Vi har verkligen gjort det mesta av vår stockholmstid. I förrgår var vi runt på stan och tittade på den lokala kulturen, detta stärkte oss i vår uppfattning om att inte flytta hit i första taget. Däremot har vi hängt med x- antal kompisar, och för första gången i historien så har inte min flickvän fått avsmak för mina vänner. Sen om det beror på Anna eller kompisarna har jag ingen aning om. Jag har tydligen riktigt trevliga vänner?? trodde man fick dom vänner man förtjänade. I går var vi bjudna på korv och ost hos min danska vän. Vi fick även träffa två andra kompisar där, vi kekade och snackade om plugget och pop. Mycket trivsamt.

I dag skulle vi ha åkt hem till en av mina kompisar för trerätters samt alkohol, men hans sambo hade den dåliga smaken att gå och bli smittad med den fruktansvärda (ingen ironi) kräksjukan så det blev inställt. Så n u är vi två trevliga unga vackra människor som inte har något att göra på nyår. Egentligen skiter vi nog lite i det men det skulle vara trevligt men lite umgänge kanske. Vi har ju trots allt sprit.

Nu stundar en tur till Vaxholm kanske, får se hur vi känner oss/Patrik

Så har vi alltså "gjort stan" idag då. Vilket i praktiken innebar att åka tunnelbana samt gå så fort som möjligt överallt och betala överpris för skräpmat. Vi gjorde att anhaltsstopp på Östermalm bland annat och där gjorde människorna mer parodi på sig själva än jag någonsin skulle lyckas med själv. Ungefär som Raggarkulturen parodiserar sig själv i nordvästra Värmland. Dock vidhåller jag, mestadels av hävd bara, att jag trivs bättre i en cheva från -69 med Johhny Casch ur knastrande högtalare, än i surret i Sturegallerian, intagandes vinlunch med efterföljande shopping till överpriser. Och ja, inte ska jag väl börja bli diplomatisk nu heller, jag föraktar människor som bara måste visa hur mycket pengar dom har, överallt, jämt och ständigt, utan att ens reflektera över levnadsalternativ.

Så sprang vi förbi den beryktade semidanskens jobb, det låg ca 5 minuters gångväg från t-bane stationen, vilket gjorde Patrik galen och jag fick påminna honom om att vår lokalbusshållplats ligger 7 minuters gångväg från våran dörr. Men i Stockholm är man tydligen en idiot om man vill gå har jag förstått.  Semidansken såg inte alls ut som jag  (inte) minns honom från i somras. Det kan ha varit det  svettgenomdränkta linnet och  vodkaandedräkten som saknades.  Men han var trevlig och snäll och delade med sig av  kaffe samt sina urologiska och gynekologiska kunskaper.

Vi gjorde alltså ingenting idag egentligen, men dagen gick åt på något mystiskt sätt ändå. Nu har P lämnat huset med sin svåger och leker bilmek medans jag vilar mina trötta lemmar i huset. Ikväll blir nog en innesittarkväll.

//Anna

Så. Då har alltså julstressen övergått i fikahysteri. Dagen startade klockan 06.45 med väckning av fyraåringen. Han hade haft den goda smaken att komma ihåg sina föräldrars instruktioner om att väcka morbror med fru så fort han själv klivit upp. Ovan vid barnbesök på morgonen sov Patrik ovetandes vidare medans jag och barnet samspråkade om nattens drömmar. När jag i fortfarande yrvaket tillstånd klev upp för att besöka den lilla toaletten vi fått till förfogande, följde han sällskapligt med. Det är väl bara att vänja sig antar jag. Jag lyckades åtminstone lura upp honom med sin morbror att göra "killsaker" vid halv åtta snåret. Detta fick jag bittert äta upp när de bestämde att "killsaker" är "killbus" och det innebär att släppa ner två boxer, en modell större och en modell livlig valp, ner till morbrorns flickvän.

Dagen fortsatte med fikaturné hos syster/svägerska Anna som firade en egen högtid utöver jul och nyår. Genomplöjde några fotoalbum från det glada sjuttiotalet för att försöka utröna utseendet på min framtida avkomma och åt galna mängder socker.

Så fortsatte vi ut till ett köpcentra i el Stockolmo där jag inhandlade mitt första mammaplagg samt ännu en BH modell superstor (nåt ska man väl skryta med).

Vi bjöd in oss på middag hos nästa barnfamilj där det diskuterades infantil amnesi och ofrivilliga tarmrörelser.

Nu är vi tillbaks i lägret och Patrik luktar som vanligt.
//Anna

Då är vi på plats i storstaden då. Resan hit såg ut som följer: lämnar Karlstad, tankar i Arboga, pannkakor i Tumbo hos mor, kissar i humelsta, hämtar upp storasyster i vällingby, äter chokladtårta på ekerö, pizza i Spånga med fisfenomenet + flickvän, en retrotur till Oslogatan 27 för vidare transport till Törnskogen. Som ni ser så var det en näringsrik dag med mycket biltid. Nu har min fru övat i barnnattning efter en listig kupp av mig, det vart en bok om sjukhus.

Vidare har vi lekt bajsleken med Robin samt blivit biten av lillhunden. I morgon skall vi försöka ta oss till dom södra förorterna där MER fika väntar. Fick en tveksam blick full av tvivel då vi yttrade att vi starkt funderade på att gå på museum under morgondagen. Det där med ironin kan ibland påverka vår trovärdighet? /PAtrik

Då är vi halvägs in i julfirandet och hitils så har det gått bra. Vi började morgonen med att kolla på Willy Wonka i sängen sen drog vi ner på stan för att julhandla, vi kom givetvis några dagar försen så det blev inga presenter. Men lika glada var vi för det. När vi kom tillbaka till den där rara damen som vi bor hos så hade Annas bror kommit och efter ett tag så kom hennes syster dit också. Sen kollade vi på tv snackade oss fram till nya traditioner som borde införas. 

Vi har nu käkat galna mängde julmat och nu är det Grease på tv, det får ju inte missas. Jaa just det, min gamla ovän problem-magen kom på besök i går igen så nu dricker jag inte kaffe, sprit (och det finns mängder här som bara väntar på mig), inte heller frossar jag i godis. Detta är något som jag givevis skäms över. 

Som ett steg i vår teknikutveckling så lagade just Anna svärmors TV, den har haft en grynig bild i något år trots att det är en ny platt- tv. Anna föreslog att vi skulle rucka lite på antennsladden, sagt och gjort, nu funkar TV'n klockrent. Mm drar mig till minnes en pinsam episod med vår DVD hemma som konstigt nog inte funkade förens jag stoppade i sladden. 

I morgon skall vi kolla på bostadsområden inför vår framtida flytt, Lyckliga  

Resan var lång. Lång och krokig.

Dagen började med grötfrukost på citybutiken med hela Umeås personalstyrka. Denna sedvanliga tradition anno 2008 gav julklappar i form av pyjamas storlek XXL till frun i huset (fri tolkning nu, ge mig lite cred i kommentarerna) och farbrorströja modell jättesnygg till karln.
Resterande människor fick samma julklapp allihop av vårt generösa företag. Mysfaktor skyhög helt enkelt.

Sedan påbörjades resan mot de värmländska skogarna. I höjd med Sundsvall gäspade jag till och Patrik fick ta över styranordningen på fordonet i fråga. Detta gjorde han med bravur i 6,3 mil. Sedan gick han på toaletten och gjorde sig ovän med Hudiksvalls kvinnliga befolkning över 60. Han påtalade för de ivriga damerna som inte behagade sluta rycka i toalettdörren, att han minsann var trettiofem år och hade utövat bajseri på egen hand i de flesta av dessa år och detta var således någonting han kunde vid det här laget.

När han flytt fältet var det dags för förarbyte IGEN då... 26 mil kontra 6 mil tänkte jag, MEN min abstinensnivå efter bilkörning tog överhanden och jag satte mig med den glädjen bakom ratten igen.

Vi färdades 20 mil till innan vi vek av på en "genväg" till Karlskoga som skulle leda fram till Karlstad. Det visade sig att denna väg var konungarnas konung av krokvägarnas krokvägar och i 4,5 mil vinglade vi fram med volvon varvandes på trean. Behöver jag tillägga vem av oss som föreslog genvägen eller har ni läst bloggen nog mycket? Nåja, det får väl bli en såndär julgåta då.

Nu är vi framme i trygg hamn, matade med spagetti och julskinka och läsandes "icke-julklapp" s- böcker hos min ömma moder.

Dagens roligaste uttalande kom från Patriks syster som, under pågående forskning om befolkningsmängd i olika städer, påtalade att jag blivit MYCKET tråkigare sedan jag börjat hänga med Patrik. Lovely!

//Anna

Av den anledningen så hade min lilla fru överaskat mig med presenter när jag kom hem från jobbet idag ist. JAg blev ungefär lika glad som arg eftersom jag hedrar den överenskomelse vi hade som gjorde gällande att vi just inte firar jul. Så nu är jag i underläge i det här med presenter, oklart hur jag skall gå till väga för att lösa det.

Nu är min helvetesvecka klar på jobbet, dom sista timmarna var som att få pungen mortlad men till sist så slog klockan 2100. Min vackra fru har packat och städat så allt jag behöver göra är att gå runt och vara snygg, och jag gör det så bra. I morgonbitti har vi en grötfrukost med Umeåpersonalen och efter det så drar vi mot Karlstad. Vi kommer av denna anledning inta att kunna blogga så frenetiskt under den kommande veckan så ni får också ledigt ett tag. Men om det kommer en dator i vår väg då kommer vi nog att blogga skiten ur den.

God Jul på er era kvasireligiösa hedningar/Patrik  

Alltås,censuren har ögnat igenom tidigare inlägge med namnet  "Rubrik till texten under" och kommit fram till att det var för roligt. Så nu måste jag dementera det inlägget och göra någon form av avbön. Jag är alltså inte Satan och jag har inget emot handikappade. Inlägget var en skapelse av min sjuka (roliga) hjärna, sanningshalten i det sträckte sig till att det var ett rullstolsbundet par inne i butiken.

Det som suger mest är att jag nu måste berätta att det var ett humoristiskt inslag, detta gör att det tappar nästan all sin rolighet. Men jag förstår att vi (lyckligaparet) är för en del ett tacksamt mål då vi åtminstonde ger sken av att ha ett liv och att detta stör vissa väl valda individer som gärna misstolkar och övertolkar och sen springer som missgynnade småflickor med skvaller och egna tolkningar utan att egentligen ha torrt på fötterna. Jag vet och förstår att det är så, jag tycker bara inte om att jag måste anpassa mig efter fegskitar som inte vågar gå till oss med sitt skitsnack/Patrik

PS: Detta var INTE ironi. 

Alltså, jag är för bra. Nui har jag sålt mest i dag igen och inte lite mer än de andra utan så där sjukt mycket mer. I runda slängar 75-80% mer än de andra i min butik. Jag vet detta tack vare en underbar liten statestikfunktion som min kära fru har visat mig på kassan. Nu har mitt enorma försprång gentemot de andra inget att göra med att jag springer till kassan så fort jag ser en kund närma sig, inte heller beror det på att dom andra ser vad som behövs fyllas upp mer än vad mitt otränade öga gör och därför sysslar med sånt. Det är helt enkelt för att jag är bättre som jag alltid vinner, för det är en tävling, dom vet bara inte om det.

Jag skojade lite med ett rullstolsbundet par som kom in i butiken idag. Dom rullade runt ett tag och kollade hur våra varor ser ut underifrån kan man anta. Sen kom dom till kassan och där stod som vanligt jag. Jag visste ju om att dom var där men jag skojade lite med dom och tittade bara rakt fram och låtsades inte se dom. Dom harklade sig och smällde demonstrativt upp varorna på disken för att påvisa deras närvaro. Men jag var som Ferdinan på julafton, KO-lugn och nynnade på en glad melodi samtidigt som jag tittade rakt fram. Det slutade med att dom vart riktigt upprörda och min kollega kom till undsättning och uräktade mitt beteende för dem. Jag fnissade lite åt kollegan och sa - du måste väl ändå prata med deras skötare om du vill få något sagt till dom. Detta gjorde tydligen inte saken bättre, jag önskade dom en God hjul och gick visslande därifrån, kvar stod kollegan/Patrik

 

HAHAHA!!!
Nu blev jag bjuden på kaffe ändå!
In your face skitvolvo!

//Anna

Nu vet jag vad jag INTE vill bli. Jag vill inte bli hemmafru. Det här är fjärde dagen hemma medans Patrik är på jobbet och alla vänner antingen jobbar eller håller hus långt långt härifrån. Det finns ingenstans mer att städa, ingen mer mat att laga, ingen mer tvätt att tvätta eller stryka och inga fler DVD-filmer att se eller böcker att läsa.

Mitt mål med kvällen är att ta sig ut i volvon och städa den inför Värmlandsresan. Träsket behagar inte svara på mina sms där jag bjuder in mig själv till henne på kaffe och hon var mitt sista hopp (läs: den enda vännen).
Jag sätter väl på en panna själv då så jag får lite draghjälp ut i vintern.

Uppenbarligen är det även helt legitimt att beordra sin fru till diverse tråkiga göromål när man är den som är på arbetet. Kom ihåg att påminna mig om det här när jag sätter igång och jobbar efter julledigheten igen! //Anna

Nu har jag rensat i garderoben. Det är bara att inse fakta. När man inte ens kan knäppa EN knapp över tuttarna. Ja, då är det goodbye till dom plaggen. Medans jag packade ner plagg efter plagg i väskor drömde jag mig bort till svunna tider då nålen på vågen stanande på 63 kilo. Det var i somras... Sen träffade jag han, den där... Det är hans fel helt enkelt.
Men. Till det positiva. För första gången sen jag flyttade hemifrån vid sexton års ålder MÅSTE jag verkligen köpa ett par nya jeans (Ja, Mamma, jag vet att jag sagt så förut och jag har inte vetat vad det inneburit). Jag har inga byxor annars.

Vidare surrades det en stund telefonledes med en kär vän från gamla tider och hemlängtan växte sig om möjligt ännu starkare. Hon och hennes sambo hade kommit på den ultimata idén att gifta sig utomlands utan en massa människor. Istället för att slänga ut mellan 100 000- 200 000 på ett brölop använder man pengarna på sig själva istället. Mycket intelligenta människor kan jag tycka. Vi verkar dock vara låsta eftersom Patrik lovat fri bar och det kommer hållas emot honom annars. Så, runt 2020 kanske vi också kan ställa till med bröllop.

//Anna

Nu är detr två dagar kvar på jobbandet. Ombytta roller, frun har legat på soffan (se: städat och gjort fint) och jag har slitit i butiken. Efter en hård arbetsdag när man bara vill komma hem och pussa frun på pannan så där lagom 1950-tal så har hon avtalat att vi ska åka hem till en kollega som jag precis har jobbat hela dagen med och fika. Men det var ok för jag vart lovad fruktsallad vilket är skadligt gott. När jag kommer dit så hade det ramlat glass och chockladsås in i fruktsalladsskålen och det var egentligen bara banan i den där salladen, men gott var det. Nu är vi hemma och efter en ångande dusch där min skalp genomled en rakning med slö hyvel så är det äntligen sängen som hägrar.

I morgon jobbar jag 12-21 och måndag likaså, sen Värmland - Stockholm/Patrik

Han ringde.
Han skällde ut mig.
Så det här är för hans skull, i kärlekens namn.

Ett: Jag har bäddat rent i sängen, vädrat alla kuddar och dammsugit under madrassen. Nu skola inga spindelkvalster bita mig i brösten mera!!! Dessutom har jag tryckt upp madrassen så långt det bara går mot väggen.

Två: Jag har finfördelat köttfärsen till köttfärssåsen i en halvtimme snart. Dessutom valde jag silverlök istället för gul lök, då denna är styggt mycket mildare för folk som har magproblem. Jag funderar nästan på att tugga köttfärsen och spotta ut den i pannan igen för att det ska bli riktigt finfördelat. Eller är det kanske ofräscht??

Tre: Jag har handtorkat ALLA lister i lägenheten, våttorkat golvet och tokstädat resten av lägenheten as well.

Fyra: Jag bloggar.

Allt detta är för hans skull. Ja, just det. Ni hörde rätt. Kanske lite för min oxå. Det där med städningen då. Eller sängen. Men bloggandet och köttfärstuggandet! Det ni...//Anna

Under min korta men intensiva karriär som butikssäljare så har jag givetvis kommit att störa mig på ett antal olika saker. Men den dummaste frågan, om man tänker efter (och har 35p vetenskaplig metod färskt i minnet) är nog ändå när dom håller upp ett plagg och frågar - är den här stor eller liten i storleken? Här infinner sig spontant och helt utan ansträngning X antal olika roliga svar som man kan kränka kunden med. Värre är det med vettiga svar som för kunden närmare köp. Jag brukar mumla något till svar som jag tror att dom vill höra. Men dom roliga, förbjudna alternativen persenteras nedan, som en säkerhetsventil liksom (här utgår vi då ifrån en Large) :

- Den är ungefär som en large.
- Den är lite större än en Medium och något mindre än en XL.
- Om man ser till det normala i en storleksbåge så är dom här storlekarna normala för storleken.
- Stor eller liten jämfört med vad?
- För dig är den nog liten.

Så där kan det hålla på men kom gärna med fler alternativ så jag kan fnissa i smyg/Patrik

Varför gör man julkalendern i så pastelliga färger så att ögonen vill krypa in i ögonhålorna och gömma sig där föralltid?

Varför skickar människor kedjebrev fortfarande? Jag har förmodligen haft ihjäl fyrtiofyratusen små sjuka barn samt tllskanskat mig evig fördömelse och olycklig kärlek genom att inte vidarebefordra alla mail det senaste året.

Varför är det så jävla svårt att klura ut vilken sorts dammsugarpåse man ska ha?

Varför är vår brevbärare alltid så full så att vi får Lindas, Dannes och Åkes post utöver vår egen? Det är inte så att vi är nog svårt oense med grannar.

Varför har människor såna problem med att stava mitt efternamn även efter att jag sagt "Stava som det låter" ?

Varför får det finnas så omåttligt många människor som är så elaka? Finge jag bara hata en enda sak i resten av mitt liv så vore det missunsamhet.

Varför har ingen diskat idag?

Nu har jag sett "Mamma Mia". En chickflick sådär mitt på dagen eftersom jag är sjuk och eländig och Patrik ändå inte ville se den. Det har gett följande resultat:

-Jag tycker inte speciellt mycket om musikaler längre.
-Jag gillar inte ABBA-låtar riktigt så mycket som förut.
-Jag tycker att Meryl är en sämre skådis än innan.

Ibland blir jag galen! Jag tror verkligen ibland att jag inte tycker om vissa saker bara för att. Bara för att alla andra tycker att de är bra. "Mamma Mia" är en hyllad musikal (jag ska tillägga att jag aldrig sett musikaluppsättningen) och jätteomtyckt över hela västvärlden. De av mina vänner som sett filmen anser att den är hur mysig och meddragande som helst och fantastisk om man gillar musik, musikaler och ABBA. Det trodde jag att ajg gjorde. Men uppenbarligen skulle det mer till.

Nåväl, jag har även hyrt chickflick nr 2 : "Sex and the city-the movie" så än är det inte kört.

Nu har kriget brutit ut i Rosengård, jag har massa åsikter om detta givetvis och efter att ha hört en mycket nyanserad Janne Josefsson på SVT,s Debatt så är jag nu övertygad. Janne har ett påslag av adrenalin som skulle väcka alla döda i landet över detta, och detta kulminerade i ett vrålstånd hos honom när han ställde den (som han själv tyckte) brännande frågan till integrationsministern " Rosengård brinner, när åker du till Rosengård?". Är han helt dum i huvudet? Om Rosengård nu brinner vore det inte lämpligare att skicka dit brandkåren, eller har vår integrationsminister några dolda talanger så som huliganbekämpning och brandsläckning?. Han är ju fan helt dum i huvudet/Patrik

Min barnmorska har sagt att det är normalt att jag ska gå upp ca 8 kg under graviditeten. Då har jag tre kilo kvar nu kan jag säga. Härligt...

Jag har just rest mig från soffan. Inte ätit någonting, inte druckit någonting, inte pratat med någon, inte gjort ett enda vettigt handtag på hela dagen. Sjukskriven idag och imorgon. Det är skit och pannkaka faktiskt. Har jag tur så orkar jag duscha senare men det verkar överkurs. Det är ingen riktigt glad dag. Och alla är dumma i huvet och ingen i hela världen är snäll. Kanske Patrik. Lite...

//Anna

Min fru hade när jag kom hem från mina hårda 4 timmar på jobbet lagat en god måltid bestående av någon form av Kyckling Tika Masala. Väldigt gott, hon tog själv 2 tuggor och sa - äckligt. Sen gick hon in på efterätten, som idag var all dajm man kan få för 40 kr på ICA Maxi. Det blir förövrigt 11 st och en Break, man måste ju variera sig sa jag till kassörskan och log stort. Nu är det kaffe och jobbsök medans frun drömmer sig bort i soffan/ Patrik

PS: Hon är eventuellt den bästaste frun i världen, för att när jag gnäller om att jag är tjock så säger hon inte bara motsatsen, utan hon får mig att verkligen tro på det hon säger. I löve hon för det.

Det är möjligt att jag borde få nobelpriset i världens bästa husfru. För att:

-Jag lagat mat till min man.
-Jag inte bäddat om sängen utan insett att den duger som Patrik bäddat den.
-Jag inte krävt mer än Daim som dagens craving.
-Jag inte nojar över bebisen.

Vidare är jag sjuk nu, nästan så att jag vill säga "äntligen". Den här sjukdomen har legat latent i kroppen i några veckor nu. Dessutom hängde jag med Mia på jobbet idag och vi kom fram till att det nog inte är så farligt att föda barn ändå samt att många läkare är rent ut sagt dumma i huvet. (OBS! Därmed inte sagt att väldigt många patienter inte är det).

//Anna

Kund: Hallå där!! Vars finns handskar egentligen??!!

Säljare: Hej! Kom med mig här så ska jag visa dom. De finns på väggen här.

Kund: Men jag vill inte köpa handskar!!!

Säljare: Okej. Finns det något annat jag kan hjälpa dig med?

Kund: Jag vill ha långkalsonger till min man.

Säljare: Då ska vi se, här borta har vi dem. Är du intresserad av ull eller bomull?

Kund: Det här är väl inte tröjor??!! Det är ju långkalsonger!

Säljare: Jaha, kanske jag missförstod damen. På bordet här ligger det tröjor. Vill du titta på något speciellt?

Kund: Jag vet inte om han ska ha jeans eller chinos.

Säljare: Den här fina tröjan passar utmärkt till både jans och chinos.

Kund: Tröja??!!! Jag ska ju köpa långkalsonger!!


*Psykbryt*

Vädret har just tangerat sig själv i tråkighet. Det har blåst kraftigt i två dagar och vart runt 0 an. Mycket av snön har töat bort och det är varken sol eller moln, det är bara kompakt grått. Detta är inte den norrländska vintern jag har blivit lovad, pengarna tillbaka.

Nu ska jag åka och jobba snart. Blir hela 4 timmar i dag med, har sökt tre jobb i går och fått ett avslag. Men avslaget gällde Sollefteå och där kan man enligt min fru ändå inte bo för att det är för jävla tråkigt där. Nu är det snart dags för färden söderut, ska bli skönt att få träffa lite folk. Det har ju inte blivit den anstormningen till Umeå som jag trodde sen jag flyttade hit. Är man kanske mindra populär än vad min hybris ger uttryck för?/Patrik

"Livet går rätt fort, om du inte stannar upp ibland och ser dig omkring så kan du missa det" Följande citat är taget från en film, jag har översatt det helt själv så gott det gick. Vilken? (den som ens vågar föreslå "döda poeters sällskap" förtjänar vinterkräksjukan på julafton). 

Kom och tänka på det då jag satt och drömde mig bort. Jag längtar tills vi kan fara på en riktigt semester, jag har inte vart utomlands sen okt-00. Jaa ni läste rätt, det är inte så att jag inte tycker om det, jag älskar det. MEN jag har pluggat och tiden har runnit iväg. Sen längtar jag tills att vi kan köpa en säng som är bredare än 120 cm så vi båda kan vila ut när vi sover. Jag längtar tills vi kan sälja ena bilen och få ett litet ekonomiska försprång. Jag längtar tills barnet kommer och allt det nya har satt sig. Jag längtar tills vi har råd att köpa förlovningsringar. Jag längtar tills vi har råd att gifta oss. Jag längtar tills att jag får känna mig användbar i något arbete som har anknytning till mina studier och tills att de betalar sig.

Som sagt, det är lätt att missa att livet pågår trots att man ser framåt/Patrik

Eftersom jag egentligen inte sysslar med sånt här så hooppas jag att Lotta känner sig hedrad. Min julklapp till dig kan man säga/Patrik

Färg: Blå eller om man frågar min fru så är det Turquisse.
Årstid: VÅR, typ Maj.
Veckodag: Någon bra sådan gärna då man har pengar.
Högtid: Kristi fladder, för då är det tidig sommar och man behöver inte fira den på något sätt.
Bok: En med ljud.
Författare: Kanske kommer att bli.
Film: FMJ
Animerad film: Är inte helt uppdaterad på det här så jag säger Ice Age.
Tv serie: Cops! eller föresten Family guy så klart.
Låt: Massor men är humörsbetonat, gärna när vi åker bil å tant Anna sjunger.
Artist: Johnny, men han är ju död
Skådespelare: Nää faktiskt inte...ingen sådär. 
Djur: Hund då da.
Resmål: USA. USA.USA
Stad i sverige: Måste väl bli Karlstad då så jag känner mig välkommen.
Transportmedel:BIL, jag kör.
Sport att utöva: Anfallsstrid.
Sport att titta på: UFC om jag verkligen nu MÅSTE titta på någon.
Maträtt: Pannkaka det bara är så.
Dessert: Se ovan.
Krydda:  Basilika.
Dryck utan alkohol: Varför?. eh..men julmust är väldans gott. 
Dryck med alkohol: Xider
Frukt: Banan och eller päron.
Grönsak: Asså, kan inte säga att jag har en favoritgrönsak. Tänk vad ledsna dom andra kommer att bli då.
Blomma: Jesper.
Plats i hemmet: På frun.
Tidning: Situation Stockholm...hahahahaha bara skoja..
Kvällstidning:  Internet
Klädstil: Snygg som fan.
Klädesplagg: Min skinnjacka
Ljud: hehe, eh..kan jag inte berätta här.
Godis: Fikabröd.
Pryl: Säkert någon form av pistol.
Hus eller lägenhet: Hus inbillar jag mig eftersom jag är ett betongbarn.
Skor: Kanske mina vita spetsiga.
Drink: Någon tre kompnentsdrink. Välj själv, jag dricker.

Sen skulle man lägga till en egen sak, mitt bidrag till världen blir.

Tjejnamn:

       Do i't now, och eftersom min bloggsfär är liten så kräver jag att Syrran och Lilla Anna samt Jamilla gör det här.

Jag kan vara den tröttaste ever. JAg somande i går klockan 2200 och gick upp kl 0800 i morse, sen när frun åkte till jobbet klockan 0900 så somnade jag i soffan och gick upp kl 1330. Men jag är fortfarande trött?? Det är något jag saknar, alltså ett närningsämne eller så, alternativt så är det den norrlänska vintern som har fått tag i mig. Något fel är det ju iaf.

Skit samma, idag måste jag hitta ett jobb för jag börjar få panik över det här och barnets ankomst kommer allt närmre och för att undvika att det ska få växa upp i en husvagn i motsvarande område som gamla Hamarbyhamnen så är det fan till att man hittar något som betalar sig. Det är ju något oklart hur länge jag får jobba där jag jobbar nu och att få en heltid eller ens en 30 timmars tjänst där verkar ju mer svårt än lätt. Det märks tydligt att det har hänt något på jobbsökarområdet. lågkonjektur eller Jul, något fel är det för ingen jävel verkar anställa nu/Patrik

Tröttheten slog sönder oss ikväll.
Kvällsåkeri på E:an, jobb och egenhändigt gjord pizza.
Ja, vafan, man kan inte va kreativ jämt.

Godnatt...

Måste ju vara orginalet till Stewie i Family Guy. Väldigt fint iaf.

Anna snackar om alla fördelar med att inte ha en vagn, lättare att ha med sig, tar sig fram bättre, BILLIGARE, kommer närmare barnet osv. Alla är bra argument men om det här är alternativet så blir det nog både en och två vagnar innan ungen är stor. Hellre krångel än en ful unge/Patrik

Kom idag på den strålande iden att jag kanske borde plugga data. Sagt och gjort, ringer Komvux här i morgonn har hittat vad jag öker i kursväg så man kan få på papper att man är en novis på det här. Har tänkt att köra det parallelt med ett eventuellt jobb så det är inte frågan om att hoppa på CSN och tigga mer pengar, inte än iaf.

Har haft en toppenhelg bortsett att man var tvungen att jobba 4 timmar idag. men det gick ju över när man kom hem och funderade över OB'n. Nu ska jag ta hand om lilla frun som skriker efter socker och kärlek/Patrik

Min mamma ringde. Hon gav ett enkelt recept på kalkonpasta med ruccola och citron. Superbra tänkte jag. I MIN ENFALD.
När Patrik ringer och frågar vad jag bestämt för mat berättar jag om kvällens pasta och han säger: "Men jag tycker ju inte om kalkon..."

Herregud... Ge mig styrka. Nu ska vi äta hemmagjorda hamburgare istället.
Nästa gång Patrik är dum kommer han få Kalkon med svamp och blodpudding till middag.
//Anna

Nej, jag har fått i uppdrag att bestämma middag. Nu igen... Jag har ju varit überduktig och lagat middagen två dagar i sträck. Det är ungefär vad min fantasi pallar, sedan förväntar jag mig att hotellet har bestämt vad som ätas skall. Nåja, nu är det jag som är hemmafru idag så jag får vackert ta smällen. Patrik fick nämligen för sig att jobba såhär på helgen. Och i veckan tokjobbar vi båda. Om det inte vore för tre långa bilresor i veckan känns livet nästan normalt. Jag ska testa mig själv i veckan och se om jag lyckas med konststycket att sova i min egna säng i en vecka i sträck. Det kommer bli väldigt intressant...

Men åter.. Vad fan ska vi äta??

Alltså... Nu är det verkligen sjukt sanslöst. Och ja, jag vet, jag är en hysterisk girligirl för tillfället MEN...
Jag kände mitt framtida barn sparka mig i magen i tio minuter förut. Jävligt häftigt och det här fostret konkretiseras mer och mer nu. Snart är det inte alls en abstraktion överhuvudtaget. Sparkarna är mycket välkomna för nu vet jag igen att fostret lever. Gôtt!!!

Och NEJ, alla sportisar... Det är INTE en framtida fotbollspelare eller ninja. De flesta foster sparkar och rör på sig mer eller mindre under hela graviditeten. Och det är inget  mirakel eller underverk heller, inte mer än allt annat iallafall. Det är en blivande person som jag och Patrik har gjort tillsammans. Och, måste jag säga, vi gjorde det jävligt bra.

//Anna

Jag for iväg och hämtade upp min gamla hoodkompis för öite luciafika. Vi käkade knäck, pepparkakor och drack kaffe och glögg. Vi avhandlade barn, komiker samt relationer och vi vart inte osams, så mycket iaf.  På bilden ovan ser vi hur glad och uppsluppen stämningen var. Eller som Sudden hade sagt, - du ser ju hur jävla glad han är.

Nu lagar lilla frun Fajhitas (skit i stavningen ni), hon hade som förslag att göra blodpuddning- fajhitas först men jag lyckades styra över henne mot kyckling i sista stund. Dessa jävla cravings!!! Vidare har vi kostat på oss lite helgmys eftersom det här är den sista lediga dagen vi har tillsammans innan vi åker ner. Vi var på videobutiken (inser att man borde kalla det DVDbutiken men det låter bara FÖR konstigt) och hyrde vad vi antar vara en tidlös kvalitetsfilm vid namn "hootie or nottie" med Paris Hilton. På vägen hem undrade vi över om tjejen i kassan funderade över våra filmval då vi frågade efter en film som vi letat efter under en lång tid nu, nämligen en ungersk prisvinnande film om förintelsen/Patrik

Då kröp jag till korset då, jag skottade som ingen skottat tidigare och det var mycket bättre än någonsin förr. Sen gick jag in och så sov vi middag i två timmar. Mycket schjöönt.

Igår arrangerade jag en luciafrukost till mig själv där överraskningsmomentet var bland det viktigaste. Jag berättade vad som skulle stå på bordet och hur jag skulle väckas. Så imorse klarade Patrik testet med bravur. Lite tidigt för min smak dock, jag hade visst glömt väckningstiden. Så efter frukosten (och efter att HAN skottat snö) gick vi och la oss en stund igen.

Nu inväntar jag mannen med bihang i form av kompis. Det skall fikas här, jag kokade ju knäck igår och köpte lite pepparkakor och glögg, så fika ska vi väl kunna ställa till med.

//Anna

Nu står det en paltnacke utanför vårt fönster och skottar igen. Antingen så är han inte nöjd med min frus skottning (som hon gjortde för 3 timmar sen) ELLER så har det kommit så mycket  snö så att han ansåg att det måste göras igen. Våran tanke när vi resingerat men lite roat studerade hans teknik genom fönstret är, varför måsta han skotta nu? För det första så är det INGEN trafik ut och in vårt hus på kvällarna för det andra: DET SNÖAR som en motherfucker fortfarande och där han nu skottar kommer ändå att behöva skottas i morgon bitti igen då jag faktiskt hade tänkt att skicka ut Anna igen. Vi tror ju att han skottar för att fascisttanten har tvingat honom. För att på något konstigt sätt "visa" oss...Nu ska vi äta mysmiddagen från ..../Patrik

Nu har jag kommit hem från jobbet, det var mödosamt och jag fick som vanligt le och försöka se glad ut i 7 timmar! Min fru hade tydligen skottat halva Tomtebo, det här vart lite lustigt då en traktor med större skopa än Anna har kört ett varv här och fått bort det mesta. Men fint var det säkert, innan. Och på gården så är det fint som fan, eller jag tror det, eftersom snön envisas med att vräka ner för andra dagen i rad nu så kommer jag att tvingas ut i morgonbitti och fysa!!! Usch så vänsterliberalt.

Vi hörde idag vår bebis för första gången, han/hon hade givetvis dom finaste hjärtljud men kan tänka sig och den gjorde enligt vår barnmorska sparkar. Det lät svoorschhh om dom. Jag tänkte - jojo nijnagenenen är med, stolt som man var så fånlog jag mest, Anna med men det kommer hon aldrig att erkänna. Vi kanske tycker att det är ganska häftigt/Patrik

Okej. Jag har blivit galen. Nu har jag köpt jul för 319 spänn. Det åkte med en hårfärg oxå men man ska väl vara julfin gissar jag. Vi har nu röda gardiner, röda dukar och värmeljus som luktar kanel. Och nu håller jag på att koka knäck. Dessutom har vi köpt glögg och pepparkakor. Där ser ni. Jag är en julfirare av rang!!!

Men röda panellängder till gula tapeter?? Ni som firar jul ofta, hur tänker man då??

//Anna

Vänta nu...
Var det någon som på fullaste allvar trodde att Patrik skottat??
Nä nä. För en halvtimme sedan fick jag (på min lediga eftermiddag) besök av hurtfriska grannen minsann, som sammanbitet leende frågade om jag visste att det var vi på 5A som hade skottning den här veckan?
-Jajjemän, det visste hon minsann och hon skulle ta itu med det direkt eftersom hon förstod på grannens min att nu jämarns var det dags att SKOTTA FÖRIHElVETE!!!

Jag har således spenderat närmsta halvtimmen i snömoset från helvetet.

Under tiden jag slet med världes största och tyngsta snöskovel tänkte jag lite på barnet i min mage. Vi fick höra hjärtljud och sparkar från den idag så ja, den lever. Och den lät väääääldigt söt.

Jag har en tendens att överdriva saker och ting när jag blir tillräckligt uppretad så nu har jag skottat sönder hela vår uteplats, halva parkeringen och det fina trädgårdslandet. In your face fascistgranne!

//Anna

Eftersom det har snöat typ hela natten här så behövs det skottas. Om man då tittar på den lilla lappen som föreningen har gått ut med här så står det vecka 50 skottar 5A. Nu är det bara ett problem, vi bor i 5 A. Jag har ingen snöskottningspade (eller vad det heter) så detta kan omöjligt bli mitt fel.

VI ska (innan jag börjar jobba kl 1200) åka med lilla frun till tandläkaren eftersom min fru tycker om att gynna denns golfresor. Därefter skall vi till mödravården för att lyssna på hjärtljud!! och inte vilka som helst utan vår bebis hjärtljud!!! Detta är som min julklapp../Patrik

Då är vi sedan 1,5 timme tillsammans, vi har sedan dess ätit snackat kroppsgaser och flytningar skrattat åt idioter, bloggat och sökt jobb, druckit kaffe och hängt  tvätt. Vi är en kraft att räkna med, men bara tillsammans. Jag fick till å med viga 5 minuter åt att trösta Anna för att hon blev så ledsen när jag vägrade att lukta i hennes resetrosor som hade någon ny spännande graviditetsflytning i sig.....Jag vill vara delaktig men inte så/Patrik

Patrik är väldigt glad över att jag är tillbaks. Jag kan förstå det. Jag är nämligen också väldigt glad över att jag är tillbaks.

Jag frågade idag om han också skulle få personalkort även om han bara är vistidsanställd. Inte för att det spelar någon roll eftersom vi redan har ett i familjen men av nyfikenhet undrade jag ändå. Det trodde han inte fast han svarade att om han hade fått ett så kunde han ta med sig sina vänner ut på stan och handla och ge dom rabatter. Så köper han deras vänskap.

I detta påstående finnes tre stora fel.

1: Han har inga vänner att ta med på stan.
2: Han har inga pengar att ens handla på rabatter för.
3: Han får inte gå någonstans utan min tillåtelse.

OBS!!!!
Varningvarningvarningvarningvarningvarning!!!!

Människor som överhuvudtaget INTE förstår ironi eller sarkasm och heller ALDRIG kommer att förstå det:
DETTA INLÄGG ÄR HELT OCH FULLT PÅ SKÄMT! BARA SÅ NI VET!
Vidare ombedes ni vänligen men bestämt sluta läsa denna blogg o m g.

Tack för ordet.
//Anna

Det finns något inom varje människa som gör att man vill framstå som bra, eller rent av bäst på vissa saker. Visa mig en arbetsgrupp på mer än 6 personer så kan jag garantera att det där finns en eller två som inte känner att dom får den uppskattning dom förtjänar alternativt att "dom över oss" vilka dom nu är inte förstår hur fantastiska och vilket jobb vi gör här på golvet.

För att få den här uppskattningen eller för att bli sedd som den man tycker att man är så finns det ett antal verktyg och strategier man kan ta till. Det fina med det här är att dom här individerna som nu vill få erkännandets lampa att lysa på dom oftast inte ens vet om varför dom gör som dom gör. Det kan finnas en ytlig förklaring i stil med "hon ska inte tro att hon är någon," eller "vi här på golvet/den här avdelningen/butiken har problem som dom inte förstår". Men i det stora hela, på djupet så agerar dom här ofta rädda och små individerna som djur,  på instinkt. En av de vanligaste och ibland framgångsrikaste strategierna är att sabla ner andra, gärna sådana som har den här framgången som den egna personen saknar. Detta har sin grund i att rationellt men förvirrat tänkande: - Om jag inte klarar att prestera i mitt arbete så att jag får den uppskattning som jag anser mig förtjäna så kan jag sabla ner dom som får den här uppskattningen så att dom kommer på min nivå och på så sätt framstår vi som jämnbra och jag kan äntligen få den uppskattning jag vill ha.

Jag har sett det inom fler arbetsgrupper, jag har hört om det inom fler organisationer. Drivet av små små rädda människor anamas strategin överallt som det verkar. Och skulle dom läsa det här så skulle dom antagligen inte ens reflektera över om det skulle kunna vara dom det handlar om för deras klena ego gör allt för att skydda den egna självbilden och det är väl ändå dom andra som måste ändra sig om min värld är orättvis/Patrik 

Oro inför framtiden, jobb, barn och boeende. Detta blir mer påtagligt ju närmare vi kommer, vi har en startdatum på när allt måste vara i ordning. Detta gäller allt från vart vi skall bo till hur vi skall försörja oss. Vi oroar oss lagom mycket när vi inte tänker på det men mer när vi pratar om det. BORTträngning är en fantastisk mekanism som tyvärr bara fungerar i psyket. Men nu tänker jag inte oroa mig mer, inte idag iaf, inte den här veckan. Jag har gjort  vad jag kan för att förändra situationen och att oroa sig ändå är nog mänskligt men inte så konstruktivt. Det finns en nivå av oro som stimulerar till handling och det finns en som förlamar. Jag är just nu inne i den handlingskraftiga delen och där skall jag stanna tills vi är i hamn. Det är iaf tanken.

Idag har jag sökt 4 jobb samt lagt upp mig på 5 stycken CV baser. Mina ögon går i kors av allt stirrande men nu känns det som att jag har en hög "intern locus of control" (ni bävrar och svärmor förstår) och det är najs. I morgon kommer Anna hem och det ska bli såååå skönt att få ha henne hos mig igen, jag kan eventuellt ha saknat ihjäl mig efter henne. I morgon är det jobb mellan 1200-1900, det är ju lämpligt att jag nu först börjar bli frisk så jag kan jobba/Patrik

Nu är det bara för mig att luta mig tillbaka och vänta på jobberbjudanden. Jag har sökt två jobb bara MEN, jag har reggat mig och aktualiserat mitt CV på fyra stora CV baser.....Detta måste ju resultera i jobb, annars får jag väl plugga igen, men hur rik blir man på det?

Shit det här tog alldeles för lång tid, nu måste jag åka och handla samt STÄDA här, ser ut som en kastbana för handgranater och lilla frugan kommer hem i morgon, och henne är jag rädd för/PAtrik

Nu ska jag:

- Hänga tvätt
- Tvätta
- Diska + sanera diskbänken
- Fixa iordning min nylagade CV
- Lagga upp min nya CV på en massa siter
- Söka minst 4 jobb
- Plocka upp all skit i lägenheten
- Dammsuga

Chilla... /Patrik

Då har jag under stor möda (räknat bakåt i kalendern mao) kalkylerat att vi idag går in i V 15 på den där graviditeten. detta måste innebära att det finns spännande information på vårdguiden. Så jag kollade och detta var vad jag hittade:

- Min son, eller dotter har en inte allt för brilijant framtid om det nu inte forsätter att utvecklas. Den kan nu, hicka + göra så att mamman känner små rörelser i form av  regelbundna tickningar. Det är som sagt inte mycket att bygga en karriär på. 

- Mamman kan här bli sugen på mjölk eftersom fosteret vill ha det till utvecklignen av sitt skelett. Snacka om telepati, - Mmm drick mjölk, jag vill ha mjölk....weird.

- Sen står det så här, och jag klipper in hela citat så att INGEN (läs Anna) tror att jag själv hittar på. "Stundtals kan det vara besvärligt att leva med en gravid kvinna. Humörsvängningarna kan periodvis vara stora."  Nu har jag inte det problemet eftersom jag regelbundet skickar iväg min kvinna. MEN skulle vi ha det så ska man tydligen inte nämna att det har med hormoner att göra, för det står också, men lite längre ner. Oupps...Hur som helst, nu börjar iaf jag bli lite nyfiken på den där personen som bor i min frus mage/Patrik 

Då har vi under hårda förhandlingar kommit fram till att vi skall tillbringa julen i Värmland. Detta innebär inte någon form av firande så vi undanber oss alla möjliga tänkbara påhopp om att vi helt plötsligt har gått och blivit kristna. Så svärmor och svägerska, ni får bereda sängplatser åt oss.

Efter julen så åker vi nog till Storstan eftersom ALLA (ja, verkligen alla) fyller åt i mellandagarna. Däremot är nyår fortfarande en gåta, ALLA inbjudningar som ni skickar kan ni väl skicka interaktivt så vi slipper pulsa ut till brevlådan/Patrik

Eftersom jag nu har bestämt mig för att vara sjuk så tänkte jag passa på att fixa iordning mitt CV eftersom denna har fått sig en uppdatering. Nu är det ju bara så att den fick ju spelet när jag uppdaterade den och gjorde något magiskt WORD - mellanrum där jag tidigare hade haft en sidbrytning. Nu får jag inte ihop texten och det ser ut som en apa har skrivit den. Så vill jag givetvis inte skicka ut den och nu sitter jag alltså i smeten.

Jag har haft 3 personer med datorvana M/större som har tittat på den. Den ena sa - klipp över allt till ett tomt dokument och fixa till allt där. Den andra sa, - fyll ut texten ovan gapet så blir det nog bra. Den tredje sa, - Det där är något excell dokument så det får du klara själv. Nu är det så att ingen av dessa tre kunde flytta texten 4 rader uppåt vilket min önskan var, så nu undrar jag - finns det någon därute som kan lösa denna till synes omöjliga uppgift?? (vill påminna om att det i år är 39 år sen vi landade på månen).   - HÖR GÄRNA AV ER OM NI TROR ER KUNNA -

Nu är det faktiskt så att jag har en del jobb jag KAN söka så skulle det här gå att lösa så skulle den som fixar det här få halva min lön för resten av våra liv. Detta löfte är lika sant som att allt som står i Aftonbladet är sant och att Mia Törnblad är klok/Patrik 

Under vår korta relation så har vi åkt en hel del bil. Vi har vart i Stockholm och i Karlstad några svängar. Utöver det så har vi trippat runt en del till bla Östersund, Luleå, Kalix mm. VI har nu mera fina traditioner som vi upprätthåller vid varje tripp. Här inkluderas heta diskussioner, skönsång (gärna i stämmor), kaffedrickande, tidningsläsande och småslumrande (oftas den som inte kör). Detta i samklang med att båda Anna och jag gillar att både köra och åka bil gör det hela ganska trivsamt. Min oro nu är att hon inte får sjunga eller slummra, hon och hennes chef är nu nämligen på tur i de norra regionerna (och JA, det går att komma längre norrut). Min lilla fru fick efter att ha kört/åkt de 65 milen från Stockholm i söndags i går åka de närmare 60 milen till Kiruna. Jag är inte avvis.

Kortet ovan är från...jaa vad? Vi har tagit kortet under en roadtripp och det är inte utomlands/Patrik

Idag är det ingen bra dag, min fru lämnade mig i morse och drog till Kiruna. Hon ska på en norra- norrlandsturne den här veckan och jag får inte se henne förens på torsdag kväll igen.  Utöver detta så vaknade jag 0030 och kunde inte andas, gick upp och letade efter nässpray utan resultat. Kokade honungste och soortade in ångorna. Vaknade sen igen 0530 av att jag hostade och mådde illa, som fan. Tog lite piller och somnade efter en timme. Sen vaknade jag av att min fru pratade med mig, jag kan inte ha vart så trevlig för hon drog efter ett tag. Vår första morgon utan gemensam frukost. kort efter åkte jag till apoteket och tjackade nässpray sen sov jag till 1800 då jag gick upp och kokade gröt. Nu är jag dödstrött och funderar på att sova igen. Måste ha fått någon Stockholmsbacill, måtte jag bli frisk tills på torsdag då jag ska jobba igen.

I morgon ska jag ta itu med bloggandet på allvar, om jag är starkare då alltså/Patrik

Ja, dom två som fått för sig att gå och gifta sig.
Otroligt vackra och glada tackade dom ja till ett liv uppbundet i varandra. Till deras fördel är även att hälften av paret utgörs av värmländskt påbrå. Deras syndigt röda utstyrsel beror på att dom redan innan bröllopet begåt sån där otukt med varandra och därför blir dom en mer än två runt midsommar om jag förstod det hela korrekt.

Bröllopet var mycket vackert och jag skällde på Patrik för att han inte tagit med sig en checklista så vi vet hur man ska agera som brudpar framgent. Flera fina uppslag till bröllopsbestyr tillhandahöll vi dock. Jag måste bara klura ut hur man hinner skaffa sig tiotalet vänner som alla sjunger i kör samt lära sig sjunga själv (hon, Beda som gifte sig, gjorde det nämligen och nu ställer P väldigt höga krav på mig som framtida brud.).

Efter kyrkobestyren, där det som sagt tackades ja till varandra, fortlöpte eftermiddagen i anslutande församlingshem med middag och hyllningar till de nygiftade (nygiftiga...nyförgiftade...?? Äh, ni fattar).

Mycket god mat intogs under några timmar samt trevligt småspråkande med diverse gamla och nya bekantskaper till Patrik. Mitt sätt att känna mig som hemma var mest att titta på det vackra brudparet samt att luta mig tillbaka och lyssna på skönspråkiga värmlänningar.

Kvällens bästa:
Brudens sång till sin make. Tycker jag om någon form av sockersöta saker så är det denna typ.

Kvällens sämsta:
Att vi var ensamma vid vårat bord att förstå våra egna skämt.

Kvällens utmaning:
Att själv undvika att glida in i överdrivet mycket värmlandsdialekt samt att förhindra Patrik att ens försöka sig på Värmländskan i nyktert tillstånd.

Kvällens magklappningar:
Två, varav båda är förlåtna då ena var från kvällens fokus och den andra hade frågat först.

Kvällens matupplevelse:
Lingonketchup. För er som inte vet vad detta är så är det alltså ketchup med lingon. Svårare än så var det inte.

Kvällens förolämpning:
Fick jag från Patriks gamla skolkamrat. Hon undrade om vi var jämngamla. Jag vidhåller att fröken Anderséns tal på vårat bröllop bör vara sms:et jag skickade 22 Juli. 03:35.

Kvällens komplimang:
Fick väl då Patrik, av samma anledning gissar jag. Tack Katrin, han kommer att leva på det där foreverandeverandever.....

Nu återstår bara för mig att gå och putsa min högersko. Godnatt.

Så här snygga är vi när vi går på bröllop.

Vi stannade på vägen hem hos en av mina syrror som har den goda smaken att förse världen med färska hundvalpar. Här är deras senaste alster, en 12 veckors boxertik vid namn Dolly. Hon hade sylvassa tänder och hennes 4 år gamla adoptivbror Morris ser nog inte riktigt nöjet med henne då hon hala tiden där hängde i hans läppar.

Som sagt, hemma igen efter tredje helgen på resande fot. Jag har nedgraderat mina krav på nätter spenderade i min egen säng. Så länge det blir en natt i veckan nöjer jag mig.
En underfundig och mycket roande helg i den stora staden hade vi iallafall.

Efter att jag svurit mig igenom stadens trafik (jag fick tipset att promenera men jag är norrländsk värmländska så jag orkar inte gå tre mil i regn) landade vi hemma hos min blivande svåger med familj. Det bodde en liten varelse i detta hus som hade en benägenhet att le ständigt och jämt och jag försökte förhöra Patrik hela vägen hem hur det går till att han och denne lille mansperson är släkt. Om det nu är sanning borde P anamma livsfilosofin hos detta barn.
 
Därefter bjöds det på lussefika hos en av mina blivande svägerskor. Hon var vänlig nog att berätta skräckhistorier om förlossningar men avslutade med att min säkert skulle komma att gå bra... Dessutom gav hon mig eminenta råd om bröllopsklädsel vilket räddade den stundande kvällen.

Steg tre var bröllop, vi återkommer till detta i ett helt eget inlägg då det var mycket underhållande.

Nästa anhalt var Spånga där jag äntligen fick en nykter bild av en del i sällskapet den där natten i Juli då jag tog mig en man.

Så fick jag äran att skjutsa runt min något mindre nyktra make i stockholmsnatten igen (jag verkar dra nitlotten på det här med graviditeten??)

Slutligen stannade vi till hos svägerska nummer två innan vi begav oss mot nordligare breddgrader. Jag är mest sur över att hon var sådär vackert gravid och fin med en perfekt liten kula på magen medans en annan satt där som ett burkberg av filmjölk men annars var det trevligt. Dom hade dessutom gått och fotograferat sin tillkommande familjemedlem, den var liten.

Nu tänker jag städa ett badrum samt sträcka på ryggen lite efter åtta timmar i bil, sextiofem mil.
//Anna

(Ja, just det. I morgon ska jag åka bil till kiruna. Det tar ca åtta timmar och är sextiofem mil. Ridå!)

Så här kul var det att väcka Anna på lördagsmorgonen. När världens gladaste barn väcker en så måste det ju bli en bra dag!!

Då är vi åter från hufudstaden. Här råder lugnet och kylan, hade en fin tur på vägen hem med 0 nererbörd och månsken, gött. Anna övade på sin Stockholmska när hon satt i bilkö på Kymlingelänken samt blev utmanand av en herre från en icke skidåkande nation på rödljusralley. Eftersom han hade en Nissan micra så vann vi. Vad värre för mig var att jag inte förstod min fru eftersom hon envisades med att hitta på egna förkortningar på saker och ting i storstan som hon trodde var gångbara.

Vi sov på Ekerö där vi övades i barnskötsel, tycker att vi gjorde en finfint jobb. Det spelades även lite trummor och gitarr. Vi hann utöver bröllopet med att besöka 3 syskon till mig samt en kompis. Utöver det han vi reklamera ett par byxor i Vällingby centrum samt fika I Kista. Vi var grymt effektiva på Stockholmsmaner mao/Patrik 

Av Norrland vs Stockholm. För det första förändras ens språkbruk drastiskt så fort man åker in i den här jävla stan! Ungefär vartannat ord förvandlas till svordom. Och vid bilkörning är det etter värre. Jag fick den äran att agera passagerare ner till Gävle där vi bytte förare och jag skulle knixa mig igenom västerort (som jag så fint lärt mig att det heter på ren och skär stockholmsdialekt). Patrik kränkte mig när jag frågade när vi skulle komma ut på Essingeleden, den enda led jag kan namnet på i storstan. Så fick jag den stora äran att åka igenom den berömda BR-rondellen (jag får inte säga så för Patrik för att han tycker att jag är töntig då men jag får visst hitta på egna förkortningar på saker, den här gången Bromma-rondellen).

Det tog oss alltså lika lång tid att åka tre mil i stockholm som det tar mig att i vanliga fall åka mellan Umeå och Ö-vik.

Kontentan av eftermiddagen är att jag inte tycker om Stockholm eftersom jag inte har så många referenser från staden, Patrik gillar inte stockholm för att han har för många referenser. Men det slutar alltså på samma vis ändå. Me don´t like...
//Anna

Efter 9 timmars farade så kom vi äntligen till Ekerö där vi under stor möda intog middagen ackompanjerad av glada barnrop. Vi ser det hela som övning givetvis.

En passus till familjelivet och dess faser: Vi var igår på ICA Maxi där vi nu mera är tjenins med ALL personal. Vi hamnade efter ett svårt gammalt par i kassan, Anna dog under väntan och förbannande samtliga medborgare över 60 och vi undrade gemensamt varför så gamla människor får vistas ute själa utan tillsyn. Nog med åldersrasism, men en tanke slog mig när jag såg den gamle mannen lassa upp tre balar toapapper på bandet. - är han inte lite väl optemistisk? ja mena, storhandla i hans ålder/Patrik 

Jaaaa. det var det här med vägarna igen då. Jag slapp ju turen till Luleå över dan igår. I utbyte fick jag en galen dag i Umeå som resulterade i en trötthet utan synonymer. Så maken får den äran att ratta de första milen (kanske 26-27 milen). Så länge jag slipper köra i hotet från söder (även kallat Stocklaholma) så är jag nöjd.

Nu ska jag se till att packa (lite bättre än förra helgen då jag fick länsa min ömma moders garderob och plånbok för att överhuvudtaget kunna se presentabel ut) och plocka ur en diskmaskin. Sen bär det väl av antar jag. Utan cigg och utan godis och utan snus. Det är riktigt tråkigt att vara gravid när man ska åka på långresor...

//Anna

Då var det dags för ytterligare en roadtripp. Den här gången är det Stockholm som gäller, eftersom Oskar och Beda vart lite oroliga att vi skulle klå dom i att gå för fort fram så gifter dom sig nu och därmet cementerar sitt försprång, FAN.

Min vördnade fru är galet trött och skall sova hela redan har hon sagt, detta kommer att vara förenat med en viss fara då hon kommer att få köra en del av vägen. Helst genom Sundsvall, mest pga den jävla stan aldrig tar slut. Det tar ju typ en halvtimme att köra igenom skiten. I storstan ska vi bo hos min bror med familj, mest för att jag ska få träffa mina syskonbarn också, dom har klarat sig länge nog utan mig nu/Patrik


 

Alltså, hur i H-vete är W word skapt?? Efter att ha uppdaterat mitt CV så var det bara justeringen kvar, att flytta upp några textrader. Detta gick då alltså inte, inte ens min fru lyckades, inte ens efter telesupport av min rödhårige vän som har jobbat åt microsoft förstod problemet. Det slutade med att jag ringde en nära släkting som har jobbat med datorer hela livet och att jag fick maila över dokumentet till honom. Han kom några steg närmre en lösning men inte ända fram. Så nu är mina alternativ som följer. Antingen så skiter jag i det här med jobb eller så fyller jag ut den befintliga CV'n med tre rader så rubrikerna hamnar rätt.

Så här ska det ju givetvis inte vara, ergo micromjuk är och förblir en förkastlig organisation som inte förtjänar annat än avförring.

Nu ska jag till jobbet, idag blir jag galet rik, ska jobba 11-19!!  nästan som en riktig arbetare. Min glada fru skall vara på min butik och bygga och bestämma idag, så nu måste jag vara duktig annars synar hon mig/Patrik

Nu när vi har ätit upp all glass så ska vi tydligen gå och lägga oss, för det har min fru sagt. Jag kommer att bli en svag pappa/Patrik

Stackars mig...
Jag får inte äta glass...
Patrik tycker inte att jag ska få glass...
Jag är jättelessen...
Ge mig glass!!!

Jag fick just en väldigt trevlig inbjudan till en grupp på Facebook. Den heter "Jag kanske är en sur jävel men du är ju helt jävla dum i huvudet." Mycket fint och jag tackade såklart ja till inbjudan. Jag känner mig till och med lite hedrad.

Igår hände det äntligen!! Vårat första stora bråk! Som jag har längtat efter denna dag. Jag trodde för ett ögonblick att jag tappat stinget och bara var tvungen att rätta in mig i det rosafluffiga romantikläget forever and ever. Jag har liksom gått omkring och irriterat mig på hur ofantligt lycklig jag är jämt och ständigt nuförtiden. Men som sagt... Igår brann det lös.

Vad vi kom ihop oss om minns jag såklart väldigt lite av. Men diskussionen eskalerade till ett gräl som eskalerade i ett storbråk. I blint raseri irrade jag omkring som en blind höna i lägenheten för att hitta kläder att ta på så jag kunde rusa ut i vinddraget av orättvis behandling. Egotrippad som jag alltid är märkte jag dock inte att Patrik höll på med ungefär samma sak. Detta resulterade i ett visst mått av tävlingsinstinkt om vem som skulle hinna rusa iväg först. Jag vann. Fast fick loma tillbaka skamset när jag märkte att jag tagit båda husnycklarna med mig.

Jag åkte och tankade bilen och var borta i 20 minuter. Det borde räcka för att han ska sakna mig tänkte jag. Men den träskallen hade bestämt sig för att vinna tävling nummer två som gick ut på vem som kunde vara borta längst. Han var borta och promenerade i över en timme.

När han kom tillbaka kunde det konstateras att bråket var bortglömt, bilen var tankad och min man hade fått en skopa motion på köpet. Så lurade han mig in i det där lyckoträsket igen såklart. Och jag vet nu (vilket jag misstänkt en tid) att han förmodligen är den perfekte mannen för mig samt att jag aldrig någonsin vill leva utan honom.
// Anna

Jo just det, fick lära mig i helgen att det tydligen är borgligt med bordsskick. Det här förlorar ju jag på då jag vill upprätthålla en känsla av borglighet här, men vad gör man inte för partiet, och för kampen!! /Patrik

Nu har det kommit en del snö här på Tomtebo. Jag tycker att det är rätt fint, få se hur fint jag tycker det är på fredag när vi beger oss ut på vägarna igen. Kommer antagligen att förbanna dessa breddgrader igen då, det brukar bli så då.

Idag jobbar jag mellan 15-19, förstår inte hur jag skall orka. har sökte ett vaktjobb här uppe nu och får jag det så blir det ju iaf heltid. Annars vet jag inte hur det ser ut i butiken från januari, det får vi se då helt enkelt. Har fått en del avslag via mail de två sista veckorna. Nu har jag fått svar på ungefär hälften av mina ansökningar, ska göra om mitt CV de närmasta dagarna och då lägga till det där med butiken. Ser kanske lite bättre ut än bara massa vaktjobb, folk har tydligen fördommar?/Patrik

Min älskade Patrik tittade på mig när jag bytte om i morse och jag svor över att i stort sett ingenting jag hade passade min klumpiga kropp i förändring. Jeansen jag tänkte använda tog ungefär fem minuter att dra på sig endast för att jag skulle upptäcka att blixtlåset i dom var sönder.

"Men ta ett par andra då." Blev min blivande makes tips. Jag vet inte om jag behöver berätta egentligen att min morgon inte startade med idel leenden idag. (Jag har alltså samma storlek på mina kläder i garderoben).

Nåväl. Det blev en kjol av modell tant istället som jag måste borttränga att jag har på mig idag.
Nu ska jag fortsätta med reseräkningarna, är lite sen med lönen och det vore inte klockrent om min lön uteblev den här månaden (det verkar som om det är någon slags speciell månad då man spenderar massa pengar??)

//Anna

Jag menar verkligen inte att trampa andra på tårna vad gäller julfirandet i alla dess former och skepnader. Uppenbarligen var detta ett minst lika känsligt ämne som barnuppfostran. Jag anser bara att det är en hel del onödig hysteri och stress involverat i julen och firandet av denna.
Redan idag har jag fått ha några diskussioner gällande jul, julfirande och julklappar.

Jag vill poängtera, å det grövsta, att jag verkligen respekterar och acepterar att människor vill ha julklappar i drivor, mat för hela kompanier, röda tomtar, pynt och godis i uppsjöar. Det kan vara hur mysigt som helst. De fluffiga Disneyjularna på TV:n verkar underbara. MEN... Jag vill inte ha det. Därmed inte sagt att jag är en julhatare, att jag inte firar julen på något sätt alls, att jag är extremistiskt anti jul. Jag vill bara slippa kraven, stressen och hysterin som jag i 15-16 år upplevde.
Jag ser själv att det lyser igenom lite hur jag föraktar vissa typer av julfirande. Dock är det viktigt för mig att åter igen anmärka att jag INTE föraktar någon människa eller deras åsikt.

Problematiken är inte bara att åsikter går isär. Den gäller även samvetet hos människor som så gärna vill leva upp till press och krav men inte har en möjlighet. Deras jular förstörs. Det kan handla om ekonomi, om självbilder eller om sociala konventioner och konstallationer. Poängen är att jag vill att alla ska få känna sig bekväma i traditioner vi firar. Men det är inte fred på jorden heller. Tyvärr.

Feel free att argumentera eller tycka. Och God jul.

//Anna

Ett: Julskivor i butikerna. Samma malande all over. HELA tiden. Det existerar inte hur många julsånger som helst. Inte ens hur många versioner av dom som helst.

Två: Tomtar ÖVERALLT. Små, stora, fula, söta. Det är inte bara tomtar längre. Det är vadsomhelst-varelser med tomteluvor. Som sagt... ÖVERALLT!

Tre: Trängsel. Alla ska in i samma butik på stan på samma gång. Gå och julfika på samma café, på samma gång. Köra bil för att hälsa på släktingar påsamma gång.  (Det är egentligen inget problem om det inte vore för att helgtrafikanterna är sopor när det kommer till bilkörning.)

Fyra: Julklappar. Behöver jag ens? Kontentan är att den som har flest onödiga saker som kostar mest pengar när han dör vinner. Dessutom är de flesta inte ens igenomtänkta. Känns som gammal skåpmat att kasta skit på julklappar men jag gör det ändå. För jag märker hur skönt det är att slippa ägna sig åt sådant.

Fem: Det är lite (men jävligt lite) mysigt ändå trots allt... (Ja, jag är en hormonkossa till tönt. Jag lovar att bittra mig.)

//Anna

Är det så här det ska bli nu? Jag slutade vid 1700 och då ringde jag lilla frun som sitter i bilen på väg hem från Sundsvall. Jag ringde mest för att kolla om bilen hade strulat mer (kopplingen håller på att gå) samt för att veta när maten ska vara klar. Då får jag ist en väderleksrapport som gör gällande att hon endast kan ta sig fram med nöd och näppe och då i 60 knyck. Detta pga halkan från helvetet kombinerat med kraftigt snöfall, hon såg under dom 7 minuterna som vi samtalade två nyavåkta fordon varav en av dom var ett utryckningsfordon. Tillråga på allt var hon galet kissnödig och de var 6 mil till Ö-vik.

Är det så här det skall vara? JAg DÖR ju av oro, känner mig som en blivande pappa 9 månader efter en swingersfest. (INGA paraleller till vårt blivande barn givetvis). Sen blir det ju inte bättre av att BMW n lider av för låg bensininnehåll samt att jag har en kronsikt svältfödd plånbok, så alla eventuella räddningsaktioner lär inledas med en snabbtankning där jag glömmer att betala.........åter igen, ska det var på det här viset (Sverker- röst)/Patrik 

Idag är jag arbetandes mellan 14-17, dessa tider knäcker mig fullkommligt, ekonomiskt alltså. Annars är det som vanligt, dött på jobbfronten och då får man blogga ist.

Har fått lite hintar den sista veckan, både Anna och jag när det gäller att hälsa på bekanta som lever i våra respektive gamla hemorter. Vi har levt i tron att det är både den som flyttar och den som är kvar som är ansvarig för att upprätthålla det vänskapliga förhållandet, men så är det enligt vissa inte tydligen. På sista tiden hatr vi lärt oss förljande (inte alls bittra för det):

- Det är alltid dom som flyttar som får åka och hälsa på.
- Dom som flyttar har ingen rätt att ställa krav på regelbunden kontakt, telefonerna går åt ett håll.
- Dom som flyttar har alltid svikit dom som är kvar.

Dessa insikter gäller i alla lägen med ett undantag, hade vi bott i Florida så hade vårt gästrum inte stått tomt så ofta. Men det är bara ett antagande iof/Patrik 

Det finns tydligen två olika sätt att kommentera på, det ena sättet går ut på att man under inlägget skriver om aktuellt inlägg och ingenting annat. Det andra sättet är mer chattbetonat där man skriver ett meddelande till bloggens ägare under det senaste inlägget, här behöver det alltså inte handla om det aktuella inlägget alls.

Vi kan kalla dom 1 och 2 i den ordning jag skrev dom här, vilket sätt föredrar ni? är det något  som ni ser som mer rätt eller fel? Feel free att kommentera under det här inlägget om just det här inlägget/Patrik

Alltså, läget är som följer:

- Fru: I Sundsvall
- Plånbok: Svårt tom
- Väder: Snö och lite minus
- Kyl: Något luktar, inte så man dör men jag ger den/det lite tid.
- Kaffet: På gång
- Bilen: 4 L soppa kvar
- TV'n: Någon har ändrat vårt utbud och lagt om de få kanaler som finns kvar!! Nu har vi inte 6:an och det som är komedi måndag!!!  ALLT SKITER SIG
- Kropp: 5 kilo för mycket av fel saker, en stundande förkylning annars stark som vanligt.
- Jobb: Nja, deltid fram tills jul sen oklart. Söker som bäst men har inga större förhoppningar så här inför jul, har fått en del avslag på sistonde.


Inser att det här ser rätt negativt ut men så är inte fallet. Jag är rätt nöjd, frun är ju på tillväxt och det är fantastiskt och i helgen som var så hade vi skitskoj och i helgen som kommer så ska vi träffa lite delar ur min släkt och gå på bröllop. Det som gnager är väl som vanligt mina två föjleslagare, pengarna och jobbet! /Patrik 

Anna med födelsedagsfirande syster.

Så här heta var vi när vi skulle gå ut i lördags kväll.

Eftersom Jenny och Anna båda har BK cravings så stannade vi både på vägen ner och upp på BK och käkade. Själv tycker jag kanske inte att det är så gott så jag blev utan.

Då är vi hemma, kom i går kväll efter en 11 timmars bilresa!! Galen träsmak skapad av 85 guppande mil, men det var det värt. Vi hade skitskoj från att vi kom fram vid 17 tiden på fredagen. Innan dess hade vi hunnit med en BK lunch med lilla Anna i Västerås. Var lite konstigt att vara där utan att vara där så att säga.Jag började med äta för att sen gå och lägga mig i 2 timmar. Sen drag vi till Lottas lägenhet där Annas bror och Lotta tolkade diverse låttexter för oss, mycket fint. Sen vart det pianobaren på Plaza där vi lyssnade på "Dörning Queen" skall ej förväxlas med "Dancing queen" tydligen då sångaren var mycket noggrann med att uttala det Dörning. Kan vara en värmländsk språkbariärr månne? Därefter anslöt några kompisar till lotta varav en uttalade på storslagen dialekt "jag var så jävla full igår att det inte är någon ide at vara nykter idag".  Väldigt roligt, därefter studerade vi en tant som flätade gardinerna och en annan dam som gjorde sitt bästa för att få med sig en överförfriskad herre upp på rummet.

Dag två så började vi med handling på stan,.Annas mor hade den goda smaken att vilja förse oss med mat och så skedde på ett cafe där övriga familjen anslöt. Därefer handlades det en klänning och ett par skor. Anna och jag konstaterade att Karlstad är en mycket bättre stad än Umeå och att vi någongång borde flytta dit. Den är enligt folkräkningen 25000 pers mindre än  Umeå men känns dubbelt så levande. Kan det vara vädret månne? Sen vart det middag med la Familja på restaurang och då hade Annas svåger anslutit med medföljande Barn. Barnet var mycket sött och uppförde sig exemplariskt. Därefter vart det pianobaren igen och den del alkohol. Jag drack tydligen för mycket för jag fick kommentaren "har inte du druckit en alkoläsk för mycket nu". Jag vart lite sårad då det inte lät så häfigt så jag fortsatte att dricka. Efter baren så vart det Blue Moon, denna inrättning var inte så fin eller kul så Anna och jag gick till BK och åt en nattbulle innan hotellet.

Bilder kommer, snart/Patrik