Ja, dom två som fått för sig att gå och gifta sig.
Otroligt vackra och glada tackade dom ja till ett liv uppbundet i varandra. Till deras fördel är även att hälften av paret utgörs av värmländskt påbrå. Deras syndigt röda utstyrsel beror på att dom redan innan bröllopet begåt sån där otukt med varandra och därför blir dom en mer än två runt midsommar om jag förstod det hela korrekt.

Bröllopet var mycket vackert och jag skällde på Patrik för att han inte tagit med sig en checklista så vi vet hur man ska agera som brudpar framgent. Flera fina uppslag till bröllopsbestyr tillhandahöll vi dock. Jag måste bara klura ut hur man hinner skaffa sig tiotalet vänner som alla sjunger i kör samt lära sig sjunga själv (hon, Beda som gifte sig, gjorde det nämligen och nu ställer P väldigt höga krav på mig som framtida brud.).

Efter kyrkobestyren, där det som sagt tackades ja till varandra, fortlöpte eftermiddagen i anslutande församlingshem med middag och hyllningar till de nygiftade (nygiftiga...nyförgiftade...?? Äh, ni fattar).

Mycket god mat intogs under några timmar samt trevligt småspråkande med diverse gamla och nya bekantskaper till Patrik. Mitt sätt att känna mig som hemma var mest att titta på det vackra brudparet samt att luta mig tillbaka och lyssna på skönspråkiga värmlänningar.

Kvällens bästa:
Brudens sång till sin make. Tycker jag om någon form av sockersöta saker så är det denna typ.

Kvällens sämsta:
Att vi var ensamma vid vårat bord att förstå våra egna skämt.

Kvällens utmaning:
Att själv undvika att glida in i överdrivet mycket värmlandsdialekt samt att förhindra Patrik att ens försöka sig på Värmländskan i nyktert tillstånd.

Kvällens magklappningar:
Två, varav båda är förlåtna då ena var från kvällens fokus och den andra hade frågat först.

Kvällens matupplevelse:
Lingonketchup. För er som inte vet vad detta är så är det alltså ketchup med lingon. Svårare än så var det inte.

Kvällens förolämpning:
Fick jag från Patriks gamla skolkamrat. Hon undrade om vi var jämngamla. Jag vidhåller att fröken Anderséns tal på vårat bröllop bör vara sms:et jag skickade 22 Juli. 03:35.

Kvällens komplimang:
Fick väl då Patrik, av samma anledning gissar jag. Tack Katrin, han kommer att leva på det där foreverandeverandever.....

Nu återstår bara för mig att gå och putsa min högersko. Godnatt.