Om livet inte vore som det är på riktigt

Läser en annan härlig blogg om singelliv i Göteborg. Singeltjejen förbannar sitt tillstånd och önskar att livet vore lite mer som i Sex and the city. Dessutom vältrar hon sig i självömkan mellan ICA-hyllorna där hon jobbar, när hon packar upp Libresse "for all kind of fluids" och bestämmer sig för att begå självmord den dag hon tvingas köpa dessa bindor.
Väldigt underhållande.

Översatt till mitt liv vore väl det som att önska sig in i vilken sitcom som helst med barn där frun i huset är perfekt stylad varje dag och det största problemet i hennes äktenskap är att mannen inte går ut med soporna i tid och både hon och hennes man har perfekta, välbetalda jobb där man arbetar tre timmar om dagen. Barnen är välkammade och sådär lagomt "busiga". Finns det en spädis med i bildenär den mestadels tyst och behövs icket bäras omkring på och alla blöjbyten blir en Liberoreklam med softade kanter och glittrande ögon och mamma/barnmys.

Inget bajskalas i tvättstugan där nerkräkta lakan redan ligger på golvet för att man inte hunnit tvätta dom för att man inte hunnit hänga tvätten från igår för att man inte hunnit vika tvätten från i förrgår.

Ingen prestationsångest över att få sin kropp i form efter en förlossning med efterhängsna tio kilo kvar på konstiga ställen.

Inga fula mammakläder som man tvingas använda eftersom kroppen inte passar i de gamla kläderna från förr och man inte heller har råd med nya.

Ingen saknad efter sin man som jobbar och på sin höjd hinner vara vaken två timmar när han kommer hem och som bara avhandlar praktiska göromål och inte hinner vältra igenom livets alla spörsmål.

Inga "Libresse for all kind of fluids".
Det är faktiskt dom jag har.....

Fast jag älskar mitt meningslösa liv. För det är mitt liv. Och dessutom har jag senanmält mig till en fristående kurs på universitetet i höst. Hoppas, hoppas jag kommer in.

//Anna, på promenad genom stan snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0