Liten blygsam rapport ifrån Danmark
Vi är alltså åter bas!
Eftersom Blogg.se envisas med att inte kunna ladda upp kort för stunden så låter jag bli att ladda upp kort. Vilket suger då jag har fantastiska kort så klart.
Vi har iaf blåst inne, och regnat inne. I min föreställningsvärld så skulle vädret bli bättre ju längre söderut man kommer men det gäller inte Jylland tydligen. Men vår infödde guide envisades med att hävda att detta var ett undandtag. Hur som helst, vi hann bo i ett fantastiskt och fuktigt hus invid stranden. Vi var på en öststats familjepark samt på en mer fantastisk djurpark. Vi tittade på museumliknande byggnader och envisades med att ta upp plats på de danska vägarna (som är för små). Vidare träffade vi en del släkt till frun, dom hade alla det medfödda talfelet danska och mot slutet av veckan sa Isa. - Blaa Blaaa Blaaa! då vi frågade vad hon sa så svarade hon, - ja snackerr daNsk.
Nå väl, efter 10 timmars resande igår så är vi nu hemma så nu kan vi renovera dotterns språk. Återkommer med bilder så fort blogg.se vill./Patrik, nu på svenska
Vacation
På väg till Danmark. Vi hör av oss bland wienerbröd och röda korvar.
//Anna och Patricia
Katastrof!!
ÅÅÅÅååååhhh nej! Dagen börjar i katastrof! Jag försover mig lite och glömmer därmed att stiga upp i tid för att ha bytt, borstat och klätt barnet samt ställt fram frukosten på bordet till mannen. Nu vaknar han istäället före mig och stegar i vredesmod in i sovrummet och ger mig bassning nog för att skämmas ögonen ur mig. Skamsen lomar jag ur sängen och ser till att han får frukost serverad.
Så var det den där städdagen. Vi ska ju få besök i eftermiddag men jag har bara inte orkat städa allt och nu vet jag inte hur jag ska hinna med. Det finns ju t ex inget dagis öppet som kan ta hand om barnet medans jag städar!!
Nä, och Patriks favorittröja har jag glömt att tvätta, Patriks nycklar har jag slarvat bort och jag har fortfarande inte tjänat så mycket själv att jag hunnit färga håret för att kunna vara snygg inför honom.
Jävla skit! Och jag som lovade honom att han skulle få en bra semester! Jag hoppas att jag hinner gottögra detta på de veckor han har kvar...
//Anna, skäms.
Argumentation
-Maammaaaaaa!!!Jag ska äta min macka nu! (Uppfodrande ton)
Bra, tänker kanske vän av ordning? Ungen hade bara igen macka i stunden för uttalandet. Alltså blir innebörden av hennes resonemang följande: Mamma - Gå och bre en macka till mig för jag är hungrig och jag vill ha den NU så att jag kan äta den NU.
-Men gumman, vi ska ju äta lunch snart... (Snäll, vänlig och pedagogisk ton)
Dum argumentationsteknik ska det visa sig. Dessutom är innebörden i mitt uttalande följande: Du ska INTE äta någon macka nu eftersom vi ska äta lunch strax och om du äter en macka nu inte kommer vara hungrig då när jag slavat vid spisen för din skull (otacksamma unge).
-Meeeen Maaammmaaa!!! Då väntar vi lite med lunch så jag hinner äta min macka! (Positiv och glad ton)
Knäckt av en tvåårings argumentation alltså.
//Anna, kan ändå inte låta bli att vara stolt.
De två valen
Gårdagen bjöd på många nyttigheter. Och vi som par-med-bihang på en riktig parmiddag fick öva oss riktigt i färdigheterna det innebär att socialisera sig på det viset. Jag tror vi klarade oss utmärkt. Vi avhandlade amnesi, död, våta fläckar i sängen och kalle-anka syndromet. Helt vanliga ämnen att tala om på middag alltså. Den största lärdomen för kvällen var dock den som behandlade svartsjuka.
För såhär är det. I svartsjuka situationer har man två (och endast två) val. Det första är att visa ringen (fri tolkning) för patrasket som stöter på din blomma (partner). Alternativt kan man pissa. På patrasket eller på partnern är lite oklart men ni fattar iallafall valen: Visa ringen eller pissa. Det är det enda ni behöver komma ihåg. Då klarar man sig alltid med hedern i behåll.
//Anna, gillar klara besked.
(Paret på bilden har i stort sett allt med inlägget att göra)
För såhär är det. I svartsjuka situationer har man två (och endast två) val. Det första är att visa ringen (fri tolkning) för patrasket som stöter på din blomma (partner). Alternativt kan man pissa. På patrasket eller på partnern är lite oklart men ni fattar iallafall valen: Visa ringen eller pissa. Det är det enda ni behöver komma ihåg. Då klarar man sig alltid med hedern i behåll.
//Anna, gillar klara besked.
(Paret på bilden har i stort sett allt med inlägget att göra)"Fendra av älskling"
Jag har tyvärr inga bra bilder till detta inlägg. Skall dock försöka beskriva så gott det går hur lyckliga familjen beter sig när man ska lägga till vid båtmackar.
Ute vid Sollenkroka (Ja, vi båtmänniskor vet åtminstone vad vi snackar om) skulle vi lägga till vid en båtmack för att ta oss hela vägen till Aspö utan haveri (bensintorsk). Sagt och gjort. Patrik har lärt mig allt om båtliv. Styrbord är där man styr - alltså höger. Eller jag tänker vilken hand jag styr in soppa i munnen med vid bordet = Styrbord. Den andra sidan heter babord. När vi lägger till ska jag alltså gå ut utanför båten, alltså inte i havet men på kanten - typ. Och stå där och ta emot båtjäveln så att vi inte rammar bryggan. Och först ska Patrik säga vilken sida vi ska gå in på.
Jag står redo bakom båten - nej, inte I VATTNET, typ bakom, på kanten. Redo som sagt. För att välja sida. Patrik ropar:
Babord - FENDRA AV!
Fendra av innebär att man ska hiva ut ta-emot-stoppare (typ kuddar fast hårda av plast eller nåt) på sidan av båten så att den inte stöter och skaver emot bryggor eller andra båtar. Ofta är dessa fendrar fastsatta med knutar (eller knopar, skit samma) på båten. Den här fendern var inte lika bra fastsatt som de flesta andra dock. Vilket resulterade i att jag hivade och fendern den flög. Och flög. Ut över fjärden...
Jag talade lite förstrött om för min make att fendern låg i vattnet, vi hade ingen fender kvar och vad kulle jag göra nu?? Han skrek: Vi kör STYRBORD - fendra AV!!
Jag fendrade åter av (shit detta båtliv alltså.). Och denna gång satt fendern kvar på båten och vi kunde lägga till vid bryggan. Mackkillen som mötte oss såg jätteglad och fnssig ut. Kan inte förstå varför. Jag gjorde som en äkta båtmänniska och bad lillkillen slå i några liter - kosta va de kosta vill. Det sitter liksom inte i pengarna. Vi kan köpa bensin, fendrar - vad du vill!!!!!
Nu sitter jag och får vin hos världens bästa födelsedagsbarn iallafall. En dumjävel gjorde just ett skämt: Vafan skriver du eller?? Ett UTKAST??!
//Anna, behöver MERA vin.
Ute vid Sollenkroka (Ja, vi båtmänniskor vet åtminstone vad vi snackar om) skulle vi lägga till vid en båtmack för att ta oss hela vägen till Aspö utan haveri (bensintorsk). Sagt och gjort. Patrik har lärt mig allt om båtliv. Styrbord är där man styr - alltså höger. Eller jag tänker vilken hand jag styr in soppa i munnen med vid bordet = Styrbord. Den andra sidan heter babord. När vi lägger till ska jag alltså gå ut utanför båten, alltså inte i havet men på kanten - typ. Och stå där och ta emot båtjäveln så att vi inte rammar bryggan. Och först ska Patrik säga vilken sida vi ska gå in på.
Jag står redo bakom båten - nej, inte I VATTNET, typ bakom, på kanten. Redo som sagt. För att välja sida. Patrik ropar:
Babord - FENDRA AV!
Fendra av innebär att man ska hiva ut ta-emot-stoppare (typ kuddar fast hårda av plast eller nåt) på sidan av båten så att den inte stöter och skaver emot bryggor eller andra båtar. Ofta är dessa fendrar fastsatta med knutar (eller knopar, skit samma) på båten. Den här fendern var inte lika bra fastsatt som de flesta andra dock. Vilket resulterade i att jag hivade och fendern den flög. Och flög. Ut över fjärden...
Jag talade lite förstrött om för min make att fendern låg i vattnet, vi hade ingen fender kvar och vad kulle jag göra nu?? Han skrek: Vi kör STYRBORD - fendra AV!!
Jag fendrade åter av (shit detta båtliv alltså.). Och denna gång satt fendern kvar på båten och vi kunde lägga till vid bryggan. Mackkillen som mötte oss såg jätteglad och fnssig ut. Kan inte förstå varför. Jag gjorde som en äkta båtmänniska och bad lillkillen slå i några liter - kosta va de kosta vill. Det sitter liksom inte i pengarna. Vi kan köpa bensin, fendrar - vad du vill!!!!!
Nu sitter jag och får vin hos världens bästa födelsedagsbarn iallafall. En dumjävel gjorde just ett skämt: Vafan skriver du eller?? Ett UTKAST??!
//Anna, behöver MERA vin.
Kategorisering av gymmänniskor.
Låt oss börja med den klämkäcka supergymmaren:
Kännetecken:
* Leendet - det alltid, från öra till öra glada leendet som liksom tycks ha fastnat for EVER mitt i nyllet på människan.
*Kläderna - Svettband, pulsklocka, märkesdojjor, färgglada, starka (gärna neon) åtsittande gymkläder gärna kombinerat med en uppknuten bommuls-t-shirt ovanpå.
*Rösten - Stark, genomskärande, gäll, på gränsen till sprucken.
*Ögonen-Hysteriskt stirrande och vidöppna-ALLTID!
Återfinns oftast:
*På gruppträningarna som instruktör eller längst fram i salen.
*I spinningsalen, i mitten, längst fram - eller som instruktör
*I receptionen liksom hoppandes och studsandes längst fram, glatt trallande att hon (FÖR DET ÄR OFTAST EN HON) är på väg från sitt tredje till sitt fjärde pass för dagen och hon har en sån häääääärlig energiiiiiii idaaAAAgg!!!!!
Styrkor:
*Har som en skyddshinna som gör att det inte går att kasta skit på henne, hon tolkar allting positivt ändå.
*Är manisk och kör på och det tar aldrig slut (som den där kaninen ni vet).
Svagheter:
*Blir lite förvirrad när ingen responderar på hennes "Är ni meeeeddd meeejjj???!!!"
*Kommer en vacker dag att köra sig rakt in i väggen.
//Anna, återkommer med fler.
Dumheter på kvällskvisten.
Jag blir så förbenat förbannad så jag spränger nian på alla cylindrar i varje helvete när jag hör vår dyra landshövding svara på lokalreporterns fråga vilken lyder som följer (ungefär):
-Vad tänker du när du ser alla ungdomar bakom dig?
Hennes briljanta idiotsvar blir (också ungefär):
-Jag tänker framtidstro. Att det fortfarande finns ungdomar som planerar att studera vidare eller gå ut i arbetslivet.
BRINN!!!
Ja vad i helvete planerar ungdomarna annars för tänker hon? A-laget, parkbänken, bidragslinjen. Såna kärringar kan efter såna uttalanden gärna bajsa ner sig för min del.
//Anna, tycker inte att det var bättre förr.
Humor
Min nittonåriga kollega är en reslig, blond, bredaxlad historia med ett skönt lugn och en mognad jag bara kunnat drömma om när jag själv var nittion (eller tjugosju). Han har blivit utskälld av Hanna Hellqvist, tappat mat i densammes moders knä, drömmer om en resa till Amerika där han ska studera och bli vis samt har koll på kolhyderater och konstiga viner. Jag skulle helt enkelt kunnat anse att denne yngling hade framtiden för sig om det inte vore för vår diskussion på jobbet i Lördags:
Kollegan: Alltså, du måste ju komma ihåg när typ Ronny och Ragge kom? Då vet jag inte ens om jag var född.
Jag: Jooo, det var du nog. Och jag var lite för liten för den humorn egentligen kanske. Fast jag minns att vi tyckte det var roligt senare. Nu gillar jag mest typ solsidan eller the office. Som alla andra.
Kollegan: Jaa! Och typ Stefan och Christer!
Jag: Hahahaha! DET var roligt!
Kollegan: ???!!
Jag: Ja, alltså. Som att folk skulle tycka att Stefan och Christer är roligt menar jag.
Kollegan: Men jag gör det... Jag har dvd-boxen...
Jag: HAHAHAHAHAHAHA!!!! (På riktigt??)
Kollegan (tyst): Ja....
Jag: Så, nu jobbar vi lite och talar inte mer om saken.
Kollegan: Nä...
//Anna, forfarande förbluffad
Kollegan: Alltså, du måste ju komma ihåg när typ Ronny och Ragge kom? Då vet jag inte ens om jag var född.
Jag: Jooo, det var du nog. Och jag var lite för liten för den humorn egentligen kanske. Fast jag minns att vi tyckte det var roligt senare. Nu gillar jag mest typ solsidan eller the office. Som alla andra.
Kollegan: Jaa! Och typ Stefan och Christer!
Jag: Hahahaha! DET var roligt!
Kollegan: ???!!
Jag: Ja, alltså. Som att folk skulle tycka att Stefan och Christer är roligt menar jag.
Kollegan: Men jag gör det... Jag har dvd-boxen...
Jag: HAHAHAHAHAHAHA!!!! (På riktigt??)
Kollegan (tyst): Ja....
Jag: Så, nu jobbar vi lite och talar inte mer om saken.
Kollegan: Nä...
//Anna, forfarande förbluffad
No more störtskön brottsbekämpare!!
...i alla fall
Skickade in min gamla OV- bricka idag. Kravet, eller hotet kom eftersom mitt förordnande är lika aktuellt som Mona S är het. Så nu är jag en "vanlig" man, i Stockholm. Har kvar mina Värmlandskrafter ännu ett år eller så.
Lite nostalgisk blir jag ändå, tittar på repan uppe i hörnet, ler lite när jag tänker på hur den kom till. Känner mig lite som Frank i Naked Gun efter att han hade slutat som polis och tänkte att nästa gång han skjuter någon så kan han bli åtalad.
Blir till att tänka 2 ggr hädanefter./Patrik, lätt filosofisk
I bloggvärlden...
Mmmmm, vi hade en liten bloggdiskussion igår, jag och tjejorna i gänget (ja, vi har ett gäng och det är jävligt coolt). Många höll med om att det är förbannat tråkigt att läsa om saker som är helt självklara för alla. Så jag kommer t ex inte skriva att det har ramlat ner tretusenåttahundramiljarder snöflingor på min bil och på parkeringsplatsen hemma och på alla vägar, för det vet gemene man som har ögon och bor i Värmland. Jag anser heller inte att det är särskilt intressant och uplysande att skriva om bilfärden hem på europaväg 45, med en gallskrikandes, nerskiten sexmånaders bebis, en pratglad treåring och två trötta (men glada) tjugosexåringar, där färden i snitt gick i 60km/h.
Jag avser att inte skriva om varken julklappsutdelning eller öldrickande heller. Och jag tänker den här gången hålla mig ifrån att skriva om hur fantastiskt exemplariskt min dotter uppförde sig när hon blev uppryckt mitt i kalla natten för en skumpig bilfärd inatt.
Så då vet jag inte riktigt vad jag ska avhandla då tankar och funderingar och djupanalyser är drenerade av trötthet.
Så jag gör undantaget och avkunnar domen för kvällen: Soffläge, tv-tittning (hos grannen i vanlig ordning såklart - inte kom tomten med nån tv till oss i år heller) och orgier i onyttigheter då jag förlorat två kilo i kroppsvikt under julen - det är inte rutinerat.
//Anna, utmattad
Jag avser att inte skriva om varken julklappsutdelning eller öldrickande heller. Och jag tänker den här gången hålla mig ifrån att skriva om hur fantastiskt exemplariskt min dotter uppförde sig när hon blev uppryckt mitt i kalla natten för en skumpig bilfärd inatt.
Så då vet jag inte riktigt vad jag ska avhandla då tankar och funderingar och djupanalyser är drenerade av trötthet.
Så jag gör undantaget och avkunnar domen för kvällen: Soffläge, tv-tittning (hos grannen i vanlig ordning såklart - inte kom tomten med nån tv till oss i år heller) och orgier i onyttigheter då jag förlorat två kilo i kroppsvikt under julen - det är inte rutinerat.
//Anna, utmattad
I går kvälls
Gårdagskvällen till ära köpte min Svägerska hem några öl så att vi skulle tordas umgås på egen hand medan Patrik var på den där vuxenfesten. Hur mycket jag än tjatade om att få följa med så var svaret blankt nej. Jag var för ung för en så mogen fest och dessutom ville han att jag skulle stanna hemma och putsa hans förlovningsring. Uppenbarligen resulterade det i att några av festens deltagare vägrade ta hänsyn till en upptagen karl och under kvällen fick jag suspekta sms från festens badrum med halvnakna karlar tafsandes på varandra. Bilder kommer på bloggen så fort vi är hemma i säkerhet i Karlstad igen. Vidare var festkvällens tema chili och chardonnay vilket även det visade sig vara till min nackdel när jag nu delar bil med bakfyllefisar från helvetet. Jag har det inte speciellt lätt ska ni veta! Jag misstänker en världsomfattande konspiration mot mig där även Isa är involverad. Hon sparade nämligen sin allra största bajsfest åt sin ömma moder som gick av stapeln strax efter att Patrik lämnat för fest. Nu är vi åtminstone på väg hem igen. Några pengar fattigare men massa kusinmys, blöjor och bebiskläder rikare. Sammanfattningsvis en mycket bra vistelse (bortsett från Patriks slampiga beteende då). En massa bilder kommer som sagt senare ikväll. Nu håller jag bara en tumme för att barnet sover hela vägen hem och den andra tummen funderar jag på att trycka upp i Patriks arsle för att slippa gaskammardöden. //Anna, nio kilo tyngre efter sedvanlig fikaturné
Om man inte vet hur pengar spenderas
Vi åkte till ett outletområde för att handla billigare. Vi köpte ingenting idag, tänkte spara det tills imorgon. Men vi vet ju att spendera pengar ändå så vi tog oss en p-bot på 300 spänn för att slippa känna att vi sparat pengar. //Anna, utan skor och klänning
Fia m knuff och visdomskällor
Första anhalt avverkad. Och en massa vedkapning samt skottkärrekörning samt pommes pinnes hämtning blev det. Isa fick lite kvalitétstid med farmor och hunden och jag fick en wiskeypinne och en irish. Kunde knappt bli bättre. Gårdagskvällen gick i fia med knuffs tecken och mästare som man är vann jag två av tre gånger. Svärmor hotade med att slå mig på käften så en omgång höll jag låg profil och förlorade stort istället. Man vill ju inte komma i onåd! Kvällen bjöd på flertalet visdomar såsom att om du är tjock och ful som en gris så kan du ändå vara snäll, om man själv äger fia spelet så får man ta några extra steg utöver det som tärningen visar och slutligen: om man frågar huruvida sängen är stabil nog att sova i så är ett fullt godtagbart svar: "jag har en egen ficklampa". Nu är vi åter i bilen, lite mer fullpackade med blöjor än när vi anlände till kungsör, på väg till uppsala för kussehäng. Barnet sover efter två verser kaninsång, patrik kör och jag masserar mig själv efter det slitsamma vedstaplandet. Gött mos helt enkelt. //Anna, fiamaster
Spiken i kistan
Så. Då har vi varit på babymassage. Det gick ut på att krama, massera och vara lika taktil som vi vanligtvis är. Skillnaden var att det kostade 100 spänn och att vi använde massageolja. Isa tyckte det var kul och det var väl huvudsaken. Jag och Patrik är väl rätt överens om att vi inte behöver gå dit mer. Så är det ett avslutat kapitel. Beslutet för min del var ganska tydligt när jag började fundera på varför jag egentligen satt och fånlog åt ett annat pars bebis och sa att den var så söt så söt när jag egentligen tänkte att gud vad min dotter är mycket sötare än er bebis. Jag tror att dom tänkte ungefär likadant tillbaks trots att dom hade fel och jag hade rätt. Nu kan jag faktiskt tycka att andra bebisar är rätt söta men då handlar det åter om att man har en etablerad relation i någon form. Inte en random babymassagedeltagare. Så vi åker istället mot söta kusiner och farmödrar way out west. Första anhalt kungsör där det skall huggas ved för glatta livet. Barnet blev trött av massagen och sover och Patrik har fått sin 7-11 bulle så allt är frid och fröjd. /Anna, mobil
Om man frågar bör man få svar
Då jag i ett mycket svagt ögonblick bestämde mig, i sann behavouristisk anda, för att försöka lära min kära dotter att inte slita sönder sina matbehållare under en amningssession, hamnade jag fast i soffan eftersom jag trevligt nog råkade skrämma all vett och sans ur flickebarnet. Så nu sitter jag här och mobilbloggar och känner mig som den uslaste föräldern i världen samtidigt som konstiga spörsmål dyker upp i huvudet. Varför får Rickard Sjöberg en massa programledarjobb när han är så töntig att man skäms? Varför kan t9 funktionen på telefonen stava till spörsmål men inte till blogg? Var köper man alternativa festklänningar till roliga partyn man är bjuden till? Och varför i hela fridens namn får små barn tänder så tidigt om det nu biologiskt är tänkt att man ska amma länge? Och om det finns en poäng, hur får man ungen att inte slå igen käkarna och tugga? /Anna, har det för tillfället smärtsamt på flera vis
Så tyck synd om oss!
Fantastiska sjukdom. Den här influensan knäcker. Och, nej, detta är enda gången vi slår på datorn innan vi är friska igen. Uppdatering kommer när febern härjat klart. //Anna, femte dagen i feberyra
Btw. är det inte helkul med en tremånaders som vill underhållas hela tiden just nu.
Btw. är det inte helkul med en tremånaders som vill underhållas hela tiden just nu.
Pitstop Västerås
Så har vi just lämnat Västerås, jag överlämnade ratten till Patrik och han överlämnade barnförvaltning och rapportering till mig. Isa fick hälsa på farbror Elton, vi tog en fika, Patrik beställde examensbevis och vi var artiga mot random studenter. Notera gärna att Mälardalens högskola fortfarande använder sig av universella kommunikationsmedel såsom fax. Vi kom fram till att detta numer används av den enkla anledningen att det är säkraste sättet att undvika spam. Det pappersfria samhället är fantastiskt. Annars ser Europaväg 18 ut precis som vanligt. /Anna, oinspirerad
Skärgårdar, Sjukdomar och Sjöslag
Vi stannade i Örnsköldsvik för en paus med blöjbyte, fika och fantastisk utsikt. Faktum är att ute i stugan, där vi fick fikat serverat, utspelades för något år sedan en mailkonversation mellan två parter i den lyckliga familjen som till slut ledde fram till ett förhållande. Vilka två parter får man räkna ut själv, den tredje parten var ett resultat av några kvällar senare.
Där avhandlades iallafall sveriges skärgårdar från bottenhavet, via stockholms skärgård till värmlandssjön. Jag och Isa har nu blivit besudlade av Patriks baciller så besöket blev kort för vi längtade så till ett eget hotellrum i Sundsvall. Vi kom dit, checkade in, gick o åt och tänkte sova för natten. Tyvärr hade Sundsvalls raggarklubb bestämt träff utanför vårt fönster med sina v8 motorer. Dessutom ville krogen mittemot hotellet marknadsföra sig med fylla, slagsmål och polisbesök. Sundsvalls största drägg stod för nattunderhållningen tillsammans med två krogvakter som passade på med lite fula tjuvnyp. Allt detta innan tio på kvällen. Jag tro kanske att man skulle göra sig en hacka på att introducera begreppen för- och efterfest för Sundsvallsborna. Nu är vi på resande fot (ovanligt). Bebis sover, mannen kör och jag bloggar. Arbetsfördelning på vanligt vis. /Anna, snorfylld
Back on track
Åter i bilen. Vårt huvudsakliga mål är avverkat. Vi inkvarterades hos ett annat lyckligt par som hade x antal vackra fordon på sin gård, i anslutning till sitt hus, vilket om det legat i stockholm torde kosta ett antal miljoner. Där försvann dom i 20 minuter för att baka pizza åt oss. Dom tom la pizzorna i kartonger så att det skulle kännas som hämtmat. Väldigt omtänksamt av dom. Patrik var upphetsad hela kvällen efter en raggarrunda i deras pontiac. Vi smet in på systemet för att inhandla måltidsdryck i form av vin o cider och i kassan bad expiditen att få se legitimation. Jag trodde att det var mig hon menade och tyckte nog att det var överkurs eftersom jag hade barnet på magen och därmed ser vuxen ut men nej, det var Patrik hon menade! Så nu har jag i 15 mil lyssnat på hans skryt om hur han ser ut som en 20-åring trots att jag försöker förklara att det snarare är så att 20-åringar i norrlands inland oftast ser ut som 40+. Nåväl, det var fantastiskt att återse sina nära och visa upp vår vackra skapelse, ja och Isa då såklart. Vi hann även med ett fikastopp hos en annan barnfamilj och jag fick öva på billekar med barnet. Nu har vi tagit oss, billedes, genom inlandets undermåliga vägar och är åter på väg e4. Om några mil stundar mer fika hos min chef så hon ser att det inte bara var hittepå och dikt det där med barnet i magen.
Vi åkte just förbi en hemmasnickrad mercapickup med en reservmotor på flaket vilket får oss att komma ihåg att vi fortfarande är i norrland. Tack underbara folket vi bodde hos att vi fick låna erat hus, hoppas husvagnen var varm nog att sova i. /Anna, förkyld.
