Nu börjar jag på allvar vilja få klar lägenheten. Vi är skolboksexempel i väntan på barnet. Patrik vill försörja familjen och få en fast anställning och jag vill "boa" och få färdigt allt hemma. Nu vill jag inte påstå att jag är hysterisk. Vi har t ex inte köpt någonting till vår nya familjemedlem själva, förutom en bärsjal. Resten tar vi bara tacksamt emot från familjer och vänner. Men vi har nu bott här en månad och jag börjar bli lite trött på att inte ha ett vardagsrumsbord t ex. Sedan fattas det lite på väggarna, mattor och panelvagnar (jag har lärt mig att det heter så).

Den lilla nageln i ögat i kråksången är att jag inte lyckas bli helt nöjd med sånt man köper. Det är hela tiden nästan rätt, men inte riktigt. Vi har varit på jakt efter en riktigt röd filt till soffan bl a men det finns inget som faller mig i smaken. Virka eller sticka har dock aldrig varit min grej men jag lejde morsan till det så idag har vi varit på stan och valt ut garn till filten. Jag är nästan för nöjd måste jag säga (sådär egenkärt nöjd). 

Patrik river för tillfället ner all ordning i hemmet i jakt på sina gymnasiebetyg som man tydligen behöver när man ansöker om KY-utbildningar. Jävligt töntigt att man måste skicka in sånt nuförtiden. Paragrafryttare i fingerspetsarna. Jag menar, om man har en examen från en högskoleutbildning, kan någon verkligen PÅ ALLVAR mena att man inte haft giltiga betyg från gymnasiet i så fall?? Nä, men rätt ska väl vara rätt.

Jag önskar och ber innerligt att jag slipper söka jobb på det där viset då jag misstänker mig inte ha sparat ett jota av sånt där, allt enligt 80-talist modellen.

// Anna