Det är lite skoj när man får tillfälle att vara riktigt obekväm. Jag övade upp min talang för denna övning då jag förr om åren stod på T-centralen norra (plattan) och 12ggr per dag fick frågan. - vart ifrån går SJ- tågen? Jag hade ett innarbetat svar som tog 20 sekunder att leverera. De stressade stackare som inte hade tid att vänta på svaret fick bara halva svaret och då kunde man skirka ut de sista meningarna åt dem då de redan var på väg bort. Det är ju alltid lite skoj att titta vem vakten skriker på, vad han skriker är sällan lika intressant.

Där jag jobbar nu så är folk tillskillnad ifrån T- centralen trevliga, och betydligt mindre stressade. Men nyss så kom det en dam i 60 årsåldern till mig och överlägset, som att bara ha fått sagt det till någon, och då gärna till någon mindre värd människa/uniform. Meddelade att det var minnsan kö till toaletten och att det var riktigt illa att det bara fanns en sådan på denna anläggning. Jag svarade lungt och sansat att det finns ytterliggare en toalett på varje sida om restaurangen och...Där var hon redan på väg tillbaks till sitt sällskap och var inte det minsta intresserad av att höra klart på min hänvisning till alternativ toalett. Jag följde då efter henne tillbaka till hennes sällskap (bestående av idel överklasskärringar och gubbar) och trots att hon var vänd bort ifrån mig så pekade jag med hela handen och med myndig röst proklamerade jag att det utöver toaletterna vid sidan av restaurangen så finns det tre stycken till ute i shoppingcentret och att jag gärna kan visa vägen. Hon nochalerade mig med en större intensivitet och en av hennes vänner tackade mig lite generat och tystlåtet. Jag önskade sällskapet en trevlig dag, slog ihop mina klackar och gick. /Patrik, behöver stimulans.