Jag har nu insett att Anna inte kommer att fly, mest för att det nu mera är jag som har jobbet. Så vi har spenderat kvällen med att titta igenom gamla videos som min far filmade, för länge sedan alltså.

Det Anna konstaterat är att Isas äldsta faster inte får vara ensam med Isa och att Isa unga faster inte får vara Isas koreograf då det drar ihop sig för Idol 2022. Nu skall vi (som man gör i vår ålder) dra sig tillbaka för natten./Patrik over och ut.

Isa ska på fest nästa vecka så vi passade på att göra henne lite "prinsessig" för första gången. Hon vart givetvis sötast av ALLA och sen dregglade hon ner sig fullständigt.



Eftersom min Karlstadboeende svägerska har en liten liten ("liten" utläses med gäll röst) hjärna och aktivt arbetar med att cementera de stereotypa könsrollerna avseende människors dryckesvanor så får hon här lite vatten på sin gamla kvarn.

Jag och min fru och en kompis till mig tar ett glas till maten.
Fråga 1: Vad är det för drinkar/drycker i glasen?
Fråga 2: Vem dricker vad av de aktuella glasen? Två av tre rätt räcker fö att vinna./Patrik, kall utanpå men väldigt varm inuti.

Gårdagskvällen förlöpte nästan som den skulle. Vi skötte, som värdpar, som vanligt vår del med bravur. Käket var färdigt när gästerna anlände, barnet var lagomt trött och vi var lagomt fnissiga efter att ha smygstartat kvällen med kaffe och bailys. Gästerna skötte sig sådär tycker vi. Middagskonversationen handlade om bitterhet och ölen smakade gott, trots att det var pripps. Men sen... När det var dags att förflytta sig in i salongen gick det överstyr helt enkelt. Jag nattade barnet med bravur och Idas sommarvisa och gick in till dom andra för att änteligen få hugga in på det röda vinet som utlovats (fröken M, you were so right - en bib). Men fasa! Den personen jag känner bäst som vet det mesta om rödvin och dess intagningsformer hade köpt fel och bjöd på rosévin!!! De mögliga ostarna och salta kexen gjorde sig väl sådär till vinet men efter en fyra glas började det ändå smaka helt okej. Så lite snurrigare men utan rödvinsförtjusning somnade vi runt ettsnåret. Ett jäkla hålligång för en småbarnsfamilj och det straffar sig väl idag men inte mer än överkomligt. Patrik fegade, han pratade om något slags barnansvar - jag förstår inte, så han mår väl lite bättre.

Nu sadlar vi om och ska ut och käka finmiddag ikväll. Då jämarns ska jag beställa ett (men bara ett) glas RÖTT vin.

//Anna, lite besviken.

Nu haver vi laddat med att sjunga upp oss i Elvistoner, tänt lite ljus ("Fredagsmyyyysss..." hör ni den??!! Man blir GALEN!) och ska just till att trycka i barnet en tesked gröt eller två innan hon får studsa i säng med sin tand. Så då fattas bara sällskapet för kvällen. Jag ringde förut och bad dom köpa med lite ostkrokar men dom ville promt vara vuxna och käka kex och möglig ost. Vi förstår inte?

Vidare är det tydligen en sån där helgdag då barnen går och ringer på dörrn och tigger godis. En liten kille lyckades få upp dörren och skrek "BUS ELLER GODIS" i min fejja. Eftersom vi glömt att det var den här aftonen hade vi såklart inget godis vilket jag förklarade för ungen, som var läskigt utklädd till al-quida eller nåt, varvid han skriker igen: "MEN HÄMTA NÅT ANNAT DÅ??". Jag tordes inte annat än springa och titta i plånboken men vi har ju tokshoppat idag så pengarna var slut. Då kommer min underbara sambo på att vi har äckelchokladen från Marabou kvar i kylskåpet (den som inte ens duger att stilla sockerbehovet när man har tokabstinens) så jag rotade fram den ur kylen, bakom gammal sylt och gelé, samtidigt som terroristen i hallen skriker "TA ALLT GODIS DU HAR ELLER HITTAR!!!!". Jag tryckte ner alla chokladbitar vi hade och drog igen dörrn. Nu öppnar vi inte för folk under 1, 70 mer ikväll.

//Anna, inte barnens favorit alla gånger.

Shit vilken vecka... Och inte är den slut ännu heller.

Patrik fick komma på anställningsintervju, Isa började käka gröt som en dåre, det ramlar in extraslantar från otippade håll, Patrik fick jobb på stört, Isa skaffar sig en tand (sug på den Siri och Kärran!!), vi får ett lånelöfte av banken, vi går på visningar av lägenheter och Patrik har tvättat bilen. *PUST*

Nu fundelerar jag bara om helgen ska bli lugn eller om det ska hända fler oväntade och fantastiska saker... Det förefaller som om den där vinden äntligen vänt (taiträtaiträtaiträ).

Nu ska vi fixa tacobuffé utan dess like och invänta vårat kvällsällskap som jag hoppas har med sig nog med rödvinden här gången, så att vi slipper Patriks groggar av vaniljvodka och svartvinbärssaft.

//Anna, maxad.

Grym reklam skylt i sig, detta utan en konstiga formuleringen. Man riktigt vill gå och köpa en ny bil.



Då man i godan ro skulle göra sina dagliga inköp på El- giganten så möts man av en granjävel...I oktobet??

Nu ska vi ut och säkra upp framtiden//Patrik, på gång.

Nu måste jag gnälla lite. Ok att jag har fått jobb, och världens finaste familj på rekordtid. Men vi (Anna och jag, inte Isa) kände oss ändå lite smådeppiga, då får vi reda på att det eventuellt dimper in en ovänta slant ifrån höger. Inte så där mycket men alldeles lagom för att kunna unna sig något extra. Men den där känslan då? Mm, kanske höstmörkret, kanske alla förändringar på så kort tid. Ska man skämmas när allt går bra men det inte känns perfekt? Eller ska man som jag tidigare trott, oroa ihjäl sig då det går bra för då vet man ju bara att det kan gå utför!!!

Nu nattas barnet efter en portion gröt, vuxenmaten idag är hemgjord pizza som skall intas snarast. Sen börjar tävlingen, vem somnar först!/Patrik, lite fundersam.

Då så, nu ska jag börja landa i det här tydligen. Men som jag skrev i ett inlägg för några veckor sedan, va fan ska jag nu oroa mig för? På svennelistan har jag nu bockat av, fru, barn och jobb. Då är det mao lägenhet eller hus kvar! Vi jobbar lite på det också men det lär ta lite tid till. Annars kan jag alltid oroa mig för att jag gör min nya arbetsgivare besviken på å så många olika sätt, eller varför, att jag kommer att köra upp alla tjänade pengar på bensin? Det där med oron löser sig nog, jag lär hitta något att nojja över.

Nu skall jag städa bilen, byta däck (eftersom jag kommer att pendla till de stora skogarna i norr där det alltid är snö), köpa en sån där kalender så jag kan se viktig ut i alla lägen. Sen borde jag köpa lite mer kläder...Mmmm, kläder (på ett Homer sätt drägglandes).  Vilket för mig in på mina andra välgrundade filosofiska tanke för dagen.

- Jag gillar att köpa kläder, främst skor.
- Jag gillar inte öl.
- Jag gillar inte att titta på sport.
- Jag gillar latte framför kaffe.

Min tanke nu är, - är Anna lesbisk?/Patrik, orolig.

Patriks jobb hit och Patriks jobb dit. Bla bla bla. Nu har vi hört det, så kan vi lägga det åt sidan och så pratar vi istället om allas vårat favoritämne: Mig.

Jag fick en ny hårtork igår iallafall. Den gamla hade jag slängt i golvet och då slutade den fungera. Den nya torken har 2000w istället för 1800w som den gamla var på. Fatta hur torrt håret blir nu. Det är liksom inte vanligt svenssontorrt. det är lyxhustruhårtorrt, Anna Anka-style.Fy fan.
Vidare har jag sett ut en massa nya, fina kläder som jag ska köpa när jag nu blir lyxhustru och bara får shoppa upp massa stålars som rasar in på Patriks konto. Dessutom måste jag bara ha en egen bil när han nu kör våran gemensamma till jobbet. Jag hade tänkt mig en bmw x5, varit lite sugen en längre tid.

Idag drog vi också iväg på lägenhetsvisning. Nu är det dags att shoppa loss bostad också. Nu ere slut på allt fattiggnäll serru. Vi klev in bland en massa andra intressenter, som verkade vara fattiglappar hela bunten, så vi slipper nog budgiving tror vi. Vi skrämde bl a upp ett gammalt pensionärspar som tittade storögt på oss och såg ut att tänka precis som sanningen är: "Dom där två verkar ha varsitt jobb och har därför dubbla inkomster. Faen också."
Paret frågade mäklaren (som marknadsför sitt företag genom att berätta om deras unika arbetssätt(??)) om det gick att byta ut de integrerade kyl- och frysskåpen? Och om man var tvugna att ha sådär moderna möbler? Det såg ju helkonstigt ut. Och varför hade dom inte tapetserat i medaljong- eller blommönster? Dessutom var det ju lite synd att det inte fanns ett luddigt överdrag på toasitsen. Ett stort minus. Och var i hundan hade skåpluckorna i köket tagit vägen? Ska ärtsoppan stå helt synligt nuförtiden?

Japp, det var mitt inlägg. Sluta nu surra om det där jobbet, jag har ett helvete att tygla karlns självförtroende härhemma.

//Anna, rätt nöjd.

Idag har vi köpt världens sötaste kläder till vår dott. Hon får mannekänga vid ett senare tillfälle då hon inte ligger i fejd med sina föräldrar. Vidare har vi varit och kolla på en lägenhet som vi bara måste ha, nå väl det får väl vänta tills stjärnorna står rätt. Sen vart det en fika med svärmor på stan för att fira mitt nya jobb!! Yepp, jag essade det hela och börjar på måndag. Äntligen, det är ett beteendevetarjobb men jag tänker inte säga vilket företag. Jag skall syssla med HR stuff och försäljning. Jag har sökt jobb under 1,5 år på 90 st olika ställen, på fler av dem så var det fler tjänster så en 130 arbeten sökta ungefär. Skam den som ger sig./Patrik, anställd!!!

Har faktiskt börjat med hemtentan, skrivit ,5 sida, är jag kung eller? Nu gör jag dock ett avbrott för den där arbetsrelaterade grejjen. Hoppas, hoppas...Att jag inte gör:

1: Bort mig.
2: På mig.
3: En till punktlista.

//Patrik, lite nevös

I morgon är det:

- 12 År sen jag började på Bevakninsttjänst.
- 16 År sedan jag muckade ifrån lumpen (snyft).
- 20 ÅR sedan jag...jaa.

Jag är inte överdrivet stort fan av karma och öde och sånt skit. Men nog fan vore det väl konstigt om jag inte får det där jobbet jag skall intervjuas för i morgon. Det ligger liksom rätt i tiden./Patrik, snart anställd.

Jag vill ha lite fler bloggar att följa. Framförallt vill jag länka till fler, problemet är bara att jag inte vill ha bloggar bland våra länkar som uppdateras två ggr i veckan. Det känns så galet tråkigt att sitta och klicka och se samma inlägg dag efter dag. Nu är det här inte ett problem av rang i världen, men jag tar ändå upp det då jag behöver tips på roliga bloggar. De får inte vara bloggar som tex BARA handlar om den lilla prinsessan eller som BARA handlar om vilka kläder jag som är 16 år har på mig i skolan idag.

Help me Obi- Wan Kenobi, you're my only hope./Patrik, rådvill.

Anna tråkade ut isa då hon spelade gitarr för henne. Så Isa flydde till sömnen, smart drag då hon laddar för babymassagen snart. /Patrik, snart ensam

Nu sitter jag här i mina Tarzanfillingar och vågar inte somna. (som i alla dåliga filmer kommer förklaringen iefterhand, alltså nedan).

Jag kan i ett tillstånd av triumf ha råkat säga till min fru att det är jag som är den roliga i familjen. Att hennes humor endast är en spegling av de galna upptåg jag ställer till med. Detta var mindre klokt eftersom det är hon som är den galna i familjen. Hon sög med en galen primats kraft tag i mina å så gamla Dressmann- kalsonger och gjorde sitt bästa för att slita dem i stycken (tror inte att det var en sexuellt invit då hon hela tiden vrålade - döda, döda). Att hon sen inte lyckades tillskriver vi den goda kvalité som märket borgar för. Däremot fick jag som av en händelse tag i ett stycke troskant, och eftersom min humor endast matchas av min styrka så vart hon ett par trosor fattigare. Jag tog vid det tillfället i akt att hoppa ur mina småbyxor och flydde.

5 minuter senare sitter jag i lugn och ro vid datorn, då en skugga tonar upp sig bakom mig, jag ser relexionen i fönstret framför mig. Min blivande fru står där med en sax i handen och droppar någon stencool replik ifrån valfri Clintanrulle. I andra handen har hon mina kalsonger, hon klipper dem i småbitar medan hon stirrar mig stint i ögonen. Det är nästan så att jag hör hennes tankar, - det är din tur sen, - det är din tur sen...Stel av skräck kan jag bara ta på mig de strimlade kalsongerna, jag får knyta ihop resåren framtill och jag kan inte längre öppna dörren i mina kalsonger utan att åka dit för ofredande. Men jag lever...ännu./Patrik, not so safe.

Ska göra en hemtenta som skall in på fredag! Det var ett tag sen nu, hur var det nu man la upp det hela?

- Samla information, läs böckerna.
- Bestäm vad den skall handla om och gör ett upplägg.
- Börja i god tid med att skriva.
- Diska.
- koka kaffe.
- Inte missa det där programmet som helt plötsligt verkar så intressant.
- Tvätta.
- Städa till och med, frun blir ju så glad.
- Är det inte vinter snart? Byta däck på bilen kan inte vänta, det är ju en fråga om säkerhet.
- Få panik.
- Ring någon man inte har snackat med på ett tag, det är viktigt att hålla koll på det sociala.
- koka kaffe.
- Gå och lägga sig tidigt så man kan plugga i morgon.

Ni som har eller nu pluggar, vad har jag glömt?/Patrik, king of prokrastination.

Aftonbladet rapporterar att La Toya Jacksons papegoja lämnar budskap till henne ifrån "andra sidan". Det är alltså hennes något mer berömda bror som valde papegojan som sitt forum för sin comebacK. Jag vet inte, jag vill så gärna hacka och förnedra när jag hör sådant här. Men i det här fallet känns det lite som om man har tagit ut målvakten OCH hela laget. För att bättre illustrera hur jag känner, - det är lika pinsamt lätt att förlöjliga ett sådant budskap som det är att upprätthålla könsroller i ett samtal med Anna Anka.

Färjan Håkan skall få en egen realitysåpa. Jag säger som Horace Engdahls antagonist - Äntligen! Det pinsamma med Håkan är inte att han är pinsam. Världen vimlar av pinsamma människor och eftersom jag är en människovän så erkänner jag även de pinsammas rätt att existera. Nä, det pinsammaste är att han inte fattar varför kamerateamet följer med honom så mycket, eller varför han har fått så mycket mediauppmärksammhet. Måste jag här säga det uppenbara? Nåväl, det är för att han är så pinsam.

Bland de jobbigaste jobben man fick åka på som tunnelbanevakt var när man visste att det var hundar inblandade. Många av de fina människor som kombinerar sitt uteliv med hundar hade en förkärlek att använda dem som vapen. De flesta osäkra små pojkar (för de är alltid pojkar) nyttjade sk kamphundar eller rottisar, varför det? Jo, för att de ser tuffa och farliga ut så klart. Men nu skulle jag vilja att vi alla går samman och ber dem anama det jag fann i en australiensk undersökning över de farligaste hundarna. Nämligen att den lilla italienska hundrasen Malteser står högt på listan av farliga hundar. Jag skulle med glädje slänga ut en förortsslusk med attityd trots att han hotade att släppa sin Malteser på mig. Känner han för att ge sin "killer" ett kängsulemönster på ryggen så går det ju för sig. /Patrik, inte så rädd.

Jag skrev ett vörsting inlägg för några timmar sen. Då jag skulle publicera det så försvann det och stod inte att finna. Jag hatar nu blogg.se och kommer eventuellt att säga två, tre onda ord om dem, så arg vart jag./Patrik, arg alltså.

Igår blev vi inbjudna på festmiddag hos min Mamma, tillika Patriks svärmor lustigt nog. Den bestod av några kilo oxfilé, ca fem hektar fruktsallad och en container med chokladmousse till de åtta liter kaffe som också bjöds. Jag passade även på att hälla i mig några flaskor rödvin. Detta är inte några problem för min mage som är tillverkad av solitt stål, men Patriks mage har ofta en tendens att balla ur. Denna gång blev det värre än vanligt. Hans fisar luktar snäppet värre än hans lillasysters äldsta hund, vilket säger en hel del om man råkat lukta på dessa någon gång. För er som inte är invigda i detta kan jag bara gratulera. Här hemma är det fisfestival. Han har även skrämt slag på vår dotter två gånger genom dessa fiserier och jag kan inte utröna om det är ljuden eller doften som skräckförlamar henne mest.

Varför denna orgie i mat då? Jo, dels hade vi varken råd eller lust att laga egen mat och dels ville värdinnan fira in vintertiden (varför man nu vill fira det??) så vi åt alltså upp oss inför nästa vecka, så har vi det klart.

Det här med vintertid btw, whats up with that? Jag hatar vintertid. Dagarna blir mörkare och allt känns lite bistrare. Dessutom kan inte Isa klockan ännu (ja, hon är fortfarande ett geni men vi håller på med logaritmer för tillfället och klockeriläran får stå åt sidan några dagar till) och därför vaknar hon numera strax innan sju istället för runt åtta på morgonen! Vi förlorar alla på detta. Avskaffa vintertiden. Jag vet bara en sak som är värre och det är rännskita i kombination med malaria.

//Anna, har regregerat till den där åldern runt tre bast då man tyckte det här med kiss och bajs var roligast i världen.

Jan Guillou har erkänt att de fakta som Expressen redovisade häromdagen stämmer. Dvs att Guillou under några års tid på 60 och i början på 70- talet var värvad av KGB. Så långt allt väl, jag menar det kan väl knappast komma som någon överaskning att han tog det steget också. Medlemskapet i den där Maoistiska organisationen och i KFML räckte väl inte till för att skilja sig ifrån sin överklassbakgrund. Efter att ha blivit skickad på ett förhatligt internat av den ännu mer förhatliga styvpappan så måste man tydligen även låta sig värvas av KGB, snacka om att revoltera mot överheten (föräldrarna).

En tanke som dök upp i mitt svarta inre var att han kanske fick sitt största genombrott och därmed sitt erkännande som journalist av rang just pga han var KGB's lilla knähund. Hur kom han in på IB- spåret? Om inte genom att han själv upptäckte att han inte hade fullt tillträde överallt i samhället just för att han var "rödflaggad" hos myndigheterna. Jag är ingen expert på Jan, faktum är att jag tycker han är rätt blek, men vore det inte lite skoj om det var så att han kom in på IB- spåret tack vara sitt föräderi. Är så fallet så kan vi ju ställa honom i samma stall som Paulo Roberto, Liam Norberg och Mona Salin, dvs bland dem som gör brott och lever gott på det genom att bli mediagunstlingar.

Btw: Han är rätt fånig också. Jag läste då han för några veckor sedan chattade med pöbeln i Aftonbladet att man för att få umgås med honom (det var faktiskt någon som frågade vad det krävdes) till och börja med skall vara journalist så att de skulle ha något att prata om. Jan som själv har pluggat juridik i två år är (som man säger i Norrland) lite stor på sig själv./Patrik, tänker inte så höga tankar.  

Jag kan ju inte sluta att vara bitter på det här jobbet. Samtidigt som jag inser att jag samtidigt rackar ner på mig själv varje gång jag bitchar över jobbet. Mm, hur som, här är iaf dagens "die hard" historia så här långt.

- 0612: Passpågång.
- 0835: En av de större mataffärerna ringer och meddelar att de har en känd snattare därinne. Jag som råkade befinna mig just där följer efter och gör mig väl så synlig. Den påstådda snattaren aviker inom kort.
- 1013: Då jag som bäst står och provsmakar våfflor i en butik ringer de ifrån en klädbutik. De hade haft en man inne som var portad hos dem. Jag undrade varför de inte hade ringt då han var inne i butiken. På det fick jag inget svar, men han var tydligen på väg mot en annan butik. Jag frågade vad han hade gjort då för att bli portad, den unga tjejen i telefonen svarade lite ansträngt, - han har sprutat sperma på deras kläder, vid ett tillfälle. Jag letar efter mannen utan att hitta honom. 
- 1115: Hjälper ett dansband (vi är trots allt i Värmland) att komma in då de ska singera skivor och spela. 
- 1120: Väntar på att tanten som serverar provsmaksbitar i form av korv och salami skall packa upp allt. Tänker börja med salamin. 

225hp för att leta efter spermasprutare och käka gratisvåfflor.../Patrik, still doing that shit.   

Är det som en jävla trend att det ska vara kallt överallt när hösten kommer?? Ja, utomhus fattar jag liksom korrelationen men inomhus?! Matbutikerna är svinkalla, klädbutikerna är dragiga och alla som äger sina hus eller lägenheter har skitkallt!! Jag har dessutom ett av flera konstiga fel sedan barnsben som gör att jag får en massa, stora utslag som utvecklas till sår på ben och bål när det är sådär kallt. Det är inte så najs! Att sen människor vill spara pengar på att inte elda ordentligt är väl förståeligt på ett vis men varför är det så satans kallt i lägenheten också?! Jag bränner gärna pengar på att slippa frysa. Att vara frusen är att inte ha ett drägligt liv...

Igår handlade vi upp alla Patriks pengar med att bl a besöka Edsvalla och en nyöppnad outlet-butik. Det var inte riktigt lika stort som Barkaby, sthlm. Bara nästan... Och fördelen var at man fick parkera gratis här och därmed slapp vi ytterligare 300 spänn i p-böter.Vi åkte därifrån med lite sköljmedel, shampo, lite kläder och två stor frågor att besvara:

1: Varför väljer man, som säljare, att pitcha en skjorta genom att berätta att Ingvar Oldsberg har en exakt likadan?

och

2: Hur tänker man sig få någonting sålt i en secon-hand butik genom att förtälja sina kunder att två av ens anställda ligger svårt sjuka i någon konstig influensa som tydligen ska gå nu? ("Här kom en av dom in igår ändå med en barnoverall, vill barnet prova??")

//Anna, bylsar på sig imför en prmenad å kanske man slipper frysa

DN har en etíkett-tant som man kan fråga angående vad som är rätt och fel.På ett konservativt sätt, givetvis. Nedan förljer lite av en upprörd systers brev till denna etikett tant som har det lätt adligt klingande namnet Magdalena Ribbing. "Min bror har precis förlovat sig. Detta fick jag inte reda på personligen av honom, utan genom Facebook, där jag såg att hans status gått från "i ett förhållande" till "förlovad",". Systern är ledsen och sårad, men Ribbings svar är som balsam på den onda tån. "Det är ingen idé att bli ledsen för att ungdomar gör som de själva tycker är trevligt - din bror menar inget illa med sitt meddelande på Facebook, han har bara inte fått lära sig att sin förlovning brukar man informera den närmsta familjen om innan den läggs ut på nätet". Fint att hon utgår ifrån att det rör sig om ungdomar, detta framgår nämligen inte i frågan. Sen blir det en stor huvudklapp då hon beklagar att han saknar "rätt" uppfostran. Jag och min fru berättade för världen att vi skulle ha barn via bloggen. Även att vi förlovade oss, nu har vårt chockvärde börjat klinga av så kanske får jag fråga Ribbing vad man aldrig får göra och därefter göra precis så./Patrik, i en bunker sedan 06:12.

Det mindre roligare som hände idag var att de ringde ifrån jobbet igen. Det var min chef, han har ringt mig tre gånger den här veckan och tiggt om att jag skall jobba. Så när han ringde idag hade jag inte hjärta att säga nej. Han i likhet med ALLA kvinnor bemästrar konsten att få folk dit dem vill med hjälp av skuld. Det vart 4 timmar på det där stället som vissa kallar helvetet, men som jag kallar Bergvik. som vanligt så räddade jag världen genom att gå runt och kolla på kläder och se upptagen ut. 




Då jag kom hem hade min fromma fru och min kerub- liknande avkomma bänkat sig i soffan. Barnet sov och frun hade städat, typ överallt trots barnets pre menstruella beteende. Jag slog på stort och gjorde våfflor till alla som ville ha. Eftersom Isa inte artikulerar som jag har sagt åt henne så vart hon utan.

Tips till er därute: Om ni hittar en person som gillar att städa samtidigt som hon/han har ett gråtande barn på armen, gift er med denne. Det tänker jag iaf göra./Patrik, har haft en bra dag trots en intensiv trötthet.

Varför har man alltid en garderob eller ett utrymme i hemmet där man bara slänger in skrot och skräp man inte orkar sortera eller ta hand om på rätt sätt? Och varför finns det alltid en låda i köket som blir skräplådan där allting man aldrig/sällan använder och det som är lite gammalt, trasigt eller fult blir nerslängt? Jag är i städartagen återigen och stör mig grön på dessa bajsutrymmen i lägenheten. Nu har jag sorterat upp en garderob åtminstone men det blev mest att stapla skräpet så att det mer ser snyggt ut. Inte slänga eller rensa, det har jag uppenbarligen blivit för lat för. Och om ett halvår kommer det se likadant, alternativt lite värre, ut.

Patrik jobbar sig, Isa sover sig och jag borde vila eller städa men fastnar framför datorn och tittar på facebook-statusar som säger att dom väntar på helg. Helg?

//Anna, avbryter för att trösta sin numera vakna unge

Nu har en liten liten slant trillat in, den ska vi givetvis spendera på en gång. Först betala blöjlagret vi åker runt med. Sen blir det väl kläder och rakblad för resten.

Isa gillar btw att sitta framfrö datorn, är detta bra eller dåligt lär framtiden utvisa./Patrik, ska shoppa.

Alltså. Vi måste ta oss till gymet omgående! Jag står och vill ha lite kvällsfil men lyckas inte få upp kylskåpsdörren..... Nu är det illa.

//Anna, svag

Det är dyrt att leva gott. Den insikten + att det lär vara onyttigt med saker som är gott har föranlett vårt beslut att inte köpa hem godis, bullar läsk och dyl i veckorna. För Anna och jag har lika dålig självkontroll då det gäller sådant. Eftersom vi har god självkontroll då det gäller hemköpandet så har det gott utmärkt. Pengasituationen kan ha spela in men hur glamoröst låter det? Vi löste vårt sockerproblem genom att fika hos svärmor, inte 1 inte 2 utan 3 gånger en här veckan. Hon har den goda vanan att ha gudomliga kardemummkakor i en jätteburk ovan spisen (till er som kommer dit och letar).

Det vi nu har kommit fram till är att svärmor är sk dåligt sällskap, iaf i sockerfrågor. Vidare väntar vi bara på att hon börjar trycka ifrån oss då vi ringer sent på eftermiddagen. Nu såg jag att kakorna snart var slut så vi får eventuellt uppsöka en annan drogdelare./Patrik, fortsättning följer.

Det är märkligt det där med människor, tacka vet jag hundar. Jag var på en fest i helgen och där fanns en person som jag inte tål. Som tur är så är jag ju rätt så signalstark, detta brukar ju medföra att personen fattar vinken. FEL, personen i fråga stod och berättade för någon okänd hur väl vi känner varandra, och när jag skulle gå så ville personen ta ett fint farväl av mig. Jag vinkade väldigt tillgjort och när vi ses igen så kommer personen ifråga frotfarande tro att vi är bästisar, shit!

De personer (gäller alltså inte alla) som jag däremot inte har någon emot, till å med gillar (iaf i vissa avseenden) de tror att jag ogillar dem och att jag bara försöker att vara snäll för omgivningens skull? Hade jag nu varit en person med lägre självkänsla eller självkännedom så hade jag kanske börjat fundera på om det var mig det var fel på. Som tur är så vet jag bättre./Patrik, otydlig.

Jag har nu 40 minuter på mig att kira en look som inte säger "Jag har sovit fem timmar för lite inatt eftersom min dotter behövde bajsa och tog hela natten på sig att ordna en fylld blöja till mig". Jag ska träffa min egnenvalda mammagrupp på stan. Eftersom jag har äldsta barnet är jag per automatik själutnämnd chef och kan därför berätta för de ovetande hur man ska ta hand om ett barn, vad som kommer hända sen och vilka fel och brister deras ungar har samt vad dom gör fel i sin uppfostran. Och just idag är jag härligt upplagd för det. Ena tjejen ringde igår och beklagade sig över sin son som hade haft en tuff natt och hon  var så trött. Jag berättade såklart att Isa sovit i sin egen säng två nätter i rad med bara ett enda avbrott för amning. Och nu skulle jag tvunget få det insparkat i ansiktet alltså, med natten från den mörka sidan i bagaget. Uppblåstheten straffar sig själv eller hur det var.

Vidare rapporteras det, förutom halvpissigt humör, halvpissigt väder är i stan så jag tänker kanske inte ta en promenad in till stan som jag först tänkt utan tjorva ner barnet i bilen istället. Då spar jag 20 minuter till som jag kan spendera med att skriva halvtaskiga blogginlägg.

//Anna, inte helt 100

Jag uppdaterade min profil på Mapower häromdagen, eller jag tänkte göra det iaf. Hade ju ett så listigt lösen att jag inte kom på det. Så jag mailade dem och de gav virriga instruktioner. Jag kom givetvis inte åt kontot ändå så jag bad dem att stryka mig därifrån så jag kunde göra om allt. Sagt och gjort, ingenting hände och vips så kom jag åt kontot, oklart hur. Jag la med glädje in mina nya erfarenheter och uppdaterade det persoliga brevet samt smyggade till allting. Fixade även vår nya adress och allt var nice and clean.

Tills igår morse då jag skulle kolla hur många jobb jag hade fått. Då var mitt konto borta och jag hade fått ett glatt mail ifrån Manpower där de meddelade att mitt konto var bortplockat. Oh joy!!

Idag var den stora dagen som jag skulle spendera 2 timmar till med att lägga upp en profil på Manpower, man ska tydligen ha en sådan som fritidsforskare. Vi käkade frulle (åt frukost, för er lantisar) och sen gick strömmen. Jag var nu skyldig en grävmaskinist vid Bergvik en örfil. Nu har störmmen kommit åter sedan en timme men nu ska Anna till skolan och jag måste roa min avkomma med div sång och dans. Hon gillar då jag snackar som Abu Hassan, Farbror Barbro går också bra men det drar inte fram de riktigt stora skratten./Patrik, lätt oroad.

Jo, jag fick ett litet brev innehållandes en förfrågning där jag skulle fylla i en enkät om vad jag tycker om min vårdcentral, de anställdas kunnande och bemötande samt hur jag upplevde mitt senaste läkarbesök. HALLELULJA!!! Det var många kryssfrågor men i slutet kunde man fylla i själv vad man tyckte var bra, vad man skulle vilja ändra på och om man hade synpunkter som enkäten inte tog upp. Behöver jag säga att det sista bladet är fullskrivet? Jag påpekade endast några småsaker och tog upp funderingar som om det är kutym att bli utskälld av telefonisten? Om det är regel att bli feldiagnostiserad samt felbehandlad? Och om man brukar skicka patienter med misstänkt svinis till det allmänna väntrummet och provtagningen innan man blir intagen i det slutna undersökningsrummet? Dessutom frågade jag lite försiktigt om man verkligen skulle ringa till sjukvårdsrådgivningen om ens symptom och fjortondagarsfeber fortsatte när det var dom som, å det bestämdaste, rekommenderat mig att söka sjukvård på vårdcentral eller sjukhus.

Men det fanns ju bra saker att säga också... Provtagningssköterskan skötte sig faktiskt alldeles utmärkt.

//Anna, paybacktime.

Först höll Isa på att bli uppäten av den stora hunden. Sen kom hon på att det bara var hans tur att vara barnvakt.


Sen utbröt den stora kusinkampen, de slogs om den sista snusen. Kusin Moa hotade med att sätta sig på Isa så Isa vart tvungen att gömma dosan i sin mun.



Det hela vart för mycket för den unga damen som somnade i mammas goa famn.



Sen måste ju det söta huspuckot få vara med också. Den lilla tonåringen som har mer skutt i sig än Tigger i Nalle Puh./Patrik, har fått kort.

Idag har vi fått en hel del avverkat som avverkats skulle. Eller... Det har vi egentligen inte men det känns som en produktiv dag på nåt konstigt vis. Nu fattas bara att jag ska få tummen ur en gång till idag för att lyckas ta mig till bussgods och posta en kasse med kläder för människor som bär andra människor inuti magen. Jag får se om jag orkar... Människobäraren uppe i norrland lär väl inte svullna upp än på ett tag om jag minns hur det var.
Så har jag samlat ihop fåren inför min första egna mammagruppsträff som går av stapeln på Torsdag. Jag har bokat in en heldag på stan med Isas tant Maria på Fredag och jag har rekogniserat fältet för födelsedagspresenter inför November då vi är bjudna på fin fest i Linköping.

Vidare har även jobbfältet kollats upp och jag travade min kvartspromenad in och tillbaka från stan i klackar och barnvagn för att låtsas se ut som att jag alltid går klädd i lite piffigare kläder. Efter ett hett insidertips snokade jag nämligen efter en framtida anställning. Spännigen lider inför samtal med högre chefer. Barnet skötte sig åtminstone med bravur i barnvagnen. Vi har bytt ut ligginsatsen mot sittinsats som egentligen är till för lite äldre barn men vår dotter har tydligen bestämt att hon är stor nog för det nu. Inte mig emot, nu kanske jag kan få igång förbränningen igen när jag inte alltid behöver bära henne på magen.

Nu ska jag vara sådär tv-kocksläcker och slänga ihop en pestolax till middagen. Btw är detta tv-kocksläckrande något man bör se upp med om man gör lammskav och har mycket sweet soursås hemma. Gott kan det bli men gästernas magar behöver ofta rekreation i fem dagar efter en sådan middag.

//Anna, höstmanisk

Cecilia Frode avrättade Petra Mede igår på Roast. Det var egentligen Markoolio så skulle trackas med när Cecilia tog till orda så vände hon sig nästan enkom till Mede. Det var som att jag talade igenom Frode, allt jag har retat mig på under programserien fick hon ur sig. Detta inkluderar att Mede bara fäller fåniga oneliners, gärna med kuk eller fitta- anknytning. Men även att hon är fånig och inte riktigt platsar (jag läste lite mellan raderna). Hon gjorde det som ett retorikproffs där hon började med att berömma Mede för dennes klänning och för dennes tydlighet, sen vände det sakta under framförandet. Vid slutet rann den inbicilla attityden av Mede och hon satt mållös och blottad. Fullkomligt tillintetgjord.

Det märkliga i efterspelet och i Medes reaktion är att folk verkar tycka att det var taskigt gjort? Vänta nu här, Roast är ju ett program där man skall mobba andra. Detta gör ju även den sk panelen. Det som stör folk här är nog att Frode gjorde det så jävla snyggt att det gick igenom det där tuffa skalet som Mede försöker hålla uppe. Det som stör är att hon faktiskt var trovärdig till skillnad ifrån de andra roastningarna under serien. Jag älskar det då Mede i mina ögon är fånig och omogen samt helt saknar finess. Att jag älskar Frode nu mera beror på att hon är allt som Mede inte är./Patrik, impad över megadizzen. 

Vad kan gå fel? Jag har sökt två jobb och skall snart skruva upp en lampa.

Fick besök av en gammal kompis till Anna idag, han frågade vilken typ av jobb jag söker och vilken typ av utbildning jag har. Va fan svarar man på det? Jag har ingen aning om vad jag kan söka för jobb, fram tills nu har jag ju sökt ett antal olika jobb men utan resultat så bevisligen ligger jag ju lite fel. Men hur söker jag jobb då om jag inte vet vad jag är? Oklart, men jag fortsätter på den inslagna vägen.

För alla MÖP:ar därute (Militärt Överintresserade Personer) så kan jag likna mitt tillvägagångsätt med en typisk kustartillerist, rakt på trots tungt motstånd. Jag kanske borde köra enligt pansardoktrinen ist. Motstånd i fronten = omedelbar omfattning. Men jag är mitt ursprung trogen, på gott och ont./Patrik, skruvandes.

Äntligen en sjukdom för er som inte är hypokondriker. Ni går runt i era friska kroppar och tror att allt är bra, i själva verket är ni svårt sjuka i huvudet. I Aftonbladet kan man idag läsa att hypomani är en sjukdom med fruktansvärda symptom som "En störning som karakteriseras av en bestående, lätt förhöjd grundstämning, ökad energi och ökad aktivitet. Patienten har oftast en uttalad känsla av välbefinnande och av fysisk och mental effektivitet".

Fyy fan hoppas de hittar på ett vaccin snarast möjligt för det där vill man ju inte råka ut för. Nä jag bibehåller mina krämpor och håller mig till min dåliga mage, mina depressiva perioder och min dyslexi./Patrik, nya sjukdomar att oro sig för.

Eftersom jag inte bara är pappa så måste jag även göda min ungdomliga sida med en del näring. Här i form av ett gemensamt toabesök under den där festen i helgen. När loket (den längst fram) väl hade fått ner byxorna och påbörjat sin kissning så öppnades den olåsta dörren och in stegade en för oss okänd man som snabbt ursäktade sig och lämnade oss. Konduktören (den bakre) stod pliktroget kvar i ovanståeende ställning under hela kissningen. Ibland saknar jag dessa dårar, oftast när jag inte ser dem dock. (Jag har blurat deras ansikten med flit så deras namn skall förbli okända, liksom deras gärningar). Det hela påminner om en incident i en bubbelpool på ett hotell i Örebro, osunt och nasty.



Värden för festen i fråga fick av förklarliga skäl bara bjuda 4 av sina gamla vänner. Detta är inget konstigt, det konstiga var att en av oss var nykter. Annars skötte vi oss fint trots vår "ofina" bakgrund som förortsslödder. Vi stod för chockvärde på balkongen där en av oss fick en utskällning, en annan åt upp en halv brieost (detta har enligt rapporter straffat sig idag) och en tredje försökte frenetisk vända på sin förlovningsring i förhoppning att han skulle bli osynlig./Patrik inte bakis iaf.

Vid nästa anhalt hamnade vi alltså i Uppsala och där bjöds det på fint väder och dragiga fönster. Isa fick hänga på farsan i ergon då mamman bar runt på hennes kusin på stan istället.

Sedan jämfördes det längd, vikt och andra väsentligheter, såsom skallbehåring, med två dagar äldre kusinen. Det blev dött lopp då den ena var längre än den andra samtidigt som den andra vägde mer än den ena och behåringen var ungefär lika obefintlig. Men det ska ju synas nånstans att man är släkt.

Sedan glömde jag såväl min plånbok som den dyra matoljan man ska använda sig av på babymassage. Som tur var återficks detta vid senare tillfälle. Nu hade jag nästan lyckas glömma allting och innan vi begav oss vidare försökte jag mig på att glömma bilen i Uppsala.

Efter lite mödosamt letande hittade vi dock denna och kunde fara vidare mot festande och mer kussehäng i Stockholm.

//Anna, numer svartlistad slarver

Som alla resor så måste den börja med att man fyller väskan med sådant man skall ha med. Nu går ju mammagrupperna i taket men vi kände att det vore bäst för hela familjen om Isa åkte i väskan. Tryggt och säkert, och lugnt för föräldrarna.



Första anhalt var farmor, där fick Isa och jag lite kvalitétstid medan mamma roade sig i vedboden.



När Anna först fick veta att hon skulle få stock vart hon jätteglad. Det gick över när hon kom på att det hela innebar stapling och spindeljakt. Hon hävdar att det finns tarantellor i Öster Tibble men jag är tveksamm. Hon hann stapla tre högar från golv till tak iaf. Detta innebar i sin tur att vi åt gratis och att hon fick träningsvärk i sätesmuskelaturen (Röven alltså). /More to come, Patrik

Gårdagskvällen till ära köpte min Svägerska hem några öl så att vi skulle tordas umgås på egen hand medan Patrik var på den där vuxenfesten. Hur mycket jag än tjatade om att få följa med så var svaret blankt nej. Jag var för ung för en så mogen fest och dessutom ville han att jag skulle stanna hemma och putsa hans förlovningsring. Uppenbarligen resulterade det i att några av festens deltagare vägrade ta hänsyn till en upptagen karl och under kvällen fick jag suspekta sms från festens badrum med halvnakna karlar tafsandes på varandra. Bilder kommer på bloggen så fort vi är hemma i säkerhet i Karlstad igen. Vidare var festkvällens tema chili och chardonnay vilket även det visade sig vara till min nackdel när jag nu delar bil med bakfyllefisar från helvetet. Jag har det inte speciellt lätt ska ni veta! Jag misstänker en världsomfattande konspiration mot mig där även Isa är involverad. Hon sparade nämligen sin allra största bajsfest åt sin ömma moder som gick av stapeln strax efter att Patrik lämnat för fest. Nu är vi åtminstone på väg hem igen. Några pengar fattigare men massa kusinmys, blöjor och bebiskläder rikare. Sammanfattningsvis en mycket bra vistelse (bortsett från Patriks slampiga beteende då). En massa bilder kommer som sagt senare ikväll. Nu håller jag bara en tumme för att barnet sover hela vägen hem och den andra tummen funderar jag på att trycka upp i Patriks arsle för att slippa gaskammardöden. //Anna, nio kilo tyngre efter sedvanlig fikaturné

Tillbaks i Edsberg efter outletbesöket. Vi passade på att ¨å på fin restaurang a la pizza hut också. Deras koncept är väl lite som alla lite billigare kedjor inom handeln: Bra service och snabba klipp för att kräma så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Vi beställde deras buffé för 80 spänn stycket och bad att få sitta lite avskilt för att inte störa någon potentiell amningsfientlig gäst och blev visade till den stängda avdelningen där vi kunde få vara lite i fred. So far so good. Först kom diskplockaren och upplyste oss om att vi satt på den stängda avdelningen och vi kunde väl vara så vänliga att flytta på oss. När vi sa att vi fått tillstånd av hovmästaren att sitta ned där bad han om ursäkt och bad oss fortsätta vårt besök. Sedan kom servitrisen och fräste åt oss att stolarna som stod i vägen betydde att avdelningen vi satt oss ned på var stängd och där skulle man minsann inte sitta. Vi svarade samma sak som vi svarat diskpojken och då spände hon ögonen i oss och väste att det sklle hon nog kontrollera. När hon stormat till hovmästaren återvände hon med sammanbiten min och var tystare än Tomtebo i Umeå klockan 05:40 en Tisdagnatt. Hon var inte helt seviceminded kan man väl säga...

Vi strosade in i några fler butiker innan vi upptäckte p-boten och ett larm stod på i alla butiker som skrek ut KOD TUSEN GÄLLER i parti och minut med ca en halv sekunds intervaller. Vi bestämde oss för att vara precis så roliga som bara vi kan vara och frågade expiditerna i varje butik lite ursäktande om dom möjligtvis hade någon aning om vilken kod som gällde nu. I en av de lite dyrare märkesbutikerna existerade uppenbarligen varken humor eller ironi i någon form och en vänlig ung man förklarade för oss i ungefär fem minuter att det var kod tusen som gällde samtidigt som larmet larmade på KOD TUSEN på högsta nivå i bakgrunden.

Sist men inte minst förärade vi ett av våra trogna fans ett hembesök med fika. Ja, vi kan göra sådant på begäran om man ser till att ha kolakakor hemma eller att man har bakat kanelbullar. Det var mycket trevligt och vi snackade lite skit om mammagrupper samt bestämde oss för att göra oss av med en sjal eftersom paret i fråga väntade trampet av små tassar (äckligt, jag vet - men så var det). Lite stinnare av kaffe och kaka och pizza är Patrik nu på väg för att handla kvällsmaten - man måste ju äta! Och jag ska vakta Patriks barn, ovärdigt.

//Anna, mätt

Vi åkte till ett outletområde för att handla billigare. Vi köpte ingenting idag, tänkte spara det tills imorgon. Men vi vet ju att spendera pengar ändå så vi tog oss en p-bot på 300 spänn för att slippa känna att vi sparat pengar. //Anna, utan skor och klänning

Nu väntar vi på snön hos syrran i storstan. Eftersom vi inte bytte till vinterdäck innan vi åkte hit så kanske vi helt enkelt får vänta här tills våren. Som min syster så rart påminnde oss om, - det är ju inte så att ni har något jobb att gå till på måndag, haha. (Det hat inte hon heller btw).

Anna har gått igenom gamla barnkläder och vi kommer att åka hem med 9000 blöjor och 100020 nya kläder. Dagen kommer förhoppningsvis att resultera i att vi har skaffat en klänning åt Anna att ha på den där festen som vi skall på i november, annars blir det mest chillning idag./ Patrik återkommer snart 

Nu är vi i Uppsala och har gått stora kulturvandringsturen på stan. Vi hann även med en latte med Isas moster på stans lattemammacafe. Om vi utökade vårt kunskapsförråd i Kungsör så var det värre med den saken här. Mammorna har mest dissat mammagrupper, detta gjorde dem i gruppform. Jag vet inte om jag vågar berätta det motsägelsefulla i det hela, kanske väntar jag till jag är ensam, helt ensam. De kom fram till att alla märken på olika banvagnar är hysteriskt och vagnpäron är galna. Sen provade de 9 olika sjalar, alla i olika märken och färger. Konsekvensen har inte nått hit ännu, även detta håller jag för mig själv. Tur att Internet är ett slutet forum. Klockan 1700 beger vi oss till Märsta för kaffe och okänt antal fikabröd. Vi skall då besöka en kattfarm. Efter detta allergiprov skall vi bege oss till hundfarmen i Sollentuna, där skall vi förhoppningsvis sova./Patrik, återkommer.

Första anhalt avverkad. Och en massa vedkapning samt skottkärrekörning samt pommes pinnes hämtning blev det. Isa fick lite kvalitétstid med farmor och hunden och jag fick en wiskeypinne och en irish. Kunde knappt bli bättre. Gårdagskvällen gick i fia med knuffs tecken och mästare som man är vann jag två av tre gånger. Svärmor hotade med att slå mig på käften så en omgång höll jag låg profil och förlorade stort istället. Man vill ju inte komma i onåd! Kvällen bjöd på flertalet visdomar såsom att om du är tjock och ful som en gris så kan du ändå vara snäll, om man själv äger fia spelet så får man ta några extra steg utöver det som tärningen visar och slutligen: om man frågar huruvida sängen är stabil nog att sova i så är ett fullt godtagbart svar: "jag har en egen ficklampa". Nu är vi åter i bilen, lite mer fullpackade med blöjor än när vi anlände till kungsör, på väg till uppsala för kussehäng. Barnet sover efter två verser kaninsång, patrik kör och jag masserar mig själv efter det slitsamma vedstaplandet. Gött mos helt enkelt. //Anna, fiamaster

Så. Då har vi varit på babymassage. Det gick ut på att krama, massera och vara lika taktil som vi vanligtvis är. Skillnaden var att det kostade 100 spänn och att vi använde massageolja. Isa tyckte det var kul och det var väl huvudsaken. Jag och Patrik är väl rätt överens om att vi inte behöver gå dit mer. Så är det ett avslutat kapitel. Beslutet för min del var ganska tydligt när jag började fundera på varför jag egentligen satt och fånlog åt ett annat pars bebis och sa att den var så söt så söt när jag egentligen tänkte att gud vad min dotter är mycket sötare än er bebis. Jag tror att dom tänkte ungefär likadant tillbaks trots att dom hade fel och jag hade rätt. Nu kan jag faktiskt tycka att andra bebisar är rätt söta men då handlar det åter om att man har en etablerad relation i någon form. Inte en random babymassagedeltagare. Så vi åker istället mot söta kusiner och farmödrar way out west. Första anhalt kungsör där det skall huggas ved för glatta livet. Barnet blev trött av massagen och sover och Patrik har fått sin 7-11 bulle så allt är frid och fröjd. /Anna, mobil

I Aftonbladet har de varje dag små undersökningar, oftast med två svarslternativ. Idag har de tangerat sina tidigare rekord i vad som är puckat. Dagens fråga är nämligen, - skulle du vilja ett ditt hus värms upp med döda kaniner?

Jaa så står det faktiskt, och självklart vill jag ju det. Heller än döda kattungar, dem är ju ännu sötare./Patrik, rådvill.

Att vi är som vi är går inte att göra så mycket åt. Att vi anser oss vara bäst och klokast i världen och lite mer intelligenta än alla andra (liksom ca nittiotre procent av befolkningen tycker om sig själva) är tyvärr också hyfsat oföränderligt. Däremot tror vi oss ha lite koll på att vår verklighetsuppfattning inte är densamma som andras och att andras åsikter är minst lika mycket värda för just dom andra som våra är för oss. Vi tycker oss ha koll på att saker som är oviktiga för oss kan vara superviktiga för andra osv osv.

Igår kom Patrik hem efter att ha sett en kvinna med sin tonårsson ståendes utanför Dressmann och titta in i butiken. Hon gick på om hur bra det skulle vara om dom köpte killens jeans därinne, istället för på den där dyra butiken med dom där märkesjeansen, för då hade dom ju även råd med en jacka från den lite billigare butiken. Vilken deal!
Grabben skruvade på sig och ville märkbart inte såra sin morsa samtidigt som han så gärna, så gärna hellre ville ha dom dyra märkesjeansen istället för Dressmannjeans och Dressmannjacka.

Jag, som jobbar på företaget i fråga, snackar inte skit om deras kläder. Det är riktigt bra och shysstakläder för dom SOM VILL HA DOM! Liksom Gina, H&M, Lindex och KappAhl har fina och shyssta kläder FÖR DOM SOM VILL HA DOM!

Men pretty please.... Låt oss för fanken slippa bli såna som, när vi storhandlar på ICA Maxi, säger till varandra:
-Titta. Där är ett par blåjeans som ser minst lika snygga ut som dom Isa ville ha. Fast här kostar dom bara hundra kronor och dom hon tittade på kostade ju flera tusen.
Då är det lika bra att ge fan. Har man inte råd så skiter man i att handla eller så kan ungen själv välja ett alternativ.

Vi har mandat att välja massor med alternativ nu när hon fortfarande inte bryr sig och vi kan alltid försöka påverka ungen så hon tänker lite som vi. Men hon är fortfarande en helt egen person med egna känslor och åsikter.

Jag spar på känslan av hur vå grannar lånade ut sin kanin till mig efter att min älskade enöra (en kanin med ett öra, ja. Vad skulle ni döpt den till då??) käkats upp av räven. Som en liten tröst eller avledningsmanöver eller nåt. Nä, fy fan.

//Anna, rädd.

Hjälpte en tjej som fick ett EP- anfall här idag. Det hela avlöpte bra för hennes del och jag var mest där och lugnade mamman. Nyss fick jag ett samtal på tjänstetelefonen, det var någon som frågade om det var Patrik han pratade med. Det var det ju, då sa han att hans lillasyster hade fått ett EP- anfall där tidigare och att jag tydligen hade varit behjälplig på ett föredömlig sätt. Kul med beröm för det händer oss vakter ALDRIG.

Sen kom förklaringen, det var en kollega som ringde, det var hans syster. Då var det inte lika fint längre kan jag tycka. Inte för att gärningen i sig var mindre värd utan för att han som vakt också vet att vi ALDRIG för beröm. Fan/Patrik, snart hemgång.

Då jag i ett mycket svagt ögonblick bestämde mig, i sann behavouristisk anda, för att försöka lära min kära dotter att inte slita sönder sina matbehållare under en amningssession, hamnade jag fast i soffan eftersom jag trevligt nog råkade skrämma all vett och sans ur flickebarnet. Så nu sitter jag här och mobilbloggar och känner mig som den uslaste föräldern i världen samtidigt som konstiga spörsmål dyker upp i huvudet. Varför får Rickard Sjöberg en massa programledarjobb när han är så töntig att man skäms? Varför kan t9 funktionen på telefonen stava till spörsmål men inte till blogg? Var köper man alternativa festklänningar till roliga partyn man är bjuden till? Och varför i hela fridens namn får små barn tänder så tidigt om det nu biologiskt är tänkt att man ska amma länge? Och om det finns en poäng, hur får man ungen att inte slå igen käkarna och tugga? /Anna, har det för tillfället smärtsamt på flera vis

Samhällsinformation:
Den nya chockladen ifrån Marabo smakar rövligg. Den där valnöt och någonting, ta denna varning på allvar så ni inte slänger bort 14 spänn och låter chockladen ruttan bort i kylen.

Språklektion 124:
I värmland säger man inte "dora" om förnsteruta. Faktum är att man inte gör det i Stockholm heller, längre. Men man vet vad det är iaf, förutsatt att man är över 25 bast. En värmlänning, vi kan kalla henne "Anna" skulle förmodligen bara tycka att du var töntig och gjore dig till om du skulle använd utrycket i en mening, tex: Har du pangat den där doran?

Random Anna info:
Anna kan snacka Stockholmska, hon gör det med bravur och låter som inte en men två söderbönor när hon sätter igång. Så till alla er vi skall träffa här under veckan och helgen, hetsa henne lite så får ni höra. Hon har lärt sig tugget i gamla pilsnerfilmer och det är störtskönt.

/Patrik, snart till jobbet.

OM jag nu hade det där jobbet som gav precis lagom med pengar och som var så där roligt så att det inte kändes som ett jobb utan mer som en fristad ifrån en elak fru. Vad skulle jag då klaga på? Hur skulle mina demoner se ut då? Vilka OM hade jag då strävat efter att få svar på?

OM min fru hade kläder som hon tyckte passa och var snygga, lagom varma inför vintern och så där perfekt matchade, vad skulle hon klaga på? Hon hävdar att kroppen alltid är ett bra objekt att gnälla över, men ni som har sett mig vet ju att jag inte kan gnälla över min kropp. Så är det min undermedvetna strävan att inte få ett jobb? Är det mitt mål här i livet att ha något att gnälla över? Så många frågor, så få svar.

Nu stundar lunch hos mormor./Patrik, i funderingarnas förlorade land.

Fantastiskt. Jag har nu sprungit in i två gamla klasskamrater från min universitetskarriär för fem-sex år sedan och båda är relativt nyblivna mammor. Vi har en enmånaders och en tvåmånaders och så har jag Isa då. Dessa två personer är människor jag ibland ägnat en flyktig tanke, saknat litegrann och när vi flyttat tillbaks har jag undrat nångång vad dom har för sig nuförtiden. Morsor alltså.

Jag var initiativrik nog att snika till mig deras telefonnummer och fikastunder och promenader är utlovade. Båda tjejerna föreföll riktigt avundsjuka när jag berättade om min mammagrupp och dom var besvikna eftersom deras grupper är nedlagda för att barnmorskorna behövs som vaccineringspersonal i höst. Dom vill gärna höra om babymassage och barnjämförelser och förstår sig inte alls på min mening då jag säger att jag inte är helt intresserad av att fortsätta gå till mammagruppen. Att tota ihop människor och få dom att umgås enkom för att man är förälder till ett mindre barn är för mig lite konstigtr, jag kräver liksom lite mer. Som att man tycker om varandra som personer eller är intresserade av samma saker. Jag vet inte... Typ som gamla universitetskompisar?

Så nu ska jag ta dom med storm och starta min egna mammagrupp där människor jag tycker om att umgås med är välkomna. Diskriminerande? Det kan ni ge er fan på. Det är min unge och min mammaledighet och min mammagrupp och här bestämmer jag. På det viset vinner nog alla i slutänden.

//Anna, egenmammagruppare

Först noten to selfen:

Innan måndag morgon skall jag ha sökt minst 10 jobb.


Sen Carpe Diem:

Stod på bolaget och bevittnade deras första törstiga kunder betala för sig. Det var två alkisar som hade gjort sitt dagliga inköp. Den ena köpte 6st 33:or öl av oklar sort och den andre 4st 7,2:or (jag antar att det var för smakens skull). Det slog mig då att dessa är de utmärkta representanterna för Carpe Diem- tänket. Idag har de klarat sitt mål, idag blir de yrsliga och inga andra problem kommer att få de ur balans. Fyllan är räddad och därmed har de säkrat dagens berusning. Morgondagen är långt borta och pengarna för den ölen är morgondagens problem. En företagsledare eller en högt uppsatt politiker måste väl ändå befinna sig i andra sidan av snöret, långsiktighet och planering. Men det är klat, vem vill leva så?/Patrik, borde skriva rapport ist.  

Sista två veckorna har jag vid flertalet gånger hamnat i disskussioner som har handlat om min arbetslöshet (nu är jag ju inte fullkommligt arbetslös men att snurra batong i K- town räknas inte). Det hela följer ett bestämt mönster som jag här och nu vill försöka slå ihjäl och vända runt till någon positivt, allt i sann Kaj Polack anda. 

Först kommer frågan hur det går med jobbsökandet. Jag svarar att jag för tillfälligt har gett upp (det går i vågor och just nu är det inge kul) men att jag någongång kommer att få ett jobb, det vet jag. Jag brukar här också nämna att de gärna får hålla öronen öppna för eventuella möjliga öppningar på deras jobb. Då blir jag oftast instruerad i hur den optimala CV:n ser ut eller att man skall skicka spontanansökningar. Alternativt så berättar de om när de gick runt på stan med en knippe CV och delade ut dessa till allt och alla. Att ringa upp ett företag spontant lär ju vara det bästa och så vidare...När man kommer hit i diskussionen så handlar det bara om den andre personen, jag är degragerad till en inkörsport för dennes berättelser om den egna förträffligheten. Hur det skall hjälpa mig att få ett jobb vet jag inte, inte heller lyssnade personen på mig då jag i början bad denne aktivera sitt nätverk. För de som undrar så stjälper sådana diskussioner en jobbsökartrött person mer än hjälpr, om sedan tanken är god eller inte har föga med resultatet att göra.

So pretty please, whit suger on top. Lyssna och gör det ni kan av det jag ber om eller låt det bero, vilket som funkar för mig./Patrik, på jobbet.

Ett svårt fall av taskig tajming:

I Pravda av idag kan man läsa att några bråkstakar i England fick på fyllan för sig att knacka ner två transor. Trist värre för bråkstakarna att transorna var två kampsportsproffs som var på sven6A. Historien slutar med att de tre bråkstakarna blir upplockade av polisen, de är dock något vimmelkantiga efter omgången de har fått. 

Norrland home of the frisinnade/ när du vill var dig själv:

I Kina går ett rykte att det i en norrländsk stad bor 25000 lesbiska skogshuggare. Detta är således en fristad som vaktas av amazoner och män tillåts inte inträda. Vad roligare är att det finns idioter som hävdar att det verkligen finns en sådan stad. Att regeringen inte känner till dess exixtens eller att den inte syns ifrån luften eller att skogshuggarna bor mitt i en fredad nationalpark är det ingen av sanningsägarna tar i beräkning. Roligt är det iaf och fanns det en sådan stad så skulle den iaf inte ligga i norrland där konservatism är en dygd./Patrik on the job 

Då någon som har vunnit en slant skulle lösa in lotten hos det lokala ombudet så låg den inte i fickan. Mmm, den måste ha tappats i bilen då vi beundrade den för ett tag sen, gick tankarna. Vi gick i snålblåsten tillbaka mot bilen och på marken bland alla snåla pensionärer så låg den. Phuuuuuu lite av en triller./Patrik, inte rädd längre.

Isa tog med sig päronen och styrde kosan till farmor. Där skulle det lekas med hunden och drickas mjölk.



Sen kom hon ju på att hon saknar körkort och DÅ först försökte hon charma oss så vi inte skulle skälla på henne. Vi smalt som glass i ugnen.



När vi kom fram var det matdags. Isa käkade tomat med ett uns av förvåning.



Anna fick en spetsad kaffe och fortsatte att skämma ut sig då hon sket septiltanken full så det inte gick och spola. Som tur var så kunde de komma och tömma tanken senare på dagen. Ingen skada skedd.



Isa fick också dricka, detta är tydligen ett måste då man har Fia med knuff- kväll. Vi slapp alltså inte undan det obligatoriska spelandet./Patrik, hemma.

Nu drar vi ut på vägarna igen, och eftersom Anna surfar gratis ifrån sin telefon så kommer vi givetvis att blogga frenetiskt. Vi skall till farmor för att hugga ved och bära tumlare (inte valen, det vore konstigt). Först skall vi göra ett litet PITT-stop i centrum för att hämta ut våra ringar. Stackars oss vi har väntat alldeles för länge.

Vår kärleksfrukt har hållt oss vakna lite mer än halva natten. Vi chansar stort och säger att det är för att 1: Hon vill jävlas. 2: Hon har ont i magen för att hon har tömmt tuttarna och glömt att bajsa. 3: Hon envisas med att hosta sig igenom natten. 4: Hon försöker helt enkelt driva oss i en för tidig grav för att få tillgång till våra pengar. 

/Patrik, flyr stan

Min fru liggar och muspruttar mot mig!! Hon säger - fan vad jag är slapp, förr var det annat ljud i skällan minsann! Hon muspruttar i tre olika toner, som ett jävla 50 -tals band. Vad ska jag göra med det här?/Patrik, undrande...

Minns ni inlägget om norrlandsvisiten där Patrik fick visa legitimation på systembolaget i Lycksele? Han har inte låtit mig glömma den incidenten åtminstone (ja, jag kallar det incident - jag har befogade skäl). Ikväll ringer han från bilen, på väg hem från ICA. Betänk här att han är hemma om fem minuter men orkar bara inte hålla sig tills dess. Han berättar i ett rus av upphetsning, jag aldrig lyckas orsaka ens när jag försöker, hur en femårig tös på affären storögt tittat på honom och sedan vänt sig till sin mamma och sagt;
-Titta mamma, där går en pojke.
Varvid pappan i familjen vänt sig till Patrik och sagt att hon brukar kalla män för farbröder och inte pojkar.

Jag hade kunnat låta honom få den här egoboosten om det inte vore för det där bröllopet vi var på i vintras, då en skolkamrat till Patrik (som är väl medveten om hans ålder) frågade mig om jag och Patrik var lika gamla.

Jag hade varit stolt och skrutit om att jag har en kille som ser ung ut (när han är lastgammal) om det inte vore för alla barn som kallar mig tant.

Jag hade kunnat unna honom att känna sig ung och färsk om jag också hade fått visa leg på bolaget. Det fick jag inte ens när jag var nyfyllda 20. Jag har för fan inte ens fått visa leg när jag gått på krogen vid 15 års ålder.

Det här är inte bra helt enkelt... Inte alls bra...

//Anna, seriöst avundsjuk och bitter.

Då begav vi oss till stan för att köpa en ny telefon till min lilla slarver till fru då. Men först svängde vi förbi IKEA då det var där vi hade den sist. Efter en snabb koll i deras lost and found så konstaterade vi att den var mer lost än found. Väl på telia så förklarade vi dilemmat och märkligt nog så var de villiga att sälja en ny telefon till Anna, trots att hon är så slarvig. Hon fick en jättefin SonyEricsson av oklar modell. Sen var det bara att bege sig hem för amningsmaraton (eftersom Anna skall svika oss och dra till skolan snart), när vi parkerar så ser den uppmärksamme pappan i familjen att det ligger en mobiltelefon på parkeringsplatsen??!! Hör och häpna. Vad roligare är så fungerar den fortfarande (förutom att sim- kortet är spärrat) trots att den har legat ute i regnet och blivit överkörd.

Kontentan är att w610i är av fantastisk kvalité och Lyckligaparet rekomenderar den med förbehåll att man skall veta under vilken bil man lägger den./Patrik snart barnvakt.

Vi ska på sin höjd ha en get, eller en hund när vi köper hus någon gång i framtiden. Men i USA får man ha lite "tuffare" djur. Där kan man ha licens på att ha allt ifrån apor till elefanter. Läste i Prevda att en ägare av en svartbjörn hade dödats nu i veckan då hon hade gått in i buren. Som alltid så slutar det sällan bra för djuret heller, den sköts av en granne, den sköts för att den hade varit björn.

En liknande händelse redovisades också i artikeln. En man hade förra året dödats av sin liger (hälften lejon/tiger) på 450 kg. Min tanke är alltid när jag ser människor som håller sig med stora rovdjur att det mer är en fråga om när än om om. Därför skulle jag aldrig simma med hajar, klappa tigrar (sorry syrran jag tycker det är korkat) eller gå in till min ätandes liger. Det som sätter oss högst på näringskedjan är inte våra tänder, det är vår hjärna, vår förmåga att undvika situationer där vi är lite för nära stora djur som med en nysning kan ha ihjäl oss. Så när vi kopplar ur hjärnan så har vi automatiskt gjort oss till föda eller leksaker för dessa djur. Det finns faktiskt kramdjur med batterier som är minst lika söta./Patrik, tycker inte om för stora elelr för små djur.

Är det någon som har en telefon till övers?? Annas har blivit stulen av ondsinta dvärgar, eller det är iaf vår slutsats då vi inte hittar den. Hur som helst så vill hon gärna ha en telefon med en bra kamera och bra stand by tid, så har ni någon sådan så är det bra.

Annars har dagen bjudit på en IKEA tur för lampköp (jaa snart har vi ljus i hela lägenheten), mormorfika samt en tur till landet där det tittades på en festlokal :-0. Vi har nämligen några vänner som funderar på att gifta sig (går ni på det här fortfarande?). Hur som, det var fint och så.

Btw Annas tur till barnmorskan för efterkoll igår har reviderat landstingets arbetsätt under förlossningarna hädanefter. Anna påtalade nämligen för BM då hon undrade vad som skulle kunna förbättras att de BORDE under utdrivningsskedet iaf omnämna slidan för slida och inte rumpa då det kan skapa förvirring i detta skarpa läge. Så alla ni som skall föda på Karlstads BB hädanefter bör visa lite tacksamhet./Patrik, mobilletare.

Efter fredagsmys- låten och två vändor med Idas sommarvisa så vart huvudet och ögonlocken för tunga. Då är det tur att mammas bröst finns till hands.

Vi försöker även komma på hur man videobloggar utan att behöva lägga upp klippen på youtube. Vi har ett fint klipp som ligger och väntar. Fortsättning följer./Patrik, har lite kul.

Det här är en av Sveriges mest lästa bloggerska. På det här videoinlägget har hon fått en massa kommentarer i stil med:

*sluta lägga in engelska meningar när du pratar, så fjortis

*HAHA du äger alla bloggar. You are the one and only.

*du är stört skön!

--------------------------------

Nu tycker ni kanske att jag är hård som sågar en sextonårig tjej som bloggar. Ni tänker att hon säkert har en massa vettiga inlägg som uppmärksammar tonårsproblem av idag. Hon belyser säkert tonåringens vardag med inlägg om svåra och viktiga saker som anorexi. Hon filosoferar på en mycket djup nivå om livets alla orätter och hon debatterar på hög nivå om samhället runtomkring. Hon får läsaren att tänka helt enkelt.

Och axplocket av kommentarer var väl lite vinklat? Hon skapar säkert stor debatt i läsarkretsen och relevanta spörsmål och tankegångar dryftas på hennes bloggsida.

Eller så inte.....

Men någonting toppen gör hon ju. Tjänar pengar på det gör hon också. Och intresse väcker hon onekligen. Hon snittar kanske runt 50 kommentarer på varje inlägg och hon har tiotusentals läsare varje dag. Det är det här som är bloggsverige idag. Vi har uppenbarligen missat något. Eftersom vi sällan får kommentarer och ligger en rätt bra bit från ens tusen läsare om dagen.

//Anna, funderar på bloggfenomenet idag.

Min dag i klockslag:
05:54 Börjar jobba
14:45 Slutar jobba.
15:15 Hämtar fru å barn på vårdcentralen.
15:45 Börjar på föreläsning.
18:30 Slutar föreläsning.
18:45 Hemma och käkar middag.
19:00 Åker till Maria å Hendrik för kaffe.
20:40 Kommer hem med övertrött = skrikig bebis.
21:00 Ska kolla in tant Anka.

Var på föreläsning idag, föreäsaren började med att visa på stor okunskap i typ det mesta. Eftersom jag är ett barn och bara måste bita när någon blottar strupen så ombad hon mig på rasten (som jag spenderade med att ifrågasätta henne) att senare dra stolparna i den industriella revolutionen för klassen. Jag tackade nej till detta då jag anser att jag inte vet tillräckligt i ämnet för att göra så. Hon ansåg uppenbarligen att hon hade kunskap att göra det trots att i hennes värld så började industrialiseringen på 1910- talet. Jag blir så trött! Vilket bevisar att man alltid skall ifrågasätta om man känner att något är fel, oaktat varifrån informationen kommer./Patrik, lite bätte.

Gruppledaren för Töcksfors ringde nyss och frågade om jag ville jobba där i morgon! : (kolon) hahaha, - NEJ tack. Nu kommer en infantil presentation på saker jag hellre gör:

- Får pungen avbiten av en same.
- Avkalkar bihålen med kaustiksoda.
- Parkerar bilen på en järnvägsöveregång då bommarna har gått ner.
- Delar spruta med samtliga på plattan.
- Åker tillbaks till -86 och köper Fermenta- aktier.
- Blir intim med en manlig isbjörn.
- Hamnar i underläge när backningen är 40 minuter ifrån mig. Nej, vänta, det var ju i Töcksfors det ja.

Kort sagt, det är mycket andra onda saker jag gör innan jag åker dit igen. Men jag nöjde mig med att tack nej och hänvisa till skolan./Patrik, lever det goda livet i Bergvik.

Jättemycket sol ute och förmodligen riktigt höstkallt. En dott som hostar och fräser och jag själv har ont i magen och ska snart bege mig på efterkontroll. Jag har en grå massa av sörja i huvudet och kan helt enkelt inte tänka klart. Jag skulle behöva lite större intellektuell stimulans än bebisjoller och daytime-tv. Promenader och träning ger förmodligen snarare förhöjd risk för hjärtmuskelinflammation än vad det gör nytta för tillfället, annars brukar det vara min såta räddning i såna här svackor. I slutet av nästa vecka drar vi åtminstone en repa till storstan igen (och hoppas på bättre tur än sist) och i början av November skall det festas loss i Linköping. Man får sätta små delmål med roligheter för att harva sig igenom trista höstdagar. Det är inte fullt så deppigt som det låter, mest läge kolasnöre, dvs lite fadd smak och inte så upplyftande och trots att man tuggar och tuggar tar det jävligt lång tid innan det tar slut.

//Anna, strax på språng

Igår åt vi bullar hos svärmor, Anna och Isa åkte före för att ge mig lite pluggfrid. Istället för att plugga skruvade jag ihop en bokhylla och satte upp en lampa. Om sanningen ska fram så pluggade jag också, men inte så mycket. Idag jobbar jag, första gången på 1,5 månad. Jag känner mig som Anna Anka i sängen, billig och lite smutsig.

Är deppig igen, eller fortfarande kanske man skulle kunna säga. Upplever det som att man aldrig kommer att komma upp en nivå här i livet. Ska alltid harva och vända kronor, tröstlöst. Behöver en nytändning i jobbsökandet samt ekonomiskt andrum. Situationen är ohållbar då jag inte förmår mig att gå i uniform och skämma ut mig längre, inte heller blir man rik på att ta studielån. Ska försöka hålla mig ifrån skolan nästa termin, skolan OCH vakteriet. Ska bli intressant att se hur det går med den saken. Tur att man har en rik fru!/Patrik, inte fullt så filosofisk som det låter.

Kommenterade en barndomsväns status på Facebook. För er läsare som inte är invigda i Facebook så är en snabbförklaring att man alltså kan berätta för sina vänner vad man i stunden håller på med och vännerna kan i sin tur kommentera detta om dom vill. Hon är (och har alltid varit) otroligt produktiv och ambitiös i allt hon företagit sig. Nu, som nybliven tvåbarnsmamma, hade hon skrivit en lång lista på saker hon pysslat med idag; lagat mat, tränat osv. och så undrade hon vad hon skulle ta sig till härnäst. Jag kommenterade detta på ungefärligt följande sätt: "Fortsätt skryt om din produktivitet på nätet så att vi andra dödliga får skämmas". Hon svarade att hon ju inte har en egen blogg att skryta på så då är facebook rätta forumet. Touché!

Nu var detta med glimten i ögat och det här är en mysig tjej som inte menar något illa men är det inte ofta så för småbarnsmammor framförallt, att antingen är man jävligt produktiv och duktig och orkar städa, laga mat, träna och aktivera sig och dessutom är man snygg och fräsch. Eller så orkar man ingenting, lagar ingen mat, har ett skitigt hem och är allmänt sunkig och trist. Och det finurliga är att ingetdera är korrekt och accepterat bland de andra mammorna. Är man "för duktig" (som min barndomskompis) får man stickiga kommentarer om det (som den jag gav henne) och blir lite sedd ner på som en som skall "tyckas va...". Är man å andra sidan den andra varianten är man lite lat och dålig och har inte tagit sig samman eller så blir det offermentaliteten som tar över och man blir sedd, inte enbart av andra utan det blir som en självuppfyllande profetia, som ett offer. Stackars...

Hur man än vrider tycks man inte kunna vinna. För befinner man sig, som de allra flesta, i gråzonen, är man bara en snusförnuftig svensson som tycker att allt är okej och inte har tagit ställning eller bara blandas in i mängden och enbart därför är man en jobbig jävel som sticker ut. Och vem vill vara det?

Ja, jag raljerar, och ja, jag har inte riktigt tänkt igenom resonemanget men det är mest för att jag, idag, tillhör kategorin småbarnsmammor som inte tänker så mycket för tillfället, som inte orkar baka egna bullar så hon låter sin mamma göra det och som inte har lust att laga mat eller städa så det får sambon fixa. Så är det.

//Anna, kvällsproducerar mentalt skräp.

På forumet "familjeliv" snackas det idag om ifa man ens chef har rätt att ringa in dig då du är sjukskriven och hemma med läkarintyg. På andra sidan av världen, nämligen i vaktvärlden finns det även stora funderingar. Detta framgår om man tittar in på "vaktare.nu". Där snackas det om varför Leif GW i senaste Efterlyst inte kunde svara på varför polises insatsstyrka bär sk bonnie hattar. Som ni förstår så är det här både exempel på folk som inte borde ha tillgång till datorer. Själv vill jag ha svar på de stora frågorna, och jag vet inte ens vilka de är?  

PS: Borde jag ge er svaren på frågorna ovan btw eller är de som jag tror självklara för alla med iq över 32??/Patrik, ska väl plugga vidare nu då.

Hur funkar det där med Facebook? Jag hade 140 vänner häromdagen, sen i går när jag loggade in så hade jag 141. Jag har mig vetligen inte lagt till någon eller godkänt nägån förfrågan, inte heller kan jag se i min lista vem som har tillkommit. Finns det något sätt för mig att kolla det här eller är jag lost in syberspace?

Jag har som strävan att överträffa min dryga fru i vännerantal på FB också, hon har 340 någonting (mest för att hon har addat alla hon har legat med tror jag) så jag har en bit kvar att vandra. Det är trots allt en tävling, precis som det var med antal telefonnummer i mobilen någongång på 90- talet. Så var inte blyga, adda mig och har ni redan gjort det, skapa en ny användare och adda mig igen. /Patrik, borde verkligen börja plugga.

Så här tröttsamt är det att vara på cafe med pappa och mamma. Verkar otroligt skönt att kunna somna var som helst, nästan som man vore på fyllan. Skillnaden är att när man sover för att man är liten och inte full så är det ingen som skäms för en.

Nu försöker vi igen då, Anna och isa skall till mormor och jag skall plugga. Så måste det bli om jag inte skall få skägget avslitet av min elaka spanskalärarinna på tisdag. I morgon (usch) jobbar jag./Patrik, slå ihjäl den här plugg tiden också.

Eftersom småfolk ändå inte ska vända sig till vårdcentralen med sina sjukomshistorier, utan barnakuten, tyckte vi att det var ett roligt sätt att spendera Lördagseftermiddagen på. Vi åkte alltså in med vår hostande bebis och var förberedda på en massa gråt och obehag (sjukhus är aldrig skoj). Men det är bättre att ta tjuren vid hornen tänkte vi. Jag fick otäcka vibbar av föregående veckors rännande i sjuk miljö och mindes hur trist och sjuk jag var på akutens och vårdcentralens britsar.


Vår dotter däremot ansåg att det var såhär roligt att få åka in till sjukhuset! Och när sköterskan skulle ta den otäcka tempen förvarnade hon oss om att barn brukar tycka det är jätteobehagligt och trist. Isa skrattade sig igenom tempmätningen, flinade upp sig för farbror doktorn och smågosade sig igenom undersökningen. Inte en enda hostning kunde hon förmå sig till heller. Som tur var tog farbror doktorn oss på allvar ändå och vi blev hemskickade med lite goda råd och ordinationen självläkning. Skamset konstaterade vi själva att hon nog mest led av syndromet oroliga förstagångsföräldrar. Nåväl, vi är så gott som friska snart, hela familjen. Då blir det kanske lite bättre bloggat också.

//Anna, hoppas på tidig kväll ikväll.

Här är det höststorm de lux. Själv ska jag plugga och Isa tar med sig Anna till mormor för lite lördagsmys. Isa har börjat hosta mer och mer de sista dagarna. Det vore ju skitfånigt om hon har fått mykoplasma så hon i sin tur kan smitta oss igen. Har det inte gått över på måndag så får vi väl ringa vårdcentralen. Vi tror inte att hon har någon feber, vi vågar nämligen inte offra vår fintermometer, den skall ju på det där fula stället.

Det skulle tydligen komma snö i norra värmland i dag. Galet, hur är det i resten av landet???/Patrik, längtar inte ihjäl mig efter snön.

Patrik ligger bredvid mig när jag sitter och kollar nätet. Han säger plötsligt (och lite snopet):

-Gumman, mitt venusberg är köttigt.

//Anna, ska ta det här med anatomi en annan gång.

Nyheterna rapporterar om hur de tio största ICA-butikerna i Sverige gör sig miljoner och åter miljoner i vinst för tillfället. De anställda och deras fack rasar. Detta för att butikernas stora vinster inte märks av i deras plånböcker. De får samma avtalsenliga lönehöjning som vanligt (alltså inte alltför mycket) och inte ett öre mer.

Jag förstår hur dom tänker. Lite jävligt att jobba och slita för skitlöner när man vet att företaget man jobbar för går med storvinst efter storvinst. MEN.......

Hur ser det ut om vi vänder på resonemanget? Är de anställda villiga att gå med på lönesäkningar om ICA-butiken de jobbar i skulle backa ett år? De anställda har LAS och fackförbundet till hjälp om något går orätt till i nedskärningar vid dåliga tider, då ska de skyddas. Men det blir liv i luckan så fort en egenföretagare cashar in stålars på löpande band och endast följer sina anställningsavtal och inte mer.

De stora ICA-handlarna är privatpersoner som riskerat och investerat en hel del i sina affärer och är smarta nog att teckna bra anställningsavtal med sina anställda. Deras anställda riskerar sina jobb om de missköter sig efter avtalet. Ägarna riskerar hela sin investering. Varför ska de måsta dela med sig av sina storvinster när dom själva kämpat, investerat och riskerat sina besparingar just för att det förhoppningsvis ska gå jävligt bra?

Nu är jag inte helt insatt och har som vanligt inte alla fakta på bordet men nog tycker jag att det är lite bittert och väl avundsjukt och ensidigt att resonera på det där viset. "Går det bra för min chef så får han minsann dela med sig av kakan men om det går dåligt så är det minsann inte mitt fel och jag ska inte behöva drabbas."

Skärpning. Eller varför inte starta en egen ICA Maxi?

//Anna, tyvärr utan ICA-butik.

Förlåt mig men jag skall göra som Magnus Betner och dra växlar på självklara frågor. Det verkar vara ett lätt sätt att få medvind. 

Rush Limbaugh är namnet på en konservativ radiopratare i USA. Han är republikan och hatar då givetvis Obama och allt denne står för. Det farliga är att han har folk med sig, folk som tror sig stå bakom sin messias. Han anser att Obama hälsoplan för USA är kistspiken i ekonomin för den fria världen. Vidare menar han att de socialistiska utspelet som Obama nu tar sig för kommer att göra USA till kommunistiskt. Det bästa sättet för regeringen att styra sitt folk är att kontrollera deras tillgång på sjukvård, säger han. Här kommer den individuella friheten som har gjort USA så stort att ta slut.

Att resonemanget haltar på så många ställen gör mig frustrerad då man aldrig kommer att få chansen att fråga honom och hans gelikar hur de tänker. Vad grundar de sitt resonemang på? Han menade att det som Bush gjorde bra var att han skyddade befolkningen. Mina teman som jag skulle vilja sitta och prata med Rush är:

- Hur kan du anse att Bush inte undergrävde den individuella friheten mer än vad Obama kommer att göra i och med sin hälsoplan? Att Bush i förvirringen efter 9/11 klubbade igenom "The PATRIOT act" som i stort tillåter myndigheterna att gå hur långt som helst i sitt integritetskränkande så länge målet är att stävja terrorism är inget som näms?
- Du menar att det bästa sättet för att kontrollera befolkningen och göra frihetskränkande åtgärder är att kontrollera sjukvården. Finns det något belägg för det uttalandet? Det finns länder där de har fri sjukvård som inte är kommunistiska och där invånarna har sin frihet. Är det bara båg eller vänsterpropaganda? Och är det nu så, vore det så fel om sjukvården hade lite att styra om i ett land där fetman kostar mer än vad offren för rökning och alkohol gör tillsammans? Kanske finns där ett systematiskt fel att rätta till som skulle göra medborgarna friskare och därigenom ha större frihet.
- Lever ni verkligen i ett fritt land? nu har jag själv inte varit i USA efter 9/11 men vad jag har förstått så är kontrollen av medborgarna omfattande. Detta gäller allt ifrån skyltar på motorvägarna som uppmanar bilister att ringa och ange bilar som de upplever som misstänkta till att beväpnade vakter som godtyckliget genomsöker medborgare på offentliga platser efter en "terroristmall". Låter inte som ett fritt land i mina öron.
- Rush, att via skattemedel finansiera sjukvården och därigenom göra den tillgänglig för ALLA är inte samma sak som kommunism. Jag är ledsen, det gamla monstret faller platt då retoriken är helt felaktig.
- Vidare visar flertalet jämförelser med länder som har allmän sjukvård att det kommer att bli billigare.

Jag är en kapitalistiskt troende individualist, detta till trots så känner jag mig lika långt ifrån Rush som jag gör till Mao./Patrik, borde verkligen plugga ist.

O, vi är så miljömedvetna i Sverige. Det är bra. Jag anser att det är super med miljötänk (även om jag tror att de flesta konsekvensanalyserna är nog så dogmatiska - moder jord rensar väl lite befolkning, går igenom ännu en klimatförändring och de som blev kvar anpassar sig. Men det här är fortfarande en parentes så jag ska avsluta den nu eftersom det inte var den som var det viktiga.). Jag själv är väl normalsvensson. Jag sopsorterar lite lagom, köper lite ekologiskt när jag inte är utfattig, städar med bikarbonat, ättika och citron där jag kan och kör tvättmaskinen på miljöprogrammet. Däremot kör jag tvättmaskinen lite väl ofta kanske, använder inte alltid miljövänliga rengöringsmedel ("BANG! och smutsen är väck! - inte helt miljövänligt men ack så bra) och nån gång händer det att bananskalet åker i samma soppåse som plastpåsen. Och det var just det. Häromdagen köpte jag ekologiska bananer - lite dyra men lite bättre tänkte jag. Men varför envisas butiker med att packa in en massa ekologiska varor (särskilt grönt och frukt) i MASSVIS med plast?? Blir inte det lite som att man inte kan vinna hur man än gör?

Tänker dom kanske såhär att "jag måste plasta in dom här finfina varorna riktigt ordentligt så att alla ser hur fina och bra och miljövänliga och nyttiga dom är."? Trött är vad jag blir.

//Anna Banan, frukostfrustrerad

Därför HATAR jag Carpe Diem:

Jag var typ tonåring och nykär när "Döda poeters sällskap" drog över biograferna. Min dåvarande flickvän var smart och beläst (tyckte både jag och hon då iaf) och hon gillade filmen stort. Den var liksom som inga andra filmer och budskapet att "fånga dagen" var fantastiskt. Tänk att göra det som man vill och det man känner för och att inte fler gör det dagligdags är ju rent märkligt. Men Robin Williams rådde nu bot på de hämmade människornas bakåtsträvan, här skall alla tillfällen tas i akt hädanefter. Lev ut varje dag och få full valuta för pengarna.

Nu sitter jag och tittar på "Lyxfällen" med min fru. Vi noterade lite slött att 93,7% av deltagarna i programmen är Carpe Diem människor. Fattiga förortsproffs som lever på kredit, impulsköper grejjer som de inte har råd och gömmer räkningarna för sig själva. För att det är svårt att leva fullt ut om månadens räkningar tar 120% av lönen. Vad blir då kvar till fånga dagengrejjer? Sen gömmer man de där småkrediterna i ett större lån, ni vet det där lånet som man tar för att det kommer att lösa alla ens problem. Men man löser inte grundproblemet, man fortsätter att försöka fånga dagen och till det krävs pengar, pengar som man inte har. Då kommer nästa lån som man nu har råd med eftersom det där stora lånet har sänkt ens fasta kostnader. Jag vet, jag har själv varit där och anledningen till att jag låter mig raljera över fenomenet är för att jag själv kom fram till att det inte fungerar så. Carpe Diem är bäst på film, som ett tankeexperiment. Men det hör inte hemma i verkligheten där det finns utgifter och inkomster som skall mötas i samma rum. Det hör inte hemma i en värld med en morgondag, för om du bara fångar dagen så kanske det inte blir något över till nästkommande dag.

Carpe Diem tillåter inte långsiktiga planer, för det går emot dess väsen. Ekonomi och verklighet tillåter inte Carpe Diem. Kan inte alla bara fatta det och ändå tycka att världen kan bjuda på både överaskningar och lycka, fast i en mer rationell form./Patrik, skall snart fånga natten.

Eftersom vi, p g a sjukdom, missade när sensommaren bestämde sig för att bli höst var det idag äntligen dags för införskaffandet av lite ljuskällor till lägenheten. Vi har skjutit på detta in i det längsta men nu gick det bara inte längre. Så vardagsrummet fick ett litet lyft med den största lilla lapma som gjorts.



Barnet har ju tröttnat på babyshittern så mormor slog på stort och köpte en alldeles fantastisk stol och Isa. Den har både bälte och krockzon vilket gör den säkrare än våran Volvo./Patrik, nyrustad

Vi har tre rum, men vi envisas med att vara i samma rum. Jag pluggar, isa isar och Anna färgkordinerar sin garderob. Att Isa betyder just nu att ligga på sängen och utrycka missnöje med stötande ljud. Vi hade btw ingen brådska ur sängen i morse heller, till klockan 12 lyckades vi ligga!! Vem sa att småbarnsföräldrar har det hårt?


Så fort min lilla svaga pluggnista har dött så skall vi nog till IKEA för att köpa ljusdoningar till vår mörka lägenhet./Patrik, no habla