Det här skulle man kunna tro är en jugoslavisk flyktingförläggning från nittionånting men det är bara vår balkong så som den såg ut tidigt i morse innan jag fick ett psykbryt och begärde omedelbar restaurering av balkongen!!!


Och här är resultatet (hitintills, som vanligt behövs all finjustering men ballen blev sju resor bättre tycker vi). Mannen på bilden har hittat en efterlämnad alkoholdrink (tack grannarna, eller??! Tänk på att jag blev kvar...) och sitter in sina nyinköpta shorts, som även dessa hamnade på hans bleka lekamen efter påtryckningar från frun.

Nå, han är ändå fantastiskt fin också faktiskt..

//Anna, nykär igen.

Ännu en het dag. På så många sätt. Det tär på en att vara ledig. Först stundade ett husförhör med en ÄKTA fru, tillika granne. Fröken på gatan mitt emot  fick för sig att gå och äkta sig igår och det verkade som om det blev en lyckad kväll. Det riktiga bröllopet skall däremot stunda i Västindien på Fredag. Jag och Patrik var såklart medbjudna gratis men vi har ju så mycket för oss med barnafödande och så så vi har avböjt, vänligt men bestämt (någonstans måste ju gränsen dras).

Idag är det mors dag och det firade jag genom att ta med mig min mamma på långpromenad. Vi avslutade genom att hon fick bjuda mig på dyr och fin glass. Det är hon värd min Mamma, på mors dag.

Promenaden resulterade i en helt ny innesolbränna som heter "jag-har-inte-alls-bränt-mig-och-brännan-kommer-att-jämna-ut-sig-under-sommaren". Eller inte...

Patrik är jätteavundsjuk och ville även han visa upp sin bikinilinje för mig. Återstår bara att hitta någon som vill tala om för karln att han inte är ett dyft solbränd då han suttit inne på kontoret på Bergvik i två strålande dagar och därmed missat all sol. Han vet inte om det ännu och jag vet iinte riktigt vem som får äran att berätta det för honom ännu.

Appropå Patrik ja... Jag bör nog gå ut och se efter vad han pysslar med. Vi har just sagt hejdå till våra goda grannar som än en gång försökt truga med oss till Västindien och lockat med limousinfärd till Arlanda. Men vi stod på oss och ett nej är alltid ett nej. Att dom sedan begick misstaget att fylla min man med två cider av styrka 7.0 var inte deras fel. Dom visste bara inte bättre...Nu vrålar han "Anna, kom och titta på Balkongen, jag har gjort nåt nytt..." Det är bäst att jag sticker.

//Anna, rädd.

Uppdatering med kort och allt kommer så snart blogg.se har kammat till sig och slutat lagga. OCH så snart vi har köpt utemöbler, det innebär alltså att om vi idag inte hittar några utemöbler så blir det inge mer bloggande, snacka om press! Vi skall även ha ett sånt där äkta par på besök ikväll, det är mer som en studie i vuxet umgänge. Vi tyckte det var dags nu när vi snart skall bli föräldrar.

Jag lämnar er så länge med lite kommentarer om vår blogg (har sett att de "riktiga" bloggarna gör så här ibland).

- Lyckligaparet.blogg.se är tamefan den enda bloggen på nätet som har allt (Patrik, 2009).
- Den här bloggen är det bästa som hänt Internet sen musen kom till. (Anna, 2008).
- Vi är ju liksom både roliga på vår egen OCH andras bekostnad. (Patrik, 2008).
- Det här är något i hästväg, och jaa det är bra. (Anna, 1997).

                                                          BrB/Patrik, inte så solbränd.

På mitt tålamod inför det här med jobbet. Nu har jag knegat (är ju trots att ifrån Stockholm) som en liten galärslav med följden att jag inte hinner söka några "riktiga" jobb. Däremot går min vaktkarriär spikrakt uppåt (jävla skit), bara i eftermiddag har jag blivit erbjuden två, (förlåt avbrottet, nu är jag tillbaks, dem ringde om jobb, FAKTISKT) tre jobb som OV. Vet inte hur jag skall slippa undan det här, för väl ta sig en såndär norrlandsförtidspension. Alltså, att bli påkörd bakifrån (i låg hastighet så man inte skadar sig på riktigt) så man kan skylla på diffusa smärtor i resten av livet och därigenom bli förhindrat att arbeta. Problemet som då infinner sig är ju det där med dem fina båtarna och bilarna som jag bara måste ha för att bli en lyckad människa. Får räkna lite till på det där.

Nu ska vi pysa iväg och köpa grönsaker och godis till laxen. Godiset är iof inte till laxen, den är till frun, tror inte laxar äter....bla bla fyll isjälv./Patrik, resingerad igen då.  

Här är den då da, den där hårda vakthunden. Som ni ser är han både läskig och hårig, lite som jag/Patrik, hundbiten. 

Dagen ser ut att bli kvav och varm. Och just därför ska den spenderas i en stadspark tillsammans med frukost till en början.
Sedan kanske utemöbelsronden fortsätter. En får se helt enkelt.

Patriks värmlandslärdom för tillfället:
 Man kan inte skämta om blått neonljus under bilar i varken Värmland eller Norrland. Det är heller inte innovativt retro. Tyvärr... Det är bara sant att Värmlänningar (tänk lite Årjäng, Sunne, Munkfors...) ännu montar fast blått neon under sina sänkta volvos/mercor från tidigt nittiotal samt klär in panelen i kolfiber och pedalerna i aluminium. Och ur högtalarna med tillhörande baslåda som upptar hela bakluckan ljuder ännu technon från -93. Och han som kör heter fortfarande Ralph, Larry eller Conny. Jag tycker det är lite fint jag...

//Anna, nostalgisk.

Vi tog oss en liten tur kring vattnet i K-town, där hittade vi en av Annas gamla chefer som mekade med sin båt. Han tyckte (på fullt allvar) att Anna skulle komma in och jobba i morgon. Hon avböjde av oklar anledning.

Vi sökte sedan på över 92 olika ställen efter det perfekta utemöbelsettet under 1000kr. Det måste finnas ett sådant och gör det inte det så är det inte vårt fel. Hur som, det tycks vara lögn i helvete att finna så vi blev utan. Vi försökte också hitta ett par shorts åt mig så jag äntligen kan få visa upp mina bleka spiror. Då vi kollat runt lite så infann sig den stora bitterheten. Ett par avklippta byxor av brokigt snitt, det är vad shorts är, skall och borde inte kosta mer än ett par byxor?! Betalar man för meter tyg, betalar man för kilo eller betalar man för tomrum och fördömda intet?!! Jag blir smått neurotisk på denna paradox så vi sket i det också./Patrik, längtar efter det där barnet.

Tro det eller ej men det är en hund under kepsen. En liten,liten hund som var galet söt. En rottisvalp på 8 V som jag hyrt in för att posera i keps. Det gick så där, men lilla Ego (han heter faktiskt så) lät iaf som han hade hjärtat på rätt ställe då han försökt morra åt mig.

Det här var dagen då vi inte...

...födde nåt barn.
...köpte utemöbler.
...åkte till Örebro.
...åkte till Arboga.
...drack gott kaffe på stan.
...jobbade.
...dammsög.
...köpte ny bil.



Däremot softade vi runt lite i butiker, hälsade på min gamla chef i sin träbåt, drack godare kaffe hos mor min och diskuterade önskvärda moraliska ställningstaganden.

Nu har Patrik lovat att laga fenomenalt god mat till sin fru och gör han inte det ska jag ställa honom mot väggen med ännu en moralnöt att knäcka sönder sig på.

//Anna

(kaninen på bilden har inte med inlägget att göra)

En ledig dag!! Vettefan vad man ska göra, har försökt att övertyga Anna om att det bästa vore om hon kunde föda idag så jag kan vara med på förlossningen. Får se hur det går med det där. Anna ja, hon producerade mjölk i går, med ett skrik från toaletten bekräftades detta. Vad hon inte har förstått att alla skrik alla "ojojoj" samt alla "näää" medför en viss oro hos mig. Men detta var alltså mjölkskriket, utöver det så fick hon förverkar i natt. Konstigt vore ju annars, man kan väl inte gå en hel graviditet utan att känna något obehag.

Nu ska vi i kompromissernas tidevarv äta glass, gå ut och sola, fika på stan, åka till Örebro, åka till morsan, söka jobb men först ska vi äta lunch./Patrik. . . i sommarens bakvatten.

Det här är inte en utprovning av sexleksaker för att pigga upp sexlivet.
Inte heller nån form av straff för något Patrik gjort.
Mannen på bilden spänner fast min sambo i ett försök att få rätsida på hans rygg. Att kiropraktorn dessutom bröt på finsk/jugoslavisk/svenska samt talade ömt och kärleksfullt kring Patriks nervsysten och hade Dressmannbrallor från 2001 gjorde inte situationen mindre hysterisk.
Nu vill jag inte tala illa om Dressmannbrallor från 2001. Inte heller har jag något emot en rejäl utländsk språkbrytning. Dessutom tycker jag rätt bra om människor som brinner för sitt jobb. Men allt detta i kombination med att han spänner fast min man vid den här ryggbrottningsbrytarmaskinen gjorde bara allting så fantastiskt roligt.

Det lite läskiga är att Patrik ser så himla nöjd ut.
Nåja, 450 spänn fattigare, men förhoppningsvis en make med friskare rygg och gladare humör. Det var lätt värt det.

//Anna, vägrar tro på att man måste efterbehandla nio gånger för att ryggen ska bli riktigt bra...

Innan vi somnade igår (eller rättare sagt: innan Patrik somnade ifrån mig igår) så låg vi och samtalade om mina inköp från dagen. Jag hade alltså köpt det mesta i färgen grönt till barnet. Inte av helt många anledningar annat än att valmöjligheterna är så få. Det fanns babyrosa, babyblått, grönt eller beige. Jag själv är inget fan av färgerna rosa, blått eller beige (åtminstone inte i babytonerna) och således återstod bara färgen grön, som dessutom var rätt schysst tycker jag.



Jag ställer mig lite undrande till dagens debatt bland oss vanliga dödliga, där folk å ena sidan vill verka för jämlikhet, jämställdhet (jag är inte helt säker på definitionsskillnaden gällande begreppen) och lika värde oavsett kön samt att könet på en människa inte alls spelar någon roll och att man ska motverka sterotyper och motverka att indela människor i kategorier eller fack. Å den andra sidan tycker samma människor att man inte bara kan, utan kanske till och med bör, klä sin son i babyblått, inreda rummet med bilar och båtar i blå färger, bara för att det är så sött!
Har man en dotter är det nästan att straffa henne genom att inte klä henne i lilarosa flufftyll och inreda barnsängen med rosa små kaniner, tvinga ihop det lilla av hår hon har på huvudet vid tre månaders ålder för att sätta en rosa rosett i.
BARA FÖR ATT DET ÄR GULLIGT!!!
 
Klär man vidare sitt barn i färgen som representerar "det andra könet" (kille i rosa eller tjej i blått) så är det för att visa sitt ställningstagande/vara kärring mot strömmen/krångla till det för andra eller barnet självt osv osv. (argumenten är för fåniga ibland).

Ser man inte paraoxen här?

Könsdebatten kommer fortgå, stereotyper ändras över tid, lååååång tid. Och det är bra. Förändring är utveckling och det är ofta av godo. Är det inte av godo brukar det lösa sig över ännu längre tid. Men jag tycker att det är bra att vi jobbar aktivt med t ex könsfrågor.

Varför är det då så svårt att få slippa undan just färgerna rosa eller blått utan anledning större än att man inte tycker om färgerna?
Sitter det verkligen så hårt rotat det här med färger på små barn?
Är det för att vi är trötta på all annan jämlikhet mellan könen och vill ha kvar en "frizon"??

Och så hörde jag minsann att jag borde göra någonting för min dotter så att det utifrån syns på henne att hon är tjej. För annars kunde man missta henne för kille och då skulle hon bli jättelessen (blablablaosvosvosv).

Till dom personerna kan jag bara säga att fråga gärna om ni är intresserade av vilket kön mitt barn har, fråga antingen vad hon heter eller om hon är en tjej. Då kanske jag berättar det. Om ni är intresserade alltså. För hon kommer förmodligen inte vara lika intresserade av er främlingar i början. Och åtminstone inte intresserade av vad ni tycker hon ser ut som.

Till sist kan jag bara berätta om min första dag på lekis (jag tror det heter sexårsverksamhet idag) då en av mina bästa vänner Martina blev kallad för Martin av lärarinnan. Vi skrattade lite. Så tokigt! Kunde inte fröken se att hon var en tjej?? Sen tänkte vi inte mer på det utan lekte och hade jätteskoj med kortklippta, pojkaktiga, underbart roliga Martina, som sedemera växte upp och blev en alldeles fantastisk tjej/tös/kvinna.

//Anna

Av flera anledningar är det en riktigt dålig dag.

Ett: Det Ösregnar...

Två: Jag är på det svartaste av humör.

Tre: Jag är uttråkad och vill ha ett jobb.

Fyra: Jag vill att barnet ska komma ut.

Fem: Jag vill vara ensam och ifred....

Sex: ...samtidigt som jag vill ha sällskap...

Sju: Jag tycker att det finns alldeles för många paltnackeidioter i världen.

Åtta: You name it.

//Anna, om ni undrar varför jag inte bloggar eller tänker svara i telefonen.

Jag skulle kunna blogga om att NordKorea hotar anfalla SydKorea om dessa verkställer fartygsblockaden mot nord som de har talat om. Den krisen skulle påverka halva jorden. 

Eller så skulle jag kunna ta det där snacket som uppstod om FaceBook gruppen Mot peddon som vart kapad. Jag skulle här fästa extra stor vikt på hur rolig personen Carola var då hon genom att cut and paste'a fått med hela admin-listan till FB-gruppen i fråga och därigenom tro sig ha nystat upp ett helt nätverk med pedofiler alldeles på egen hand. Det roliga att det var namn i stil med "Mein K Ampf", "Ped O Fil" osv osv, go Carola, finns ingen anledning till att sluta dansa bara för att musiken har tystnat?!!?

Eller så skulle jag med lätthet kunna prata om min svåra dag som crimefighter i alla vakters vaccum, Töcksfors. Seriöst det finns inga regler som reglerar arbetet för vakter där, inga alls. Det beror inte på folket som jobbar där, det beror på polisen, kunden, språket eller Seccen vad som helst, men vakterna där skall göra allt utom att vara vakter.

MEN jag väljer att prata om Daniel Westlings njurtransplantation (så klart). Alltså, var det någon som visste att han var sjuk? Får man hemlighålla sånt här för folket nu när han snudd på är kunglig? Han som har sett så kry ut, trodde han levde som han lärde. Själv undrar jag om det var alkoholen som satt stopp för hans glada leverne, men vad vet jag. Men som tur är så har han rika föräldrar. Det är här jag blir arg, han fick en njure av sin far, "pappa betalar". Det är väl så att dem som har något i vårt samhälle har mycket, men två njurar!! Nä överklassen skyr inga medel./Patrik, trött.

Jag var på det där fula stället idag och handlade barnsaker. Jag tog alla tips  och hoppade över kudden. Dessutom hoppade jag över allting som hette "KRAMA", "GOSA", "PUTTENUTTA", "MYSELIFINKELIDUTTA" el dylikt. Eller ja, försökte så långt det gick åtminstone.

Men det blev väldigt bra ändå. För en riktigt billig slant kom jag undan med saker till bebisen som dom flesta nog godkänner som bra förälder-val. Och barnsakerna blev så neutralt gröna så.

Flera har frågat efter två inlägg jag gjorde tidigare som jag tagit bort från bloggen. Lite snabbt handlade det om en facebook-grupp som blivit kapad av några lustigkurrar som försökte sig på ironi. Gruppen hette "stoppa övergrepp mot barn" eller nåt sånt och kaparna hade ändrar innebörden av medlemskapet så att det såg ut som om man mer eller mindre förespråkade eller stöttade pedofili. Väckte mer än en upprörd känsla såväl hos mig som många andra. Nåväl, gruppen är numera borttagen och därför vill inte jag heller länka eller uppmärksamma detta mer. Ironi är jävligt svårt. Många gånger är man en störig jävel som inte alltid når fram. Men det är än värre att kapa eller såga människor som inte alls vill beblanda sig med den humorformen. Då är det verkligen inte roligt.

Nä, konsekvens... Det blir ofta en sån.

//Anna
 

P ringde.
Han tyckte att om jag hade tråkigt kan jag ju chatta med folk och lura dom att jag tror att förlossnnigen startat.

Jag svarade att jag kan ju alltid lugna dom med att jag bara blev bajsnödig om dom tar illa upp.

"Och så kan du säga att du torkar dig med ena handen och chattar med den andra"
"Ja, och sen kan jag säga att -nu blev det visst fel, och att tangentbordet blev smutsigt."
"Jaa, och sen kanske du kan säga att du behöver ett nytt tangentbord eftersom det gamla luktar illa."
"Jaaa, och sen säger jag att jag har ett tangentbord i röven och toapapper på dataskärmen."

Fan, vi måste växa upp nu.

Just det! Det här med kudde till barnet? Såklart vill barnaffärerna pracka på en kuddar, det fattar jag med. Men man blir så jävla osäker när dom säger att barnen SKA ha det (underton "annars är ni dåliga föräldrar"). Vi har bestämt oss för att stora barnvaruhus nästan är lika illa som självhjälpsböcker men vi undrar fortfarande;

Ska vi ha en egen kudde till barnet? Behöver hon det när hon är liten? Spridda skurar av råd och rön, ge oss!

//Halvdarriga blivande småbarnspäron.

Vadont idag. Skulle knallat en "kort" kvällspromenad igår med Maria och hundar men vi hittade en ny fin väg som tog en dryg timme istället. Min man har lokaliserat mina uteblivna sammandragningar inatt (jag tror ju att jag aldrig har eller har haft några). Jag har dessa under tiden jag sover påstår han, detta kunde han känna inatt. Är det så kan jag tycka att bebisen och livmodern sköter sig utomordentligt, jag har inget behov av det där under dagarna.

Idag har jag inga andra högtflygande planer mer än upphämtning av 740:n på Securitas och sedvanlig dammsugning. Har jag lust över kanske jag åker till det där fula stället (IKEA) och handlar barnlakan. Jag tror dock att det var Patriks Töcksforsuppgift idag.

//Anna, ledigare än vanligt

Alltså... Vi har en deal, jag och min man...
Bakgrunden ser ut ungefär såhär:

Jag anser att det hör till "god ton" (jag är, som vi alla vet, väldigt noggrann och smakfull) att man sover antingen naken, iklädd endast underbyxor (trosor eller kalsonger) eller T-shirt/linne plus underbyxor.
På något vis slår det fel om man sover iklädd endast T-shirten samt då är naken på underkroppen. Det ser halvklätt ut och jag ascossierar på något skruvat vis till perverssion i alla former.

Nåväl. När jag och Patrik träffades upptäckte jag efter ett tag att mannen ifråga ibland iklädde sig endast t-shirt som sovplagg, utan att använda sig av klädsel på underkroppen. Egentligen är detta inget problem i sig men han ämnade alltså sova en hel natt på det här viset vilket resulterade i att jag låg vaken hela natten och funderade, vred och vände på mig och till slut var tvungen att väcka honom för att fråga; WHY????!!!

Om vi nu bara bortser från mitt freakisha kontrollbehov och ni bara köper att vi iallafall kom överrens om att han skulle sluta spendera nätterna i denna form av mundering och använda sig av mina alternativ (naken, endast kallingar eller t-shirt plus kallingar) så kunde den här historien slutat här.

Men det gör den inte...

Jag var alltså tvungen att locka/hota med något för att köpa loss mig från mina issues kring detta fenomen. Mitt ess i rockärmen var vårat kommande barns efternamn. Om Patrik sover enligt min klädkod kommer bebisen erhålla hans efternamn istället för mitt (för mitt byter jag bara inte bort, jag har ju för fasen kommit på det själv!).

Problemet är sånär som på löst. Fast inatt vaknade jag av hur karln ligger med ändan vänd i min riktning, utan täcke, iklädd t-shirt på överkroppen fast med kallingarna TILL HÄLFTEN neddragna!!! För faen... Jag har således spenderat dryga tjugo minuter åt att inatt försöka dra upp kallingarna, alternativt kränga av honom t-shirten. Och det är faktiskt inte det lättaste med en mage, för tillfället större än Jupiter.

Varför kan livet bara inte vara enkelt??
Varför vill man sova på det där viset?
Varför är ingen av oss normal????


//Anna, lite kvällspersonlig

Det enda köpcentrumet mig vetligten som har en sådan lantlig utsikt ifrån foodcourten (lite hybris att kalla den foodcourt men då förstår Stockholmarna). På sommaren går det tydligen båtar till bryggan med shoppare. Hoppas att det kommer kunder då iaf för var det mer än 1000 pers där idag så var det bra.





Det finns där en affär....Denna affär är anledningen till att man skämtar om folk från landet. Det är ingen ironisk affär (isf är dem grymt bra för jag har inte detekterat någon ironi what so ever) utan de som jobbar och handlar där tycker att dem har fina bra grejjer. För att ge er en helhetsbild, dem har stora knivar i fåniga utföranden samt ett antal samurajsvärd. De har stora illa målade bilder av Elvis och James Dean och co. Fjärrkontroller till mannen som man styr frun med, givetvis med sexuella komandon och tjatmute förprogrammerade på de olika knapparna (Nää Jocke sådan finns inte på riktigt, den är på skoj). "Tabita and Tabita" är namnet jag hade gett den om jag hade fått ha så pass mycket inflytande som jag borde./Patrik, inte road.  

Hemliga saker har uträttats i Rådom idag. Väldigt trevligt att träffa Suzanne som mötte mig utanför huset med spaghettisleven i blomrabatten. När man bor i hus verkar man per automatik bli huslig också.


Jag som inte är jordens största fan av blommor lockade dock med henne inomhus och fick henne att laga våfflor åt sitt finbesök (det var inte mer än rätt eftersom hon upprepade gånger påpekade hur tjock jag var!)


Fler bilder glömde jag SÅKLART att ta, vi hade alldeles för mycket affärer att avhandla.

Nu sitter jag och inväntar inspiration till matlagning.  Han har inte kommit från Töcksfors än...
//Anna, våffelstinn

Of till min ungdom it is idag alltså. Till Torsby för att snabbvisitera lite människor. Den här förlossningen verkar inte behaga starta så jag får väl hitta på roliga saker under tiden tänkte jag. Patrik drog till en annan håla, mer västerut, typ Töcksfors och han tänker försöka pruta till sig billiga barnsaker på en affär där vilket låter ypperligt i mina öron. Hoppsan! Jag ska ju betala lite räkningar idag. Tack och lov har inte försäkringkassan börjat strula ÄN... Så vi är sådär blivande-småbarnsföräldrar-rika för tillfället. Dvs, vi har en liten slant till övers efter räkningar och storhandling!! Hurra för oss!

Jag har blivit strängeligen beordrad att fota lite idag så jag ska försöka att komma ihåg det då.

//Anna, mer och mer Svensson.

I morgon är det åter Töcksfors som hägrar, så alla drogdelare out there håller er undan. Det är inget och göra där då norrmännen som besöker centrumet endast är där på helgerna.

Så jag viger morgondagen åt att fika och säga -hej, på tre olika värmländska dialekter. Man gör vad man kan med det man har, som jag brukar säga. Å appropå töntiga, hurtfriska utryck så kommer dem ALLA från Töcksfors, det bara måste vara så. När jag gick lära så var det i varannan butik som personalen sade till den jag gick lära med - har du varnat honom för hur vi är här? eller varför inte klassikern, - jaa är man inte tokig när man börjar här så blir man. En annan i samma klass är ju givetvis då vi kommer in i vaktlokalen och kollegan säger, - man måste inte vara tokig för att jobba här men det underlättar. I köket tillhörande personalen sitter givetvis lappen uppe, och vid det här laget behöver jag inte ens skriva vad det står på lappen i fråga.

Så fånga dagen och knuff på axeln och tjingtjing på er, nu ska pappa äta paj./Patrik, såå tokig.

Vart ombedd att maila in till dem och avvanmäla den där TV'n dem skulle ha sett när dem smög utanför vår lägenhet i Umeå. Eftersom vi var inneboende då så hade vi själva ingen TV. Detta hade de dock inte tagit fasta på när dem skickat ut fakturor OCH påminnelser. Lite Percy Nihlegård stuket "charged whitout asking any questions first". 

Då ni var på "besök" i Umeå så var den TV'n ni då såg tillhörande den personen som jag var inneboende hos för tillfället. Jag avanmälde mitt innehav för att jag inte har en TV. Har funderat på att köpa en sån där platt en men har just nu varken råd eller tid, men återkommer till er då. Så snälla ni, sluta skicka fakturor för någonting jag inte har beställt.

/Patrik, lite matt.   

Vi kom på vår dotter igår med att vara berusad, vi tror att det var någon av Torsby-tjejerna som var här som gav henne flaskan. Detta hade aldrig hänt om vi hade hållt oss till bröstet./Patrik, undrar...

Jaha. Så fick man nästa instans på halsen IGEN! Radiotjänst hävdar å det bestämdaste att dom varit hemma hos oss i Umeå och sett att vi minsann innehar en svart 25" tv. Patrik försökte förklara att han bara varit inneboende hos den här mannen i Umeå och att han, i vilket fall som helst, inte sett till en svart 25" are. Men då måste man se till att skicka papper och ompröva och ha sig minsann. Jävla Sovjetsverige!!!!  Jag blir så trött på Radiotjänst. Beskatta skiten om staten promt ska ha betalt av alla.

Men så är det ju Kiruna också (förlåt Åsa, du är undantaget...)

//Anna, åter på fältet.

Vi företog oss en liten resa ut på landet (7 minuter hemifrån dvs). På en äng låg det två unga älgar och chillade (det är vad älgar gör).  De vart lite skrämda av det dova mullret ifrån 740:an så dem började sin avmarsch.



Eftersom ingen av deras föräldrar är trafikpoliser så valde dem att göra sin vägövergång framför vårt prövade fordon.



Här ser vi 2:an (som vi kom att kalla honom) ta sina sista skutt in i salladen. Vill bara påpeka att jag inte var rädd under hela incidenten.

Steve: Här kommer en för dig appropå sallad. Jag nämde för min fru att vår dotter skall drillas i att kalla mig för far ist för pappa då jag tycker det låter mer respektfullt. Min fru som inte förstår sig på den här med respekt skrattade på sig och upplyste mig om att hon minsann skulle lära vår dottar isf att efter avslutat måltid med tillhörande grönsaker säga: Tack för maten, Far åt skogen./Patrik, lätt kränkt.

Lilla frun gjorde en dödens kaviar god paj. Hon hävdade också att den i det närmaste var nyttig villket jag egentligen sket i då den var så fantastisk.

Vidare har vi under dagen funderat på vad vi kan komma att behöva ha hemma då vi återvänder med den lilla amfibien. Då vi är två noviser på ämnet så har vi totat ihop en lista med saker som vi tror oss behöva och som vi har. Feel free att fylla i sådant som vi absolut inte kommer att klara oss utan.

OBS: Personliga avvikelser förekommer, det vet vi.  

- Vagn, ok
- Säng, ok
- Kläder, ok
- Skötbord. på G
- Sjal, ok
- Bilbarnstol, ok
- Blöjor, ok
- Blöjhink, ok

Fick lite tips om droppar som man pruttar av (tror att min fru har druckit upp ALLA droppar) och salva man tydligen behöver för blöjbyten. Man kan tydligen behöva babyolja (borde jag ha fattat, hörs ju liksom på namnet) och såna där tvättlappar./Patrik, funderar vidare.

Min fru har i sin frustration funnit en väg till få mig "on the städtrain" så att säga. Hon berättade sin revolutionerande hemlighet för mig och hade jag vetat om den tidigare så hade vi aldrig hamnat i den diskussionen. Jag föreslog att det borde göras en bok i ämnet så vi äntligen kan köpa allt vi förtjänar. Dessa tankar är nu djupt förankrade i familjen och ett lämpligt förlag som vi skall belöna med vårt alster söks nu med ljus och lyckta. Annas metod medför per automatik att det aldrig blir jobbigt att städa, inte heller kommer städningen att upplevas som städning. Denna metod är något som hon själv lever efter och hon tycker faktiskt bara att det är skoj att städa.

Nu borde jag ha väckt era intressen, tänk själva. Inga ofrächa hem, inga odörer som man skäms för. Bara hygieniska ytor och dammfria hyllor. Nu ska jag inte hålla er på stången längre, här kommer the naked truth.

Om man äter så ställer man in tallriken i diskmaskinen på en gång, om man byter om så slänger man kläderna i tvättkorgen på en gång, om man smular på bordet så torkar man bort det på en gång. Denna metod fungerar utmärkt inte bara med begränsade insatser som i exemplen ovan. Utan även för dammsugning och dyligt. Ser du en dammtuss så plockar du bara fram dammsugaren och kör av hela lägenheten, det går väldigt fort (eftersom du antagligen dammsög för mindre än en timme sedan). Nu börjar poletten ramla ner va? Instant clean, no worris.

/Patrik, nyutbildad.  

Jag är manipulerad till sömnomställning via Patrik. Det är inte skönt. Jag klev alltså upp för bara en timme sedan. Skillnaden mellan mig och honom är dock att jag sovit sju timmar längre.

Jag försökte trösta mig med det där "sov nu, du vet aldrig när du får sova igen..." men det funkade lix inte så bra.

Nåväl, det var inte mycket att kliva upp till ändå. Mina vader är som cement efter gårdagens promenad, därför törs jag mig inte ut i spåret ännu (shit vad präktigt hurtigt det lät! Så ska jag alltid säga hädanefter). Så jag glodde lite på tv. Men så började jag analysera vad jag såg på och då går det inte längre att se på tv.

Skitfint väder, lite glasspengar. Borde jag kanske rycka upp min sambo och bli bjuden på glass? Jag tror bestämt det.

//Anna, världens tråkigaste människa.

Ps. Jordens bästa tips. Storhandla alltid klockan åtta en Lördagkväll, det är tamejfan INGEN i butiken förutom spanjorer och massa personal som kan springa och plocka saker åt en.

Jag har jobbat natt och försökte att inte väcka lilla frun när jag kom hem. Jag smög in in i sovrummet 0630, där ligger min fru och tittar på mig som genom om dimma.

Patrik: - väckte jag dig?

Anna lite skamset: - Nää jag vaknade av min fis.



Nu ska jag försöka sova och därigenom ställa om det där dygnet jag nu har vänt på./Patrik, vars sovrum luktar.

Det där med jämlikhet är något vi jobbar med i vår familj. Peter visar som vanligt vägen för oss nyfikna./Patrik, snart odlat klart mina bitchtitts.

I Mariebergsviken tycks det finnas allra bäst täckning för vilsna turister som anser sig befinna sig ute på landet. Den här tappre mannen tog klivet ut i vattnet, dock inte för att svalka sig, utan för att kunna tala i telefonen ordentligt.
Påminner om en tid då Patrik alltid antingen fick sitta klistrad vid vardagsrumsfönstret på Tomtebo, eller vackert trava ut i meterdjupa snön för att kunna telefonera. Livet är inte lätt alla gånger.

//Anna, håller fast vid Telia som fungerar överallt.

Jag har ordnat mig underhållning i form av prat och promenad i Mariebersskogen, DEN LÅNGA TUREN! Jo, än går det, om än inte så fort som förut. Sedan har jag uppenbarligen skött mig fantastiskt som sällskap för modern hade den goda smaken att bjuda kvar mig hos henne på pannkakor. Så nu sitter jag och inväntar kakorna med spänning. Patrik lyckades manipulera till sig en pannkaka eller två med hemkörning tills ikväll. Det där natterijobbet kommer pajja ämnesomsättning och rutiner totalt så jag förväntar mig inte att ha min vanliga karl igen förrän nån gång mitt i veckan.

Solen skiner, magen spänner, kaffebryggaren blev ren, pannkakor är gott. Så va fan kan man klaga på egentligen?

//Anna, klättrar uppåt igen.

Har läst ut boken, torkat ur hyllorna i köket och försökt få ren kaffebryggaren. Det sista projektet gick sådär. Jag har hört talas om ättika för avkalkningen så kanske jag ska knalla bort på affär´n och inhandla detta. Patrik fick ju lön idag och eftersom han fortfarande sover anser jag att det är upp till mig att spendera pengarna, visst?


Insidan av kaffebryggaren... Inte okej...

Patrik är inne på sin fjärde timme av sömn efter nattens bevakningsjobb. Det är grymt eländigt och orättvist tycker jag. Att han ska behöva jobba natt alltså. Alltså, för min skull. Jag har jättesvårt att sova ensam. Förr gick det jättebra, eller på diverse norrländska hotellrum. Men här, i den här lägenheten passar det sig liksom inte att vara själv. Så han ska jobba natt i natt igen. Väldigt taskit tycker jag. Kunde han inte tänka lite på mig också?

Idag vet jag alltså varken ut eller in vad gäller göromål. Systern är, om jag begripit allting rätt, hos min bror och hans tjej. Mamma är på Tjörn, Patrik sover. Vem ska underhålla mig??

//Anna, inte alls egocentrisk.

Då var det dags igen då, vi gick upp i ottan (1300, jag jobbade faktiskt i natt) för att pallra oss iväg till Solveig. Det är alltså vår BM, allt såg skitbra ut och vi var överens om att magen hade ramla ner. Iaf lite grann, nu har vi det på papper till och med så alla tvivel är bortsopade, det är på G.

Efter det så gjorde vi stan, eller iaf "Mitt I City", eller iaf Akademibokhandeln samt Cafe Royal. Anna köpte en skitstor CHOCKLADBOLL med smörsmak och jag en kärleksmums. Därefter var det strosning medels drömning kommenderad. Vi tittade på bilar och konstaterade att säljarna är anledningen att bilbranchen har det tufft. eller kanske avsaknaden av sådana. Det vart även en sväng in på en sån där babybutik av störra slag. Där fanns det barnvagnar i långa rader och hela väggar med bilbarnstolar där alla var bättre än den bredvid. Vi ruttnade på komersen och utgick.

Nu stundar matlagning för mig och därefter en stunds vila, efter det så drar jag till jobbet./Patrik, inte så nöjd med helgens jobb.  

Vi är lite otåliga. Vi skulle ju, enligt min planering, bli föräldrar redan idag och nu börjar vi bli alltmer desperata (livet är ju en tävling i ALLT remember?). Därför har jag nu googlat på hur man startar en förlossning på egen hand. Vår barnmorska tror ju nämligen att jag kommer vandra en hel månad till med den här magen!!

Iallafall fick vi följande rekommendationer via internet:

-Stimulering av bröstvårtorna (15 minuter per timme i flera timmars tid).
-Dricka ricinolja
-Ha sex (då uppenbarligen med fördel analsex eftersom tarmarna hade förmåga att absorbera mannens prostaglandiner (ämnet som hjälper till att utplåna livmoderhalsen) bättre än vaginan.
-Äta ananas, curry och diverse örter.
-Gå promenader.
-Åka bil på skumpiga vägar.

Det här ger mig följande bild av hur allting kommer att te sig när förlossningen drar igång:

Jag och Patrik sitter i baksätet på 740:n, med chaufför på en skumpig väg i värmlandsskogarna, drickandes ricinolja och ätandes curry, ananas och örter som ger mig jordens diaréer samtidigt som jag drar mig i bröstvårtorna och Patrik försöker sätta på mig i arslet.

Att vänta en liten stund till känns ändå som ett helt okej alternativ...Eller? Vi kanske ska fråga barnmorskan vad hon anser om detta imorgon.

//Anna, i valet och kvalet.

Jag är förvisad till datarummet då det tas snuskbilder i lägenheten. Jag får inte ens tjuvkika, orättvist kan man tycka, jag kan ju allt om snusk och skulle kunna vara till stor hjälp.

Igår var min första kväll som dörrvakt här i stan (tänker gå emot strömmen lite och INTE göra som Fadde att lägga ut bilder på sig själv när han tar på sig västen samtidigt som han berättar att han tar på sig västen, detta gör han inför varje pass) . Var väl varken roligt eller tirst, stökigt och rökigt men inge bråk. Träffade en del fulla kollegor, sådant är ju aldrig skoj. Anna var vaken när jag kom hem och stod innanför dörren som en sötare hund som väntar på sin husse. Idag blir det dörren igen men jag har, eh , sovmorgon för jag börjar en timme senare än i går. Imorgon är det däremot inte lika kul att jobba. Då jobbar jag mellan 01-06?? Idiottider, någon extrabevakning, vad vet jag.

Har sökt ännu ett jobb idag, tror verkligen att jag kommer att få det här. De ville ha en kille och min utbildning är lite "mer" än vad de bad om så jag har alla förutsättningar. Dessutom så var det två platser så inget kan gå fel/Patrik, för gamal för nattjobb. 

Jag är rent ut sagt skittrött! Fick för mig att, för första gången i mitt liv, vänta uppe på en KROGVAKT. Det är inte värdigt... Han skulle sluta runt tresnåret, vilket han också gjorde och då var mina ögon fyrkantiga av datorsittning och TV-gloende. Tjejerna hade stuckit redan vid tolv- halvett tiden och jag insåg snabbt att efter att man plockat undan disk och bebiskläder finns det inte mycket att pyssla med nattetid (om man är ensam alltså).

Jag förhörde maken om kroglivet nuförtiden och det verkade vara likadant som förr. Inget att sakna ännu alltså.

Nu ska jag ta min trötthet och omvandla den till energi eftersom vi ska ha nån form av fotosession här, om 20 minuter.Jag ska tillhandahålla rekvisita,studio och assistans (dvs. gardiner, lägenhet och bryggkaffe).

Svart kaffe blir det idag.
//Anna, tröttare än få.

Kvällen artade sig fantabulöst bra och det bjöds på en hel del uppdateringar från såväl forna tider som nutida händelser och event. Susanne höll bra låda under middagen som synes, jag ser på det här kortet väldigt förnöjd ut med hennes anekdot medan Sarah och Maria mest ser förskräckta ut. Det kan även vara så att jag mest är nöjd över att äntligen fått äta ordentligt igen ("jag" är hon med den stora magen och tuttarna om någon undrar).


Lite folköl och vinglas senare ryckte vi fram en liten present till vår älskade Maria som skall boja sig i äktenskapet inom kort. Eftersom vi inte är medbjudna till Västindien förväntar vi oss ett kort där hon bär den här tröjan istället för brudklänning, men det är också vårt enda krav...

Ja, det var otroligt mysigt ikväll och jag är mer än nöjd över att äntligen fått en liten tjejkväll innan dott:en behagar komma. Från att ha känt dessa människor i en svunnen tid till att nu få lära känna dom på nytt är bara fantastiskt och jag är så glad och stolt över att dom fortfarande är så fina, goa människor. Det tyder på att jag fortfarande har en riktigt bra smak vad gäller val av umgänge kan jag känna.

Dessutom måste jag passa på att knyta an ordentligt så att barnet som kommer har många potentiella barnvaktare i framtiden!!

//Anna, känner sig som fjorton igen (nå...kanske inte riktigt)

Jag ska ha en liten, men naggande god hoppas vi, tillställning i vår lägenhet ikväll. Tre av mina polare "från förr" kommer över på tjejmys och uppdateringsskvaller. En av dessa har förmånen att dessutom vara min granne nuförtiden och hon har massa spännande saker att prata om då hon snart ska gå och bli gift!

Satt därför och tänkte på förr- och nu och saknade en massa saker, samt pustade ut över hur skönt det är att vissa saker inte längre är.

Här är två underbara säljare från Umeå, varav en övertagit min tjänst med bravur. Jag fick ett sms från henne igår där hon påstod att jag snart skulle ha en bebis!! Jag fattar ingenting men det kan förklara en del viktuppgång (ca 25 kilo) på sistone...


Den här bilden är från Oktober. Vår ofödda dotter existerar alltså redan, även om det är knappt. Jag tittar ibland på dom här bilderna och minns att innan den här festen (jag vet! Jag går inte klädd så till vardags!!) ansåg jag mig vara jättetjock eftersom jag redan gått upp ca sex kilo. Jag var alltså fortfarande lyckligt ovetande om framtiden...


Två av mina vänner från Lycksele, tillika kollegor som representerar mycket nostalgi och sentimentalitet. Men dom har ju som sagt lovat att komma och hälsa på (eller var det jag som lovade??)


Ikväll blir det super att träffa mina Torsbytjejjer iallafall. Kycklingfajitas, alkoholfri öl (till mig åtminstone) och LOADS av skvaller ser vi fram emot.

//Anna

Vi var ju på hus-safari i gårkväll. Fan vilka kåkar det finns, men nu är vi också sugna. Det är lugnt att vi får vänta för att jag inte har ett fast jobb, inget att göra. Men det som stör en MEST är att vi för den här trerummaren betalar 7000 spänn i månaden och att vi med en mindra villa i Värmland skulle kunna klara oss med en fast boeandekostnad på mellan 4000-7000 tusen beroende på hur generösa vi vill vara mot oss själva. Det är störande att de 7000 vi nu betalar försvinner ut i tomma intet.

Allt kommer tillbaks till det faktum att jag behöver ett fast jobb. Har idag sökt ett på Hammarö som Handläggare/kurator, med facit av mina tidigare ansträngningar kan jag säga att jag inte kommer att få det här heller. Men eftersom jag denna gång gjorde ett nytt personligt brev (det 5e för övrigt) så måste det ju gå bra. Hur som, Anna skall ha tjejkväll här i kväll och jag får bara vara med till dem börjar bli fulla:-( Sen måste jag gå till dörren och kolla på ännu mer fulla människor. Livet är inte alltid helt rättvist./Patrik, på väg att städa toan. 

Jag fick min första lönespec ifrån min tid här i Värmland. Till min stora antiglädje hade jag begåvats med "grundlön". Detta istället för den C-lön som jag haft sedan jag började på Seccen -02. Trappan ser alltså ut som följande för er i den riktiga världen som aldrig har behövat att  tampats med kommunistiska dekret så som kollektivavlal.

-Nybörjarlön
- Grundlön
- A lön
- B lön
- C lön
- D lön 
- E lön

Så efter 12 år inom bevakning så har man halkat tillbaks till grundlön, där man normalt befinner sig det andra halvåret inom branschen. Givetvis var detta fel, och givetvis kunde min chef inte svara då han var på kurs och givetvis skulle min planerar fixa detta istället tills nästa lön. Sist med inte minst, givetvis tror jag det när jag ser det.

Att löka som mannen på bilden kräver övning, ingen vakt med grundlön har en sådan innestående kapacitet till lökning. Detta tillstånd liksom "inre frid" kräver år av intensiv träning./Patrik, inte så rik som han borde. 

Vi har precis avslutat hustittar-kväll med M och H. Vi vart lite sjukare av insikten att Värmlänningar med pengar är lika glada i fina hus som överallt.

Mitt kanotäventyr för året är under planering, mycket senare än vanligt men det ger sig nog tillslut. Vi har fått ett svar på en förfrågan hos en arrangör. Dock avböjer vi nog då det inte känns helt seriöst. Jag vet att jag stavar fel och slarvar när jag skriver men skriver jag till en kund eller myndighet eller mostv så skärper jag fan till mig. Denne man, vi kan kalla honom Sico har ju inte ansträngt sig till döds när han svarar oss på vår förfrågan.

"tack för förfrågan.

lilla forsar finns i norra svartälven , om vi har regn inan början av
vecka 28.
ingen regn, ingen ströming i älven...   kraftverket bestämmer om
dammluckorna är vidöppet eller inte.
där finns också en liten biflod, tvärälven, som har nästan altid
ströming. kanske är det bättre att bestämma kort inan ni ska paddla om hur det
ser ut.
i alla fall är turen från Älvsjöhyttan en rekommendation. här slingrar
sig älven genom mycket fin vildmark.
ser norra karta.  en dagstrip med våra kanoter, kanotvästar, paddlar, kartor och 2x
lokala transport.
4 kanoter SEK 1380
3 kanoter SEK 1160

Hälsningar,
Sico "

Man har inte roligare än vad man gör på sig./Patrik, road.

Jag skall i eftermiddag på en form av anstälnings "träff" (vägrar att skriva interjuv längre). Inför min kommande karriär som dörrslusk. Har på morgonen vart på en fin och påkostad utbildning i "heta arbeten" hos räddningstjänsten. Jag fick släcka lite bränder och fika mycket iaf, och så fick jag betalt.

Nu har min fru hittat gittaren så nu måste jag gå ut och sjunga med henne./Patrik, äntligen!!

Vaknade alldeles för tidigt (typ halv sex) med rethosta som vägrade lägga sig. Så nu har jag slöat/läst lite bok i soffan i tre timmar. Det är dags för en dusch och en prommis in till stan för att uträtta hemliga ärenden.

//Anna, i bloggtorka.

Konstigt är:

- Att en visa med Lisa Ekdal på youtube har kommentaren " i don't like the voice but the lyrics are awesome".

- Att två personer oberoende av varandra på två dagar har kommenterat Annas och min febless för B. Ranelid. Båda har dessutom iskallt räknat med att det har varit ironi. Skulle vi? Vara ironiska!! Vart får de allt ifrån. Hur som helst om man gogglar på Björn så får man bla fram ett citat av mannen i fråga där han försöker förklara hur hans spårk (det Ranelidska) kan förklaras. "Ett prosaspråk med vissa rötter i poesin, ett sinnligt och oförutsägbart språk utan konstiga ord. Inga långa flätade bisatser, en böljegång mellan långa och korta satser, viss suggestion i en del metaforer som ibland kan komma så tätt att de biter varandra i hälarna."  Det vi så uppriktigt gillar är alltså inte hans solariebränna, inte heller hans blonda lockar. Det är hans fantastiska känsla för språket, att han får varje mening att låta som en kärleksförklaring till det talade ordet. Det och så lite hans totala avsaknad av ödmjukhet inför sitt eget geni, mer sånt./Patrik, estradör. 

Jo jävvlar. Jag är inne i ett stim känner jag. Först krångel med postorderföretag som varken sköter bordsavhämtningar eller produktion. Där fick jag kompensation efter att ha skällt och gnällt lite extra.
Och idag fick jag en påminnelsefaktura från Hemtex club. Jag hade visst inte betalt en skuld på 107, 50.-
Mitt problem med detta var bara att jag aldrig fått första fakturan och därmed ville jag gärna slippa påminnelse och aviavgift på sammanlagt 110 spänn (!!!)

Så jag ringde, vänligt men bestämt, upp kundtjänst och fick det uruslaste bemötandet i världshistorien. Och hon ljög mig dessutom rätt upp i ansiktet när hon påstod att företag inte kan lösa kunden från påminnelseavgifter om de redan gått ut. Jag tackade för samtalet, bad att få gå ur klubben och sa att efter detta slipper vi ha med varandra att göra. Då säger kundtjänst att man inte kan gå ur klubben om man inte betalt sin skuld först. Jag ber att hon skall skriva en påminnelse och så fort dom har mina pengar inbetalat så kan hon lösa ut mig ur klubben. När även detta förefaller vara stört omöjligt (och hon dessutom låter som att jag vore jordens mest korkade människa) brinner den ganska långa stubin som jag ändå har ner till botten.

Jag har författat ett brev till Hemtex och se på tusan. För en liten stund sedan var det inte alls omöjligt att lösa mig från påminnelseavgifter, aviavgift och t o m ränta. Jag väntar med spänning på nästa mail som jag ska få efter att kundtjänst blivit kontaktade av damen som så vänligt svarade på mit mail.

Det tillhör inte vanligheterna att jag gnäller på det här viset, jag har ju själv jobbat massor med kunder som anser sig orätt behandlade och vet vilka knepiga situationer som kan uppstå även för den som skall bemöta en upprörd kund. Men lite jävlaranamma får det ändå vara i folk som sköter såna här saker. Som sagt, det handlar varken om stora pengar eller prestige men det utvecklades till en jävla principsak och ont skall faktiskt ibland med ont  förgöras.

Återkommer med upplösningen.

(och om någon vill ha någon myndighet eller företag utskällt via mail eller telefon så hör av er för nu är jag på hugget)

//Anna, den gnälliga kunden.

Regn i massor och förkylningen vill inte riktigt släppa än. Men idag blir jag bjuden på en kopp te av Tommy, samtidigt som min man ska traska omkring i regnet utanför butiker och caféer. Vi har en riktigt strikt dagsbudgetering som vi försöker hålla så alla fikor som är gratis välkomnar jag.

Patrik frågade idag om magen trillat ner ännu. Jag får den frågan rätt ofta nu på slutsträckan och jag måste säga att hur fan vet man det? Dom "som vet" säger bara att "det vet man" men det tror inte jag på. Det är som när man frågar norrlänningen varför man inte sett till någon ren. Då svarar dom "renen har inte klivit ner ännu" eller "renen har redan klivit upp". Nog begriper jag att det har något med fjäll och betesmarker att göra, likväl som jag förstår att barnet inuti magen pressas nedåt i slutfasen av en graviditet, men det är uttrycken i sig som man uppenbarligen ska svänga sig med som gör mig galen och förvirrad.

Jag är sådär lagomt diplomatisk och svarar "nej" på frågan iallafall. Då verkar det ju som om jag vet och appearance är ju allt!!! 

//Anna, fortfarande med hög mage.

Med den där lugna veckan. Nu ringde dem från jobbet och jag skall in och köra 5,5 timmar på en bevakningen som jag har velat komma in på ett tag, och då kan man ju inte säga nej. Så av den här veckan med 1 pass inbokat vart det 6 dagars jobb igen, fantastiskt liv det här behovslivet.

Idag regnar det här?? Oklart vilken symbolisk mening det har man jag tror det hänger ihop med att jag jobbr utomhun idag, om man ser det så så klarnar det. Alltså, inte vädret utan symboliken. Vidare så MÅSTE jag idag få tag i det där kommunarkivet i Sollentuna så dem kan skicka mitt undermåliga betyg, annars blir det ingen untildning i höst, inte på den fantastiska organisationen KY iaf (tycker fortfarande att dem är dumma i huvudet som inte kan räkna ut att jag har ett gymnasiebetyg om jag har pluggat på högskola). Nu stundar frulle och jöbbsök innan jag börjar. /Patrik, klär sig i skrud.

Hette "Lisas kvällsbok" och var helt ok. En feel good film i "Fucking Åmål" anda. Vad viktigare var att jag inte somnade under den, det i sig är ett betyg så gott som något. Kvinnan på bilden har inget med filmen ifråga att göra, men hon var så vacker så jag var bara tvungen att ta med henne.

Idag var ännu en dag då jag gick upp FÖR tidigt (Se: alla tider som börjar med 0). Var på jobbet 0600 och kom där ifrån 14:45, vidare till svärmor för fika med mitt ofödda barns kusin. Sen hem och dö i sängen tills nu. Jag är för gamal för det här livet. Fick idag veta att jag skall börja stå i dörr också, detta skall tydligen ske på ons och tors redan denna vecka. More money!!

Lilla frun håller på med ljuva locktoner just nu (steker pannkakor alltså). Fantastisk människa det där (ingen huvudklapp, mer som ett konstaterande). /Patrik, ur spår Tage. 

Har just lyssnat på "Svenne Banan". Den nya förutspådda sommarplågan. Jag lägger ingen värdering i låten i sig, behöver inte tycka till egentligen. Det som fick mig att tänka till var ändå hur länge detta ska fortgå. Jag syftar på nedgörandet av oss själva. Svenskar älskar att håna svenskar. Vi är lama, tråkiga, gör bort oss på fyllan, tragiska, soffpotatisar, blyga, korrekta osv osv. i all oändlighet. Inte sällan ger vi oss själva otroligt nedlåtande omdömen. Och att vara "osvensk" är en komplimang. Och att kasta skit på sig själv hyllas och är roligt.

Är det verkligen självdistans? Jag är inte fullt så säker. Jag har själv en humor som angränsar till hur roligt det är att distantiera sig till sig själv eller "de sina" genom att påvisa de töntiga eller fåniga  sidorna av saker vi faktiskt gör dagligen.
Men menar "svensken" (jag är återigen jättegeneraliserande och det får ni bara ta) att han på riktigt skrattar så hjärtligt åt sig själv och den sorgliga figur han vill visa att han är. Charterresenären med knagglig turistengelska, den tanige lumpenkillen, dansbandskillen som aldrig får till det, den sura busschaffisen, överklasstanterna. Ja, vi kan figurerna. Men måste man alltid skratta åt dom?

Samtidigt finns det grupper i Sverige där det inte är lika okej, i samma utsträckning iallafall, att göra sig rolig över. Kanske är det för att dom arketyperna faktiskt fortfarande utgör en majoritet av befolkningen? Charterresenären med dålig turistengelska existerar kanske inte i samma utsträckning som den pösiga lattemamman med nyaste "kussimurravagnen" på stans café? Men i så fall är det väl en jämställdhetsfråga? Och det tror jag inte heller.

Jag är iallafall rätt trött på att man bör skämmas hela tiden. Och skäms man inte är man som sagt "osvensk" eller så gör sig till. Kanske skäms jag lite över mig själv ändå då. Iallafall för att jag läser aftonbladet på nätet varje dag och bloggar. För att vara en bloggare är också sådär svensson nu ju. Och hujedamig om man vore en sån!

//Anna

Sjukdomstillstånd: Något förbättrat, dock ret- och slemhosta.

Sysslor som borde utföras: Dammsugning, tvättning samt matlagning.

Sysslor som beordrats av andra sambopart att utföras: Packa BB-väska, välja låtar till förlossningsskiva.

Sysslor som kommer att utföras: Kort promenad, datorsittande och frukostätande.

Idag är det Norges nationaldag och det firar dom jävlarna med att gå och vinna ESC. Kunde dom inte kommit på nåt roligare? Hur det gick för Sverige bryr jag mig inte så mycket i. Så länge vi inte vann är jag helnöjd för det där spektaklet kostar nog jävla mycket pengar ändå verkar det som. Och vem vill hålla en final under en finanskris?

Btw. Hur är det nuförtiden... Är det "inne" att se ner på melodifestivalen eller är man "ute" för att man gör sig till och inte anser sig vara Svensson nog att tycka om melodifestivalen? Jag såg, på allvar, tre minuter av sändningen igår. Och tackade mig själv en extra gång för att jag inte sett en enda del av det tidigare i år. Och detta är varken av hävd eller av självupplyftande skäl; Jag tycker bara inte om skiten.

//Anna, på väg mot frukosten.

Dagens uppdrag:

Bli bjuden på glass: check! Mamma fixade en dubbelkulig kulglass på stan.
Socialisera sig något: check! Maria fixade filtsolning, barnlekning, hundklappning och lunch.
Bli snygg: check! Mamma lånade ut jättehärliga sommarskjortor som blev jättesnygga på en nione-månaden-mage.
Patrikbestraffning: check! Han ska äta gröt till middag.  Jag får pasta.
Gjort av med ICA-check på 25 kronor: check! Bananer, flingor, plättar, mjölk (och Jaaaaa, lite godis...)
Kvällsunderhållning: check! Hyrfilm, sedan sängläge.

Får man nåt pris nu?

Vi fikade med min mor förra veckan, morsans hund gick på pencelin fick vi veta. Min fråga var givetvis - varför då? Mor berättade då att lilla Wilma hade fått analsäcksinflamation, en åkomma som frekvent drabbar småhundar. Inget mer sades om detta och vi fikade vidare. Nu i veckan frågade Anna om dem hade försökt att para Wilma, - nää hur så, sa jag. - Jo eftersom hon hade fått något problem vid analsex? Det kan inte bli lätt för vår dotter.

Ett tag såg det ut som att jag skulle köra ett pass i dörren inatt, detta utöver mina 65 timmar den här veckan. men det föll på att jag inte kunde byta mitt morgonpass i morgon till ett eftermiddagspass, SKÖNT, jag är dödligt trött.

Nu stundar filmtittning och om jag håller mig vaken genom hela filmen så måste den vara galet bra så jag återkommer med eventuella rekomendationer. Vi har även begåvats med mer barnkläder i strl: plutti plutt, som Anna kallar dem. Dessa levererades av svärmor tillsammans med en glass till lilla frun, och då kan man ju bara inte tacka nej./Patrik, the tröttness. 

Nu haver jag sovit i drygt 18 timmar senaste dygnet. Resultatet är att jag nog är feberfri men hostar och kraxar lite. Det är bra för då hörs det åtminstone att det är synd om en! Jag tror att jag ska kunna frambringa sådan ork, efter en tallrik gröt, så att jag kan gå in till stan och låta mamma bjuda mig på en glass för att lindra halsontet.

Jag tänkte lite på det där med sjukdomar i natt. Tänk om man får värsta maginfluensan eller stormförkylning när man ska förlösas! Det måste ju onekligen ha inträffat då och då. Vad gör dom då? Jag tyckte att det var eländigt nog att vara sjuk och ha en grads feber när man släpar på magen. Ändå är man ju då riktigt ursäktad om man bara ligger i sängen/soffan, som jag igår. Föder man och ska hem måste man ju ta hand om den där extra personen som följer med. För det gör tydligen det!!

//Anna, börjar få kalla fötter...

Råkade på en snattare i dag, ibland kan jag nästan förstå dom. Typ, någon uteliggare som snattar en bulle eller så. Men vad fan skall man med Chocklad,tuggummi och tandkräm till för ett värde av 1500 spänn?? JAja det uppenbara är väl att han käkar chokladen och sen behöver borsta tänderna. Men om ni hade sett honom så hade ni varit övertygade om att ingen tandborste hade kommit inom räckhåll för hans skabbiga garnityr på bra många månvarv, Insane.

 Vidare så har den där skolan i Skellefteå hört av sig via mail idag. Dem påminde mig bara om att om jag vill tävla om en plats bland de sökande så måste jag innan den 22/5 komplettera min ansökan med mitt gymnasiebetyg. Jag svarade givetvis att I'm on the case. Lite fundersam blev jag dock då det förra mailet ifrån samma person i samma ärende gjorde gällande att sista dagen för komplettering var 15/6. Måste va svårt det där:    kalendrar,     datum,      vem ska jag luncha med?,     muskot,     ränta,      vips!!!      - den 22/5 säger vi ist !! /Patrik, snart så käre skapare så får du påfyllning.  

Vi har nu insett att det bara är till att ändra vår story om hur och framförallt var vi träffades för första gången. Detta är någonting jag länge försökt förklara för Patrik men inte förrän nu har han förstått att ingen människa bosatt i Karlstad, på allvar skulle tro på att två människor träffar sin tilltänkte livskamrat samt moder/fader till deras barn på Arena.

Kardinalfelen uppräknade (Min grova generalisering och kategorisering av människor kan vi väl bortse från och förlåta för jag var ju själv där som sagt, senast förra året):

1: Oftast går man inte ut på Arena om man är över 20-strecket fyllda.

2: Går man ut där och är över 20 är det enda man letar efter ett lätt tio-i-två-ragg på sin höjd.

3: Man är aldrig så nykter så att man kan starta en riktig konversation med någon man träffar där.

4: Går man mot all förmodan hem med någon, 20-strecket passerat way long ago, är denne förmodligen någonannanstans ifrån (säg Stockholm) och båda parterna är väl införstådda med att man förmodligen aldrig kommer ses igen.

Så kontentan är nu att jag har i uppgift att fila till en lite bättre/finare/mindre smutsig första-mötet-berättelse till min man så att han slipper förklara sig för alla butiksbiträden på jobbet. Torde inte bli några större problem, fint folk som vi är.

//Anna

Ps: Om jag inte svarar i telefonen när ni ringer så är det för att jag försöker sova bort all feber. Jag föder INTE barn. Det håller vi oss med att tro tills om tre veckor, då kan ni börja stressa.

Japp. Jag kan bara instämma i inlägget nedan. Undrar bittert om det inte varit bättre att spara dom där två dagsbudgeterna och ändå ätit fiskskinn med mosvatten igår (min sambos specialitet nuförtiden). Pizza är nämligen fruktansvärt överskattat och jag fick dessutom halsbrännan från helvetet på köpet (fast jag petade bort pepperonin). Och eftersom jag också ser ut att ha blivit lite krasslig i halsen är det inte skönt att döva halsbränna med samarin samtidigt som man har halsont och är hes.

Det mest hånfulla är väl kanske ändå att solen stormskiner (ja, precis så) utanför fönstret och det skulle sitta perfekt med en långprommis. Får se om jag inte mår bättre i eftermidag.

Dagens positiva är att mitt kärringgnäll till postorderföretaget gjorde av sig om än det lilla. Jag blev nyss väckt ur ännu en feberdröm av Caroline på kundtjänst som lovade att jag fick dra av 350 spänn på fakturan hon skickar, som kompensation för trasigt bord nr 2. Inte jättemycket på priset men jag har ju valt att behålla bordet och hon krävde inget bildbevis eller så heller. Det gamla bordet har jag inte fått iväg ännu, men en retursedel bör komma från DHL. Annars får jag väl ringa och bitcha med dom oxå. Nu tänker jag sôva en stund till.

//Anna

Skall jag nu, lämnar den mycket hesa frun i sängen. Hon har kraxat hela natten med snarkningar och konstiga ord. Jag ämnar jobba i så där 10,5 timma nu, det är oki, men efter det kanske jag ska försöka dörrvakta mig lite, även det är oki. Vad som inte är ok är att jag börjar tidigare än fan i morgon bitti. Det kan bli till ett problem om dem vill ha mig som dörrstopp under natten.

Pizzan i går var inte äcklig och inte god, det var en helt vanlig pizza. Jag förstår inte det där snackat som går om typ ALLA pizzerior. - Där har dem såå jävla goda pizzor, - där bakar dem så si eller så. DET ÄR JU förhelvete samma typ av indigrienser på alla pizzerior??!!! Det är den billigaste jävla skinkan och den fetaste jävla osten man kan hitta, och leverantörerna är de samma till den ena som den andra. Skillnaden ligger i tillagningen då? Nej, dem trycker ut degen (som är färdigköpt hos samma leverantör) därefter åker skiten till fyllning på och sen i ugnen. Det är helt rätt, i samma jävla typ av ugn som alla andra. Ingen magi, inga hemligheter bara tråkig, flottig pizza med energibehov till två dagar för en vuxen man. Allt förpackat i en pappkartog som lämnar smak på den flottiga skapelse som den omsluter. Fy fan./Patrik, inte nöjd med pizza.

Idag skall jag inte laga mat. Jag blev inte klok på fisken som hade någon form av läder på sig som gjorde att jag fullkomligt tappade aptiten. Sen var det moshaveriet, jag är ju kungen på mos, så är det bara . Det är i vanliga fall, idag valde jag att hälla i ungefär dubbelt så mycket mjölk som man skall ha i, vilket medförde att det såg ut som moset i Husbygårdsskolan dvs fullkomligt drickbart.

Frun häller nu ut det tillsammans med den äckliga fisken, vi skall nu gå ner och göra våld på våra späda kroppar på den lokala pizzerian som vi har hört mycket bra om man aldrig provat. Av räddsla för att dem är just så bra som vi hört. Återkommer med recension av pizza samt av de lugnande medel som jag ämnar söka upp./Patrik, a dull boy.

Just d, jag hällde tinat fiskvatten på frun och hennes byxor också...

Jag kommer att få det där jobbet som ungdomsamordnare. Alla vägar fram tills nu har lett mig hit, så man skulle kunna säga att det är ödet. Jag har sökt , typ 107 jobb så där bra med inskickade papper och allt sen jag slutade skolan. Men jag har inte fått ett skit för det, det är enkom för att jag skulle kunna ta det här jobbet. Allt klarnar, jag har de rätta kvalifikationerna och bil och körkort, precis vad de frågade efter. Så varför inte, nu känns det som att jag kan skita i att söka fler jobb och bara vänta på det där samtalet.

Men om det nu inte blir så? Jo då har jag garderat mig med ytterligare pass på Töcksfors och Mitt i City. Sen tog jag några extrapass på något nattknäck också. Oh joy, som ett litet plus i kanten har mina ultravåldsdrömmar kommit tillbaka, de korrelerar väl med uniformen så klart. Inatt var det mest grafiska minnet, när jag med handloven bankade in en förskärare i ögat på en man som försökte tränga sig in i lägenheten. (ingen panik, jag har haft såna episoder tidigare utan att sätta mig i ett torn med ett jaktgevär).

Nu ska jag gå å skala potatis till den där fantastiska mosen som jag skall göra. Om jag bara hittar den där förskäraren./Patrik, chillar. 

http://www.nwt.se/arjang/article527934.ece

Jag vill inte slå på min egna trumma men, eller va fan. Länken över är rent skryt./Patrik.

Handla INTE/ALDRIG/NOT EVER på postorder. Det är dagens läxa. Jag hade mina onda aningar redan innan men nu har jag fått min lärpenning. I ett naivt försök att nå fram till postorderföretaget i fråga försökte jag föra en vuxen diskussion angående det här bordet som vi reklamerat, inte fått skicka tillbaks med DHL ännu och vidare fått oss ett "nytt" bord tillhanda. Även detta trasigt. Det var ju som att prata med Patrik om spyor ungefär. Ingen relevant respons what so ever vill säga.

Så nu står vi med det första trasiga bordet, emballerat och klart men ej ivägskickat. Samt ett nytt trasigt bord, emballage och kartong till detta sparat tillsvidare. Jag ORKAR bara inte skicka tillbaks det. Någonstans fastnar det i mitt hjärta, trots skitkvalitén! Vad tror ni? Annars kan jag alltid rationalisera min tanke med att behålla det med att det förmodligen ändå kommer gå sönder med barn i huset. (Fast jag tror inte på det själv...)


Igår kom Patrik hem med mer gratissaker till barnet. Nån såndär blöjhink och en del tidningar och reklamnappar och sånt. Gratis är gott så varför inte? Men när vi bläddrade runt lite i dom här tidningarna fann vi bl a en "vagnnyhet" av märket:

Ja just det...
Nu vet inte jag vad ni (det spänner över en del generationer i läsarkretsen) kallade snippan när ni var små. Jag vet dock vad vi åttiotalister i Värmland kallade den. Och eftersom det var Patrik som påpekade namnet i artikeln antar jag att det var rätt vanligt bland sjuttiotalistungarna i Stockholm att kalla den så även.

Inte okej, eller?

Igår kväll ringde min chef och förhörde sig om graviditeten och uppdaterade mig på arbetsfronten. Väldigt sparsam uppdatering iofs, mest att alla verkade må bra och att butikerna skötte sig jättefint och att min vikarie sköter sig exemplariskt. Det var superhärligt att känna sig lite sådär jobbviktig igen och prata om nånting annat än barn. Tills jag kom på att halva samtalet ändå handlat om barn. Men det var inte bara det åtminstone.

Jag saknade lite ett "Vi håller på att gå under utan dig eftersom du alltid gjorde ett så fantastiskt jobb..." men jag kunde höra att det ju egentligen var det hon ville säga.

Likväl som min sambo imorse, genom att säga: "Gumman ditt hår irriterar mig verkligen".
egentligen menade: "Godmorgon min älskling, jag beundrar verkligen ditt änglahår, vill du att jag lagar frukost åt dig nu?".

Man ska tolka livet positivt och välja glädje nämligen. Det har Mia Törnnånting och Kay Pollack lärt oss.

//Anna, sådär odrygt glad.

Dagens sanningar levereras med överskrifter för att underlätta informationshämtandet. Man vill ju liksom inte få reda på något man egentligen inte vill veta. Tänk va plats ni kommer att spara i era minnesbanker, varsågod!

Bebis relaterat
Min fru tittade djupt i sina te-blad och kom just fram till att vår valp kommer att ploppa ut den 21/5. Slå det om ni kan, seriöst, är det någon som vill "betta" på leveransdag? Vi kan lägga upp odds både på dag och tidpunkt.

Intern OV-info
Att vara ordningsvakt i Stockholm är behäftat med en hel del skrivande (JA vi får lära oss att skriva på kursen). Att vara ordninsvakt i värmland är inte riktigt samma sak. Här vet dem inte vad pl:27 är för något, vilken dröm för en TUB-vakt alltså. Jag LOB:ade en snubbe i går, medan vi väntade på bärgning (1,55 tim) så frågade jag kollegorna vart bongblocket är, deras enkla svar var: - va? Dem skriver alltså inte transportsedlar på LOB:ar heller, åh ljuva landsbyggd, här ska LOB:as.

Jobbtankar
Fick ett "tack men nej tack" brev till idag. Fast det var kanske lika bra, det var ifrån arbetsförnedringen, men eftersom jag redan har ett jobb jag föraktar så kan det vara. Det är fantastiskt vad svårt det skall vara att lämna dessa Tayloristiska organisationsformerna till förmån för de mer kunskapsintensiva adhocratierna. Vad spelar det för roll att jag kan dessa fina ord när jag spenderar mina dagar med att få berusade människor att tro att det fortfarande är 1997? I morgon skall jag ta tag i det här med jobben igen, kanske pröva på en av Annas metoder. Egentligen är jag rätt kass på sådan som hon förespråkar, att ringa upp och säga: - hej, anställ mig så blir allt bra. Men I am fresch out of luck, så det kanske är dags att ändra mitt MO.

/Patrik, på knä inför altaret av skit.  
 

Imorgon klockan ett får vi ett nytt bord. Jag försökte in i det längsta att spela ut gravidkortet för att få grabbarna att emballera själva men icket! (varför funkar det där jävla gravidkortet aldrig??! Då finns det ju lix ingen poäng eller?).

Fick sms från DHL. Skulle ringa och boka tid för leveransen av det nya (förhoppningsvis hela) bordet. Tänkte passa på att lämna det trasiga samtidigt men jag är inte så bra på att emballera. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur den här papphärvan... Åååååh, det är ju det här man har sin partner till!!! Alla jobbiga saker!

I Söndags kväll tänkte vi montera ihop spjälsängen vi lånat. Och jag själv tog såklart på mig det ärofyllda uppdraget. Ju snararejag vet vilka barnsaker som ska få plats, samt hur stora de är, desto bättre. Så jag satte mig inuti, tänkte att det borde vara det smidigaste sättet att se så alla skruvar kommer på rätt plats. Detta resulterade i vad bilden nedan visar. Hade jag sluppit de där extra 20 att släpa på hade jag förmodligen saxat över eller krupit under. Nu fick min man komma till undsättning och istället för att rädda mig skrattar han elakt och tar istället kort. Så har vi det.
(OBS! Det är inte jag som sågat bort spjälorna på sidan i ett försök att ta sig ut, det ska va så!)


Nåväl, sovrummet då. Nu är alla saker som skall vara där utplacerade iallafall. Så fattas det (som överallt i lägenheten) saker att hänga på väggarna och lampor men våran skatteåterbäring skall kunna lösa oss ur den knipan hade vi tänkt.
Pluttigare än såhär tänker vi inte ha det. Redan nu känns det som om det bor ett dagis i vårt sovrum, men jag antar att man vänjer sig,

Patrik är i Töcksfors och leker gränspolis idag igen och jag ska leka städa badrummet. Varför känns det alltid som att det är han som vinner?
 //Anna

Detta är en Nike-kartong innehållandes ett paket korv på en sopbinge. (OBS:Kycklingkorv).


Idag har jag räddat världen så till den milda grad att jag ärligt talat undrar hur den här delen av landet har klarat sig innan min ankomst. Grip, LOB, AVV samt tillsägelser. Utöver det så hittade jag ett barn som saknade sin mamma, barnet var iaf 1,5 år så ett tag borde det ju klara sig själv. Vissa åtgärder hade tagits för att bibehålla mammans trovärdighet som förälder, så som att be några 12 åriga tjejer att titta till pojken. Men i 40 minuter? i ett stängt centrum??

När jag kom hem så fick jag veta att mitt drug- bust ifrån i går hade varit med på nyheterna. Inte ett ord om de heroiska ordningsvakterna som med fara för sina liv la upp bollen för tullen. Likt en sniper arbetar jag i det fördolda, som en obesjungen hjälte som aldrig dör utan bara "fades away". Nää man jag är inte bitter, jag trivs med det här, jag blev ju vakt (VAGT) för att få hjälpa människor, för att göra en skillnad./Patrik, som ett trosskydd i världen.

En långpromenad in till gallerian mitt i city som har det fyndiga namnet "mitt i city", för att hälsa på vaktande maken och ta en kisspaus. Idag hade han rådigt gripit snattare samt avvisat en lite mer berusad man från ett café. Han hade snackat ihop sig lite med biträdet inne på Boomerang, där ska vi tydligen handla barnkläder sedan. Ett par brallor kostade bara 800 spänn. Men det var från tre år och uppåt det. Fram tills dess skall man endast skryta och vräka sig med barnvagnar och barntillbehör om jag förstått det hela rätt? Nu har regnet kommit och jag har roat mig med att bygga upp en matlista. Nu jävlar är det barnfamiljsbestyr på hög nivå.

Här är bilderna från den där lilla idylliska restaurangen ute på Hammarö. Vi funderar lite på om den vore ett alternativ till framtida bröllopsbestyr. Visst är utsikten fantastisk? Vår egna lilla Vänerskärgård.



Ja, såhär har vi det alltså. Patrik flörtar med andra och jag underhåller andra par med roliga historier från den tiden då vi var nykära.




På den här bilden var kanske tanken att man skulle kunnat utröna vad vi åt, eftersom maten skulle vara lite fokus. Men skyll er själva när ni ställer fram en tallrik med ätbara saker på till en gravid kvinna. (Fantastisk mat också).



Funderar ni på att visitera Värmland (och kanske oss?) så passa på med ett besök här!
Fotograf: Tommy Andersson

Väntar på att systern skall dyka upp och matas med lunch. Jag har just ätit frulle så hon får en matlåda (jag har ju så många, remember?). Och jag vet att jag skriver som en gammal tant men det finns inte helt mycket att blogga om när man släpar fötterna efter sig hemma. Jag har varit ledig i över en semester och det är way mycket längre än jag någonsin varit ledig sedan jag började jobba. Då sänks uppenbarligen hjärnkapaciteten något. För många husfrusysslor och för många omlästa böcker gör att jag segar ihop lite. Men efter att syrran varit här ska jag gå en långpromenad och syresätta hjärnan igen.

Jag har just plöjt igenom topplistan av bloggar också. En tjej, runt fjorton, hade skrivit om sina blonda extentions och hur FEMEINT hon tyckte att det var. Inget fel i att inte kunna stava helt rätt, dom flesta slinter väl på tangentbordet eller vet inte hur vissa ord stavas. Det roliga var hennes kommentarer (ca 150 st) som i stort sett alla också stavat ordet feminint  (som jag då antar att hon menade) på sättet som hon, femeint. Har jag missat något? Är jag för gammal? Har det kommit ett nytt ord? Alla frågor står i relation till inlägget, man behöver alltså inte svara på huruvida man enbart tycker att jag är för gammal. Eller om jag missat något.

//Anna, förbryllad.

Jobbade i Töcksfors idag, kolla kartan om ni inte tror mig men det är nästan så långt västerut man kan åka utan att byta språk. Gick upp för tidigt åkte bil i 1,5 timme jobbade 10,5 timmar och sen hem. Jag och kollegan spanade på två löskermän och när dem kom på att vi försökte stirra ihjäl dem så drog dem. När denna story tog sitt slut så var två individer av med en del kokain och en del amfetamin. OV- busarna 1-0.

Nu till det konstiga med denna dag, vid morgonronden till alla butiker så kom jag av mig. Jag stirrade in i köket på BK- restaurangen, där var det någon som stirrade ut mig. pling, det var Amir. En gammal personal till mig från Vasagatan (Tidig kritaperiond/ett annat liv/ett gammalt liv). Han var RC där och för ett ögonblick kan jag svära på att han försökte locka över mig till den onda sidan igen. Men då dessa äventyr alltid slutar med döden för mig så försökte jag besinna mig. Men det var verkligen kul att träffa någon från the old days, innan vakteriet, innan skolan.   

Min lilla fru har begåvat mig med lasange, till å med så det räcker till x antal lådor. Förutom henns kulinariska egenskaper så visade det sig även att hon var en jävel på att massera. Detta visade sig vara nödvändigt då min rygg omkom under natten till i går. Jag rör mig nu mera som gamla knullar: sakta och illa (btw, jag anser mig själv inte vara särskilt gammal). Hon avbröt dock massagen efter den tredje spontana kommentaren på thailändsk amerikanska ifrån mig. Jag som bara ville visa min tacksamhet./Patrik, ryggknäckt crimefighter. 

69 kronor om dagen på två personer fram tills lönen trillar in igen. Detta är vår bugetering för att överleva månaden. Inte så himla tokigt. Och om jag inte shoppar loss någonting överhuvudtaget förflyttas morgondagens budget till nästa dag. Jag har varit såå sparsam och kirrat matlådor åt Patrik hela veckan. Själv lever jag på diverse kolhyderater som är billigt och finns i skåpen. Däremot tycker vi inte om såna där tråkiga utgifter som toalettpapper t ex. Det går åt en hel del när man käkar järntabletter under en graviditet kan jag säga. Dessutom vill man gärna ha sånt därnt mjukt och skönt papper om man lix ändå ska tvingas springa på toan i tid och otid. Patrik får vackert försöka skita när han är på jobbet, jag vägrar bajsa nånannanstans än här hemma. Prioriteringslistan ekonomiskt för den här veckan ser alltså ut som följer:

*Toalettpapper - går inte att undkomma den utgiften.

*Samarin - om jag ska överleva halsbrännan på nätterna.

* C-vitamin i form av apelsiner och kiwis - för att järntabletterna ens ska ha nån verkan förutom den tråkiga biverkan.

*Bensin (här kommer några dagars budget gå åt till förmån för nästkommande månads inkomster) - så att Patrik tar sig till jobbet.

*Mat - Det är inte så att det kommer sist på prioriteringen egentligen men vi har faktiskt fortfarande en hel del tråkig mat i skåpen som vi kan äta upp först.

Ja, det var väl allt som allt egentligen. Någonstans kan jag ändå inte låta bli att tycka att det är en sport att klara sig på bra mycket mindre stålars än man är van vid. Det är väl den här förbannade protestantismen och arbetarryggraden som skall rätas på och stoltseras med. Men när vi blir presidenter och rika sen så ska jag köpa en ny bil, en egen fruktträdgård i Italien och toapapper med extra extra mjuk yta. Det ni!

Nu måste Patrik komma hem snart så jag har nån att prata med istället för att blogga om sånt man inte ska prata högt om.

//Anna

Jag är lite trött på att det ska ta mig en halvtimme att klä på mig så att jag ser okej ut, att vi inte har några pengar alls, att vi inte heller har rolig mat att laga till i frysen, att jag är så rastlös, att jag inte har någon bra bok att läsa, att jag är lite tjock.

Men annars är det väl okej.
Nu drar jag in på stan och ser om det händer nåt spännande, hemmafrulivet är bajstråkigt nämligen.

//Anna, bitterfitta.

"Man vet att man är djävulskt trött på att skriva uppsats
då vaxa bikinilinjen känns som "ett trevligt avbrott"".

Citatet är taget från en annan blogg, Jennys. Och eftersom hon är en av dessa bloggare som hävdar att dom har ett annat liv än att sitta framför datorn och blogga, uppdaterar hon väldigt sällan, vilket resulterar i att jag får samma ord uppsmällt i ansiktet varje dag. Ett väldigt fint citat btw.

Jag vill mena på att det skridit såpass långt fram i graviditeten att skall det vaxas någon bikinilinje så är det antingen Patrik som står för det eller så får man handla lite på känsla. Detta är dock inte att rekommendera om man är jättetrött och sliten, eftersom duschkabinen ibland ser ut som splatterfilmen Bad taste efteråt. Och då måste man ställa sig och städa ur den också.

Sen kan man såklart skita i det också.

Det är bl a detta vi pratar om när vi besöker barnfamiljen W i Stockholm och man anar en viss genans och eftertänksamhet inuti mig anser jag. Det är värdsliga saker att avhandla detta.


Idag ska jag tydligen agera mänsklig support i fotosammanhang igen. Jag får dock inte vara linslus längre utan ska bistå fotografen på nåt vis. Jag fattade inte riktigt men jag ska träffa fotograf med modell på vanliga fiket i stan klockan två. Jag som bara skulle vara hemma och softa hela dan. 

Patrik jobbar i Töcksfors idag, kommer hem sent.

//Anna, i behov att vara uttråkad

Vi avslutade helgresandet med en tripp till en annan sida av släktskapet, även här finns det blivande kusiner så det räcker och blir över. Dottern i huset a la Markoolio-style visade sitt bästa hoppa-på-ett-ben-trick och våran tävlingsinstinkt säger oss nu att vår dotter måste lära sig detta per omgående hon kommit.



Unge herrn i huset är allt som oftast glad, om han inte är förbaskad alltså. Han fyller tre år om en vecka och fick därför lite tillskott till sitt bilgarage av oss idag. Tre stycken, en för varje år. OBS! Vi kommer inte att fortsätta den traditionen att köpa ett paket per år man fyller.



Vi fick med oss en hel del (för att inte säga fantastiskt mycket) prylar som är vettiga att ha som barnfamilj. Så tusen tack, åter igen, till syskonfamiljerna för all hjälp och alla lånesaker/dubbelset och arvegods. Vi är mer än jättenöjda (trots att jag (Anna) skruvade in mig själv i spjälsängen för en stund sedan i ren glömska över mina extra 20 kilo som skulle ta sig ur den sedan.).

Nu fattas egentligen bara...ett barn.

// Lyckligaparet, snart där.

Här övas det på matning, som ni ser går det att ha snygga acessoarer när man jobbar med barn. Ingen ursäkt att inte se sitt bästa ut inför den nyfödda. Det var allt vi fick lära oss på kursen som vi inte gick. Förövrigt så är min nyaste systerdotter en väldigt söt sådan.





Anna fick det inte fullt så glamorösa jobbet att hålla i barnet tills det gör på sig. Därefter skall den vuxna stoppa sin näsa vid baken på barnet för via sitt luktsinne avgöra vilken sida det har kommit vätska ifrån.

Vi är och förblir djur...




Denna sorgsna skepnad tillbringar sina dagar med att drömma om fornstora dar, då HAN och ingen annan var the center of attention. Sen kom människorna han bor med, hem med ett barn och tortyren började. Sen när hunden i fråga äntligen hade lärt upp människorna samt barnet så kom dem hem med ett hundbarn!! Som om detta inte vore nog så kom de något senare hem med ytterliggare ett människobarn.  Nu mera är han helt uppgiven och upplåter sin kropp till djurförsök, som här om månaden då vetrinären tömde den där påsen han har under svansen, sen dess har inget känts så där skoj som det kunde förut ibland.

Vill så gärna ha tankebubblor över hans huvud, hade blivit en storsäljare.





Detta är den senaste modellen av hund, den väger hälften så mycket som den gamla modellen men har dubbla energin. Inte alltid en så lyckad kombo./Patrik, härdad.

På den blivande mammans nattygsbord låg dessa två ting, Anna har samma saker. Men till vårt försvar har vi gott ifrån kokosnötsdoften då den luktade härsket margarin.



Vi skjutsade Beda till storstan. På vägen dit  vart jag under hot tvingad att stanna i Hummelsta där de två gravida kvinnorna gick lös med slevar och hunger./Patrik, rädd.

Lilla Anna och hennes tvilling (??) Lotta lite berusade, lite glada.
(å nej, Lotta går inte klädd så där till vardags)



Någon kvinnlig Blues Brother variant i form av S och E. Väldigt suspekt, väldigt hemligt.





Lilla O's sista Västerås fest tillika min antagligen, iaf på en lååångt tid. Här i LF under den där förfesten./Patrik på uppstuds.

Hejsan hoppsan, nu är det Patriks kloka syster som bloggar.
Tänkte bara säga att med lite hjälp från min dotter så har jag
äntligen fått lite ordning på den här bloggen.
Och Anna, jag tog bort den hemska blåa headern som P ville ha,
för det passade verkligen inte estetiskt ihop. Jag vill ju inte göra något
som ser ut som en barnteckning  ;-P

Men ett problem kvarstår, och det är att när man öppnar
bloggen i explorer så ser det ut som det ska.
Och när man öppnar med Mozilla så är den rosa bloggen kvar....?
Jag hoppas och tror att det löser sig av sig själv om någon/några
dagar. Jag tror att det hänt mig förut.

Hoppas ni är nöjda och alla läsare också, annnars vet ni vart ni
ska höra av er.
Sov gott Over and out
//Anna

shit måste länka också, här finns jag  ;-D

Vi har träffat alla idag samt festat med de bästa. Min höga ålder och min frus tillstånd gjorde dock att vi på ett mycket vuxet sätt tackade och bockade precis när festen på ungdomsgården vi var på tog fart. I morgon är det Ekerö och sen back to K- town, Skönt att återgå bas innan 65 timmarsveckan sätter igång./Patrik, the tröttness.

Det har ni säkert redan noterat men jag skriver det ändå, mest som utfyllnad, Nu väntar vi bara på den nya headdern, eller vad det heter.

Vi har övat på bebisbärande och nappintryckande, vi sprutar hormoner som två tonåringar och vi skulle för tillfället nog knyta an till en kastrull. Så det blir en del fåniga leenden som vi aldrig kommer att erkänna. Tokgod grillmiddag här i går kväll, därefter lite bloggmekande hos den andra syrran. Nu stundar frulle samt bebishantering. Min gamla mamma är på väg hit så vi har snart träffat ALLA i min släkt.

Nu frulle./Patrik, på tur.

Phuu, igår var det fest på kåren. Jag vart fuller och lite glader, det var mycket kramar och många "hej då". Det kändes verkligen som att det var sista gången jag var där. Time will tell I guess, hur som, kul var det. Det är väl som med så mycket annat, människorna saknar man medan det andra faller i glömska. Dagen i går spenderades med Mr:T och lilla Anna, det vart en hel del minnen och en hel del fika mao.

Nu sitter jag och Beda och snackar diskursanalys och gravidmagar, snart kommer lilla frun till Västerås och då skall vi bege oss till storstan för lite R'nR. Fast så mycket paus och rekriation lär det inte bli, vårt schema ser ungefär ut så här:
- Ikväll, bebis och valpgos hos syrran.
- Lördag, Träffa mor på morgonen, sen till fam W i Haninge för fika sen till vår danska vän i Kista-hooden för lite grogg och grill.
- Söndag, till brosan med familj för lite lek med barnen och hämta bebisgrejer som de har lagt undan till oss.


Ingen panik, vi har fortfarande nätterna för oss själva.

För 365 dagar sen så låg jag och solade i min trädgård, senare på kvällen kom jocke till mig och vi drog ner till Elton där han och Oskar höll på att göra sig fina för White Trash sittningen som skulle gå av stapeln på kvällen. Vi drog alla ner till polen vid skolan och värmde. Därefter var jag och Elton tostmastrar på sittningen bla bla bla berusning...Det var som sagt var ett år sen idag. Eller med en annan tidsräkning - ett helt liv sen,/Patrik, looking back.

Supersnabbt bara;

Sitter på stationen och surfar, läser aftonbladet. Två artiklar. En som säger att morgonsjuka och illamående mammor föder barn med högre IQ, en som säger att barn med äldre fäder är mindre begåvade. Dumma, dumma, dumma människor som ens ids skriva dessa artiklar. Och jag har MASSOR med argument varför, fast dom hinner jag inte med. Måste rusa till tåget

Tiiiidig morgon och idylliskt fint ute. Hoppas bara det inte är kallt. Jag ska knalla iväg till barnmorskan och sedan vidare in till tåget och åka och möta min förmodade bakfulle man i Västerås. Sedan skall helgen spenderas i Stockholm. Vi skall förhandstitta på hur små dom där barnen är när dom kommit ut och insamla lånesaker till vårt eget samt hälsa på diverse vänner och bekanta. Schemat verkar fullspäckat men jag hoppas väl på lite sol och dötid även.

//Anna

En promenad genom regnet slutade som en dränkt katt i stan. Mötte M och gick och lunchade och bitchade om hur ensam och övergiven jag var fast det egentligen hade gått över vid det laget.  Kollade i butikerna på massvis med klänningar som jag skulle köpt om jag fortfarande varit storlek 36 och inte storlek höggravid. Tur att jag slapp köpa dessa! Hade inte haft råd! Träffade Tommy och mutade honom, med hjälp av mat, till att hjälpa mig hämta vardagsrumsbordet som kommit idag.

Fel nummer ett:
Bordet är MYCKET mindre än jag trodde.

Fel nummer två:
Bordet var trasigt.

Fel nummer tre:
Jag måste själv emballera det ordentligt innan DHL kommer och hämtar det igen.

Bajs.

Men det tar vi nästa vecka (dvs Patrik emballerar och skickar tillbaks har jag bestämt för när man blir ensamlämnad till förmån för spritfest infinner sig det vetot automatiskt).
Nu väntar jag på mamma och syster och medhavd kinamat. Har haft så fullt upp idag att jag inte hunnit tröstäta nånting än!! Måste nog skynda på till en godisaffär...

//Anna, håller ut 

Det finns verkligen ett (1) jävligt bra botemedel mot en regnig, tung deppdag. Jag tror att jag ställer in hela mitt liv på att omfamna allt elände med hjälp av honom. Tack Lars för att du finns...

Mmmm, ja just det. Patrik tog ju bilen till Västerås för en halvtimme sedan. Och nu regnar det för första gången på riktigt sedan vi flyttade hit. Promenaden in till stan känns inte jättelockande men jag måste ändå dit av en eller flera anledningar. Ute på Hammarö igår och fotade nionde-månaden-magen i vind och blåst så en härlig regnskur på det här torde förkyla mig ordentligt. Och om jag mot all förmodan misslyckas med att bli förkyld (min kropp är faktiskt resistent mot i stort sett allt) så ska jag ju till Stockholm i helgen och bo hos barnfamilj med baciller. Testing, testing, borde man ta varningstecknena på allvar?

Min käre fotograf valde att fly fältet upp till min käre vän i Umeå under valborg. Tänk vad man inte vet. Men jag fick ändå inte följa med hade dom bestämt, jag kanske skulle fött i bilen någonstans i höjd med Höga kusten och det hade varit tråkigt för chauffören. Men tänk, vilka bilder!

Ikväll vill jag helst stänga in mig under en filt och äta sönder mig med godis, så syrran, badet kan få stå kvar som erbjudande på schemat men övernattningen är jag osäker på. Det är ganska skönt att ha en liten stund för sig själv att tänka igenom livet på också... Det förefaller vara tämligen svårt att få till sån tid annars nämligen.  Och samarinen... Jag får väl lösa det på något sätt.

//Anna, sådär lagomt förorättad.

Imorrn blir jag övergiven och alldeles ensam. Stackars, stackars mig... Patrik ska återuppleva studenttiden med en sittning i Västerås och jag tänker tröstäta en massa saker hela dagen. Ett tag funderade jag på att straffa honom med skuld och påbörja föderiet imorgon kväll, efter att han druckit några cider såklart. Men jag gör nog inte det. Det är lite för tidigt och det bör vara ett större straff att vara i förlossningssalen tillsammans med mig. HA! Där tänkte jag till... eh.... eller hur jag nu tänkte. Iallafall... Stackars, stackars mig. (Vem ska nu kliva upp och göra min samarin mitt i natten?)

//Anna, synd om.

Vart väckt av telefonen i morse, det var från Securitas....Umeå, dom hade en heltid åt mig. Avböjde då jag inte tror att jag skulle orka med pendlingen. Lite ironiskt är det ju då jag igår fick ett mess ifrån Loomis som undrade om jag inte ville komma över till dom nu. Nu sätter jag ner foten, jag må begå hor men jag begränsar mig till en kund och hennes namn är Seccen. Gud kommer att belöna mig för min lojalitet, inch allah.

Vidare fick jag höra idag att jag tydligen skall bli far. Jag skrev under iaf och tanten log elakt. Nu är jag delägare i detta fantastiska barn också. Lite väl cyniskt kan tyckas att vi nu har stadsfäst att vi kommer att ha delad vådnad om det skiter sig.

Nu stundar rotsakerna samt lite filmtittning med svägerskan./Patrik, snart klar. 

Vi satte oss på stan för en glass och förbi oss tågade lattemammorna i horder med sina små moderiktiga (eller som dom själva påstår; mest praktiska och sääääääkra) barnbehållare på hjul. Varannan hade en sån där namnskylt med barnets namn och födelsedatum på. Mycket praktiskt. Jag menar, är man pedofil underlättar det ju om man vet vad bebisen man just kidnappat heter. Och födelsedatum är ju ett måste. Inte vill man att de är för gamla heller....

Ja ja, förlåt alla som tycker att namnskylt på barnvangnar är gulligt. Det är säkert det, men jag tycker inte det och jag måste få vara sådär dagligt provokativ. Jag tycker en massa annat tjafs och tönterier är sött.

//Anna, lagomt trött på graviditeten.

Idag har vi åter  varit till familjerätten för att "fastställa faderskapet i förtid", som det så fint heter. Jag har inte riktigt begripit vad det skulle till en tidsbokning för men dom skulle väl ha en liten utfrågning eller så. Igår reflekterade jag inte speciellt mycket över detta men eftersom jag är som jag är lckades jag reta upp mig ordentligt på detta i går kväll/i natt. Tantaluran som va var hos ville veta hur länge vi bott tillsammans, hur länge vi varit ett par (hmmm, ungefär lika länge) samt när barnet skulle ha blivit till. Som jag förstod det tänkte hon genom dessa tre parametrar räkna ut om Patrik var fader till barnet eller inte. Jag frågade tant snällt om hon var för blyg för att fråga rakt ut om vi knullat (nej, det gjorde jag såklart inte, men jag ville göra det).

Nåväl, nu är Patrik blivande fader till mitt barn iaf. Fan, borde jag tänkt en gång extra??

Nu är det snart leveransdags på vår lilla flicka. Vi har ett arbetsnamn samt 2 förslag till som vi sneglar på. MEN, vi vill ha mer att välja och vraka mellan, för tänk om hon inte heter det vi vill när hon väl kommer ut? Så kom med lite förslag nu, antingen här eller via andra forum.

Tänk på att den som väljer det vinnande namnet KAN vinna det hemliga priset (en klubba, där jag sa det). /Patrik, på väg till B-vik

Nu börjar jag på allvar vilja få klar lägenheten. Vi är skolboksexempel i väntan på barnet. Patrik vill försörja familjen och få en fast anställning och jag vill "boa" och få färdigt allt hemma. Nu vill jag inte påstå att jag är hysterisk. Vi har t ex inte köpt någonting till vår nya familjemedlem själva, förutom en bärsjal. Resten tar vi bara tacksamt emot från familjer och vänner. Men vi har nu bott här en månad och jag börjar bli lite trött på att inte ha ett vardagsrumsbord t ex. Sedan fattas det lite på väggarna, mattor och panelvagnar (jag har lärt mig att det heter så).

Den lilla nageln i ögat i kråksången är att jag inte lyckas bli helt nöjd med sånt man köper. Det är hela tiden nästan rätt, men inte riktigt. Vi har varit på jakt efter en riktigt röd filt till soffan bl a men det finns inget som faller mig i smaken. Virka eller sticka har dock aldrig varit min grej men jag lejde morsan till det så idag har vi varit på stan och valt ut garn till filten. Jag är nästan för nöjd måste jag säga (sådär egenkärt nöjd). 

Patrik river för tillfället ner all ordning i hemmet i jakt på sina gymnasiebetyg som man tydligen behöver när man ansöker om KY-utbildningar. Jävligt töntigt att man måste skicka in sånt nuförtiden. Paragrafryttare i fingerspetsarna. Jag menar, om man har en examen från en högskoleutbildning, kan någon verkligen PÅ ALLVAR mena att man inte haft giltiga betyg från gymnasiet i så fall?? Nä, men rätt ska väl vara rätt.

Jag önskar och ber innerligt att jag slipper söka jobb på det där viset då jag misstänker mig inte ha sparat ett jota av sånt där, allt enligt 80-talist modellen.

// Anna

Vaknade i morse till att ett brev föll tungt in genom brevinkastet. Det var ifrån sheriffen här, min nya bricka och mitt förordnande har äntligen kommit. Så nu är jag certifierad våldsverkare i två län. Förordnandet här är 100% bättre utformat än i Stockholm + att man har sitt snygga foto på det, mycket praktiskt./Patrik, OV af guds nåde. 

Då har vi vart på stan och sen ute och gått. Vi konstaterade torrt att man får BETYDLIGT sämre service på affärer (säg tex VERO MODA) om man är klädd i fys-kläder än i "vanliga". Detta är tillika tragiskt som fånigt, dock en realitet.

Makaronipudding på bratwurst står på kvällsmenyn, svärmor kommer även över. Kan behövas då det senaste dygnet har varit mer än vanligt deppigt på båda håll. Synd bara att vi inte har råd med mer än en timmes arvode.

Well, på torsdag bär det av till Västra Aros för kalasande alà student. Var ett tag sen, det lär ju ha kommit så mycket nytt folk att man snart lär missta sin status som Yber-Bäver. Detta får givetvis inte ske så jag skall sätta ner foten en gång för alla./Patrik, nygådd.

Viktiga göromål inför dagen:

-Ta reda på hur man får tag i sin mobilbiljett från SJ.

-Klura ut vad som låter som en inbrottstjuv i tvättstugan.

-Raka benen.

Det är inte alltför lätt att vara ledig kan jag säga... Däremot bör man inte underskatta tidsåtgång och kreativitet vad gäller det där med benrakning. //Anna, på gränsen till ledig för länge.

Patrik var som ett barn på julafton/gick i väntans tider/agerade fanatiskt rastlöst, ja ni fattar... All denna väntan skulle inte vara förgäves. Lekkompisarna från Brokeback-Island skulle snart anlända och ovana vid storstadsmiljö som dessa grabbar blir efter en helg i Munkforsskogarna var han rädd att de kört fel och att vår väl förberedda omelettbuffé skulle förfaras...//Anna



Nu vart det ju bra ändå tillslut då de kom fram som de skulle. Däremot så gick inte den färska basilikan åt som vi trodde, det visade sig att vi hade köpt FEL sorts ört. Sån här lyx är dock inte standard här hemma, nu gjorde vi av med tre månaders matbudget. Så de kommande veckorna skall jag leva på moderkaka./Patrik



Det låg en dimma av ångest och odefinierbara dofter i vårat kök efter att omeletterna var upptuggade. Dessa kunde direkt härledas till de slitna hjältarna från ön. En skamlig homoerotisk urladdning kunde även utrönas i de vattniga blickarna. Att de vidare skulle dela herrgårdsvagn (eller Peugot) i trettio mil efter pitstopet i Karlstad ville vi fira med att hälla i gossarna starkt kaffe och spetsa omeletterna med lök och broccoli.//Anna



Kvällen EFTER disken spenderades dels i powerwalksspåret, dock med reducerad hastighet. Samt dels i soffan, frun gjorde en as kicking pasta av resterna från dagen. Det är faktiskt allt vi gör, äter...äter och går./Patrik, på bättringsvägen.

Inte så vackert väder idag. Det är trevligt, då känner man sig inte manad att gå ut i solen osv. Vi har just varit och storhandlat på ICA eftersom vi väntar främmande från Brokeback-Island som vi i ett svagt tillfälle utlovade en brunch. Det blir sju sorters omelett och mackor-Romstad style.

Vi är hängiga och deppiga på flera fronter här hemma, magen jävlas lite och humör och motivation är inte helt optimala för tillfället. Men vi tillskriver inte oss själva det såklart, utan det är förmodligen väder, vind och all världens orättvisor som gör oss detta ont. (och ja, Kay, vi testade att välja glädje. Know what? Det fungerade inte!!).

Jag hoppas råda bor på vissa systemfel i humöret m hjälp av en promenad ikväll.

Kanske kan stämningen lättas lite om vi får igång omelettstekeriet också.

//Anna

Den här minisemestern verkade ha en tendens att få min kropp att svälla ännu mer. Eller så kokade vi vår dotter framför brasan och därför bestämde hon sig för att expandera rejält.

Idag är jag jättetrött och jättespänd i magen och inte alls särskilt sugen på livet i stort.
Vi hade en reservplan där på ön, om någonting skulle gå snett. Stugans ägare, såtillika våran kock, var utsedd förlösare utifall att barnafödandet tänkte sätta igång. Jag hade en egen agenda såklart, som gick ut på att om Patrik blev för berusad och stökig skulle jag sätta igång och föda bara för att. I vår familj är det viktigt att straffa varandra ordentligt med skuld om den andre verkar ha roligare än en själv nämligen.
Nå, ju längre kvällen led var det ändå bara jag som skulle stå som den stora förloraren verkade det som.



Någon allsång vid brasan blev det inte. Inte heller berättades det kvalitativa spökhistorier. Min make gjorde ett tappert försök att dansa poledance framför elden men det hela havererarde. Däremot bräckte grabbarna varandra i historieberättning av sekretessbelagd karaktär och i slutet av kvällen; ja, då var det väl inte mycket snack helt enkelt.

Till sist: en helt autentisk konversation som efter ett glas eller trettio tycks vara helt logisk:

"Alltså, det är noll eller inget som gäller..."

"Verkligen? Noll eller ingenting?"

"Ja, du ser, bara en sån sak!"

//Anna, tänker sova strax.

Fina frun fann sig snabbt med de 5 snygga männen på den öde ön.




Ett väldigt fin kort som ändå inte riktigt fångar hur najs det var.




Sen skulle det eldas, eftersom jag är hälften pyroman/hälften bara tycker om att elda, så fick jag nöjet.



Heta stolen.




Det konsumerades lite för mycket av det goda, två okända riddare stöp under kvällen.




En stor skara av Husby-pack fann på plats.





Själv (givetvis under berusning) slant jag med kniven, det sved som fan.
 



Frun tröttnade på maten och skulle fixa bisamråttor till alla, självdödat är godast var parollen.

...på semester tills imorgon. Återkommer m nån form av bildblogg.
//Anna och Patrik, semesterfirare FAKTISKT!