Ett misstag som vi kan varna för är att INTE köpa Mexican Garden med smak av korriander som taco-krydda, inte så gott.

Då vår inspiration inför detta projekt har sagt upp sig som ni säkert han märkt så slutar vi härmed att blogga. Vi ligger kvar ett tag ifa vi ångrar oss eller fall våra fans hotar med självmord./Patrik och Anna.

Så kommer Isas självbiografi att heta. Iaf om jag fortsätter så här, winerlängd och molusk till frukostkaffet i loungen (vi har byggt en lounge på jobbet, väldigt lyxigt). Sen vart det eftermiddagsglass i samme lounge. Vi hade en annledning till detta frosseri, vår chef slutade nämligen. Oj, det där kan nog misstolkas, vi festade alltså inte för att hon slutade, mer för att vi var sugna och skyllde på det. Sen kommer man hem och då har frun gjort pannkakssmet och köpt godis...Jag tänker iaf väldigt snart återuppta min anorexi.

Då vår regionschef slutade idag så åkte jag upp ett litet steg i nivå. Fan på tiden, man skall väl inte behöva jobba mycket mer än 3,5 månader utan en befodran. Hoppas dem på HK inte glömmer bort oss ute där vi sitter i vår avkrok bara.

Frun och barnet har varit duktigare än vanligt då de nästan har tömt lägenheten idag IGEN. Snart är det bara att kalla in städbolaget och sen är det no more Romstad. I helgen skall Isa lära sig att krypa. Detta för att våra konkurrenter har hårdtränat på det, och så kan vi inte ha det. Nä väl, Isa kan ju iaf prata. /Patrik, of to fredagsmys.

Min man låter som en läspande, efterbliven mullvad ungefär. Han har varit hos tandläkaren och spenderat mina surt förvärvade mammapengar och tydligen köpt sig världens mest effektiva bedövning så att min fantastiska middag förfars nu på spisen eftersom det bara är jag som kan äta i familjen för tillfället. Isa ville inte heller ha, trots att hon lärt sig tugga, det var något om för mycket salt i maten....

Eftersom Patrik då friskt spenderar mina pengar har jag i veckan sysselsatt mig med att söka jobb av olika karaktär. Jag tänkte att det är på tiden att pröva sina vingar lite och se om man överhuvudtaget har en chans att slå sig in i arbetslivet igen i framtiden. Men eftersom jag vet att jag inte kan hoppa på någon heltidstjänst för tillfället så är mina försök lite halvhjärtade. Jag sökte en alldeles utmärkt passande tjänst för mig tidigare i veckan - en som jag verkligen skulle vilja ha i framtiden, men även denna var heltid och skulle snart tillsättas. Jag skrev ett sånt där korrekt personligt brev där man ska skryta om sig själv samtidigt som man ska vara så ödmjuk som möjligt. Sände detta och dagen efter skrev jag till företaget igen och bad dom kasta den ansökan åt helvete eftersom den förmodligen ser ut som alla sjuhundraelva miljarder anra ansökningar dom får på samma tjänst. Jag förklarade där hur jag tänkte kring jobbsökeri - helt öppet och ärligt - och pratade kring hur jävla svårt det är att få en rekryterare att, endast via ett mail, förstå hur fantastisk och passande man verkligen är.

Idag sökte jag ännu en passande tjänst. Denna bara på 30%. Nu skrev jag ett vanligt personligt brev och CV igen och om dom inte hör av sig blir jag faktiskt lite besviken. Hur ofta passar man in på precis alla kriterier? Och hur många jobbar egentligen som kommunikatörer eller dekoratörer? Och hur många är egentligen intresserade av just runt 30%-ig arbetstid?

//Anna, rastlös.

Idag har jag kollat på en ny bil. Det var smärtsamt att inse att jag (oki då, VI) faktiskt nästan skulle ha råd med en ny alt nästan ny bil, bara nästan. Det smärtsamma är att jag är skolad av dåliga erfarenheter då det gäller bilaffärer och jag är helt enkelt för feg.

Men skulle jag...

Skulle jag lägga snuset i papperskorgen en gång för alla så skulle vi faktiskt ha råd. Skulle jag få en lagom till häftig löneförhöjning nu när jag faktiskt har klivit upp ett litet steg så skulle vi faktiskt ha råd. Nu när vi har flyttat så har vi ca 2500- 3000kr mindre i utgifter varje månad vilket innebär att vi egentligen har råd. Skulle jag byta ut några uteluncher varje vecka till matlåda så skulle vi faktiskt ha råd. Skulle vi ha en bil som drar ungefär hälften av den soppan jag kör upp varje månad så skulle vi egentligen ha råd.

Damn you cowardness!!! /Patrik...väldigt sugen...

För er som känner mig kommer det knappast som en nyhet att jag ifrågasätter det mesta i tid och otid. Faktum är att det är nog det som folk stör sig mest på när det gäller min ödmjuka person. Varför jag är sådan lämnar jag åt andra att spekulera i men det är inte bara för att jävlas. Jag stör mig något ohyggligt på personer som säger sig ha allmängiltiga sanningar, då måste jag bara dit och peta. Folk får gärna tro och tycka saker och ting, det gör det hela mer intressant. Men om folk raljerar och utger sig för att besitta den enda sanningen, då måste jag bara hugga. Nycker i mode, tyckande om kultur och politiska dogmer är alla olika grunder till diskussioner som jag gärna tar. Några exempel som får mig att ticka igång:

- Det är finare att titta på en musikal än på en film.
- Det är finare att laga sin mat ifrån grunden.
- Det är finare att åka på en back- pack semester än en charter.
- Det är finare att köpa inredningsdetaljer i en lokal butik än på IKEA.
- Det är fult att titta på TV och framförallt att välja TVn framför tex en promenad.
- Man är en bättre människa om man röstar rött än blått, för då tänker man minsann på andra också.
- Mc Donalds är fult men den där Libanesiska syltan på hörnet är fint.
- Det är fint att ha pluggat men det är fult att använda det man har lärt sig till vardags.
- Det är fult att betala folk för att göra det som man själv kan göra.
- Det är fult att följa sit coms och dokusåpor men ändå kan  man alla namnen på karaktärerna.
- Man är bättre och vuxnare om man dricker öl än om man dricker cider.
- Det är finare att kunna allt om Kambodjas kultur än om USAs. Ännu fulare blir det om man föredrar USAs kultur.
- Det är finare med MAC än med PC.
- Det är finare att läsa böcker än tidningar.
- Det är fulare att ge sitt barn burkmat än att göra egen.
- Man skall inte tycka om tillsatser i mat trots att man inte vet varför de finns där.
- Rött vin är finare än vitt av någon annledning.
- Det är finare att läsa SvD än Expressen.

Ovan är bara några exempel på saker som jag gärna ifrågasätter. Vem har tolkningsföreträde på fint och fult? Varför kan man inte utan att få konstiga blickar säga att jag föredrar min Skogaholmslimpa framför The Voice morgonTV istället för havregrynsgröte till Svenskan? Varför är det så? Är det inte bara ett utslag av snobbism och elitism som är förankrat i en önskan om den man så gärna vill få andra att tro att man är?/ Patrik, vill gärna ha fler förslag

Har för mig att vi för ett år sedan körde del 1 i den här serien. Här kommer iaf den efterlängtade tvåan för er som har stannat av i era "parentingskills".

Här är ett tydligt tecken på att det här med jämställdhet inte är helt ok i alla lägen.



Så här kan man göra, det kanske till å med har hänt, men då var babywipsen faktiskt slut.



Det här kan vara lite av en balansgång. Mitt råd är helt enkelt att göra det som krävs för ett skratt.



Mm, det här är lite av en fälla. Anna har faktiskt prövat det här 1 gång, men man gör det bara en gång. (Isa hade skitit ner sig).



Vissa föräldrar satsar mer på den här softare "kompis" stilen. Tror dock att det finns vissa svårigheter med diciplinen involverade i den metoden. Isa har just lärt sig innebörden av ordet NEJ, och hon gillar det inte. Kanske ändå skall pröva det där.



På den här bilden har jag ännu inte lyckats hitta något fel...Kan vara att en plattTV är att rekomendera, kanske är det en sån där bild som man skall stirra på ett tag så framträder något?



Det här är något som Isas moster brinner för, eller brinner och brinner, hon är fanatsik. Jag har dock aldrig fattat hur väskan skall få plats på mesen. (red anm: Mes är ramen på en ryggsäck).

Så, där hade ni lite tips på vägen. Vi har mer så håll ögonen öppna./Patrik, fullfjädrad förälder.

Två av varandra artiklar i Pravda av idag lär ge mig en dryg kväll. För det första så står det att kattägare är smartare än hundägare. Detta kommer i sig generera en del hånfulla kommentarer ifrån frun då jag är smart nog att vara hundmänniska vilkent hon inte är. Sen toppar dom det med att skriva att 80- talisterna är bättre föräldrar än typ, alla andra. Mm fint, men vore jag hemma ifrån jobbet och inte gick och drog benen efter mig skulle jag vara den bästa föräldern. FAN, lång kväll. Hoppas hon inte läser vare sig blogg eller Aftonbladet.

Idag har jag varit svennepappa Nr:1. Jag och barnet hängde medan frun var och roade sig i gamla lägenheten och efter det åkte jag och tvättade bilen. Hur söndag är inte det? Nu skall jag desutom laga mat och i morgon skall jag förnedra mig själv med att ta matlåda till jobbet. Jag drömmer ju om en ny bil (som alltid) och det kostar tydligen pengar?

/Patrik, värsta svennen.

Såg en trailer för ett kommande program. Det handlade om personer som var el- allergiska, de tvingades bo primitivt och hade svårt med allt som vi andra tar för givet. Som att handla eller gå en promenad, de finns ju el överallt. De fick olika symptom och en tjej svimmade i slutet av trailern, min tanke var, - vilken typ av kameror filmade de filmen med? Finns det kamror som inte drivs med el? Kanske bara jag som är hopplöst efter men nog känns det som det kan ha spätt på symtomen. Hur som helst, jag skrattade gott åt den insikten./Patrik, go natt.

PS: Anna och jag sysslar med fildelning, men bara till frukost.

Jag har varit lite hängig de två sista dagarna, detta innebär att frun får göra, typ allt. Av den anneldningen har vi bloggslarvat. Tog lite Isa kort i morse men vågar inte lägga upp dem med tanke på att hon ser drogad ut. Det skulle helt enkelt inte vara rätt. Ni lär få se de korten på hennes studentdag. Då skall hon få skämmas!!

Vi har haft lite tur med den gamla lägenheten. Som det ser ut nu så slipper vi dubbla hyror nästa månad!! Detta innebär dock att vi skall kraftsamla inför röjning medelst slängning av skit. Ingen rast ingen ro, men sper vi 7000 spänn på det så kan vi ju fortsätta med vår lyxiga tillvaro.

Själv är jag dödligt trött på vintern. Minns förra året vid den här tiden. Då åkte vi ner till K- town över en helg. Det var 8 + grader och grönt på fälten. Fan...ur askan osv.../Patrikm återkommer snart

Min lillasyster beger sig imorgon till Thailand för en månad i solen. Kommer lagom hem för att ta emot folkets jubel då hon fyller...eh, år. Hur man nu kan byta lite snö mot hurrikaner och solsveda?

Dagen vart inte alls som den skulle, men rätt ok ändå. Jag skulle på ett möte i Bengtsfors men det vart inställt för att de hade snöat inne. Jag begav mig då till kontoret i Sunne istället. Även där var det stiltje, antagligen pga den där stormvarningen. Så syster med familj kanske inte är så fel ute ändå./Patrik, fryser inne.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:  "- En idealist kan aldrig vara en realist." Jag ser det på jobbet, inom politiken och hos människor omkring mig. En tanke om hur det borde vara men inte är. Människor som lever och agerar mer eller mindre efter sina ideal. Människor som blir upprörda när andra inte anpassar sig efter dessa ideal, människor som stör sig på att andra inte delar deras ideal. Jag säger det igen, en idealist kan inte vara en realist. Den värld vi lever i är inte optimal, ett ideal är en tanke om det perfekta, den upphöjda sanningen, om man så vill.

Det funkar på en fundamentalist också, för mig konnoterar det begreppet en starkare form av idealism, var gränsen mellan de båda går är väl subjektivt. Men en idealist kanske protesterar eller varför inte, bloggar om sina tankar och sin frustration över varför saker och ting inte är som det borde så kanske fundamentalisten går och spränger sig själv eller andra för sin övertygelse. som sagt, gränsen är subjektiv.

Bristen hos båda typer av människor skulle hur konstigt det än låter vara en slags samhällig empati. Avsaknad av förmåga att känna in andra och att ha en förståelse för andra människors prioriteringar och viljor. Den idealistiska människan ser inte till andra, ser inte för det stämmer inte med hur det borde vara. Den ser bara felen andra gör, felen enligt det ideala facit som saknar en verklighetsförankring. Kan inte idealet vara verkligt då? Jo, men det finns allt för många variabler att ta hänsyn till för att tillståndet skall vara beständigt. 

Heminway utryckte sig så här om idealism: "En idealist är en människa som av det faktum att en ros doftar bättre än kål drar slutsaten att en soppa av rosor också smakar bättre" 

//Patrik, slow day.

Det blir lite skralt på de flesta fronter för min del till förmån då för min lilla dott som blir alldeles utom sig av förtvivlan om jag lämnar hennes kropp för ynka tio sekunder. Jag har en sån där bok som mammor ska ha, så att man förstår alla barnets utvecklingsfaser och det förefaller troligt att ungen nu är i "kategoriseringsstadiet". Och eftersom det står i boken att man ska hjälpa barnet i de olika faserna så övar vi såklart på kategoriseringar idag. Man måste ju göra som det står i boken!

Idag har vi gått igenom och kategoriserat:

Föredettingar: Tomas Brolin, Göran Persson, Britney Spears och Pappas ex-flickvänner.

Väder: Skitväder, snöhelvete, lappmögel och dyngsnö.

Humor: Stefanskämt, buskis, bellmanhistorier och mammas skämt (roliga skämt).

Saker man kan vara rädd för: Centimeterlånga avstånd från mamma, höga ljud när man ska sova, att katrinplommonen är slut och att ha ätit för många katrinplommon.

Det börjar ta sig riktigt bra. Isa ville bara ändra det där med "Mammas skämt" till "Våra skämt".

//Anna, utvecklare.

The tröttness slog till idag och luften gick ur mig. Kollegan som jag skjutsar varje morgon började med att berätta att två personer i hennes hem hade fått kräksjukan. Joyyy!! Hur nojjig vart jag över det på en skala? Rätt så, 11 av 10 möjliga. På jobbet så fick vi veta att den där stora chefen som skulle komma och ha utbildning med oss under hela dagen är sjuk. Detta hade ju varit oki om det inte var för att vi hade bokat av alla våra egna möten under dagen. Så det vart en sk kompetensdag, dvs kaffe och uppdatering på div avtal mm.

Istället för att åka hem sen så var det tandläkaren för hela slanten (verkligen, hela slanten). Jag behöver minst komma dit 900 ggr till för att min tandläkare skall på semester och behöver pengarna. Efter det äventyret så åkte jag hem till min bipolära dotter och kroniskt trötta fru. Isa har fått för sig att Anna och hon sitter ihop mer än vanligt och den stora dödsångesten infinner sig så fort Isa inte har minst en hand och ett ben på Anna. Vi erbjöd Isa att krypa tillbaka in i magen men Anna ryggade bort efter att vi hade tagit ett huvudmått på Isa.

Mao, jag är the slutness./Patrik, se innan.

Lagom till lunchen fick jag besök.



Det var min kära dotter som hade tvingat mamman att köra upp och titta om pappan verkligen fanns på dagarna. Här kontorar hon sig på ett väldigt bra sätt.



Sen var det dags för ett blöjbyte. Vad passar då bättre än att ta det på den lediga kollegans skrivbord medan frun fotar för att sen mms:a bilden till den frånvarande kollegan med texten "under tiden på Mickes kontor". Jag vet inte vad ni tycker, man jag garvar än./Patrik, on the job