Det finns något inom varje människa som gör att man vill framstå som bra, eller rent av bäst på vissa saker. Visa mig en arbetsgrupp på mer än 6 personer så kan jag garantera att det där finns en eller två som inte känner att dom får den uppskattning dom förtjänar alternativt att "dom över oss" vilka dom nu är inte förstår hur fantastiska och vilket jobb vi gör här på golvet.

För att få den här uppskattningen eller för att bli sedd som den man tycker att man är så finns det ett antal verktyg och strategier man kan ta till. Det fina med det här är att dom här individerna som nu vill få erkännandets lampa att lysa på dom oftast inte ens vet om varför dom gör som dom gör. Det kan finnas en ytlig förklaring i stil med "hon ska inte tro att hon är någon," eller "vi här på golvet/den här avdelningen/butiken har problem som dom inte förstår". Men i det stora hela, på djupet så agerar dom här ofta rädda och små individerna som djur,  på instinkt. En av de vanligaste och ibland framgångsrikaste strategierna är att sabla ner andra, gärna sådana som har den här framgången som den egna personen saknar. Detta har sin grund i att rationellt men förvirrat tänkande: - Om jag inte klarar att prestera i mitt arbete så att jag får den uppskattning som jag anser mig förtjäna så kan jag sabla ner dom som får den här uppskattningen så att dom kommer på min nivå och på så sätt framstår vi som jämnbra och jag kan äntligen få den uppskattning jag vill ha.

Jag har sett det inom fler arbetsgrupper, jag har hört om det inom fler organisationer. Drivet av små små rädda människor anamas strategin överallt som det verkar. Och skulle dom läsa det här så skulle dom antagligen inte ens reflektera över om det skulle kunna vara dom det handlar om för deras klena ego gör allt för att skydda den egna självbilden och det är väl ändå dom andra som måste ändra sig om min värld är orättvis/Patrik