Jag har ju hajjat nu att man bör ge bort sånadärna presenter till pedagogerna på dagis när ungarna går på semester. Och tipsen haglar. En del dåliga, en del sämre. Nä, inte riktigt men det är ju rätt svårt att ge nåt vettigt som inte får kosta semesterkassan för oss.

Så jag kör på den gamla hederliga egoistiska linjen och gör fyra vykort av förra sommarens fina sommarbilder på min dotter (så hon såg ut strax innan hon började på förskolan). Så får det räcka tycker jag. Tänk va en massa skit dom kommer bli överrösta med ändå. Bilder på min dotter - det är iallafall kvalitet!

//Anna, kreatör

Läste nån annan form av blogg vars innehavare försöker tänka lite på hur och vad hon förmedlar till sina barn (genusförespråkare) och hon hade fått en kommentar som lyder som följer:

"Vad ska du säga till din dotter den dagen hon frågar varför hon ser annorlunda ut mellan benen?"

Jaaa, vad ska man säga. Suck...

Appropå saker mellan benen så stod min egen avkomma för endast några minuter sedan och vrålsjöng ut över nejderna (innergården) att "MAMMAAAAA - KISSAR - MED - RÖÖÖÖÖVEN".  Måste nog ta den där man ska inte svära predikan med min tourettes-man ikväll.

//Anna, kissar inte med röven - basånivet.

Har för mig att vi för ett år sedan körde del 1 i den här serien. Här kommer iaf den efterlängtade tvåan för er som har stannat av i era "parentingskills".

Här är ett tydligt tecken på att det här med jämställdhet inte är helt ok i alla lägen.



Så här kan man göra, det kanske till å med har hänt, men då var babywipsen faktiskt slut.



Det här kan vara lite av en balansgång. Mitt råd är helt enkelt att göra det som krävs för ett skratt.



Mm, det här är lite av en fälla. Anna har faktiskt prövat det här 1 gång, men man gör det bara en gång. (Isa hade skitit ner sig).



Vissa föräldrar satsar mer på den här softare "kompis" stilen. Tror dock att det finns vissa svårigheter med diciplinen involverade i den metoden. Isa har just lärt sig innebörden av ordet NEJ, och hon gillar det inte. Kanske ändå skall pröva det där.



På den här bilden har jag ännu inte lyckats hitta något fel...Kan vara att en plattTV är att rekomendera, kanske är det en sån där bild som man skall stirra på ett tag så framträder något?



Det här är något som Isas moster brinner för, eller brinner och brinner, hon är fanatsik. Jag har dock aldrig fattat hur väskan skall få plats på mesen. (red anm: Mes är ramen på en ryggsäck).

Så, där hade ni lite tips på vägen. Vi har mer så håll ögonen öppna./Patrik, fullfjädrad förälder.

Det blir lite skralt på de flesta fronter för min del till förmån då för min lilla dott som blir alldeles utom sig av förtvivlan om jag lämnar hennes kropp för ynka tio sekunder. Jag har en sån där bok som mammor ska ha, så att man förstår alla barnets utvecklingsfaser och det förefaller troligt att ungen nu är i "kategoriseringsstadiet". Och eftersom det står i boken att man ska hjälpa barnet i de olika faserna så övar vi såklart på kategoriseringar idag. Man måste ju göra som det står i boken!

Idag har vi gått igenom och kategoriserat:

Föredettingar: Tomas Brolin, Göran Persson, Britney Spears och Pappas ex-flickvänner.

Väder: Skitväder, snöhelvete, lappmögel och dyngsnö.

Humor: Stefanskämt, buskis, bellmanhistorier och mammas skämt (roliga skämt).

Saker man kan vara rädd för: Centimeterlånga avstånd från mamma, höga ljud när man ska sova, att katrinplommonen är slut och att ha ätit för många katrinplommon.

Det börjar ta sig riktigt bra. Isa ville bara ändra det där med "Mammas skämt" till "Våra skämt".

//Anna, utvecklare.

Jag hade ju en liten tanke, som sedemera visade sig vara väldigt infantil, om att jag och Isa skulle gå på babyrytmik. Sjunga lite sånger, läsa lite ramsor, lyssna på olika instrument osv. Så vi knallade dit och redan innanför dörrarna borde jag anat ugglorna och vänt om igen. Det andades inte bara vanligt kristet, det andades fanatiskt kristet och när vi klev in i rytmiksalen och satte igång var började Isa gråta och jag grät inombords.

Vi hälsades välkomna med en sång om att gud vakade över våra barn och gud älskade uppenbarligen just mitt barn mer än jag själv. Jag sjöng lite tyst i Isas öra att det var inte sant - jag och Patrik var dom som höll mest koll på henne och älskade henne mest. Sen fortsatte spektaklet.

Det finns en sak jag inte klarar av och det är att samla en hoper jätteosäkra människor som ska sjunga, dansa och VARA GLADA tillsammans - när man inte ens känner varandra. Nu finns det en sak jag klarar ännu sämre - det är när man samlar samma människor tillsammans med sina bebisar på detta vis. Okej för mammagrupperna där man kan välja vad man ska säga, om man ska säga något och i så fall till vem man ska säga det. Här fanns ingen valmöjlighet. Det var bara att vackert genomlida "bakabakalitenkaka", "springeftervatten" och "fåret säger bääääääähääähäähäähääh". Det är något hysteriskt roligt över vuxna människor i ring som mumlar barnsånger lite försynt.

Så vad tyckte vi då?

Jag hatade det mer än jag någonsin kommer hata mammagrupper. Mammagrupper kan delas in i individer som i sig kan vara trevliga att spendera tid med, om än under speciella förutsättningar. Babyrytmik är piss och skit och pannkaka på alla sätt.
Isa var chockad och otålig och när vi skulle lyfta barnet "så högt så högt upp i luften" och sedan sänka det "fort fort ner i marken" i ultrarapid tittade hon på mig som att jag vore en idiot (vilket jag även kände mig som). Försök inte lura i mig att ens förstagångsföräldrar är så mjäkiga med sina bebisar så att dom tror att det ska hisna i magen om man tar en halvminut på sig att höja och sänka ungen. Spybebis eller inte, nog kastas dom omkring lite mer burdust även i andra familjer?
Sjunga sånger, dansa och läsa fåniga ramsor klarar vi bra så mycket bättre hemma - då kan jag få vara hämningslös och Isa kan tycka att det är roligt. Det här var ett fiasko utan dess like. Det är inte ens värt att gå tillbaks för att få blogguppslag eftersom det bara var en riktigt obehaglig stämning i hela gruppen då jag gissar att många andra kände sig lika jävla obekväma och töntiga som jag.

Det hela avslutades med ett litet ord om hur gud åter vakade över min dotter och jag fick åter igen säga att det var främst jag som vakade över hene på dagarna.

Usch, jag är upprörd. Men nu har vi provat det också så då kan vi lägga det till handlingarna.

//Anna, inte imponerad.

Ett litet tillägg till inlägget nedan, en sak jag tänkte just nu...

Jag hörde en diskussion (inte helt otippat i mammagruppssammanhang - jag satt bredvid några förväntansfulla mammagruppare i väntrummet på mödravården) en gång där några mammor orerade över oss som tog oss en grogg eller ett glas vin eller två titt som tätt samtidigt som vi ammade och skulle samsova med barnet senare på kvällen. Jag önskar dessa mammor kolikbarn eller gnällperioder utav bara helvete (nä, det gör jag såklart inte men ni fattar...) då jag kan lova att jag skulle vara femtio gånger så farlig för mitt barn om jag led av några nätters sömnbrist istället för att ha druckit två glas vin en kväll.

//Anna, äntligen vaknade barnet.

Jag tycker att det är bra att man överallt anammar mantrat att man inte, under några omständigheter, får skaka sitt barn, inte sälja det till budande över nätet, inte lägga ut det på balkongen, inte skrika, slå eller plåga det på något som helst vis. Idag har det varit en riktig skitdag helt enkelt - jag hade ingen snus, ingen bra mat (jag försöker hålla mig lite till GI igen och vi har shitload med snabba kolhyderater och inte så mycket annat än tyvärr) och Isa var drottningarnas drottning av gnällighet. Som en räddare i nöden dök hennes mormor upp och gav hennes mamma snus och uppmuntrande sällskap. Strax efter att hon lämnat rävlyan somnade Isa och nu har hon stocksovit i några timmar. Nu begrundar jag det sovande barnet och vill bara att hon ska vakna så att jag får krama och pussa henne och berätta att jag älskar henne mest i hela världen och att ingenting, ingenting någonsin kan ändra på det.

//Anna, ganska så gällig själv faktiskt.

Tack bvc för att jag fick kämpa på barnet sjutusenelva lager kläder, trycka ner henne i sjalen (innan jag knutit kängorna såklart) och vandra i tjugo minuters iskyla. Tack för att ni tillhandahåller skoskydd som är precis för små att trä över vinterkängor. Tack för att ni håller föräldrakurser för gravida så att dom redan innan dom själva har barn mästras in i mammagruppssystemet och tittar snett på en när man inte orkar klä av barnet precis alla kläder man bylsat på det innan. Tack även för att ni bara har en toalett som man delar med mödravårdsmottagningen, speciellt när femtiosju gravida föräldragruppare måste gå på toa stup i ett. Och slutligen vill jag tacka för att ni är så jävla hurtiga när man blir upplyst om att vaccineringen - som var anledningen till att vi skulle dit - redan är gjord. Ett litet extra tack för att ni, när man frågar om hur många vaccinsprutor (och när, hur och varför) ens barn ska ta, svarar med att förklara att et skickar vi kallerser på, det behöver man inte hålla reda på själv... Suck...på så många språk.

//Anna, har varit ute på promenad

Oh the joy! Här har jag suttit i flera dagar och beklagat mig över alla töntar som bara pratar om hur kallt och snöigt det är överallt, hur mycket dom fryser och hur mycket vinter vi har för tillfället. Vaddå? tänkte jag, Är det någon som missat att vi har vinter varje år och om man ska ut så gäller det bara att klä sig ordentligt. Tills idag då. Då jag först och främst har på agendan att införskaffa mat till bohaget (Patrik) samt att jag upptäckt att jag missat en tid på bvc för vaccinering, ringt och fått en ny tid idag. Detta innebär utevistelse i sammanlagt någon timmes tid idag och jag jagar upp mig och bävar inför att trotsa kylan idag. Facebookstatusarna tävlar om kallast temperatur. -31 är vinnaren för tillfället, men den vännen bor iofs i norrland. Här vet jag inte hur kallt det är men kallt är det. Bara så att alla vet. Som tur är har jag fått min nya sjal som är lite tätare och då hoppas jag på att Isa värmer mig när vi väl drar oss ut i eftermiddag.

Vidare kanske min bebis börjar hata mig eftersom det känns som att jag titt och tätt nuförtiden knallar upp till vårdcentralen enkomt för att låta någon av tanterna trycka in en spruta i benet på ungen. Det är inte alltför lätt att tänka att hon åtminstone slipper risken att bli svinsjuk.

På nyhetsmorgon igår ringde en orolig mamma in till barnpsykologen och undrade över sin tvååring som uppenbarligen gillade Pippi Långstrump väldigt mycket. Var ungen besatt månne? Och skulle man vidta åtgärder för detta problem? Min undran är: Får verkligen alla skaffa barn?

//Anna, räds köldpromenaden

Då har vi spenderat 2400 kr på barnet idag. Hon har växt som fan den sista tiden och det var dags för en ny bilbarnstol. Denna modell hade tydligen allt förutom mugghållare och skall enligt säljaren funka tills hon är ca 5 år. Jag kommer iaf att dra detta ifrån hennes barnbidrag, vi har snackat om att lägga upp det på 36 månader men vi får se.

Annars så har det varit en jobbig dag, jag har haft huvudvärk vilket jag aldrig har, och Anna och jag har varit konstant trötta. Utöver det så är Isas gågrej besatt, den spelar sin galna melodi lite när den vill utan att man ens har varit i närheten av den./Patrik, the tröttness.

HA!! Eftersom det här med barn i utveckling är en tävling. Så vill vi bara passa på att håna våra konkurenter (Mo, Siri och Kärran) eftersom Isa redan klarar att åka bil utan bilbarnstol. Faktum är att det går så bra att hon klarar att åka utan bälte till å med!!

Natten har varit för lång då ungen håller på att bygga immunförsvar och varken vill äta eller sova. Det betyder ingen sömn för mamman  heller och vi bunkrar oss i soffan med polkagrisar och natt-tv istället.

Eftersom Isas kusin kom på besök i förrgår och uppvisade färdigheter i egensittande kände vi att dagen idag skulle gå åt till att öva på att sluta svaja och därmed sitta själv och voila! övning ger färdighet. Mammagrupperna skulle vara så stolta. Kom ihåg att när man har barn tävlar man om ALLT. Isa var så sjuk och ville mest sova men jag såg allt till att hon skulle klara sitta själv testet först. Straff och belöning is the shit.

//Anna, får se om barnet straffar tillbaks med gråt och sömnlöshet.

Eftersom vi skulle ha stora släktkalaset (eller vara lunchstopp/pausunderhållning för långväga bilåkarsläkten) idag så behövde ju Isa såklart bada och göra sig sådär släktfin. Vi passade på att vänja henne vid den framtid hon går till mötes i nya lyan - den utan stora badkaret, och således tryckte vi ner henne i skurhinken istälelt. Lika skoj verkade det så det är mest pappan som kommer lida av badkarslösheten.

Några köttbullar fattigare, decibelnivå lägre och magar fullare är vi nu ensamma igen. Barnet sover, Patrik pratar om att tvätta bilen och tror visst att den kanske blir ren av bara det och ajg tänker hugga in på allt julgodis Patrik inte köpte igår men kompenserade med idag.

//Anna, sliten

Isas första jul. Vi sa på morgonen till henne att vi skall åka till farmor. Isa hoppade in i sin kärra och var såå beredd.



Väl framme så vart det julgröt och mammaflörtande!



Sen var det dags för sedvanligt (asså, blivande sed eftersom detta är hennes första av många jular). fotografering.



Sen var det pulkapremiär, ett uppskattat tilltag.



En vacker vinterdag var det iaf.



Sen fick hon sin julklapp. Det var ingen som hade hörsammat att hon helst ville ha nya vinterdäck till volvon. Men jackan av vädligt fin.



Sen när mamma och pappa hade blivit så där skönt julfulla så lekte vi att Isa som tonåring kommer att bli en pluggis som går runt i body. Mest för att hon har huvudet fullt med viktiga tankar som för världen framåt. Alltså INTE pojkar, brännvin och arg musik.

//God jul då

Jag är möjligen bland det effektivaste. Jag vaknade, lekte lite med dott:en och lade tillbaks henne i sömn. Bakade sedan en morotskaka inför finbesöket från Linköping, duschade oförskämt länge och pillade med evenemangssidan på nätet. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det är att jinxa lite cäl att börja styra dammsugare när ungen sover.

Läkarbesök på bvc står annars på tapeten - jag förväntar mig guld och girlanger och ros och beröm över hur fantastiskt välutvecklad min dotter är. Bara jag inte får skäll för att jag inte orkar börja ordentligt med riktig mat ännu.

//Anna, effektiviteten personifierad.

Jag satt och skrev och så sjöng vi, trodde jag. Det var tydligen bara jag som sjöng för Isa somnade mitt under mitt solo, how rude./Patrik, min tur att sova.

Här kommer en liten Isa och Far kavalkad. Här är vi nyss hemkommna ifrån Torsby där vi har tittat på ett fint hus och hälsat på Annas barndomsvänner. Btw, det var ju kul att jag på min lediga tid fick köra samma väg som jag kör till jobbet 5 dagar i veckan. Weeiii



Isa har fått långtidslåna en sån här vad dom nu heter. Hon tycker att den låter roligare än vad det är att gå med den.



Denna ljuva syn mötte Isa's gamla mamma då hon en dag i veckan som gick kom hem från gymmet. Två slagna hjältar som hade lite soffmys.

/Patrik, skall snart ut på 45:an igen. 

Det är alltså jävligt skitkallt ute helt enkelt. Och ungen är gnällig. Och mamman behöver frisk luft. Och vagnen är trasig. Och sjalen är tunn. Och bärselen är för dålig för att traska i timtal med. Så det är dessa alternativ som gäller:

1, sitta inomhus
2, laga vagnen
3, stoppa ungen med massa kläder under sjalen
4, gå en kortare promenad med bärselen

Ja, ni ser ju vilka jäkla huvudbryderier man har. Jag lutar mot alternativ nr 3 eller 4. Min banangrötsfyllda dotter pallar inte att vara inomhus en hel dag (eller jag pallar inte en banangrötsfylld, gnällig unge inomhus en hel dag).

//Anna, ska leta vintersjal på nätet först.

För två veckor sedan köpte jag en ny mössa till Isa för hennes gamla var för liten.  Ovärt....

//Anna - åter på mössjakt

Vi fick en avi från posten idag där det stod att Isa hade ett paket att hämta. Det var tydligen en halvårspresent och jag sa åt Isa att hon fick öppna den på sin halvårsdag den 22:a. Sen gick jag ut i köket och lagade mat och när jag kom in i rummet igen satt hon och höll i nya, fina kläder som jag minsann inte hade köpt.

Isa kunde visst inte förklara vad som hade hänt och hon ville inte släppa kläderna heller. Senare hittade jag paketomslaget i soporna. Ungen hade alltså öppnat paketet i förtid!! Nu blir det absolut inga julklappar iallafall!


Fantastiskt fina kläder! Tack igen snälla faster och kusinerna från storstan. (På bodyn står det "Party in my crib" i silver. Very pimpigt och hett och helt rätt!)

//Anna, har en lömsk unge.