Kollade igenom gamla kort och kom att tänka på hur länge sen det var jag såg en minsprängning till sjöss. Det är som poesi, fast högre.

Nu har barnet äntligen somnat efter att vi har nattat henne i två timmar helt utan att hon har förstått det. Skrek som en stucken gris till jag hittade rätt position på henne, då slocknade hon på en gång ist. Har googlat efter en manual men det verkar vara lönlöst. Jag skall upp vid 05 i morgon igen, det suger. Nu ska jag krypa ner med min supermysiga familj, det där skitjobbet känns inte fullt så jobbigt när man ligger och tittar på dem. /Patrik, uppe för sent igen.