Imorrn blir jag övergiven och alldeles ensam. Stackars, stackars mig... Patrik ska återuppleva studenttiden med en sittning i Västerås och jag tänker tröstäta en massa saker hela dagen. Ett tag funderade jag på att straffa honom med skuld och påbörja föderiet imorgon kväll, efter att han druckit några cider såklart. Men jag gör nog inte det. Det är lite för tidigt och det bör vara ett större straff att vara i förlossningssalen tillsammans med mig. HA! Där tänkte jag till... eh.... eller hur jag nu tänkte. Iallafall... Stackars, stackars mig. (Vem ska nu kliva upp och göra min samarin mitt i natten?)

//Anna, synd om.