Jan, jan, jan jag jag jag, ser ni hur lika de två orden är?

Jan Guillou har erkänt att de fakta som Expressen redovisade häromdagen stämmer. Dvs att Guillou under några års tid på 60 och i början på 70- talet var värvad av KGB. Så långt allt väl, jag menar det kan väl knappast komma som någon överaskning att han tog det steget också. Medlemskapet i den där Maoistiska organisationen och i KFML räckte väl inte till för att skilja sig ifrån sin överklassbakgrund. Efter att ha blivit skickad på ett förhatligt internat av den ännu mer förhatliga styvpappan så måste man tydligen även låta sig värvas av KGB, snacka om att revoltera mot överheten (föräldrarna).

En tanke som dök upp i mitt svarta inre var att han kanske fick sitt största genombrott och därmed sitt erkännande som journalist av rang just pga han var KGB's lilla knähund. Hur kom han in på IB- spåret? Om inte genom att han själv upptäckte att han inte hade fullt tillträde överallt i samhället just för att han var "rödflaggad" hos myndigheterna. Jag är ingen expert på Jan, faktum är att jag tycker han är rätt blek, men vore det inte lite skoj om det var så att han kom in på IB- spåret tack vara sitt föräderi. Är så fallet så kan vi ju ställa honom i samma stall som Paulo Roberto, Liam Norberg och Mona Salin, dvs bland dem som gör brott och lever gott på det genom att bli mediagunstlingar.

Btw: Han är rätt fånig också. Jag läste då han för några veckor sedan chattade med pöbeln i Aftonbladet att man för att få umgås med honom (det var faktiskt någon som frågade vad det krävdes) till och börja med skall vara journalist så att de skulle ha något att prata om. Jan som själv har pluggat juridik i två år är (som man säger i Norrland) lite stor på sig själv./Patrik, tänker inte så höga tankar.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0