Nu har jag rensat i garderoben. Det är bara att inse fakta. När man inte ens kan knäppa EN knapp över tuttarna. Ja, då är det goodbye till dom plaggen. Medans jag packade ner plagg efter plagg i väskor drömde jag mig bort till svunna tider då nålen på vågen stanande på 63 kilo. Det var i somras... Sen träffade jag han, den där... Det är hans fel helt enkelt.
Men. Till det positiva. För första gången sen jag flyttade hemifrån vid sexton års ålder MÅSTE jag verkligen köpa ett par nya jeans (Ja, Mamma, jag vet att jag sagt så förut och jag har inte vetat vad det inneburit). Jag har inga byxor annars.

Vidare surrades det en stund telefonledes med en kär vän från gamla tider och hemlängtan växte sig om möjligt ännu starkare. Hon och hennes sambo hade kommit på den ultimata idén att gifta sig utomlands utan en massa människor. Istället för att slänga ut mellan 100 000- 200 000 på ett brölop använder man pengarna på sig själva istället. Mycket intelligenta människor kan jag tycka. Vi verkar dock vara låsta eftersom Patrik lovat fri bar och det kommer hållas emot honom annars. Så, runt 2020 kanske vi också kan ställa till med bröllop.

//Anna