The tröttness slog till idag och luften gick ur mig. Kollegan som jag skjutsar varje morgon började med att berätta att två personer i hennes hem hade fått kräksjukan. Joyyy!! Hur nojjig vart jag över det på en skala? Rätt så, 11 av 10 möjliga. På jobbet så fick vi veta att den där stora chefen som skulle komma och ha utbildning med oss under hela dagen är sjuk. Detta hade ju varit oki om det inte var för att vi hade bokat av alla våra egna möten under dagen. Så det vart en sk kompetensdag, dvs kaffe och uppdatering på div avtal mm.

Istället för att åka hem sen så var det tandläkaren för hela slanten (verkligen, hela slanten). Jag behöver minst komma dit 900 ggr till för att min tandläkare skall på semester och behöver pengarna. Efter det äventyret så åkte jag hem till min bipolära dotter och kroniskt trötta fru. Isa har fått för sig att Anna och hon sitter ihop mer än vanligt och den stora dödsångesten infinner sig så fort Isa inte har minst en hand och ett ben på Anna. Vi erbjöd Isa att krypa tillbaka in i magen men Anna ryggade bort efter att vi hade tagit ett huvudmått på Isa.

Mao, jag är the slutness./Patrik, se innan.