På väg till jobbet på mornarna så är det mörkt, men i morse så lystes mörkret upp av div blåljus. En lastbil med plank hade gått omkull, inte i en kurva utan på den rakaste delen av denna kurviga väg. Som gammal huvudstadsbo så hade jag en trivsam stund då jag tänkte hur sällan jag behöver köa nu för tiden. Det gäller ju att se det fina i allt (urk).

Sen på vägen hem, återigen i mörkret så hade det fått för sig att det skulle regna som fan. Vilket medförde att hälften av alla Jävla dårar glömmer att blända av då de kör bakom en. Den andra hälften vet inte/or just don't give a fuck om att man endast får ha ETT par vita ljus framåt åt gången. Detta inkluderar dimljus, extraljus och helljus. Jaa jag vet att ni som kör runt på så sätt är väldigt stolta över era dimljus och att ni tycker det ser jävligt fräckt ut att rulla runt så. MEN, det är rätt puckat, ungefär som att skita i att blända av. Så alla som känner sig träffade, hör av er till mig så skall jag visa vart man stänger av dimljuset, alt slå sänder dem åt er./Patik, bländad.

Hon bara ligger där på sängen/där på soffan/där på golvet/där på skötbordet och pratar och pratar och tittar mig innerligt i ögonen och ler det där jävla fina oförstörda leendet som är helt skamlöst och fyllt till bredden med obegränsad kärlek. Och jag tar ett steg tillbaka. Och leendet förvrids till en grimas och det bubblande pratet förändras till något gällare och lite gnälligare. Jag backar ett steg till och gnysslet ändrar karaktär igen. Stegrar i tonläge och ökar i kraft och grimasen eskalerar till ett grin och hennes ögon smalnar av och krokodiltårarna bryter fram. Ännu ett steg tillbaks (nu är jag väldigt nära telefonen som ringer) och katastrofen är ett faktum. Grinet har övergått i gallskrik, i ett ändlöst vrål som varvas med brutal andhämtning och hennes ansikte är illrött och nersudlat av tårar. Två snabba, snabba steg fram och hon tystnar, hennes ansikte återfår en mer mänsklig färgton och hon ler sitt största leende, sträcker en liten näve mot mig som jag ska hålla fast i resten av dagen, gärna sådär hårt så att det inte längre kan urskiljas vad som är jag och vad som är hon. För det är tydligen jävligt onödigt och jävligt ångestfyllt. Men hon ler. Så låt telefonen ringa då.

//Anna, den allra bästa personen i någons liv för tillfället

Dagens kulturvandring gick fel. Vi tröttnade på 7000 år gamla spjutspetsar och vägskyltar ifrån 40- talet. Så vi hittade en modell på en gammal fästning som tydligen hade brunnit upp för 300 år sedan. Väl på plats lät vi Isa stå för demoleringen, man är ju trots allt inte straffmyndig förens man är 15 år. Att se henne tona upp bakom de höga murarna i det disiga motljuset var lika rart som skrämmande. Hon spelade rollen med övertygelse innan vi snabbt var tvungna att avbryta pga verkligheten (en museianställd) smög sig på. Drar mig till minnes ett gammalt ordstäv, - man har inte roligare än vad man gör på sig.

Efter denna odyssé var vi tvungna att rensa våra kulturellt betyngda axlar med ett besök på IKEA./Patrik, snart på jobbet igen.

- Vörtbröd
- Grov senap
- Pepparkakor
- Julmust
- Att det snart är januari

Nu ska vi på museum tydligen, sen blir det kanske en tripp till IKEA för att drömma sig bort. Ska kolla på saker till den nya lägenheten./Patrik, in lala- land

Mmmmm, barnet förstår visst inte att det är helg och att man på helger tar sovmorgon. Trots att vi höll henne vakna under i stort sett hela den usla film vi såg igår och trots att hon vägrade somna förrän strax innan elvatiden och trots att hon vaknat fem gånger under natten så ska hon promt vara vaken och promt ha sin mamma med sig. Snälla, säg att detta är nån slags fas och snälla säg att den snart är över.

//Anna, inte pigg.

Anna Anka är fantastisk, som en present som bara ger och ger. Nu hade hon tydligen retat upp en förening för "höjdmässigt utmanade personer". Då Ankan hade berättat hur familjen skulle fira jul så hade hon obekymrat talat om att de skulle ha svensk mat och dyra klappar och en dvärg till barnen, - jaa de tycker det är så roligt med sådana. Drar mig till minnes något jag läste i en bok om svenska kungar på 1500 och 1600- talet, det var status att ha en "blåman" till förfogande som förströelse i hovet. Nu är ju ankan varken adlig eller dåtida, men frågan är om hon vet det?/Patrik, ska kolla in Bruno nu.

Ååå i morgon är det första advent, så himla mysigt. Vi skall pynta med alla våra julsaker och dricka lite glögg till det där TV- programmet som vi bara älskar ikväll. Denna månad skall Isa bara ha röda kläder på sig, det är ju så urgulligt med lite tomtetema på den lille. Tänka sig att det snart är jul igen, och det här sköna lugnet som infinner sig då vi närmar oss tiden på året då alla människor ger och får, värme och kärlek. Själv skall jag ut och plocka mossa till vår stake, det är en lite grej jag gör varje år, känns mer på riktigt om man får göra det själv liksom. Nu stundar en familjehögt-tid idag med, mina små ljus här hemma håller på att göra sig iordning inför en underbar julmarknad med mormor. Ååå härliga högtid.

/Patrik

Vi äger ingen helspegel, det har jag inte gjort de senaste 8 åren. Men ikväll såg jag min spegelbild i köksfönstret (samma köksfönster som vi knallar förbi nakna titt och tätt till våra grannars bestörtning) och jag blev ståendes alldeles för länge i fasa. Varför har ingen berättat för mig att min röv är borta??!! Alltså, den är inte helt gone, bara platt som en jävla pannkaka. Bredden ser ut att finnas kvar, därvid sitter mina byxor fast som dom ska. Men utputningen?? Hallå? Jag tyckte, intills ikväll, att min kropp skött sig riktigt bra efter den där graviditeten; lite större tuttar (av förståelig anledning när jag ammar), lite säckig mage som ska fixas till på gymet och några extra bristningar som håller på att blekna bort, en tre-fyra kilon som även dessa ska brännas på gym i sinom tid. Men rumpan!! Vad göra?!

//Anna, pannkakan.

Idag sprang jag in i min barndomskompis. Vi hängde som ler och långhalm i småskolan (heter det så?) och upp till högstadiet och var varandras skuldkorgar när det hade hittats på jävelskap. Iallafall hade hon med sig sina små och jag kånkade på Isa, så vi stannade till och betraktade våra avkommor och intygade att båda (eller alla tre, hon hade två) var fina exemplar. Så tittar hon mig i ögonen och säger: "Ho ä mä ho?" vilket jag inte riktigt uppfattar och hon testar igen: "Ja mener ho ä tissam?"

Jag tittar förbryllat på min andra vän (också från bygden) som skakar på huvudet. Då artikulerar barndommens vän ut och säger: "HON ÄR TIDIG?"

Jag förstår. Och skäms. Och svarar lite mumlande något om att ja, hon har ju två tänder.

Det här med de dialektala barriärerna är ett problem för mig. Jag känner mig väldigt rotlös när jag inte kan förstå min vän som jag spenderat i stort sett hela min uppväxt med. Jag hann tänka i flera led när hon försökte göra sig förstådd och kom till slut på att jag tänkte på norrländska. Men norrländska pratar jag inte (det har jag aldrig gjort men jag har det norrländska vokabuläret i närminnet) och rikssvenska (om det nu finns något sådant) talar jag inte heller och sammanboende med en storstadsmänniska som svänger sig med svåra ord är jag. Och Värmländskan kommer tillbaka mer och mer men jag är inte där ännu. Jag är i ett dialektalt ingemansland och vet inte hur jag ska ta mig därifrån. Men nu ska jag använda "tissam" (hoppas jag hon sa nu då) nästa gång jag mammagruppar mig.

//Anna, lost in translation.

2 Öl
2 Cider
1 Bailys
20 RFSU tillverkade gummiartiklar.
1 Nässpray

Detta har idag inhandlats för Svennegurkas fredagsmys...Återstår bara att få barnet att gå med på att sova./Patrik, the svensson.

Man tänker väl lite såhär:

En frisör. Ska inte en frisör kunna bedöma om man passar i en frisyr? Ska inte en frisör hindra en från att klippa sig i något man inte passar? Är inte det deras jobb liksom?

//Anna, lite ovan och nyklippt.

Ja, nyvaccinerad och pigg (till skillnad från många andra jag hört om som tagit svinis-sprtan) lekte jag i godan ro med barnet och funderade på hur jag bäst kunde få dagen att gå när jag såg att vi hade öppen-förskola träff med mammagruppen idag. Då jag var på ett så strålande humör kunde väl inget gå tokigt idag och jag bestämde mig för två saker:

1. Att gå dit.

2. Att hålla käften om alla saker jag tycker är konstiga och överdrivna vad gäller barn/barnuppfostran.

Jag kom dit och lyckades med bravur le åt mamman som trycker i ungen 8 olika sorters barnmat på burk fast ungen bara skriker och hellre vill ha ersättning eller gröt. Jag höll truten när det diskuterades (hysteriskt) influensavaccin och huruvida man ska ta själv och/eller ge sitt barn. Och jag lyssnade snällt på "den coola" pappan som valde att delta i gruppandet och som underhöll oss med fräsiga historier om hur han skulle stå med hagelbössan bakom knuten när hans dotter var gammal nog att träffa killar (Va? Hade ni hört nån skämta så förut? Jag som tyckte han var så skojig.)

Sen rasade allt. Såklart. Och hur kunde jag inte förutspå detta?

Först fick jag min inbokade tid av barnmorskan till Isas vaccinering (av svininfluensan). Detta skedde inför alla andra, mitt i den hätska diskussionen om äggalergier, kvicksilver och innesittande i vinter. Jag stoppade snabbt bort lappen och parerade de andras bombardemang av frågor om huruvida jag hade tänkt över detta noggrannt eller inte. Men ur askan i elden. För sedan satte vi oss vid ett fikabord och jag drog några pluspoäng genom att berömma de muffins en av mammorna medbringat till fikat, hålla med om att man tappar hår efter en graviditet och skratta lite extra åt "den coola" pappans fortsatta spex ("Jaaa, jag ska låsa in min dotter när hon är femton och kasta bort nyckeln...HAHAHAHAHA"). Jag till och med låtsades lite att vi höll på att titta på barnsäkra adventsstakar inför julens bestyr. Ja, jag skötte mig helt enkelt. Och jag slätade över influensavaccinet.

Och så hände det.

Föreståndaren på öppna förskolan räknade in alla barn igen och tog sedan ton när hon sa att det bara varit nio barn som gjort sina gipsavtryck men i den här gruppen var vi tio barn! Vem hade inte gjort??!
Sorlet i diskussionen ökar och det viskas och mumlas ("Vemharintevemharintevemharinte??...") samtidigt som jag försöker göra mig och Isa så små och osynliga som möjligt. Någon säger att en av barnen gick tidigare och jag pustar ut men nej, det går icke att undslippa föreståndaren. Hon hämtar en lista där hon skrivit ner vilka alla barn som gjort gipsavtryck är och där står såklart inte våra namn. Så jag låtsas att jag inte förstått och säger att det går bra ändå, vi vill inte göra något gipsavtryck.

-Men du ska inte göra något! Det är för baaaarnet!! hetsar föreståndaren.

-Tack men det är bra ändå, vi kommer bara slarva bort det eller så. Vi hoppar det där.

Då går hon och hämtar ett avtryck och sticker det under näsan på mig.

-Tittatitta! Så fint! Fint minne att spara! Man kan köpa ett staffli på IKEA och förvara det på! Jättefint minne!

-Ja, verkligen fint, säger jag och tittar på den fula lerklumpen hon stuckit under näsan på mig. Men jag struntar nog i det iallafall. Vi är inte så pyssliga i vår familj. Faktum är att vi inte ens köper julklappar.

Här kunde man höra en knappnål falla till marken. Tio hålögda och chockade par vuxenögon betraktade oss med förfäran i blicken. Och det enda jag kommer mig för att säga är:

-Iallafall. Det här med svininfluesan...

//Anna, the odd one.

Då har man vaccinerat sig lite då. Det var inte alls så farligt som Isa sa, hon vart ju jätteledsen då hon vaccinerades, jag grät ingenting alls.

Vi vann också en budgivning på en lägenhet igår. Så nu är det till att flytta, kanske. Säljaren verkar lite konstig och bankgubben är halvtidsanställd och står aldrig att finna då man vill ha honom, vad att göra?

Själv har jag haft 16!! samtal på jobbet idag, är helt dränerad!! /Patrik, ska trösta barnet.

Jo jo, här kan man göra de stora klippen, det fattar man ju tydligt då man läser Nordeas utskick till mig. Eftersom jag har börjat pensionspara OCH har öppnat ett sparkonto så är jag enligt brevet på god väg att bli först PLUS kund och sen om lyckan ler riktigt mot mig, Förmånskund!! För att bli PLUS kund så måste jag ha ett personkonto, ha sammanlagt minst 50,000 i lån eller sparat samt att ha tre övriga produkter (kontokort mm) hos Nordea. För att kliva riktigt upp i smöret och bli Förmånskund (man hör ju bara på namnet hur förmånligt det är) så måste jag ha 300,000 i sparade pengar alternativt i lån hos dem. Utöver det så måste man ha 5 produkter hos dem.

Vad ligger den stora vinsten i då undrar vän av ordning? Jo som PLUS kund så får man 25% rabbat på deras vanligaste tjänster. Som bankkort och betalningar via nätet. För att jag skall förstå vad jag kan vinna så har e gjort ett exempel åt mig. En årlig bankkortsavgift som de tar ut kostar i vanliga fall 288kr, som PLUS kund får man denna tjänst för 216kr. Betalningar via nätet som man får till ordinarie pris kostar 144kr per år får man för blott 108kr per år. Asså, undrar om fler vet om vilka klipp man kan göra genom att belåna sig på Nordea?/Patrik, lite trötter...

Jag läser lite bloggar och lite artiklar på nätet. Om "allt och ingenting" och om "bara lilla jag" hadlar de flesta. Och jag blir arg och bitter för att jag själv inte kan nöja mig med att vilja vara den medelmåtta jag är. Jag blir trött på att alla har det så husligt och fint och bakbrödigt och pysselsyssligt och myyyyspyyysigt och rosenrött. Men mest av allt blir jag trött på att dom trivs! Eller det är fel, jag blir arg på att jag blir trött på att dom trivs. Jag blir avundsjuk och kräkless på att dom har det bra och verkar nöjda med sina liv.

Vidare läser jag en del som människor skrivit som är fantastiskt, djupt och innerligt och smart och ballt och häftigt och nytänkande, analyserande och träffande. Och jag blir trött på alla som ska vara så speciella och fantastiska. Jag blir trött på att jag blir arg på alla som är fantastiska och speciella och smarta och coola. Jag blir avundsjuk för att jag själv inte lyckas åstakomma texter som är nerpräntade djupsinniga tankar, som får folk att fundera.

Mest av allt blir jag trött, arg och avundsjuk på att jag inte kan veta vilket ben jag ska stå på. På att jag egentligen är nöjd över att andra verkar ha det så bra, oavsett vilken sorts människa man är, men att ajg själv itne kan se mig som någonting för tillfället. Mina egna funderingar ser ut såhär:

"Undrar om ungen ska bajsa innan vi går ut på promenad"

"Ska jag berätta för syrran att köttfärssåsen som jag bjuder på til lunch har mamma gjort och inte jag. Jag bara sparade lite i frysen?"

"Ska jag tvätta om den där maskinen med tvätt som jag inte hängde igår eller ska kläderna få lukta lite ruttet och unket tills nästa gång dom ska tvättas?"

"Undrar om Patrik träffar någon jag känner på jobbet idag?"

Och sen är det inget mer. Tomt.

//Anna

Jag stjäl en tankegång som jag fick presenterad för mig igår. Jag stjäl den för att jag tycker att den är bra och jag bara älskar när någon vattnar min kvarn.

Appropå självhjälpsgurus a la Mia vadhonnuheter och Kay Pollak och Paul Choello osv osv så vet ni ungefär vad jag tycker om dessa. Gemene man har "Carpe diem" antingen som svanktatuering eller påklistrat lite halvläckert på en fondvägg (som gärna har nån bakgrundsfärg som heter "Latte" eller "Kaffe" eller "en nyans av brunt"). Är man bitter och cynisk i dessa människors sällskap och vill diskutera sin ångest, livsåskådning eller tandläkarvädersvardagen i allmänhet svänger de sig gärna med ännu fler floskler. Här har jag nu fått vatten på den berömda kvarnen då.

"Älska dig själv innan du kan älska andra."

Ursäkta, men vad i hela hala helvetet är det för nys? Vet ni hur jävla svårt det är att älska sig själv? Har ni provat? Det är, citat Härenstam: Felfelfelfelfel! FEL!

Varför skulle jag inte kunna älska andra och bara strunta i att älska mig själv egentligen? Hoppas på att det finns andra som älskar mig tillbaks. Det är det jag behöver när det är som tristast, att bli älskad. Och inte av mig själv. Jag vill bli älskad av andra. Och jag lovar, lovar, dyrt och heligt att jag visst kan älska andra ändå. Jag älskar andra så att det bara skriker om det. Och allt som oftast älskar jag en massa andra människor mer än mig själv.

Vem är det som sitter och hittar på och funderar ut all den här skiten som stackare med taskig självkänsla sedan ska försöka leva efter och blir ännu mer besvikna när de inte lyckas med konststycket att älska sig själva?

Nä fyfaen. Kom igen och se till att älska andra istället och kämpa inte så för att älska er själva om ni inte lyckas. Det går alldeles utmärkt ändå ser ni.

//Anna

Här är mina damer på hotellet i Lindköping för tre veckor sedan. Isa lyser upp rummet med sin berömda trötthet.



Är man en country- girl så är man. Och är man tröttast i hela världen så kan väl det få synas det med.



Keruben faller inte långt ifrån trädet. Det är rätt skoj att styla sitt barn när dem sover och väcka dem med en fotoblixt.

Nej! ring inte BRIS, jag har redan gjort det och dem vill inte agera på det här för dem tycker att jag är för gammal./Patrik, of to sleep.

Ah, uppmärksamma läsare har kommit på att vi inte bloggade igår. Vi som trodde att vi kunde komma undan genom att inte låtsas om det.

Idag var vi och kollade på en lägenhet. Detta till trots de fina råden vi har fått om att det är mycket smartare att bo i hyresrätt eftersom det är billigare?? Hur som, vi skall vara med på budgivningen och så får vi se hur modiga vi blir. Fattar fortfarande inte att man här kan få en trea för 2-300000 kr. kommer att fnissa under hela kontraktskrivningen ifa vi kommer till en sådan.

Jag håller på att skapa en värstingfin film till fejjan. Men eftersom jag och datorn i familjen inte är kompatibla så får det tydligen vänta.

I morgon ska jag stå på Arbetsförmedlingen i Torsby hela dagen och representera (man säger bara representera när man är frå hooden, man säger aldrig VAD som representeras, det bara är så). Mm, Torsby ja, det är inte utan en viss oro som jag parkerar där. Har hört att det kan vara förenat med plåtskador.../Patrik, snart i onåd igen

Inser att vi måste bildblogga lite mer, så här kommer en Isa kavalkad. Här är vi hos mormor för några veckor sedan.



Här är när fröken Isa äter gröt för första gången.



Här är Isa hemma hos farmor, strax innan en vild strid bryter ut om hundmaten.

/Patrik, snart middag hos dubbelsvea.

Så där, en actionbild ifrån min arbetsplats. Nu hade det ju varit trevligare om jag hade varit med på bilden men eftersom självutlösningen på min KAMERA inte fungerar som den ska så kom jag inte med.

Nu stundar Svennegurka kväll men en kopp spetsad Cawa./Patrik, 3-0 i blogginlägg.

Kära dagbok, jag var 36 år och 11 månader då jag visade leg på Bolaget för sista gången (än så länge). Det var väldigt roligt. Tjejen kom helt av sig då hon såg min höga ålder. Hon försökte på ett ovärdigt sätt att skämt bort det med att säga, - du var äldst idag. - Eh, nä alltså jag menar bland de jag har frågat leg i dag på, det var en komplimang, eller en förolämpning mot mig själv och...bla bla bla. vad jag vet så håller hon på att ursäkta sig än./Patrik, nöjd.

Vi har pulverkaffe på jobbet!! Ja vet, det är inte värdigt. Och hur man än blandar så smakar det annorlunda varje gång. Minns en gång i en liten röd stuga, detta var efter en blöt natt, så hällde en kamrat ner X antal skedar i en kopp. När han sen hällde i en skvätt mjölk så försvann den, mjölken alltså. Det var rätt stark kaffe.

Idag skall jag vara effektiv här OCH ha roligt, få se hur det blir med den saken. Isa var lite konstigt i går och i natt OCH i morse. Hon ville inte sova, sen på natten så vaknade hon typ JÄMT och nu i morse så hade tjejerna gott upp före mig??! Jag har en svag misstanke om att Anna är tröttare än jag./Patrik, ska väl sätta igång.

Tomtarna i USA begär företräde i kön för influensavaccinet. Nyheterna visade klipp på detta igår. Jag tycker att det verkar vettigt att människor som sitter i stora köpcentrum och som träffar massvis med små barn varje dag, flera dagar i veckan, bör få vaccinera sig. Det som verkar mindre vettigt är att tomtarna samlas i sitt tomteförbund, iklädda tomtedräkter, och diskuterar detta.

//Anna, förstår fortfarande inte riktigt det här med fackförbund.

Eftersom jag var väldigt uppriven efter barnamisshandeln igår kväll så vaknade jag etthundrafemtiotre gånger mellan klockan 22 och 04 inatt för att titta till Isa. Hon brukar själv vakna några gånger under den här tiden men i natt skulle hon promt sova som en stock. Nåväl, vi gick till bvc idag och jag frågade om huvuddunkningen men vad sköterskorna kunde se så mådde hon utmärkt och om hon inte uppvisar tecken på att ha ont inom de närmsta nio timmarna är det utom all fara för henne. Som tacken för att vi gick dit fick hon sig två sprutor, en i vardera ben och nu tittar hon misstänksamt på mig ideligen, som att hon bara väntar på nästa tjuvnyp.

Men nästa tjuvnyp blir nog inte förrän i December då det förhoppningsvis är dags för svinissprutan.

Bvc var annars smällfullt av små stackare som injecerades med svinisvaccinet och det skreks och gräts i varje hörn av vårdcentralen. Jag hade en tanke med att försöka snika till mig en spruta själv, men jag orkade bara inte varken se eller höra mer barnaskrik än det från mitt eget, så jag gick därifrån. Nu stocksover ungen igen och vi väntar på att få låna en bil så att jag kan få ta mig till gymet och svettas ut lite ångest ikväll.

//Anna, skittrött

Så det är vad jag ska. Jag ska älta och outa mitt usla föräldraskap.

Idag har jag misshandlat mitt barn. Inte en, utan två gånger. Och hon grät och skrek och jag grät mest nu ikväll, efter att hon lagt sig. Först var det den där promenaden. Och vi tjatar på varandra att vara noga med mössa på ungen (Nej, hon har fortfarande inget hår, det ska vara så på den modellen uppenbarligen). Hennes lilla mössa har två små öron som ska överlappa hennes autentiska öron. Så jag drog noga i vad jag trodde var mössörat, för att det skulle täcka bra. Problemet var mest att det inte var mössörat jag drog i, utan hennes riktiga. Detta gav mig fasansfulla samvetskval hela eftermiddagen men till slut kom jag över det lagom till kvällsläggningen.

Hon somnade i min famn och jag bar in henne i hennes säng. För att rätta till lite lakan och strunt så la jag henne ovanpå täcket i sängen. Täcket var lite ihopknölat och ungen vaknade till lite halvt samt gjorde en halvrullning rätt in i spjälorna på sängen, med lilla huvudet före. Detta resulterade i jordens gallskrik och enmiljard mammatårar (inombords först eftersom jag, i chock, fick trösta knyttet först innan jag kunde böla loss) och en pannbula modell mindre.

Så, en rejäl barnmisshandel alltså. Jag vill inte vara hemmamamma mer. Det borde vara absolut förbjudet för alla under fyllda arton år (vi måste dra gränsen någonstans, eller hur?) att någonsin behöva slå sig, på något sätt, under några omständigheter, åtminstone där föräldern är bidragande orsak till det onda.

//Anna, tvivlaren

Herrn i huset jobbar över. Ja! Ni ser rätt... Jobbar ÖVER! Misstänkt likt en kontorsråtta som vill göra karriär. Det luktar Svensson så det skriker om det. Så jag får väl städa en garderob eller något annat bittert husligt i väntan på mr Svensson som vill ha sin middag serverad varm när han kommer hem. Man är hunsad, så är det bara.

Vi har aktiverat oss med att gå promenad med vagn (tills dess att lilla damen som vanligt protesterade och ville åka på magen istället, då omvadlades barnvagnen till kundvagn/rollator och det är inte så illa det heller).

Här hemma luktar det inte bara Svensson utan även bränd plast då IKEA (detta sattyg till varuhus) stenhårt marknadsför lågenergiglödlampor bredvid sina bordslampor med dimmer. Som varuplacerare går jag på det där att om någonting ligger bredvid något annat ses det som komplement eller tillbehör. Nu är det så att lågenergiglödlampor inte fungerar i dimmerarmaturer (om man inte är ute efter ett stroboskop eller vill framkalla ett EP-anfall) vilket jag förstått nu. Jag skyller allt på IKEA och deras varuplacering. Jag har inget eget ansvar. Var kan man klaga? Facket?

//Anna, med tröttnöt i famnen.

Jag hade fått en kommentar på det här inlägget om en revolutionerande diet. Kommentaren löd:

hej:) jag googlade på ed dieten och hamnade på din blogg, jag håller på skriver en uppsats om olika dieter, och jag undrar om följande : gick det bra för dig att hålla denna diet? och hur påvärkade det din kropp? dålig, bra? vad e för och nackdelar med denna diet? (om du bortser från att det tex är jobbigt att räkna ut eller sånt, jag vill ha mer bättre svar som tex "jag fick massa finnar, min mens blev utesluten eller jag fick andra biverkningar=

 

Jag ska nu svara:

 

Hej!

 

Kul att du googlar inför dina uppsatser, många olika källor gör en uppsats mer intressant att läsa. Var dock noga med att kolla upp ordentligt vilka sorters sidor du hamnar på (Var källkritisk till det du hittar). I mitt inlägg ser det alltså ut som att jag är seriös när jag skriver att denna diet verkar vara het, ny och revolutionerade och att jag absolut ska pröva den. Detta var ironiskt, sarkastiskt och mer menat som en sågning av dieten. dess uppfinnare och utövare.

Jag menar lite att uträkningen av "ED-värdet" är det paltnackigaste jag läst och att man kanske hellre kunde tänka på att äta lite mindre än vad man gör av med. Vad jag förökte få fram i inlägget var att det verkar som ännu en av alla fjantiga dieter som man kan syssla med istället för att försöka fokusera på att röra sig lite mer och äta lite mindre.

Jag hoppas jag inte gjorde dig alltför besviken och hoppas att du kan få andra svar av andra. Alla som någon gång räknat kalorier torde egentligen ha testat den här dieten om man ser vad den baseras på. Var lite källkritisk till även denna diets förespråkare så blir nog uppsatsen om än bättre.

Lycka till och fortsätt gärna läs bloggen och andra inlägg med vetskapen om att det mesta som skrivs är blaj och bör läsas med en nypa salt eller åtminstone glimten i ögat.

Ha en bra dag!

MVH Anna

Fikaturné med ett stycke småbarnförälder och ett stycke mingeltjej i sina bästa velourtights (ja, jag vet - det låter som en bidragstagande kvinna med alkoholproblem utanför konsum i Munkfors men tänk bort nackkragen och leoparddressen, dra bort 20 år och lägg till en söt frisyr, en svart oversize t-shirt och svarta stövletter så är det rätt snyggt). Jag fick det bästa i umgänge av två världar på en och samma gång. Väldigt trevligt sätt att få dagen att gå på. Isa hade en vagnåkardag och hon klarade sig med bravur då hon var trötter.

Imorgon föll jag för ett förslag om barncafé. I teorin låter det fruktansvärt. Ett café (i församlingshemmet dessutom) för bara småbarn, eller främst deras mammor, mellan 0 och 1 år. Men jag tänker att man förhoppningsvis slipper oroa ihjäl sig över smittspridning (om man då måste sig ut vilket jag faktiskt måste) då de flesta spädbarnsföräldrar är livrädda för svinis och därför är noga m hygien. Jag får väl bli varse om resonemanget håller imorgon.

Nu vill uppenbarligen Isa skriva något, hon blir så jävla lack på att bara sitta i knät och stirra in i skärmen utan att få ur sig vad hon vill delge folket. Så håll till godo:

jvjuryhj gu     u      bu    hjcy hjc  5vg54  mö b   m       bv fh      g                              b bbbbbbbbbbbbjhyu

( Betyer ungefär "Mamma mamma mamma, nu går vi och leker med mig istället - det är roligare")
//Isa, tycker om space.

Det luktar död och malaria i vårt datarum/gästrum. Vi har haft en soppåse ståendes bredvid datorn och den är fylld med snus och tepåsar och inte förrän ikväll bestämde vi oss för att det nog var dags att slänga den där påsen. Annars har dagen vigts åt barnbad, barnmagsmassage (i hopp om kvällsskitning istället för nattskitning) och stirrande i väggen. Nu ger jag upp det här med att få ungen att skita och matar henne ännu mer samt stjälper henne i säng och inväntar nattens vaka.

Sen undrar jag mest om det är någon som vet något om hur det gick i sporten?

Nå, som en vis gammal präst sa till mig en gång (och dessa ord bär jag med mig i mitt hjärta och försöker efterleva så gott det bara går): "Det löser sig sa han som sket i badkaret"

//Anna, barnnattare.

Mmmm, nyduschad/badad och lite slö. Hemkommen från det där träningspasset. Söndagar is the shit på gymet uppenbarligen. Det känns som att det skulle kunna vara mycket folk som vill aktivera sig på vilodagen men icket. Det var jag och några hårdingar till. Hårdingarna stod sina 45minuter - en timme på crosstrainerns level 20 och jag trampade tappert i 15 minuter på level 5. Hårdingarna lyfte fria vikter och satt i styrkemaskiner och jag satt snällt i min "Easy-line". Jag kan inte vänta nog på att få den där introduktionen av en PT till de häftigare maskinerna. Då kan man åtminstone se ut som att man är tuff. Jag haltade lite på vägen till omklädningsrummet så att folken kanske skulle tro att jag varit med om någon bilolycka eller nåt så att "Easy.line" är min rehabilitering typ. Jättemoget, jag vet, men vad ska man göra? Nu kan jag åtminstone gå runt och säga att "jag tränar på gym" och så hoppas jag att folk ska tycka att jag är ball och duktig bara för det. Så kan vi lämna det därhän.

//Anna, lite mesig.

Att saker och ting har gått fort för mig sen förra sommaren råder det inga tvivel om. Men i veckan satte jag rekord iaf då det gäller vuxna grejjer och ansvar and shit. Jag gick frivilligt in på banken och la upp ett pensionssparande OCH ett vanligt sparande?? Ja vet, galet moget. Men eftersom jag tänker gå i pension när jag är 60 så var det dags nu.

Jag fick en sovmorgon av frun idag, vaknade av Isas skratt klockan 11. Så av mig får frun ett gymbesök, inte mer än rätt. Vad som sen händer är lite oklart, men vi är öppna för förslag./Patrik, chillar

Bolla inte barnet i luften samtidigt som du tittar upp på henne EFTER att hon har ätit gröt./Patrik, nykräkt.

Eller som Fadde skrev i en stund av alturistiskt rus, "som en präst sa till mig en gång, - det finns inget ont som inte har något gott med sig". Jaa så skrev han, den gamle visa vakten. Vidare lät han läsarna förstå att detta var ett motto som han själv numera försökte leva efter. Ibland undrar jag om det inte är någon komiker som ligger bakom den där bloggen, för så jävla patetisk som Fadde är (för det mesta) så kan man ju inte vara!

Nu har jag gjort mina plikter för helgen, jag begav mig ut i regnet för att köpa kaffe. Och indigrienser till den där kladdkakan Anna har hotat med. Jag är inget fan av kladdkakor i allmänhet, tycker att det är ett kraftigt överskattat försök till fikabröd. Men min fagra fru lovadem ig att denna var speciell. Så huka dig Oskar för nu får du konkurrans./Patrik, soffläge

Jag spyr lite på alla Fredagsmysare som skriver mysiga fredagsmyshälsningar på sina facebookstatusar, på alla mysiga, förväntansfulla julfirare som får sin mysiga julstämning av snön. Jag spyr ännu lite mer på kristna Carola som tindrar med sina ögon när hon berättar för Skavlan-panelen om hur hennes son Amadeus är i den åldern då ungar skäms över sina überkända föräldrar. Jag kräks lite när Skavlan frågar Henke Larsson om fotbollen kändes oviktig den dagen hans brorsa dog (Vad tänkte han att Henke skulle svara?? "Nääää. Fotbollen går alltid före dödsfall i familjen"??) Jag får kväljningar när jag ser mig själv utifrån som den präktiga hemmemamman som steker fläskfilé till middag och som plockar strumpor och hänger tvätt och pluttegullar med barnet.

Jag vet att allt det där är normalt och hör till. Men idag är det inte en sån dag. Som tur är råkade jag mata bebisen med apelsin så hon kräktes, jag luktar lite illa och har mens och det är skitigt på köksgolvet. Dessutom skriver en del på sina facebookstatusar att dom ska supa skallen i bitar och att mänskligheten är idioter. Vidare var det till min stora behållning att åtminstone Ari Behn stirrade ut Carola i Skavlan och såg ut som att han tyckte att hon väl kunde HÅLLA KÄFTEN en stund.

Imorgon ska jag gå till gymet och införskaffa fler endorfiner och skämmas i fula träningskläder när jag stånkar i "Easy-line" cirkelträning för the old ones.

//Anna, godnatt.

Så kan jag berätta att vi äter en del gröt...


Vi softar i soffan...


Vi sover på varandra (Ja, ni får vrida huvudet - det där med mobiluppladdningar och rotation är inte så lätt så jag sket i det)


Och vi äter apelsin (som vi spyr upp igen - inte så smart av mamman att mata ungen med stark apelsin, men hennes minspel blir ju så roligt)

Ja, that´s about it. Och sen övar vi på att säga "mamma" lite också.

//Anna, sliten.

Jag väntar på att Isa ska vakna så att jag kan fortsätta med min favoritsysselsättning: Att lyssna på när hon säger "Mammamammamamma!" Jo! Det är sant. Hon kan det nu. Hon är ett geni.

//Anna, lagomt hysteriskt stolt.

Vi har just kört ut vår besökare från storstan. Han skulle åka hemöver för att jobba(??). Så nu är det åter jag och barnet. Igår gjorde jag mitt första besök på det dyra gymet. Uppvärmningen på nån crosstrainer tog nästan knäcken så jag stod i valet och kvalet med att avbryta efter 20 minuter. Då kommer en sån där ärtig liten kompakt värdinna och upplyser om att man kan öka motståndet på maskinen succesivt om man tycker att det är för lätt. Svettdrypande tackar jag för informationen och försöker smyga mig mot omklädningsrummet när hon haffar mig för att fråga om jag vill ha hjälp med viktmaskinerna. Jag tackar så mycket men säger att min kropp är helt otränad sånär som på långpromenader med sju kilo i bärsjal. Då visar hon mig lite enklare maskiner i en cirkelträning. Dessa går enbart på huydralik så man kan bestämma själv hur hårt man bill träna, dessutom är de skonsamma för leder och otränade muskler. Jag köper hennes argument och hon går igenom maskinerna.

Här sitter jag sedan i en kvart och tränar igenom kroppen och känner mig plötsligt jävligt stark och häftig som kommit igång med träningen. Endorfinerna rusar och jag bestämmer mig för ett varv till i cirkelträningen - jag är ju kung på det här! Dessutom sitter jag själv i cirkeln så jag kan bestämme helt och hållet vilka maskiner jag faktiskt mäktar med ännu en extra gång. Förbi mig knallar människa på människa och tittar på mig och jag ser hur om tänker att jag ser stark, smärt och smal ut och jag tar i lite extra så fort någon är i närheten.

Så ringer telefonen och Isas mormor överröstas av gallskriket från min avkomma som signalerat att det uppenbarligen är dags att trolla tillbaks mamman igen. Jag torkar svetten ur pannan med en av Isas spytrasor och sträcker på ryggen när jag går från maskinerna. Ännu en cool värdinna frågar om det gick bra och jag fyrar av ett leende som säger: Ingen match!

När jag kliver ut från omklädningsrummet tittar jag ännu en gång mot de erövrade maskinerna och upptäcker en stor skylt i mitten där det står "Easy line" och en massa gamla, gamla människor med leenden och bullmagar ler mot mig på affischen. Jag har alltså bemästrat pensionärernas träningsmaskiner och anledningen till att jag satt där själv var så enkel som att ingen annan (inte ens 50 + arna som var där) ansåg att det var träning tuff nog. Och värdinnorna log nog mest av medlidande.

Jag är och förblir en svagis men jag tänker pallra mig dit på Söndag igen och då ska jag minsann ta mig tre varv runt "Easy line". Sådeså!

//Anna, lägst i gymhierarkin

Isa biter sig själv i underläppen med sina nya tänder. Jag ska därför lämpa av henne hos sin mormor och sticka till gymet för första gången. Jag kommer att vara tydlig med att jag gått ner 26 kilo sedan i somras så att dom tycker att jag är duktig även om jag inte orkar nånting. Det här med graviditeten utelämnar jag nog.

//Anna, säger alltid sanningen även om man inte behöver säga hela sanningen.

Jaaaa, jag är numera en fullfjädrad lattemamma som följer, med spänning dessutom, de mest hysteriskt intressanta och märkliga foruminläggen på sidan "Familjeliv".

Bland annat (för att återkoppla lite till mitt förra inlägg också) hade en mamma skrivit in en undran om hur gammal man är och hur gammal ens partner är och varför så många är ihop med någon som är mycket äldre/yngre osv osv. Detta skapade stor debatt men det absolut roligaste var ändå konversationen mellan tre forumdeltagare.
Och jag citerar:

"Ketwalee"
24 och 60 snart två barn

"Maj-Lis"
jisses det va mycket

Måste bara fråga hur ni träffades och om du är kär?

"annbom"
Jag måste nog säga att det är en kränkande fråga. Varför skulle hon inte vara kär bara för att han är så mycket äldre? Du frågar ju inte alla andra om de är kära i sina partners.

"ketwalee"
haha jag det var så där när vi träffades men efter man är tillsamman kom kärlek.

RIDÅ (och bitarna faller på plats...)

//Anna, kan ha träffat ketwalee nånstans i norrlands inland.

Jag stack på sån där babymassage igår igen. Och när alla mammor, som brukligt, i falsett sjunger AJ LAAAAVVV JOOOOOO och masserar sina barns magar tittade jag och Isa under lugg på varandra och log. Isa frågade vid tillfälle, när vi var ensamma, om dom andra mammorna var galna. Och jag var tvungen att säga sanningen. "Ja, min dotter - dom är GALNA!"

Sen började jämförelsetävlingarna och när mamman bredvid mig upptäckte Isas risgryn skrek hon ut i lokalen att en unge fått tänder! Vem mer, vem mer?? Men inga andra hade fått tänder och mammorna tittade ont på mig som att jag kanske smusslade steroider i bröstmjölken. När barnmorskan sedan sa att Isa ju faktiskt var äldst och att det var rätt normal tid att få sina första tänder (men o så normalt att det dröjer länge också) så pustade vargarna ut.

Sen kom det in en lite yngre mamma. Hon kom försent och ursäktade sig så väldigt, satte sig bredvid mig och log. Jag blev glad - kanske hade jag hittat en jämlike. Vi kanske kunde bli vänner? Jag kanske kunde slippa få förakta henne? Och hon var jättetrevlig. Satte igång och mala på om hur hon stoppade ungen med massa olika mat trots att den var för liten och hur hon sket i vem som sa vad så länge hennes barn var tyst och glad. Och det var så befriande. Befriande i den mening att hon var fulkomligt obrydd över de andras förmaningar och visa ord. Jag kan lyssna på barnmorskan, sa hon. Men sen lyssnar jag en hel del på min bebis och på mig själv också. Hallelulja! Och i mitt sinne tänkte jag att det var vi, unga mödrar, systrar, jämlikar, mot vargarna.

Hon fortsatte mala på om hur hennes kille var så trött så trött på nätterna och inte hade hjälpt till någonting sedan bebisen var nyfödd och jag morrade och fräste och sa att hon fick sätta ner foten och så tänkte jag att han verkar vara ett svin - stackars min jämlike! Vi pratade en stund och efter ett tag säger hon att; "Ja, min kille är ju iofs bara 18 så han kanske inte har mognat riktigt än. Hur gammal är din kille?"

Där dog samtalet lite. Jag svarade att min kille var 36 och då tittade hon på mig med avsky (jo! på riktigt! avsky!) och sa med medlidande i rösten; "Jahaaaaaa...." Jag såg hur hennes inre arbetade febrilt med att försöka bedöma min ålder och jag började med ens försöka kartlägga hur gammal hon kunde vara. Jag tror att jag vann den tävlingen. Hon var nitton och vad jag kunde utröna gav hon upp åldersgissadet till förmån för "Hon är en gammal, gammal tant".

Och jag såg mig om i rummet och förstod att jag kanske tillhörde mittenregionen av åldersfördelningen i vår mammagrupp. Så i ren frustration berättade jag än en gång om hur man borstar tänderna på sitt barn. För mitt barn hade ju iallafall tänder.

Ett varningens finger åter igen: Det är det här mammagrupperna gör med en.... Om jag inte passar mig så kommer jag nästa gång sitta och köra i falsett med dom andra: AAJJJ LAAAVVV JOOOOOOO.

//Anna, åldersdissad.

Jag går omkring och söker den där söndagsbilagan med Malena Ivarssons spalt där hon svarar riktigt paltnackigt på en läsares funderingar. Jag skulle vilja återge hennes svar korrekt så att ni som läser ser att jag denna gång inte överdriver eller saltar någons uttalanden. Men nu får ni bara lita på mitt ord och kanske saltar jag lite bara för att jag numer hyser stort förakt mot denna kvinna.

Läsarens insändare såg ut ungefär såhär:

Jag är orolig för att min man kanske är bög. Han har nämligen nästan bara killkompisar och massor av sådana och han verkar hellre vilja umgås med dom än med mig. Även vårt sexliv är sämre nu jämfört med hur det var i början när vi träffades. Det känns som att han mer och mer förlorar intresset för mig till förmån för sina vänner.

Malenas svar såg ut ungefär såhär:

Man behöver absolut inte vara homosexuell för att man umgås mycket med sina vänner och bara har vänner av samma kön (so far so good) men du bör hellre vara uppmärksam på vad han har i cd-hyllan och i kylskåpet. Gay-killar lyssnar mycket på schlager och dricker hellre ett glas rosé än en öl. Så har han mer schlagerhits än country and western i sin skivsamling kanske du ska börja fundera på allvar.

???!!!!! eeeehhh, VA??! Sa hon verkligen så?? (hoppas jag nu er reaktion är)

För ja, detta var svaret i stort. Och om hon menade försöka sig på någon form av ironi eller sarkasm eller klapp på huvudet så misslyckades hon fatalt - det var svårt att tyda ens en smula "glimt i ögat" ur hennes svar.
Jag blir, på riktigt, förbannad. Här har en läsare skrivit in till en frågespalt och ett: gör man detta har man förmodligen ingen annan nära att tordas/vilja dryfta detta upplevda problem med. Läsaren verkar två: tydligen inte heller tordas/vilja fråga sin man om hur läget ligger och tre: oroar hon sig på riktigt över detta.

Så svarar en av sveriges mest kända sexologer på det mest fördomsfulla vis jag någonsin sett. Ja, sanning med modifikation. Nog finns det ännu fler fördomsfulla människor men inte såna som ska låtsas vara experter på området och som annars alltid drar till med svar som säger att man ska vara öppna och ärliga i förhållanden och att allting är okej så länge alla är med på det. Vilken sopa!

Jag får sitta och ondgöra mig och generalisera och fördöma t ex mammagrupper här i min blogg, det tycker jag faktiskt. För att jag är ganska tydlig med att titt och tätt förklara att det är just generaliseringar, jag sitter inte på några sanningar och det är mitt forum som jag skapat för att hävda mig själv. Jag saltar, överdriver och driver gärna med sociala konventioner och generella uppfattningar och tar även en skopa tillbakamelding då och då av folk som anser att jag är en idiot. Men om någon (gud förbjude) skulle få för sig att fråga, i verkliga livet, om någonting de tror sig veta att jag kan svara på och hjälpa dom med. Nog fan tänker jag en och två gånger innan jag sågar av grenen jag sitter på. Det gör inte Malena. Och det är inte okej att hon i kvällspress, i ett forum där hon ska ses som auktoritet och expert på ämnet, svarar såhär på insändarfrågor.

Jag blir ju dessutom lite orolig över Patrik. Tänk om Malena har rätt?? Men nu har jag kollat cd-hyllan. Hip hop och country väger över. Så jag kan vara lugn... Det där med cider och cosmopolitan då? Ja, men alla har vi väl några procent hit och dit?

//Anna, inte lika arg längre.

Inte mycket bloggat - vi vet det. Vi skyller på dålig planering av matinköp och arbetsbelastning samt celebra besök från storstaden i öst.

Vad jag gillar just nu:

*Att dott:en trots att hon inte kom i säng förrän nyss var glad hela kvällen (hoppas på sovmorgon imorrn?)

*Att vi får finbesök som inte kräver en massa uppassning utan mest är trevlig och softar i soffan och som dessutom utlov at lek med barnet i morgon.

*Att det aldrig är livat på en metallicakonsert i Torsby men när Lasse Stefanz kommer till byn då jämarns blir det upplopp och polisiära ärenden. Att LS skapar känslor är fantastiskt.

Vad jag gillar lite mindre just nu:

*Att vi bara har en bil som är borta hela veckorna så att jag måste gå och handla, planera en massa saker samt inte tar mig till gymet.

*Att fyrahundra kronor inte är fyratusen kronor.

*Att jag uppenbarligen missat Lasse Stefanz.

Vidare kan jag berätta att jag för tillfället håller på att förbereda mig mentalt för att, via mail, krossa Malena Ivarsson som skrev det värsta fördomsfulla svaret på en insändarfråga i Aftonbladets söndagsbilaga. Fortsättning följer.

//Anna, längtar efter sömnen.

Allting är svårt idag.

1: Min fetma gör sig påmind då jag fick en fin skjorta av Isa på farsdag. Den var givetvis för liten??
2: Min fetma gör sig påmind 2.0 då jag lyckades ha sönder en av våra köksstolar då jag satte mig på den.
3: Den där filmen som vi har försökt bränna i dagarna 3 fick äntligen sin dödsdom. Min oh så kloka bror hade svaret som ingen annan har lyckats ge oss. Windows Movie Maker - filmer skapade i XP går alltså inte att bränna ner som filmer på skivor. (vad fan ska vi nu ge alla för gratis-grejjer i julklapp?).
4: Vårt annars så perfekta bilåkarbarn gallskrek i en timme under hemfärden (sen sov hon givetvis men vi är lite bortskämde med det).


Nu infinner sig frågan, - ska men pröva att lägga upp den på fejjan eller ska man sikta på att köpa 9000 usb- minnen? /Patrik, snart till sängs.

Isa har just firat sin fars första fars dag genom att sjunga skrik och paniksången i ca tio mil någonstans på vägen mellan Linköping och Örebro. Jo, det var fint gjort tycker vi med. Vi har uforskat, för oss ännu okända, marker i helgen å vi besökte den här staden Linköping där alla uppenbarligen alltid går klädda i maskeraddräkter på gator och torg. Hotell fick det bli - och vi åt och drack upp minibaren då det var omöjligt att få någon mat serverad på hotellet innan 18.30 på kvällen.

- Inte ens en macka? Stod lyckliga familjen undrande men nej var alltså åter svaret.
Så med barnötter och rött vin innanför västen tog vi oss till den beryktade födelsedagsfesten där vi åtminstone blivit utlovade god mat. I väntan på maten gömde vi oss i köket, dels för att ljudnivån var lite på gränsen till hög, dels för att vi kände oss som den där farmorn och farfarn som kommer på studentskivan och är hjärtligt välkomna men som gärna får gå hem snart så supandet kan börja på riktigt.
Det dröjde inte länge innan tre glada studenter gjorde oss sällskap i köket och övade på brunstiga älgläten vilket i sin tur skrämde skiten ur Isa och så var den festen över. Vi tog oss tillbaks till hotellet, fortfarande utan mat i magarna och sövde ner ungen lagom tills festmiddagen torde vara över. Ringde repan och frågade om mat igen men den här gången serverades det inga smörgåsar förrän tidigast 22.00. Så vi väntade snällt tills klockan blev just det och köpte svindyra frukostmackor med ost och paprika samt några öl på rummet.

Sen stack jag tillbaks till festen i en timme igen innan det var dags för en gammal sliten småbarnsmorsa att harva sig åter till hotellet. Andra festdeltagare släntrade hemåt under tiden vi åt frukost i morse.

Men nu har vi testat åtminstone. Kanske jag bör ta reda på till nästa gång ungefär vilken slags middag det rör sig om innan jag släpar med en spädis... (Vill tillägga att utan barnet senare på kvällen var det en alldeles utomordentligt rolig fest). Och Isa odlade sin andra tand under helgen så helt händelselöst var det ju inte.

Nu är vi åter på känd mark - några bilmil rikare. Mälardalen och uppåt känner vi till som våra egna bakfickor men resorna neråt i landet har blivit färre. Nu vet vi hur Östgötarna har det också. Och varför dom väljer att döpa byar och orter till saker som Svennevad eller Järngryta orkar vi inte ta reda på.

//Anna, väldigt väldigt trött

m, b            b f n tzb m       mncmn mnn                mc,

Såå det där var alltså Isa som bloggade lite. Hon gjorde ett litet gästinlägg. Hon gillar mellanslag som ni ser. Nu har vi åter blivit ensamna efter besöket från Annas syster med familj. Nu har vi en timmes snyggatill- aktiviteter och sen lasta in allt i bilen för resan mot Lindköping.

Vägra att ta det lugnt på min första svennehelg tydligen!! /Patrik, the arbetare.

Andra dagen på rad som jag handlar lunch på frugans kort. Det är den där gamla modellen av system där
de drar ut ett kvitto som man måste singera. Jag finner det galet töntigt att man måste singera kvittot. Missförstå mig rätt, hade det faktiskt skett en koll varje gång om vem som äger kortet och vem som handlar på det
så hade ingen varit gladare än jag. Detta då jag har en soft spot för säkerhetstänkande. Men nu är det mer att man måste skriva någonting för skrivandets skull. Så igår hetter jag Von Bismark och idag Rudolf Hess. Vet inte riktigt varför det blir ett nazittema, kanske för att det är så absurt./Patrik, in Sunne  

Svinis!

Ja, det går inte att undvika att skriva om längre. Nu är massvaccinationen igång. Och därmed debatten; Ska man vaccinera sig - ska man inte...?? Bla bla bla. Jag skiter i hur folk gör och vilka skäl dom har. Jag försöker bara se till att jag slipper bli smittad, jag är så jäkla skraj efter våra mardrömsveckor i feber tidigt i höstas. Och jag vill inte att ungen ska bli sjuk! Så jag tänker vaccinera mig. Men nu är vaccinet slut igen och man måste vänta på mer och jag vet aldrig när det är dags för oss att få gå och ta sprutan. Det verkar faktiskt lite korkat att smacka in en kvarts kommuns människor på en vårdcentral samtidigt när man just bör undvika folksamlingar för att minska smittospridning. Så jag vet inte, ni som har små barn - får man gå via BVC om den ligger på vårdcentralen som vaccinerar? Eller måste man stå bland sju miljoner andra människor som spottar och hostar på en i några timmar innan det är ens tur?

//Anna, tacksam för svar.

Det blir inte så mycket bloggat, jag vet. Det är mest för att det inte händer så mycket på hemmafronten. Bara barnrelaterat i stort sett. Jag funderade på det där igår när jag skulle gå och fika med en kompis. Hon tyckte att jag kunde klä på Isa medans hon sov och sedan tjorva ner henne i vagnen och knalla iväg.

Jag försökte att inte låta sådär mästrande som förstagångsföräldrar ofta gör men hade svårt att inte säga något i stil med; "Ja, jag känner ju min dotter...Det där fungerar inte...Vänta bara tills du själv...Blablabla." För det var bland det värsta jag visste innan jag själv hade barn.

Sedan får man lätt på nöten av en andra- eller tredjegångsförälder som berättar för en att "si och så ska man inte göra - det kommer straffa sig". Eller att "jaaa, jag minns hur vi också gjorde sådär på den tiden vi bara hade ett barn. Tänk så mycket man lärt sig..."

Dessutom anser dessa föräldrar ofta att man är överpräktig och vet allt om barn bara för att man fått ett eget och nu ska man tala om precis hur läget ligger - för nu är man ju mitt i den erfarenheten själv.

Det verkar som att när det kommer till barn så har man aldrig en fristad. Allas åsikter ska räknas (för vi är så öppna och mogna och allting är okej hela tiden) och alla får göra som dom vill och allas barn är lika värda osv osv.

Å andra sidan har alla den här åsikten som ska räknas, vilket kan bli jävligt jobbigt i längden. Det resulterar i den här formen av prestigekamp där man sällan lyssnar på varandra utan försöker hävda sig och sin rätt och sina egna erfarenheter.

Jag har hamnat i någon form av dilemma där jag har svårt att prata om barn och allt som hör därtill för jag stör mig så ofantligt på diskursen - istället för att bara prata och ventilera. Därför använder jag bloggforumet (och ni som tycker det är trist får pusha Patrik till att skriva om verkligheten därute ;)) för här är det jag som bestämmer och får jag kommentarer jag inte pallar kan jag alltid radera dom.

//Anna - i väntan på systerdöttar.

Jag har ett sproilans nytt intresse nu när Patrik inte är hemma och kan underhålla mig om dagarna. Förutom att leka "Håll i mig nära och hårt"-leken med Isa så hittade jag programmet Windows movie maker och nu har jag filmat och fotat en massa och klippt ihop till en  mindre vacker historia - men roligt är det.

Nu till problemet: Jag kan varken spara filmen som en fil på datorn, än mindre skriva ut den på en CD. Är det någon som vet hur man ska bära sig åt så mottages tips mer än gärna.

//Anna, blivande filmproducent.

Hon sover! Barnet alltså. Så nu har jag röjt igenom lägenheten och snabbstädat inför ett kusinbesök imorgon. Det ser ut att vara skitkallt ute men jag har bestämt mig för att trava iväg ut när hon vaknar ändå. Annars inget nytt. Jag tokfunderar lite på vad jag ska ha på mig på festen i Linköping på Lördag. Festens tema heter "Världen" så jag antar att man får se ut i stort sett hur som helst. Annars undrar jag vad det är frågan om det här med temafester? Är det något ungdomarna roar sig med nuförtiden? För några veckor sedan var vi bjudna på en annan temafest där allting tydligen skulle smaka chili men klädkoden var åtminstone valfri. Nå, jag är nöjd så länge temat är såhär öppet - Jag får väl gå som tjejen från Romstad, Karlstad, Sverige, Världen helt enkelt.

//Anna, väldigt fantasilös.

Pensionärer borde inte få köra bil, det är inte taskigt, det är fakta. Dom ser sämre, dom har sämre reaktionstid. Ok, de har oftast mer erfarenhet, men vad hjälper det om man knappt ser ratten i sin egen bil? Jag höll på att krocka när jag var och hämtade ut ett paket ikväll. Två gånger! På samma parkering! Givetvis var det represenTANTER ifrån de äldres förbund.

Allt klarnade när jag såg kön till vårdcentralen, de var vaccinering av pensionärer för säsongsinfluensan.

Barnet har tydligen låtit hela dagen vilket resulterat i en mycket trött fru. Själv börjar jag på allvar i morgon med att ha egna samtal, mycket spännande. Fick ett tips av en kompis idag, han poängterade vikten av att imorgon inte blanda ihop mitt gamla och mitt nya jobb då det skulle kunna sluta i förskräckelse. Idag på jobbet förstörde jag ingenting vilket måste ses som en framgång då jag i vanliga fall brukar (via ett stort intresse för hur saker är uppbyggda givetvis) ha sönder saker och ting i min närhet./Patrik,,över och ut.

Ah, det blir inte mycket bloggat när Patrik jobbar alltså. Isabel vill leka en ny lek. Den heter:

"Låt oss hålla fast varandra hårt hårt hårt, så hårt så att ingen kan smita ifrån den andra ens för ett kort ögonblick."

Samtidigt leker vi även:

"Låt oss inte sitta still mer än tre sekunder och låtom oss enkomt leka med varandra och inte en massa dumma leksaker, annars ska vi skrika halsen ur oss."

Det leker vi.

//Anna, lekmästaren

En retuscherad bild från Ralph Lauren.

What´s the fuzz? Reklamkampanjen som bilderna använts till bojkottas och företaget rings ner av upprörda kunder som, jag gissar, "rasar" mot dessa bilder. Vad skänker detta för förebilder? Hur ska våra tonåringar handskas med desa ideal?

Vet ni, jag tror att "våra tonåringar" är lite smartare än så. Här syns det ju för bövelen hur omgjord bilden är! Inte ens en barbiedocka har en sådan midja eller lår. Är det detta som är våra framtida reklamkampanjer så fine för mig. Då slipper jag fundera på om någon kan vara "perfekt" eller om bilderna jag matas med är retuscherade i parti och minut. Här är det solklart. Fram för fler bilder av detta slag! En fantastivärld som ska sälja - helt okej. Det är när man inte är säker på vad som är verklighet och vad som är en skimär som det blir lite obehagligt kan jag tycka. Det här skrämmer mig inte alls.

//Anna, med en midja bredare än huvudet.

En hel dag avklarad på det nya jobbet, inklusive lunch med chefen och jag har jobbet kvar??!! Fast det höll på att sluta illa då hon sa att hon bara hade en last, och att det var smågodis. Jag stoppade mig själv ifrån att säga att mina laster var småbarn och rökheroin, det är kanske inte alla därute som har min goa käcka humor.

Nu måste jag bara skaffa snö (riktig snö alltså) så jag inte kör ihjäl mig på de mörka vägarna, de har inte elektricitet i alla kommuner som man kör igenom fram till Sunne. Sen ett bensinkort, allt annat är klappat och klart. Visitkorten ligger på posten och jag fick både telefon och inlogg till min nya mail idag!!

När jag kom hem möttes jag av en död kyckling, Anna hade som tur vad hällt riven ost på den och jagat in den i ugnen. Skitgott iaf, sen var det grötfest med barnet och nu är det nattning på g. Nu längtar jag bara tills visningen på torsdag så att denna veckan åtminstonde kan kvala in i jämförelsen mot den förra./Patrik, anställd.

Människor är arga. Igen. Det är ofta så. Bland annat är kärlekssökande män och kvinnor arga. Arga för att de blir lurade av scammare (människor på nätet som utger sig för att vara någon annan för att exempelvis lura till sig pengar) på datingsajter. Dom känner sig kränkta - dom rasar . Fy satan så hemskt att behöva oroa sig för att bli avlurad en massa stålars när allt man ville var att hitta den stora kärleken. Datingsajterna försöker jaga scammarna, försöker ta sitt ansvar som det så fint heter. Och de som blir lurade känner att sajterna inte tagit det där ansvaret.

Jag ställer mig lite frågande...

Ett: Är det inte alltid så när man ger sig in i en ny bekantskap, och kanske framförallt en kärleksrelation, att man inte kan vara helt säker på vem man egentligen har med att göra? M a o, finns inte alltid risken att gå på en blåsning?

Två: Om någon ber dig om pengar, kontonummer eller ekonomisk säkerhet, bör du då inte själv tänka efter en extra gång eller kolla upp om du är osäker på vem som frågar? Särskilt om det sker över nätet och du inte träffat personen IRL?

Tre: Vems ansvar är det att undvika att bli lurad i slutänden? Ditt eget eller en internetadministratörs, statens, din mammas eller lurendrejarens?

Jag vet inte. Paltnackar dyker vi alltid på och vi kan försöka ha samhälleliga system och instanser som motverkar, tjänster och arbetsuppdrag som bekämpar eller förebygger men att fullkomligt förlita sig på det - är inte det lite dumt om man får använda sig av ett sådant kraftuttryck?

Att det sedan är jävligt synd, jävligt orättvist och hyfsat tråkigt att människor lurar och utnyttjar varandra - det är en annan sak.

För att jag trodde stenhårt på ett förhållande och för att jag var jätteförälskad miste jag i slutänden ett möblemang och en plasma-TV och stod med några hundratusen i skulder för fräna bilar jag köpt. Inte visste jag det då inte. Men inte kan jag tänka mig att skylla på något annat än min egen naivitet och goda tro. Och det var helt mitt egna val.

Och nu, när jag är ännu mer jätteförälskad, mer än någonsin, och har satsat och investerat ännu mer känslomässigt och livsomvälvande skulle jag aldrig tveka en sekund på att köpa en plasma-TV till Patrik heller, om det nu var det han ville ha och om jag nu hade haft råd. Men som hans lillasyster så fint uttryckte det en kväll i September: Där har han virat fittan kring fel plånbok.

Ska vi nu också vara riktigt cyniska så undrar jag om det finns någon människa som har en kärleksrelationshistorik som inte säger att 100% av gångerna skiter det sig?

//Anna, handlar nästan alltid i god tro.

Isa har ett regelbundet intervall för sina bajsningar. På 23 timmar, nästan exakt. Och idag var det fest klockan 05.55. Imorgon ser vi fram emot 04.55. Eller inte. Det lite oroliga i kråksången är att man efter en sån fest ska underhålla bebisen i några timmar innan det är sovdags igen. Så är det att ha småbarn? Jag visste inte det.

Nå, Patrik har just lämnat för jobb. Väldigt spännande och upplyftande (och kanske lite nervigt?) för honom och lite tråkigare för oss utan honom hemma - behöver jag ta hand om Isa själv hela dagen nu eller hur fungerar det där?

Eftersom det är riktigt pissigt väder ute ska vi nog klättra på oss en sjuhelvetes massa kläder och tokpromenera hela dagen idag för att vandra bort höstdeppigheten.

Ja, roligare än såhär blir det inte just nu. Till mitt försvar kan jag berätta att jag skrev ett fantastiskt blogginlägg igår som blogg.se tappade bort i cyberrymden och jag är inte kreativ nog att kunna skriva det igen.

Vi får hoppas att Patrik så småningom får en dator på jobbet och en massa dötid så aatt han kan uppdatera bloggen lite roligare. Eller så blir jag rolig igen. Vi får se.

//Anna, trött

I morgon är den första dagen på min nya karriär. Nervositeten motsvaras endast av skräcken, men det ger sig nog. Jag hoppas intensivt på att det här är en sån där gång då man oroar sig skitmycket och så när man väl är där så går allt av bara farten.

Har idag varit en duglig man som har bytt däck på fordonet OCH köpt bebistandborste till familjens nya tand. kommande vecka kan omöjligt tangera den gångna, men det blir lägenhetstitt på torsdag och fram tills dess jobb. Vi återkommer nog med ett roligare inlägg lite senare./Patrik, till sängs.