No more Carpe Diem för fan!
Jag var typ tonåring och nykär när "Döda poeters sällskap" drog över biograferna. Min dåvarande flickvän var smart och beläst (tyckte både jag och hon då iaf) och hon gillade filmen stort. Den var liksom som inga andra filmer och budskapet att "fånga dagen" var fantastiskt. Tänk att göra det som man vill och det man känner för och att inte fler gör det dagligdags är ju rent märkligt. Men Robin Williams rådde nu bot på de hämmade människornas bakåtsträvan, här skall alla tillfällen tas i akt hädanefter. Lev ut varje dag och få full valuta för pengarna.
Nu sitter jag och tittar på "Lyxfällen" med min fru. Vi noterade lite slött att 93,7% av deltagarna i programmen är Carpe Diem människor. Fattiga förortsproffs som lever på kredit, impulsköper grejjer som de inte har råd och gömmer räkningarna för sig själva. För att det är svårt att leva fullt ut om månadens räkningar tar 120% av lönen. Vad blir då kvar till fånga dagengrejjer? Sen gömmer man de där småkrediterna i ett större lån, ni vet det där lånet som man tar för att det kommer att lösa alla ens problem. Men man löser inte grundproblemet, man fortsätter att försöka fånga dagen och till det krävs pengar, pengar som man inte har. Då kommer nästa lån som man nu har råd med eftersom det där stora lånet har sänkt ens fasta kostnader. Jag vet, jag har själv varit där och anledningen till att jag låter mig raljera över fenomenet är för att jag själv kom fram till att det inte fungerar så. Carpe Diem är bäst på film, som ett tankeexperiment. Men det hör inte hemma i verkligheten där det finns utgifter och inkomster som skall mötas i samma rum. Det hör inte hemma i en värld med en morgondag, för om du bara fångar dagen så kanske det inte blir något över till nästkommande dag.
Carpe Diem tillåter inte långsiktiga planer, för det går emot dess väsen. Ekonomi och verklighet tillåter inte Carpe Diem. Kan inte alla bara fatta det och ändå tycka att världen kan bjuda på både överaskningar och lycka, fast i en mer rationell form./Patrik, skall snart fånga natten.
Att fånga dagen handlar ju INTE om att köpa det man vill ha!
Det handlar faktiskt om att man ska värdesätta varje dag/njuta av varje dag, med det man har eller med dom man har.
Så de så, och DET kostar inge.
Iallafall i sånna där poetiska böcker..
Såna där poetiska böcker har sällan en stark verklighetsanknytning. Visst skall man värdesätta det man har och visst skall man göra det bästa av det man har men varje dag är det nog svårt. Man måste ju jobba och det är kanske inte det man skulle ha gjort helst om man vill göra det mesta av en dag. Man kanske måste städa och tvätta fast det kanske inte är det man vill. För annars kan man ju inte njuta, om det är skitigt överallt menar jag. Då har vi fyllt vår dag med jobb och städning, är det verkligen att fånga dagen? Nää jag tror på att försöka leva med någon form av balans, jag har långt ifrån lyckas uppnå det ännu men det är målet. För det där med att fånga dagen är och förblir en infantil tankekonstruktion.
