Många frågar om man inte är jättetrött och slut om dagarna efter att ha fått barn. Jag har liksom inte riktigt förstått det där. Nog är jag lite sliten, men inte så det stör. Förrän idag då jag kom underfund med vad man ska göra för att bli sådär småbarnstrött; Gå på öppna mottagningen på bvc!

Det var kaosartat och som en parodi alltsammans. Jag packade ner Isa i bärsjalen, perfekt väder och distans för att bäras i sjal. Hon somnade direkt och när vi klev genom dörren till bvc gjorde jag kardinalfelet att sätta mig så långt ifrån alla andra föräldrar med barn i samma storlek som Isa som möjligt. Detta resulterade i att jag blev betraktaren/utbölingen. Som betraktare kan jag rapportera följande:

Först trodde jag att alla kände varandra, men sedan förstod jag att alla bara paralellpratade med varandra om sina små, perefkta barn och deras bajs och deras läten och deras sovrutiner. Jag kan också tycka att det är intressant men bara om vi pratar om mitt barn eller om något barn jag känner åtminstone. Inte om något random barn inte. Det tyckte ju iofs dessa föräldrar också. Dom trodde att dom samtalade med varandra fastän ingen egentligen hade något som helst intresse för någon annans barn.

Som utböling var det ju dels mitt förmodligen undermedvetna avståndstagande och dels mitt sjalbärande som resulterade i konstiga blickar från resterade bvc-besökare. En kvinna, som först bökade sig in bland otaliga vagnar (som såklart också jämfördes högt och lågt) med svetten lackandes, försökte tappert konversera med mig men närmade sig på ett sätt som jag tolkar som lite väl klumpigt för att jag skulle orka dra på mig "Jag är intresserad av dig"-masken. Hon slet nämligen i sjalen där Isa låg och sov, stack ner huvet och drog lite extra i sjalen samtidigt som hon med hög röst frågade om det där verkligen var ett bra sätt att bära barnet på?? Isabel blev såklart väckt och gav ifrån sig sitt "stick och brinn"-läte.

-Du ser, sa kvinnan med svetten. Hon verkar inte trivas jättebra.
-Nä, ända tills nu, sa jag lugnt. Det kom visst någon och störde henne när hon låg och sov, men om du backar lite ska du se att hon somnar om.
Vilket Isa gjorde (thank god) och kvinnan drog sig förnärmat till resterade päron för att jämföra barnvagn stället.
Men in her face lite extra när barnmorskan som tog emot oss basunerade ut hur trevligt och mysigt det var med bärsjalar.

Nåväl. Jag gissar att det var min förlust för att jag begick de där kardinalfelen. Men jag är helt slutkörd efter en timme i väntrummet på bvc. Långt värre än allt annat de här två veckorna i Isabels liv. Mäta och väga i all ära, nästa gång ska jag vara först på plats så att vi slipper hänga i väntrummet. Min dotter är iallafall ett geni vad gäller tillväxt. Sådeså.

//Anna, förberedd tills nästa vecka.