Så. Nu har jag fått nog av hur jag ser ut. Jag tappade raskt femton kilo vid och strax efter förlossningen men sen var det klippt för kroppen. Och då har jag ändå femton kilo kvar som ska bort. Jag ska inte ha någon brådska, jag vet, så bespara mig alla förnumstiga huvudklappar. Däremot finns ingen som helst ursäkt kvar för att äta morotskaka till förmiddagsfikat och rabarberpaj efter kolhyderatlunchen. Näpp, tillbaks till grönsakerna it is. Jag kan fortfarande inte motionera alltför hurtigt känner jag men som sagt, det utgör i sig ingen ursäkt för att frossa i skit. Maten klarar jag väl okej men det är allt snarra och bullar och kakor däremellan som är förödande och som sagt... Nu är jag less på min småfeta kropp, när jag var gravid var den åtminstone lite spänd.

//Anna, mest slapp.