och hon kommer äta andra saker på mer reglerade tider snabbare än man tror. Kom igen... Hon är fyra veckor. Och redan idag lyckas hon sova i en babysitter själv, ligga på ett fårskinn själv och just nu sover hon i soffan själv. Så bortskämd är JAG.

Nu ska jag däremot rycka upp henne och gå på en promenad. Man får ju inte skämma bort ungen med för mycket sömn heller.

//Anna, tar till sig av tänkvärda tips.

Här ser vilka problem dem har, kvinnorna alltså. Som framgår överst så bör män veta det här, jag kollade och kollade med det fanns inga mer bilder så jag antar att jag aldrig får veta. Men för mig och mina gelikar så har det aldrig varit en issue med kvinnlig homosexuallitet.

Nu kan det ju vara så att den porr som Mr: H säger sig hitta under en korkmatta i huset han renoverar är ifrån 1965 och då var homosexuallitet fortfarande sjukdomsklassat. Har för mig att det vart avsjukdomsklassat 1977, jag antar att porrlobbyn hade gjort sitt då så att vi äntligen kunde få våra sjuka lustar tillfredställda. I aktuell blaska kunde man även läsa om något som kallades för klitoris, det var väl beskrivet hur en man kunde behaga sin trånande hustru genom att ta på denna del av kroppen. Men 1965 trodde dem ju på troll också. /Patrik, Töcksfors in da morning!

Inget att diskutera. Isa gillar allt som rör sig och med två bilkörargalna föräldrar är det inte helt otippat att bilåkeri är högprioriterad favoritsysselsättning. Vi tog oss en söndagstur ut på Hammarö för att förgylla ett annat lyckligt pars husbyggarvardag med lunch.

Jag, som helt förlorat mig själv till hemmamammans icke-existerande modevetenskap frågade frun i huset om hennes byxor var senaste modet nu men ack nej, det var helt vanliga källarmålarbrallor modell extra mjuk. Hennes konstiga bukutväxt är bara en social hund av art staff som väger ungefär lika mycket som matte själv. Man blir rysligt smal av att bygga hus. Tur att ex-grannarna kommer med lunch!

Den driftige husägaren himself hade dagen till ära antagit sin berusade look, trots att det är Söndag och klockan var runt 13. Men han är från Sunne, det kan förklara saken. Henrik erbjöd dessutom Patrik valfritt arbetsområde i huset och verkade inte begripa att inte alla män i hela världen är hantverkare i ben och märg, men det kommer nog lösa sig till slut.

Patrik tog sig friheten att tafsa lite på Moa (hunden) när hon ville sociaisera lite. Därav hennes lite skamsna uppsyn.
Sen orkade vi inte åka hem för att laga middag (vi hade ju för tusan gjort lunch) så vi bjöd in oss till Isas mormor på Söndagsköttbullar modell älgfärs. Väldigt uppskattat.

Nu ska jag gå och se vad mitt radarpar har för sig i vardagsrummet. Det är mystiskt tyst.

//Anna, Söndagsnöjd.

Går igenom lite kort från strax innan och efter Isabel kom till världen. Jag ser verkligen inte klok ut! It appears as if jag trillat in i det där mamma-modet: Fett, ofärgat hår i obefintlig frisyr. Tio kilos blek övervikt som inte ens döljs med gamla mammakläder, trasiga mjukbrallor och sönderslitna jympaskor. Inte en mascara så långt ögat når och kläder som var moderna på tidigt 2000-tal (jag vet, nu låter det som om jag varit gravid i nio år och inte nio månader men det där sista uttalandet beror på övervikten). Dessutom har jag inte heller brytt mig om att göra speciella saker bara för mig. Jo! En mellanöl på Coffehouse by George i veckan med Mickaela, det var min sommar. Inte för att det retar mig jättemycket, jag menar jag är ledig av en anledning, jag ska ta hand om barnet. Men att se ut som fan samtidigt vet jag inte hur länge jag kommer undan med. När vi får lön igen är det dags att tagga inför autumn 2009.

//Anna

(En kompis sa en gång att hon ville vara supernöjd och ha "den perfekta kroppen" en gång innan hon födde barn. Mitt bemötande är detsamma som då: Se till att bli med barn! då kommer du uppleva att du hade den perfekta kroppen innan...)

Nu är vi på snart på väg ut till våra kompisar som håller på att helrenovera ett hus ute på Hammarö. Vi ska dit med lunch och bebis. Annars har morgonen mest bjudit på banrskrik, disk och tvätt. Sen har jag unnat mig lite egentid och rakat huvudet. Man måste ju lyxa lite också./Patrik soon åter.

Så här engagerad blir man då man får veta att besöket är på väg samtidigt som maten vankas. Notera att det högra långfingret är på väg upp. Rebell i så unga år, suck.



Här är det obligatoriska "kaka och kusin- kortet" Isa ser smått förvirrad ut hos farbror J.  Förövrigt samma kusin som i telefonen i veckan undrade vem som ringde då jag pratade med brosan. Bror svarade att det var farbror, varvid Albin undrade om det var farbror Jultomten? Jag inser mina begränsningar och vilka förväntningar jag har på mig.



Det här är alltså Stockholmskusinerna enklav Ekerö. Tänk bort min hand som på ett faderligt sätt curlar Isa's huvud.



Så här ser Isa ut då hon är och  tittar på farliga djur i Mariebergsskogen. Det var kul ett tag men när pappan i familjen bar runt på ett annat barn (kusin Albin) så tog det hus i helvete. Bara för att mamman bär henne i sjal så behöver ju faktiskt inte pappan gå och plocka upp andra barn.

Förövrigt så tog Anna och jag och kategoriserade ytterliggare en del av småbarnsfamiljsträskets invånare. Där fann vi Gant- Pappan, och Carlings- pappan som otippat nog var ihop med Gant- mamman. Dressmann - pappan lös med sin frånvaro men Tabita- papporna gjorde sitt för att fylla upp tomrummet. På vägen ut såg vi även SATS- pappan som var så där ärtigt sommarbrun, undrar var hans bästis Birkenstock- pappan är, sist sågs dem på Ankdammen med en chi- latte, det är sånt dem dricker. /Patrik, okategoriserbar, underbar.

Vi kom ihop oss igen, på ICA. Vi fastnade vid örterna och kunde inte bestäma oss för vad som egentligen var gräslök. 



Eftersom jag har fler akademiska poäng än Anna så fick jag tillslut sätta ned foten och fastslog vad som egentligen vad dill.

Nu ska jag städa för snart kommer storbesöket. Det lär bli några intensiva timmar med massor av barn som rundas av med disk och mer städ. Men det är ganska skoj när någon tar sig tid för att besöka en, för vi har ju inte vågat oss iväg ännu. Återkommer med bilder och barn./Patrik, snart kaffe. 

Dagen så vår Isabel föddes hade vi fler läsare av bloggen än någonsin tidigare. Nu har detta överträffats. P g a detta inlägg.
Jag vet inte jag... Själv tycker jag faktiskt att dott:en smäller högre (hon är dessutom ett geni). Å andra sidan kan jag anse mig vara något partisk i frågan.

Då har det hänt!! återkommer snart till vad. 

Jag och frugan var hos grannen och kollade in Jägarna. Jag har sett den men det var över en mansålder sedan. Lassgård far runt i Norrbotten och är Stockholmsjävlig och förstör för alla invånare så lever i harmoni med naturen. Dvs dem skjuter på allt som rör sig ute på mossen, däribland några renar en ryss och en efterbliven. Så kan dem givetvis inte ha det så Lassgård sätter hårt mot hårt och det går sådär tills en åklagare ifrån Stockholm kommer upp för att hjälpa till. Åklagaren spelas av (och här kommer det där som jag åtsyftade i början) Helena Bergström, och detta i en film som Colin Nutly INTE har regisserat?!!? Jaa jag vet, men det blir bättre. Vad jag såg (och jag tittade väl) så grät hon inte heller, åtminstonde inte så att det syndes. Det här är ju som att hitta Jimmy Hoffas lik samtidigt som man rider på storsjöodjuret OCH träffar Elvis samtidigt.

Nu vaknas nattning, men först en dusch. känner mig smutsig efter den där dusten med Lessgård och Jäkel./Patrik, skall tvinga frun att blogga i morgon.

 

Då har vi vart ute och gjort vår första gemensama powerwalkrunda med Isa. Hon fick givetvis åka vagn, och bitvis sitta i favoritpositionen på pappas arm. men mysigt var det, den runda som strax innan förlossningen tog 1,15 timme tog nu bara 1 timme, inte illa. Men det känns ändå att man har slackat sista månaden, gammal, trött och fet.

Nu vankas hemagjord pizza, det är vi värda då vi gjorde asgoda tonfiskwraps till lunch. Sen skall vi givetvis äta oss stinna på glass men det är en annan story./Patrik, snart mat.

Så här är det, det finns alltså en funktion som gör att man kan kategorisera sina inlägg. Detta är ju super för tex mormödrar som bara vill läsa om barnet. Eller för lattemammor som bara vill läsa om den senaste vagnen (för vi tycker det är viktigt att ha en egen kategori om just nya barnvagnar, såna är vi. Döm oss icke ty vi vet inte vad vi gör). Hur som helst, nu hade jag hittat på ett par killer- kategorier men då visade det sig att det inte alls går att kategorisera postymt. Idiotisk man sant, ELLER, och det här är faktiskt en rimligt föraning. Jag kanske helt enkelt inte vet hur man gör.

Anna har varit ute med Isa och fikat, hon försöker sååå hårt att bli den där lattemamman, det går sådär. Själv fick jag 1,5 timmes bonussömn på soffan, fantastiskt! Nu ska vi tydligen ut på en powerwalk och sen hem och göra egen pizza. I morgon är det kusinträff igen. Då kommer den tredje Stockholmsfalangen. /Patrik, har inte blivit bebajsad idag.

 Så här relaxd är man när man somnar på mammas mage. Nappen är lite nonchalant nyttjad, mycket stilfullt./Patrik, lika trött

Dem där tre tjejerna som är Mr: Hefners flickvänner i TV- serien "Girs at the playboy mansion" lämnade tydligen honom ungefär samtidigt förra året. Det hela måste ha tagit hårt på den 83 åriga farbron. Så han gick ut och skaffade sig tre nya tjejer. Eller ska jag säga flickor, för de är inte jättegamla. De yngsta två är 19 år och den äldsta (om man nu kan säga så i samma mening som man snackar om Hefner) är 22 år, lastgamal mao. Men det har smugit sig in ett problem, eller problem och problem, men något som kan liknas vid ett sådant. De yngsta tjejerna är tvillingar och han har tydligen väldigt svårt att skillja dem åt. Tänk om han skulle ta fel? Det känns som att för honom spelar det väl ingen roll men tänk den tjejern som blir utan gos den natten trots att det var hennes tur att natta farbron. Känns som att det bara kan finnas en vinnare i den ekvationen./Patrik, snart 83 jag med, och DÅ.

I mitt tidigare liv hängde jag med David, jag hade rätt stort inflytande på honom tydligen, läskigt hur man påverar folk egentligen./Patrik, bedårande.

Två slagna hjältar efter bajsexplosion nummer två som utmynnade i totalkaos och gråt från såväl faderskap som barn. Jag kan bara inte förmå mig att ge fan i att roas lite lite grann ändå. Men jag var ändå behjälplig med snabbt ombyte på skötbordet. Sedan blev det tvagande av dotter i handfatet under stora protester då pappan inte hade fyllt handfatet tillräckligt eftersom det var bråttom, bråttom bort m bajs.

Så somnade dom i varandras armar i soffan och kvar står jag med laxlåda i ena handen och smutstvätt i andra. Lite skönt när det är tyst i lägenheten iallafall.

//Anna, lätt road.

Otroligt vad lik Isa hon är...

Det finns inget annat jobb där alla som INTE jobbar med det aktuella jobbet kan hur jobbet skall utföras bättre än just vakteriet. Gärna då ordningsvakter speciellt, alla får och har åsikter om vad man får eller bör göra, kanske ännu mer vad man inte får göra. Här inkluderas (beroende på situation och berusningsgrad) beläggning av fängser, transportgrepp, lagstöd (om man får eller inte får slänga ut någon brukar det generellt betyda) för ingripanden samt rätten att gripa och omhänderta.

Perspektivpaus:
- Jag skulle aldrig drömma om att gå på ett kontor och berätta för de som arbetar där varför det är bättre om dem har sitt måndagsmöte på tisdagarna ist. 

- Eller varför inte åka in till en akutmottagning och gå in i ett traumarum under en operation och sticka fingret i det öppna såret och säga åt opererande läkare att ta bort den där kladdiga saken.        Slut på perspektivpausen:

För det är ju oftast när man gör ett ingripande, och gärna ett av det stökigare sorten, som alla dessa panelhönor till fullblodsjurister dyker upp med sina åsikter och förmaningar. Oftast har dem inte ens sett upprinnelsen till varför den aktuella personen ligger på backen med fängsel. Allt dem vet är att vakten måste ha gjort fel. 

Nu är vi ju i värmland och här händer det också, dock i miniformat. Så när jag i morse stod i den stängda delen av gallerian och försökte hjälpa en sommarextra att larma av en av butikerna så kom det fram en tant till mig. Helt obrydd att det tjöt och att jag gjorde mitt bästa för att se upptagen ut. Så frågade hon varför inte gallret till ICA var öppet. - Det öppnar klockan 10:00 svarade jag och såg ännu mera upptagen ut. Då fick jag veta att hon och hennes man alltid handlar vid den här tiden på torsdagsmornar och att dem alltid går den vägen och att det alltid är öppet då. - Då har det berott på att någon ur butikspersonalen har lämnat den öppen och att de inte har stängt den för att det snart ändå skall öppna. Men instruktionen gör gällande att vi skall öppna kl 10:00, försökte jag. - Då är det nytt för idag då. Fick jag till svar, sen gick hon utan att höra mitt svar./Patrik, vill nacka alla lol's

  

Jag hittar lite barnchattar och barnforum där man ställer frågor till och svarar varandra så gott man gitter. Alltså; paralellprat återigen. Eller gestapomammor som med alla korrekta medel uppfostrar sina små till perfekta prinsessor. Aldrig i deras värld att dom skulle klädkoordinera sitt barn med röda mimmi pigg brallor och random röd nalle body som undertecknad gör. Just en sån morsa vill jag trycka upp i nåt mörkt hörn och berätta att jag faktiskt är kung på just klädkoordination (speciellt färger) men kan aldrig tro att treveckorsbarn bryr sig speciellt mycket.

Nåväl, mammagrupper igen. Jag har ju lovat mig att ge det en chans men hitintills gör jag ingen succé på barnforumen heller. En tjej hade ställt en fråga om när det var okej att ha sex efter förlossningen och om man då kunde ha det i samma rum som bebisen.

Den här frågan lämnar alla utrymmen för skrytmånsar som "Vi hade minsann sex en timme efter kläckning och min mage har inga bristningar och jag har magrutor igen och är skitsexig och allting är som vanligt med undantaget en liten *valfritt kladdsmeknamn på barn* härhemma".

Eller så återfinns svaren: "Vi vill inte ens tänka på sex och våran *kladdnamn igen* är arton bast och har moppemusch. Efter förlossningen exploderade min kropp och blev ett fettberg som är rödblåstrimmigt och min man tittar bara på porr på datorn om nätterna. Faktum är att vi inte ens delar säng längre. Jag sover tillsammans med moppemuschen vilket jag gjort sedan förlossningen för arton år sen och det är HEEEEEELLLLTTT okej!"

Jag försökte vara lite nyanserad och faktiskt starta en diskussion kring den här tjejens faktiska fråga utan att förtälja om mina egna erfarenheter från förlossning, kroppsförändringar och faktiskt sex. Behöver jag säga att jag fick noll respons. Du är ingen om du inte har egna erfarenheter att slänga dig och uppröra andra med.

//Anna, går på promenad istället

Here we go igen då. Piratpartiets Hendrik Alexandersson är upprörd och har lyckats skapa en kontrovers angående Stockholmsprogrammet. Programmet syftar i korthet och förenklat (med reservation för att jag har fattat allt fel) som jag har förstått det till att myndigheter som sysslar med rättskipning skall gränsöverskridande inom EU kunna byta information mellan varandra. Detta för att stävja exempelvis organiserad brottslighet, terrorism samt de som sysslar med barnporr. Alexandersson menar att den förlorade striden om FRA- lagen nu eskalerar så till vida att den information som bla FRA- lagen kan rendera i nu kan flyta fritt över gränserna mellan olika stadsmakters myndigheter. Således kränks medborgarnas integritet Han väljer dock att inte ta upp de för honom positiva delarna av lagförslaget, nämligen om det utökade integritetsskyddet samt det utökade skyddet för personuppgifter osv, antar att det går stick i stäv med hans syfte.

Det är valkampanj på gång så snart, undrar om det här snarare handlar om att fästa missnöjespartiets namn och kamp på väljarnas näthinna? För vem tror egentligen att polisen här hos oss eller ute i europa har intresse av att titta på dina mail så länge du inte har hamnat på någons radar för något mycket dumt? Vem är så intressant att man vill lägga tid och pengar på att kolla vad man har beställt via nätet eller hur ens kontoutdrag ser ut? Är det verkligen viktigare att du kan maila i frid (i frid ifrån staten inte privata hackare eller företag som ändå kollar vad de vill) än att pedofiler får det svårare att härja runt i den laglöshet som Internet till stor del fortfarande utgör? Att vara en medborgare medför inte bara rättigheter, det medför även skyldigheter. Utöver det så ingår man på samma sätt ett avtal om att jag gör vad lagen säger så länge lagen skyddar mig. Det sker en sk "trade off" mellan staten och individen där priset är övervakning och där vinsten förhoppningsvis är ett säkrare samhälle utan maffia och pedofiler.

Jag har inga problem med att någon kollar vilka porrsidor jag surfar på så längde jag inte blir uthängd offentligt när jag kolla på dem. Piratpartiets anhängare kanske har större skelett i garderoben, det kanske är där tofflan klämmer? Tror jag har definierat den psykologiska termen för det här tidigare men jag gör det så gärna igen. "The spotlight effect", grovt förenklat, - du är inte så intressant som du tror! /Patrik, på jobbet och övervakar.

Det lilla blomstret vaknade, vi omgrupperade ifrån soffan till sängen. Hon knorrade lite så Anna beordrade safty-check av blöja. Jag tar henne till skötbordet, lägger henne ner, då kräks hos som en liten fontän. När jag försöker rädda det som räddas kan av kläder och underlägg så kissar hon ner resten av skötbordet och sig själv. Här ger jag upp och tillkallar backning. Anna kommer på plats och jag tar nakenfisen i famnen medan Anna sanerar och gör klart för ny blöja. Då ler det lilla livet och trycker iväg en dl simmigt bajs i handen på sin pappa, och på hans kläder, och på golvet, och på det nytvättade skötbordsunderlägget, och på sig själv.....Ja ni fattar, det var storslagen bajsfest och alla var bjudna./Patrik, har duschat igen.

Jag har inte sökt ett nytt jobb på säkert 4 veckor. Dels finns det inga att söka och dels så har min tilltro till AF fått sig en liten törn. Jag kommer igen i augusti antar jag. Då skulle jag för övrigt få svar ifrån det där jobbet jag var på intervju i Eskilstuna om, kan ju bara gå fantastiskt. Annars har jag som sagt skrivit upp mig på ett magisterprogramm här i K- town, oklart om jag kommer in där då det var en sk sen anmälan. Fuck it, btw. Vid vilken ålder börjar män att bära sina byxor två bältesbredder ÖVER naveln? Detta är något som har engagerat min späda hjärna idag./Patrik, börjar FÖR tidigt i morgon med.

Hon sover...........

Jag är alarmerande trött och har just kommit på tricket för att åtminstone slippa "se-mig-hör-mig-jag-är-understimulerad" skriket från min knodd härhemma. Jag binder upp henne i bärsjalen och går runt runt, konstant, utan paus. Jag har inte ens fått på mig kläder utan tassar omkring i trosor med barnet på magen. Och hon är jävligt snabb på att hajja om man står still. Det får man nämligen inte. Hittills har det här inlägget tagit mig arton minuter att författa och jag tänker inte korrläsa. Jag ska nämligen ut på marsch i vardagsrummet. Sen kanske jag får damen att äta och sen går vi väl ut på promenad. Där fick jag för min rörliga graviditet.

//Anna, ville bara säga att det inte är alltför utmanande intelektuellt nu.

Det är lite skoj när man får tillfälle att vara riktigt obekväm. Jag övade upp min talang för denna övning då jag förr om åren stod på T-centralen norra (plattan) och 12ggr per dag fick frågan. - vart ifrån går SJ- tågen? Jag hade ett innarbetat svar som tog 20 sekunder att leverera. De stressade stackare som inte hade tid att vänta på svaret fick bara halva svaret och då kunde man skirka ut de sista meningarna åt dem då de redan var på väg bort. Det är ju alltid lite skoj att titta vem vakten skriker på, vad han skriker är sällan lika intressant.

Där jag jobbar nu så är folk tillskillnad ifrån T- centralen trevliga, och betydligt mindre stressade. Men nyss så kom det en dam i 60 årsåldern till mig och överlägset, som att bara ha fått sagt det till någon, och då gärna till någon mindre värd människa/uniform. Meddelade att det var minnsan kö till toaletten och att det var riktigt illa att det bara fanns en sådan på denna anläggning. Jag svarade lungt och sansat att det finns ytterliggare en toalett på varje sida om restaurangen och...Där var hon redan på väg tillbaks till sitt sällskap och var inte det minsta intresserad av att höra klart på min hänvisning till alternativ toalett. Jag följde då efter henne tillbaka till hennes sällskap (bestående av idel överklasskärringar och gubbar) och trots att hon var vänd bort ifrån mig så pekade jag med hela handen och med myndig röst proklamerade jag att det utöver toaletterna vid sidan av restaurangen så finns det tre stycken till ute i shoppingcentret och att jag gärna kan visa vägen. Hon nochalerade mig med en större intensivitet och en av hennes vänner tackade mig lite generat och tystlåtet. Jag önskade sällskapet en trevlig dag, slog ihop mina klackar och gick. /Patrik, behöver stimulans.  

I världen har följande hänt de sista dygnet:

- Litauen: Hmm, jag tror jag hoppar över den här storyn, den är för uppenbar.

- Svininfluensan: I september kommer de första leveranserna av vaccin mot influensan. Influensan beräknas (enligt en smittskyddslägare i Aftonbladet) att drabba mellan 20-50% av befolkningen. Jag är inte den som brukar nojja över sådana här larm men nu har jag ju en liten dott hemma och hon lär enligt uppgift fara väldigt illa av ett sådant insjuknande. Borde jag ringa någon?

- Nicklas Whalgren: Uppger att han förstår att man kan bli trött på hans familj, SKÖNT att någon i klanen har insikt. Nu är ju bara frågan vad vi skall göra åt dem?

- Texas: En 14- årig pojke träffades av blixten men överlevde. Eftersom övervakningskamror där är vanligare än sjukvårdsförsäkrade medelinkomsttagare så fastnade händelsen på bild. Det är en mycket gryning upptagning som dessutom är filmad på håll. Men pappan hävdar med en gudsfruktig envishet att han strax innan blixtnedslaget ser två mörka skuggor som smälter ihop (eller liknande) till ett i hans son. Detta skulle då vara änglar som så att säga går in och täcker skott (för att andvända en bögterm, (Litauen)). Jag kan aldrig få nog av att håna dessa människor.

- Fisk: JAg har en stor respekt för gäddor och deras tänder. Men att gösar skulle vara farliga var nyheter. I brist på kustland och därmed hajar så har Schweiz tränat upp en gös för att attackera badgäster. Den gjorde det med sådan framgång att polisen fick sätta punkt för dessa framfart med en harpun.

Nu ska jag jobba en sväng till./Patrik, inte alls uttråkad

Min dotter är en rätt bestämd typ, har hon gjort klart för Anna att hon vill somna med tutten i mun eller inom räckhåll (2-3 cm) till munnen så måste det bli så, annars tar det hus i helvete. Så jag smyger upp bakom Anna och tittar på dottern där hon ligger med vårtan 2 cm från munnen, hon sover lätt och vaknar till ibland för att se att allt är enligt henne. Vi tittar på henne och hon öppnar ögonen, hon ser vårtan tittar upp på oss och fyrar av ett snabbt leende, så där lite överlägset, sen blundar hon igen. Vi vet nu mera vem som bestämmer här i hushållet, hoppas jag får gå och lägga mig snart för jag ska upp skittidigt och jobba./Patrik, abdikerat.

Då har jag temporärt löst det där med tanden. Jag kröp till korset och ringde folktanvården, det tar kraftigt emot. Det är nog mest för att Emil Santos i Husby hade ett minst sagt omilt handlag med barn och ungdommar, eller interner som han kallade oss. Hur som helst, 780 spänn fattigare, men det är ju skit samma för jag slapp pynta nu och då känns det ju iaf inte dyrt. Däremot så vart det bara en tillfällig lagning då tanden i sig är typ slut, så jag skall nu välja mellan DYR rotfyllning eller billg(are) urdragning av tand. Yipeee, lucky me som får välja.

Eftersom det här är våran blogg och inte allt i våra liv är glitter och glamour (hör och häpna) så kan jag ju meddela att vi även idag har städat och vart på stan (Anna och Isa, pappa fick vara hemma) och fikat. Nu återstår bara matfrågan, den eviga, och den pucken har jag med sval hand lämpat över på lilla frun./Patrik, bekväm, inte lat.  

Och på Våxnäs rustar man sig för den kommande vintern...Själv kan jag tycka att man generellt väntar för länge med att kasta ut granen, men skall man avsluta sommaren i juli så flyttar jag.



En alldeles dagsfärsk bild på Isa. Idag kör hon baggypantsstuket och en dansk- importerad tröja. Hon kissade ned mamma helt och hållet på BVC, men inte mer än rätt  då Anna hade den dåliga smaken att kommentera Isa's vikt. Hon hade gått upp ytterliggare 300g sen förra veckan och är nu hela 57cm lång!!/Patrik, ska snart sluta att trycka i Anna tillväxthormoner.

Idag var vi nästan först på plats. Nästan... En tre, fyra "Tabhitor" före oss och Patrik höjde spontant (inte ens elakt) på ögonbrynen när första mamman som kände igen en annan ur sin mammagrupp höjde rösten i falsett och började jämförelsetävlingen av barn och barnvagnar. Jag tröstade honom med att det var tio resor softare än sist.

Ja, som vanligt jämfördes och paralellpratades det och samtalar lattemammorna faktiskt om något allmänt så är det skrämmande ofta hur fattigt man har det som småbarnsförälder och hur dåligt försäkringskassan jobbar och hur lite pengar man får ut på sin föräldrapenning och hur dyr dagisavgifterna är osv...

Jag brinner upp.

Lyssna nu:

Sverige är ett FANTASTISKT land där vi har privilegiet att få ta del av en helt makabert bra föräldraförsäkring. Man får 80% av sin SGI för få gå hemma och spendera tid med sitt barn!!! Dessutom har man valmöjligheten att jobba deltid eller spara dagar (alltså dra ut på ledigheten). Samtidigt har man juridiska rättigheter som säger att man har kvar sitt jobb efter ledigheten, med fast anställning och full lön som följt löneutvecklingen. Vidare får man barnbidrag helt automatiskt varje månad, bara för att man fött barn, direkt från staten, utan att behöva göra nånting. Och det viktigaste av allt: Man får spendera MASSOR med tid med sitt barn och barnet får full tillgång till föräldern/föräldrarna. Dom som inte tjänat pengar har ändå ett skydd i försäkringen och lyfter ett minimibelopp per dag från försäkringen. Man får alltså pengar för att vara hemma med sitt barn, oavsett vem man är.

Jämför gärna med andra länders föräldraförsäkringar. I England skrattar arbetsgivare de anställda i ansiktet om de prövar ta ut sina 13 veckors obetald ledighet som de har rätt till under barnets fem första levnadsår (jag reserverar mig lite för sanningshalten i detta påstående iofs eftersom det är googlat och jag inte har säkra källor, kanhända det ändrats, hoppas det). Poängen är iallafall att man innan man börjar klaga på försäkringskassan och föräldrapenningen bör ta hänsyn till åtminstone två saker:

Ett: Tänk efter vad du får innan du öppnar truten.

Två: Köp förihelvete inte en vagn för 10-15 000 om du inte har råd!!!!!



//Anna, trött på Tabhitorna.

P: Den där jävla Kenza tjänar 6-siffrigt på sin blogg, i månaden!!

A: Jaa och hon har inte ens behövt ligga med någon i TV för det.

P: Fan, jag skulle ligga med någon i Tv för 100,000. Du skulle till å med få ligga med någon i TV för 100,000, Någon ful, alltså.

A: Men älsklign, jag ligger inte med fula killar.

Sen fick jag en lång blick och hon kom liksom av sig på sista ordet.../Patrik, mot BVC

Som hur vissa går igång på ålderskillnader. Eller kanske, hur tidig man egentligen börjar intressera sig för det motsatta könet.



Hur avslappnade dem är i Töcksfors...



Vilken litteratur är egentligen olämplig för barn, och för mig.



Hur coola Elton och jag var den där hösten...



Varför sätter jag på mig ett par strumpor utan för COOP Ersboda i Umeå och varför ser mannen så lystert på mig. man kan inte låta bli att undra vad som hände i scenen innan.

Som sagt, saker att undra och förundra över./Patrik, går igenom arkivet.

Dagen började med en inbjudan till grannen tillika supervännen för en frukost a la lyxliv. Det är inte alltför ofta det händer faktiskt. Inte alls vad jag kan minnas, å andra sidan minns jag senast tre veckor tillbaks i tiden, allt annat är ett töcken.

Iallafall avhandlades diverse skvaller och bebisprat så den kvoten är fylld för dagen. När vi skulle gå därifrån behagade barnet somna i bärsjalen och hennes mamma hade inte hjärta att väcka henne så vi har drällt runt på stan och betraktat fotfolket i en timme istället för att gå hem.

Det fick mig att bli full i skratt när jag ser vilka idiotiska saker vi håller på med dagligen. Som t ex att stöna och mumla tyst när vi har bråttom och vill komma förbi en kö eller folksamling. Istället för att sluta fega och högt och tydligt (gärna vänligt också) fråga om man inte kan få gå förbi eller komma fram. Då flyttar folk ofta på sig, om inte annat så av chocken. Eller när man själv ber om ursäkt för att någon springer in i en på stan. Karlstad måste vunnit VM i inspringning i folk på stan. Och det är alltid den stackare som blir tillknuffad som själv ber om ursäkt! Halvdryg som jag är tycker jag det är lite roligare att dra saker till sin spets då och tydligt deklamera hur otroligt ledsen man är när ens klumpiga, långa skånk till fot smugit sig under någon annans igen!

Eller vad ger vi för mötet mellan två personer som inte vet på vilken sida av den andra man ska gå vilket resulterar i en skuggboxningsfight som alltid slutar i en krock. Ta kommandot istället och beordra personen mittemot vilken sida han ska hålla sig till.

Eller så fortsätter vi med pinsamheterna. Det är väldigt roligt för utomstående betraktare åtminstone.

Nu påstår Isabels mormor att hon ler ett riktigt leende, så då har man missat det till förmån för bloggen. Hon ljuger nog...

//Anna, kaffesugen

Jag har idag ringt till 7 st olika tandläkare här i stan. ALLA har semester, jag fick dock tag på en av dem men han var bara inne på kontoret av en tillfällighet. Mitt problem är att jag har en (vad jag bedömmer vara) trasig plomb. Där samlas det nu mat och allsköns skit som inom kort kommer att börja göra ont, detta har jag varit med om förr nämligen. Åter till den där tandläkaren, han rekomenderade mig att ringa 112. Pardon? 112 trodde jag att man ringde om det var fara för liv och hälsa, Akut alltså. Men jag får väl låta det här sjunka in och sedan då det gör så ont att jag funderar att slå ihjäl någon så får jag väl ringa dem. Då är det ju iaf fara för någons liv./Patrik, har egentligen inte råd med det här.  

Jag håller för närvarande på att läsa Fursten av Machiavelli. Det är en 600 år gammal bok om ledning och ledningstrukturer lite förenklat. Den har hängt med så länge för att folk tydligen anser att den fortfarande är relevant och att den tillför någonting. I den hittade jag en konklusion som jag fastnade för. 

"Därför bör alltid en vis furste tänka ut ett styrelsesätt där medborgarna alltid och i varje omständighet är i behov av staten och honom. Efter det kommer de alltid att vara honom trogen." 

Som rubriken lyder, är det någon mer än jag som ser det uppenbara i ljuset av svensk partipolitik? /Patrik, har lite för tråkigt.

Två omkom i helgen då de surfade på biltak, eh, oki. Vilket bevisar (med en religiös retorik) att Darwin och evolutionisterna har rätt. De mest lämpade individerna i en population överlever och får därmed överföra sitt genetiska arv till kommande generationer och på så vis reproduceras de attribut som premieras i aktuell kontext. 

Att då dessa två individer har överlevt så här länge är enligt min brilianta retorik endast ett tecken på att vårt välfärdsamhälle har satt naturlagarna ur spel. Följ med mig i mitt resonemang. Om vi utgår ifrån att generation efter generation blir bättre och bättre, och att vi hela tiden anpassar oss efter det samhälle vi verkar i samtidigt som vi även utvecklar mer och mer empati med de som inte är så gynnade genetiskt.  Så kommer vårt samhälle att producera mer och mer idioter och mer och mer lågpresterare. För vad gör vi med de som inte passar in? Jo, istället för att vi slår ihjäl dem eller låter dem svälta så tar vi hand om dem. Vi sätter in dem på hem eller skaffar ledsagare till dem. De får även (vilket ur ett darwinistiskt perspektiv är helt fel) reproducera sig med andra lågpresterare. Detta innebär att de naturlagar som säger att det genmaterialet som inte själv klarar sig i naturlig tillstånd får hjälp att överleva och därmed sätts evolutionen ur spel. 

Stämmer detta så kommer vi få se mer och mer av idiotiska tilltag och mer och mer defekter. I de fall där det har blivit riktigt olyckligt i gencocktailen tenderar ju naturen själv att korrigera sig redan under deras egen livstid./Patrik, inte så dogmatisk som jag låter.    

Hon är pappas flicka minsann. Luktar lite på näven efter att ha haft den i baken för att se om det behöver larmas om blöjbyte eller inte.

Och såhär ser hon ut när hon inte är förbannad, vilket hon är mestadels av dessa dagar. Det är nån form att utveckling har jag bestämt. Inte faen kan man gå runt och vara glad hela tiden heller...

Såhär arg (och bedårande) är hon för det mesta, när hon inte sitter fast i min tutte alltså, men det är efter badet. Under tiden hon badar är hon också glad. Men då har jag vällan inte tid att ta några kort. Vet ni hur halkig en treveckors insmord i babyoljigt badvatten är??

Nu: Gonatt...

Det är såna här dagar (då menar jag givetvis dagar då vår biologiska dotter är galen och ingeting duger förutom mammas tuttar och då hon också vägrar att sova) som  vi kan sakna vår styvdotter och den hjälp som vi kunde ha fått om hon nu inte var så korkad att hon bor i Umeå.

Det är väl mest det vi har sysslat med sen jag kom hem. Vaggat av och an och varit full av underbar frustration. En stor medalj till lilla frun som inte dör då jag är på jobbet. Men det är väl en sån där fas kan jag tänka. /Patrik, the tröttness.

Läste en artikel i Expressen om varför kvinnor i större utsträckning än män röstar rött och tvärtom, och främst unga kvinnor. Sen fanns det en korrelation som gjorde gällande att storstadsbor i betydligt större utsträckning röstar blått än lantisarna. JAg har ju mina teorier om varför det är på det ena eller det andra sättet. Men det skall jag inte här och nu gå in på, utan det jag fann roligaste var de kommentarer som artikeln hade fått. Jag har klippt lite i dem och levererade dem med en liten kommentar här nedan.

"For ett par ar sen reste jag till Sverige for att delta i en klassfest efter 25 ar.Ett par kvinnor talade stolt om att dom hade varit arbetslosa i 15ar och att de fortfarande fick a-kassa for de visste hur man utnyttjade systemet.Medans de talade sa studerade jag mina klasskamrater,i grabbarnas ogon sag jag avsmak medans manga men inte alla tjejer sag imponerade ut.
Kan det vara svaret? " Jaa käre Beerbjorn (som han tydligen hette) det är nog hela svaret. Alla kvinnor i vårt land saknar arbetsmoral och myglar. Tack för din brilijanta och mycket nyanserade analys.

"Dom unga kvinnorna har helt enkelt inte fått sitt fulla förstånd ännu. I den åldern centreras deras liv kring smink och vad som hände i senaste avsnittet av Big Brother.
När dom blir äldre och fått lite livserfarenhet så kommer dom att rösta på Alliansen, det visar statistiken." Tack då Roland XX för att du på egen hand fört tillbaka diskussionen till 60 -talet. Att alla unga kvinnor uteslutande sysslar med smink visste vi ju då som nu (eh??). Men att det var det enda dem sysslar med viste jag inte, kan vi inte ge dem lite mer creed än så så kan vi ju lika bra ta tillbaka rösträtten som VI gav dem. 

 "Jag vet inte vad du skriver om, min man och jag är arbetare liksom våra barn. Jag och min dotter röstar höger, medan mannfolket röstar vänster, därför tror jag du har fel i din stattestik". Jaa du Glantan, kul med en kvinnas åsikt i det här men har dem verkligen fel i sin statistik på grund av att omvänt förhållande råder i din familj? Kanske om urvalet var begränsat till just, din familj så. 

                                        //Patrik, lite mörkräddare.  

Skall man inte kasta, det vet varenda kotte.

Turkiet däremot gillar sånt, deras näringslivsminister går hårt ut mot Kina och anklagar dem för "en sorts" folkmord(?). Han tycker att man kan genomföra ekonomiska saktioner mot dem tills dess att de tar de mänskilga rättigheterna på allvar. VERKLIGEN! Turkiet?

Varje gång kurdfrågan kommer upp så vill dem prata om något annat. Varje gång de vill snacka EU- medlemskap så blir det tvärnit pga att dem har lite diffusa sätt att hantera rättsäkerheten (tortyr och förföljelser av oliktänkande). Men visst, Kina, Fy! Skönt att någon tar ansvar för den östra delen av världen, men Turkiet?/Patrik, hör inte, ser inte.

Kollade igenom gamla kort och kom att tänka på hur länge sen det var jag såg en minsprängning till sjöss. Det är som poesi, fast högre.

Nu har barnet äntligen somnat efter att vi har nattat henne i två timmar helt utan att hon har förstått det. Skrek som en stucken gris till jag hittade rätt position på henne, då slocknade hon på en gång ist. Har googlat efter en manual men det verkar vara lönlöst. Jag skall upp vid 05 i morgon igen, det suger. Nu ska jag krypa ner med min supermysiga familj, det där skitjobbet känns inte fullt så jobbigt när man ligger och tittar på dem. /Patrik, uppe för sent igen.

Jag tog en rask promenad. Kolla in väderleksrapporten för Karlstad. Mina mjukbrallor väger säkert fem och ett halvt kilo. Av allt vatten alltså. Så i brist på annat att blogga om pratar vi alltså väder igen. Det här är ett fenomen som förenar nationen har jag kommit fram till. Ingen annanstans talar vi så mycket om väder som i norden. Testa i medelhavsländerna eller mellanamerika bara; Jaha, så nu var det soligt och varmt igen ja. huga huga!

Nej, det är förenande pga att det är det mest socialt accepterade att prata om med en vilt främmande människa samt att vi har sådana omslag i väderleken både lokalt och geografiskt att det alltid går att prata om vädret.

Tv 4 har numer t o m en väderkanal där man enkomt pratar väder, hur det har sett ut (ja, what´s up with that?? Hur vädret har varit vet man väl redan??) och hur det kan komma att se ut i framtiden.

Men jag förstår det. Pratar man i ett om pruttdroppar och färg på bajs och klängperioder och barnvagnar och vikt och längd på barn, då välkomnar man lite hederligt väder och vind-snack nån gång inimellan.

//Anna, humör efter väderlek.

Såg en artikel i Pravda som handlade om att en viss känd person hade lämnat ett meddelande på telefonsvararen hos en annan viss känd person då denne hade blivit pappa. Fråga till er dear lyssners är nu, - vem kan ha utryckt sig så här?
(man kan vinna en ny eller begagnad blöja, isf med valfri fyllning).

                          "allt annat synes vara fåfänglighet och bländverk vid sidan av faderskapet. "


                                                                                           //Patrik, fortfarande tråkigt.

Nu närmar sig hösten med stormsteg (bokstavligen om man bor i K- town). Jag är fortfarande vakt ett år efter avslutade studier. Jag skyller givetvis på geografiskt läge samt den där lågkonjunkturen, men det spelar mindre roll egentligen, varför jag inte har drömjobbet än alltså. Har för mig att det av organisationspsykologerna kallades för strukturell ångest när man befinner sig under en organisationsstruktur som inte överenstämmer med ens personlighet alternativt där man för närvarande råkar befinna sig i livet. Hur som så har jag en stor dos av den där strukturella ångesten här och nu.

Så min tanke är nu så här, om hösten kommer och jag fortfarande inte har kommit härifrån skall jag då plugga ist? JAg har skrivit upp mig på ett magisterprogramm, nu är det ju inte säkert att jag kommer in men det går säkert någon kurs någonstans där jag kommer in. Frågan är bara, - är det dumt? Jag är inte supersugen på att plugga ett år till men om jag visste att det skulle leda till ett bättre jobb så, alternativt, visste jag att det skulle ha vänt på världens börser om ett år så kan jag ju alltid bita ihop i skolbänken ett år till. What to do? /Patrik, rådvill.

Jag inbillar mig ibland att jag är snygg, framgångsrik och har pengar. Dessa inbillningar tenderar att gå över då jag går ifrån hyreslägenheten till volvon på väg till vakteriet. Men den där polska kvinnan som är övertygad om att hennes pryda dotter (13 år) har blivit gravid genom att bada i en pool i egypten lever i total blindo. Hennes dotter är minsann orörd och skulle inte göra något sådant. Få se hur länge förnekelsen håller i sig, det torde bli pinsamt uppenbart att den unga mamman är en liten slampa då jungfrufödslar är enkom vigda åt de allsmäktige, och så länge den lilla kärleksfrukten inte kan gå på vatten så torde det vara uteslutet./Patrik, på jobbet.    

Detsamma gäller omvänt:

Patrik gillar sina tjejer som pannkakorna han steker: Spröda och tunna med god smak men egentligen ganska fula.

//Anna, på prispallen.

Pannkakor is the shit i min värld. Det vet alla som känner mig, jag är pannkaksmästaren i hushållet och idag är det min dag. Anna däremot kan knappt vända en pannkaka med bibehållen värdighet, det var då det slog mig. Hon gillar sina pannkakor som hon gillar sina män, bleka och tjocka.

Det är viktigt det där med pannkakor./Patrik, återgår spisen för att rädda vad som räddas kan.

Hur 4 samanbitna killar i regnkläder och hjälm i olika storlekar ser ut så kommer det här. ..



Hur en död orm ser ut så kommer det här...(det var inte vårt fel att den slutade att leva, den drunknade faktiskt).



Hur en båt som är 7 kg ifrån att ta in vatten ser ut så kommer det här...


Nu stundar soffmys med familjen, farmor har just varit här med mer kläder och en liten hund./Patrik, piggare.

Tillbaks till cybervärlden igen. För jag kan röra mig utan bortbytingen som hälsade på igår. Idag har hon förvandlats åter till min riktiga dotter, som kan sova själv och vara glad och nöjd och bara knorra lite när hon vill något, inte gallskrika.

Jag förstår att gårdagen var en av alla "vad var det jag sa om att småbarnslivet inte är så skoj alla gånger" - moments. Men den är över nu och idag är allt som vanligt igen, skönt. Lite tröttare än vanligt kanske jag är, jag vågade inte riktigt lita på att hon inte gallskrek inatt utan faktiskt sov.

Avbokade bror med flickvän på besök igår, det skulle bara skrämt dom till livet att någonsin skaffa egna ungar om de sett mig igår. Min kära Mamma fick däremot besöka mig med en kebabpizza eftersom jag inte lyckades (orkade) laga mat själv igår. Så gick det med den uppstramningen i matväg...

Nu har vi två innesittarfilmer som bör avverkas innan kvällen, ett farmorbesök som ska avhandlas och jordens tvättberg som skall tas itu med. Så roligt kan man ha en Fredag.

//Anna, inte lättare men mer lättad.

Ah se där, jag kan tydligen blogga från den här jobbdatorn!! Vi ber våra trogna läsar om ursäkt för att vi inte har gjort några inlägg idag. Men natten var hell, barnet somnade efter ett i natt och vaknade innan fem. Vi är helt döda och jag jobbar ju som sagt var idag, därav den sparsamma insatsen vid datorn. Anna har legat med Isa på magen hela dagen och varje gång hon har försökt att lägga ner henne så har hon vaknat och börja skrika. Det är tydligen någon form av fas, hoppas den hinner gå över innan 23 i kväll för då vill pappan i familjen sova.

I morgon kommer farmor på besök, om vi har sovit annars blåser jag av det hela. Det här med jobbet är knäckande, första dagen efter semestern och fast på ett jobb jag för länge sedan är klar med. (Tänker bitcha om det här till jag får ett annat jobb). För 8 år sen när jag bestämde mig för att börja plugga då hade jag redan tröttnat på det här med vakteriet. JAg har i desperation kollat på utbildningar på univeritetet här som en utväg ifall jag inte snart kommer härifrån. Men ärligt talat så är jag inte helpepp på att plugga heller, men hellre det än att gå runt och spela dum, och bli ledd av någon ännu dummare. Börjar bli tjatigt, liksom det här inlägget. Ville bara make a point, det här suger./Patrik, inte helt pepp.

Som komplettering till tidigare inlägg så sa Anna just att hon ska kalla mig för "Fatty Bom bom" tills jag har gått ner i vikt. Men det är oki, för jag skall tuta som en backande lastbil varje gång hon går bakåt. Vi kommer att ge dottern ätstörning, det man nu kan satsa pengar på är VILKEN typ av ätstörning.

Nu ska vi sätta oss i soffan och äta vattenmelon och jordebär. Dottern sover och i morgon börjar jag jobba igen. Fy fan för arbetet och dess vedermödor./ Patrik, loj 

Så. Nu har jag fått nog av hur jag ser ut. Jag tappade raskt femton kilo vid och strax efter förlossningen men sen var det klippt för kroppen. Och då har jag ändå femton kilo kvar som ska bort. Jag ska inte ha någon brådska, jag vet, så bespara mig alla förnumstiga huvudklappar. Däremot finns ingen som helst ursäkt kvar för att äta morotskaka till förmiddagsfikat och rabarberpaj efter kolhyderatlunchen. Näpp, tillbaks till grönsakerna it is. Jag kan fortfarande inte motionera alltför hurtigt känner jag men som sagt, det utgör i sig ingen ursäkt för att frossa i skit. Maten klarar jag väl okej men det är allt snarra och bullar och kakor däremellan som är förödande och som sagt... Nu är jag less på min småfeta kropp, när jag var gravid var den åtminstone lite spänd.

//Anna, mest slapp.

Då har Isabels gammelfaster (man kan nog säga så eftersom hon har två fastrar och det här var den äldsta) och kusin varit på besök. De beskådade underverket och tog kort. Anna och jag är rörande överens att det här med att ha småbarn är en dans på rosor. Fattar inte vad alla gnäller om, jag har just varit på semester, Annas mamma har varit här och hjälpt till precis så mycket Anna har velat och igår fick vi båda mat och paj utan att lyfta ett finger. När bebisen skriker (de få gånger hon gör sånt) så finns det alltid en släkting att lämpa över henne på. Men är det inte dyrt då?? nää inte ett dugg, blöjor och kläder har vi fått så vi snart kan öppna en egen butik. I går fick vi dessutom påfyllning av fastern OCH av fam W i Haninge som hade den goda smaket att skicka sängkläder till Isa. Mycket bra mao. Vi är the nöjda, nu ska vi roa oss i soffan./Patrik, lättad

Då har vi faster och kusin-besök här då. De kom igår, typ 2 timmar efter mitt avslutade äventyr. Ingen rast ingen ro. Nu ska vi ner på stan för att skryta om hur fint det är här. Sen ska vi vällan fika på Wayns, inte för att det är så fantastiskt eller bra utan för att det BARA finns Wayns i den här stan. Återkommer med mer bilder ifrån ihelgen och från idag./Patrik, nyrakad.

Så var det dags för årets äventyr med de ( nu mera väldigt gamla farbröderna) gamla kompisarna ifrån förr. Här är de fortfarande olyckligt ovetande om vilka vedermödor de kommer att genomlida under helgen. Vi var 7 glada som i lördags morse påbörjade strapatsen ( som i år inte var så strapatsig pga att vi utgick ifrån en stuga och gjorde dagsturer).



Förmiddagen hade jag och Big F spenderat med att göra diverse nödvändiga inköp (mina cider är här inte inräknade, men de var väldigt många).



Söndagen börjades med en brakfrulle i bakistöcken. Efter en pizza som självaste doktorn lade vart det paintball på Hammarö. Det var precis det vi behövde, och det lilla regn som föll fick oss inte ur balans. Däremot gjode vårt dåliga flås det samt den sedvanliga amunitionsbristen. Det vart en hel del genomförande efter att vi hade förklarat för den lille pöjken som höll i det hela att vi inte var intresserade av att jaga flaggor. Det enda vi vill är att skjuta varandra, och det var precis det vi gjorde. Jag fick några feta träffar på mig.



Därefter gav vi oss av till Munkfors där vi åkte runt i skogarna på 4- hjulingar. Jag vart givetvis skitigaste då jag siktade på alla pölar och fallna träd som kom i min väg. Värt varenda krona.



Det var även en kajaktur i Värnen- skärgården (fniss, ja, dem kallar det så). Eftersom vi denna dag tre var slagna och avslagna så vart det endast en kort tur till en rastaurang där vi utspisade som prinsar. ingen välte dock vilket var lite av en besvikelse.

Utöver det ovan så finns det mycket kort på en kamera som nu är på väg till Umeå. Då dessa når mig skall denna bild kompleteras. Men så mycket kan sägas att ölen gick åt och vi hann även med att göra ett bok-bål modell större där vi brännde olämplig litteratur samt gamla kläder. Det sköts en del och en och annan gädda fick sätta livet till. /Patrik, the tröttness.

Många frågar om man inte är jättetrött och slut om dagarna efter att ha fått barn. Jag har liksom inte riktigt förstått det där. Nog är jag lite sliten, men inte så det stör. Förrän idag då jag kom underfund med vad man ska göra för att bli sådär småbarnstrött; Gå på öppna mottagningen på bvc!

Det var kaosartat och som en parodi alltsammans. Jag packade ner Isa i bärsjalen, perfekt väder och distans för att bäras i sjal. Hon somnade direkt och när vi klev genom dörren till bvc gjorde jag kardinalfelet att sätta mig så långt ifrån alla andra föräldrar med barn i samma storlek som Isa som möjligt. Detta resulterade i att jag blev betraktaren/utbölingen. Som betraktare kan jag rapportera följande:

Först trodde jag att alla kände varandra, men sedan förstod jag att alla bara paralellpratade med varandra om sina små, perefkta barn och deras bajs och deras läten och deras sovrutiner. Jag kan också tycka att det är intressant men bara om vi pratar om mitt barn eller om något barn jag känner åtminstone. Inte om något random barn inte. Det tyckte ju iofs dessa föräldrar också. Dom trodde att dom samtalade med varandra fastän ingen egentligen hade något som helst intresse för någon annans barn.

Som utböling var det ju dels mitt förmodligen undermedvetna avståndstagande och dels mitt sjalbärande som resulterade i konstiga blickar från resterade bvc-besökare. En kvinna, som först bökade sig in bland otaliga vagnar (som såklart också jämfördes högt och lågt) med svetten lackandes, försökte tappert konversera med mig men närmade sig på ett sätt som jag tolkar som lite väl klumpigt för att jag skulle orka dra på mig "Jag är intresserad av dig"-masken. Hon slet nämligen i sjalen där Isa låg och sov, stack ner huvet och drog lite extra i sjalen samtidigt som hon med hög röst frågade om det där verkligen var ett bra sätt att bära barnet på?? Isabel blev såklart väckt och gav ifrån sig sitt "stick och brinn"-läte.

-Du ser, sa kvinnan med svetten. Hon verkar inte trivas jättebra.
-Nä, ända tills nu, sa jag lugnt. Det kom visst någon och störde henne när hon låg och sov, men om du backar lite ska du se att hon somnar om.
Vilket Isa gjorde (thank god) och kvinnan drog sig förnärmat till resterade päron för att jämföra barnvagn stället.
Men in her face lite extra när barnmorskan som tog emot oss basunerade ut hur trevligt och mysigt det var med bärsjalar.

Nåväl. Jag gissar att det var min förlust för att jag begick de där kardinalfelen. Men jag är helt slutkörd efter en timme i väntrummet på bvc. Långt värre än allt annat de här två veckorna i Isabels liv. Mäta och väga i all ära, nästa gång ska jag vara först på plats så att vi slipper hänga i väntrummet. Min dotter är iallafall ett geni vad gäller tillväxt. Sådeså.

//Anna, förberedd tills nästa vecka.

Bloggandet är lite haltande dessa dagar. Jag är den första att erkänna att det är lite enklare när man är två om dom där små människorna. Igår var jag knäckt efter släktträffen på landet. Fastän vi inte gjorde mycket mer än att sova, sitta och äta. Idag har Isabel fått sitt andra bad i livet, hon är pappas flicka då hon gillar även det (själv avskyr jag att bada). Vi sluskar runt helt enkelt och gör inte så mycket. Därför tänker jag inte blogga om mycket mer heller. Patrik lär komma tillbaks med massa bilder och skvaller från sin minisemester så jag lämpar bloggningsansvar på honom. Själv har jag way mycket viktigare saker för mig idag: Sitta i soffan och äta toblerone och samspråka med min sovande dotter.

//Anna, börjar bli bra på småbarnsförälderiet.

Vi som skulle ha en tjejhelg blev just invaderade i hemmet av sju stora karlar som luktade gammal öl och rök.  Majoriteten över en och åttio och med rakade skallar och skägg. Min dotter kommer få en skev bild av manligheten och förmodligen söka sin blivande man i en HA-kille med rakad skalle, tatueringar och helskägg. Eller så vänder hon åt andra hållet och väljer en långhårig estet med androgyna drag till fästman. Hursom är hennes allra första intryck av män till 90% stora, rakade skogshuggartyper. Jag tackar gudarna för de få farbröder i skaran som väger upp bilden lite åtminstone.

Grabbarna drog lika fort som de bullrade in iallafall. Dom ska och skjuta prick på varandra uta på Hammarö. Vi blev tjejer igen och tänker oss ut till kusinerna på landet i Arvika, där ska det tydligen spöregna men jag hoppas lura ovädret hit samtidigt som vi åker dit. Få se hur det lyckas.

//Anna

Då stundar den första prövningen känns det som. Ensamarbete i fyra dagar alltså. Hitills känns det som vanligt, det kan bero på att Patrik bara varit hemifrån i fem minuter. Det första jag ska göra ät att gå ut från dessa fyra väggar. Äntligen är det svalt i luften så man kan röra sig utomhus, fantastiskt! Ungen kommer ju bli konfys av alla nya intryck.

//Anna, svalare än vanligt.

Kom bara att tänka på hur lite man behöver norrland...



Och hur mycket man behöver skärgården...



Och på hur mycket jag kommer att sakna min lilla familj när jag imorgon åker på min minisemester./Patrik

Då har jag ringt och uppmärksammat den där arbetsgivaren som jag var på besök hos på min existens. Han minns mig mycket väl och jag är fortfarande aktuell. Dock var det ett par interjuver (?!) till som de hade inbokade. Sen skulle dem höra av sig under början av augusti. så det är bara att hänga på sig batongen och brickan och vänta ut dem. Annars är det dött på jobbsökarfronten nu, är ju semester för många nu och jag själv har kanske inte vart så ihärdig som jag borde. Detta tillskriver jag givetvis min dotter, hon är lite roligare och mycket sötare än alla presentiva arbetsgivare.

Idag har det varit lugnt på basöksfronten. Så när som på ikväll då svärmor/mormor är tillbaka från det lilla landet i söder. Hon kommer givetvis direkt hit för att beundra det lilla flickebarnet. Hon vill nog också hälsa på Isabel misstänker jag.

Det drar ihop sig till äventyr, i morgon drar jag iväg för att barnsla mig mina gamla vänner. Det blir tre aktiviteter och fyra dagar. Jag kommer eventuellt att smyga tillbaka hit någon dag för att se till min lilla familj. Men vi får se hur det går med den där saknaden. /Patrik, är inte rädd för åskan

Alltså. nu måste vi ha den där hjälpen igen... Patrik samspråkade just med sin kära moder i telefonen och undrade lite över de dära sylvassa små naglarna Isa har. Hur blir man av med dom?? Tipset var (som även på bvc) att riva av dom eller använda fil. Men nu återstår bara frågan; Fil? Ska vi hälla den över henne eller bara badda handen i den??
Hur gör man?

//Anna och Patrik, clueless.

Det var "bring-your-own-present-day" på bajskalaset i morse. Isabel hade hajjat grejjen men jag visste inte om detta. Men jag emottog gåvor på löpande band och fick som straff för egen utebliven present sanera tvättmaskin, skötbord, golv och tvättho i tvättstugan. Nu sover min "poopmaster" och hon är sådär offatbart söt igen som hon inte riktigt var i morse i tvättstugan.

Samtalade med en Lyckselevän för en stund sen. Dom var på väg på husvagnssemester och lagom till att vädret vänder tänker dom sticka utomlands. Det suger lite i utomlandstarmen när jag börjar tänka på det. Och det vore perfekt nu när man bär med sig en tredjedel av familjens mat i tuttarna. Kruxet är som vanligt pengar. Ska man åka nånstans där det är billigt att leva får man punga ut med en hel del för själva resan och vice versa. Dessutom har jag ingen lust med ett för varmt land, jag räknar på en hand gångerna jag rört mig utanför dörren under tio dagar.

Så laddar jag inför ensamvistelse med dott:en då faderskapet tar ut semester i Munkfors imorgon. Så länge han inte gör om precis allt han gjorde senaste kanotsemestern så är jag nöjd.

//Anna

Jag är allt som oftast för stressad för att lyssna på andra som inte är kvicka nog att avsluta sina meningar, ja vet, det är fel och jag jobbar med det. Men ikväll höll det på att få ödestigna konsekvenser som i sig hade inneburit att Isabel skulle få sova i tvättstugan och jag skulle bädda åt henne på gården. Dagens lärdom är inte som man kan tro att jag skall lära mig att tålmodigt lyssna, utan snarare att få andra att snabbare avsluta sina meningar./Patrik för snabb.  

Då är jag åter ifrån mitt uppdrag. Munkfors tur och retur med släp är inte lika kul som utan släp. Men nu har farbror F fått ut en soffa samt en hel del skit som tydligen behövdes. Som ni ser så finns det även virke till groggen (förlåt, jag var tvungen).

Nu har vi svullat i oss en halv pizza var, det var hetl lagom. Inga känslor av skam eller skuld infann sig då man halverade dosen./Patrik, fortfarande snygg. 

Så här glad är jag då vi är på väg till BB den där morgonen den 22:a. Ville bara visa att alla den morgonen inte var negativa och nedstämda av smärta.




Nu ska jag ut på uppdrag inför helgens övning. Det skall bäras galna mängde öl samt en soffa. Här är en bild av random resedeltagare ifrån ett tidigare tillfälle. Kortet summerar på ett bra sätt kontentan av en lyckad friluftsvecka. Dem där som springer omkring i senaste Haglöfsjackan och läser livstilsmagasin om uteliv är i mina ögon wannabes. Att sova och göra upp eldar kräver ingen större insats om man har gjort det förut, så det lägger vi inte ner så mycket tid på. Att bli full flera dagar på rad har däremot blivit markant svårare med åren./Patrik, inte så inne.

Jag verkade slinta på tangentbordet. Dott:en stavar sitt namn med ett l. Isabel alltså. Mammas SMÅ öron och örsnibbar har hon, resten verkar tillhöra fadern. Hon gillar för närvarande varken napp eller tumme (fast nappen är substitutet) hitintills utan det är bara äkta vara som gäller. Vad kudde anbelangar är det nog som farbror säger - mest en fråga om kosmetik - och ungen kullrar ändå runt så mycket så hon ligger onte still i en kudde inte. Men om vi börjar se deformationer i huvudet får vi överväga det också.

Ja, råden är många, men redan efter två veckor börjar man känna till sin figur lite. Jag blev även inbjuden i en föräldragrupp och jag tackade jag till en provomgång. Det blir väl antingen till att sitta och jämföra ungarna (vem som gått upp hur mycket på sistone, vem som ammar och inte, vilket barn som skriker och inte och i så fall varför osv osv) eller så finns det föräldrar som man faktiskt synkar med som personer och inte bara för att man har barn gemensamt. Jag ska ge det en ärlig chans och försöka vara öppen fast jag egentligen tycker att det är ett konstigt påfund. Dom som "mammagrupperar" sig bara för att man har barn i samma ålder och inte för någon annan skull.
Dessutom är jag väl lite rädd för att få fördömande blickar när jag berättar om hur fantastiskt det kan vara med en kall Carlsberg hof på eftermiddagen på balkongen. Sådär så man blir lite småslirig efter en halv. Ve och fasa! (Detta var vad som inträffade igår nämligen och det var underbart). Sånt pallar jag nämligen inte riktigt.

Jag kan förstå om man har skralt umgänge men i vårt fall verkar man inte behöva sitta ensam om man inte vill. (Vilket innebär att vi har underbara vänner och släkt). Redan i dag har vi hunnit med ännu ett besök i form av farbror Fredrik med fru från Skärigens vatten. Och mer kläder it is. Superbra!

Nu ska jag avlösa min man i soffliggeri. Han ska på hemliga uppdrag och jag tänker inte gå ut idag heller eftersom värmen är för het för stora delar av familjen.

(Det här är så jag föreställer mig pappaträffar - lite mer laid back style - men jag har haft fel förr)

//Anna, lite lat också.

En grymt hektisk dag (nja, vi satt fortfarande inomhus iofs) med ett första besök på bvc där vi fick stränga order om napp och kudde, precis tvärtemot råden vi tillskanskades på eftervårdsavdelningen för exakt en vecka sedan. Ja ja, man ska inte upphöra att förvånas, det är bara att köra på "mamma och pappa vet bäst"-mentaliteten, annars får man huvudbry. Isabell växer så det knakar iallafall och vi har idag fått ännu mer bebiskläder från ännu fler kusiner vilket innebär att vi behöver shoppa loss först om några månader vilket i sin tur innebär mer kläder till mamman vilket är mycket bra!

Sedan kusinträffen då och på det ett bad med Isabel.


Ungen somnade i sin mest knorriga ställning och inte undra på, jag är minst lika trött.

Dagens lärdom är att lyckliga parets hem inte är speciellt barnvänligt för människor över två månader. Inga sagor, inga leksaker och inga barnfilmer (inte ens en tv eftersom vi inte har någon). Vi får väl skärpa ill oss inför de kommande åren antar jag.

Nu ska vi fylla oss med bullar så att min viktnedgång stangerar lite.

//Anna, lite svalare idag.

Det andra kusinmötet på två dagar är så till ända. Det vart glass och korv, fem regnstänk och en del bajs. Vi fick en stor låda blöjor som kusin Moa har växt ur, detta medför att mamma och papppa kan bli fulla minst två gånger extra i sommar.

Nu har vi slackingtid i soffan, ikväll är det nog dags för premiärbadet. Anna återkommer med ett mer givande inlägg snart./Patrik, mätt, trött

Som vakt har jag spenderat otaliga timmar på 7/11, för det mesta fikandes men ibland har det även inneburit jobb. Så jag vet vad jag kan vänta på en sådan butik, bra kaffe och goda muffins. Ikväll var jag på Karlstads nyöppnade 7/11. Står i kön med min skinka och mitt bröd då en dalmas med kompis trycker sig mot mig. Småfulla och pinsamma frågar den ena mig, - rökt skinka, till frukosten eller? - Mycket möjligt blir mitt svar. Han säger något mer som jag nonchalerar och så säger han; - det är bara att knuffa till min om du tycker jag blir jobbig! Alla som har varit i branchen vet att man inte kan låta en sådan chans gå förbi så han får en armbåge i bröstet. Inte hårt utan mer som en tydlig markering. Han stegar tillbaka och säger - va fan? Jag vänder mig om och nonchalerar på, men inget händer. I´m I loosing i't?/Patrik, fortfarande varm...