Igår kväll ringde min chef och förhörde sig om graviditeten och uppdaterade mig på arbetsfronten. Väldigt sparsam uppdatering iofs, mest att alla verkade må bra och att butikerna skötte sig jättefint och att min vikarie sköter sig exemplariskt. Det var superhärligt att känna sig lite sådär jobbviktig igen och prata om nånting annat än barn. Tills jag kom på att halva samtalet ändå handlat om barn. Men det var inte bara det åtminstone.

Jag saknade lite ett "Vi håller på att gå under utan dig eftersom du alltid gjorde ett så fantastiskt jobb..." men jag kunde höra att det ju egentligen var det hon ville säga.

Likväl som min sambo imorse, genom att säga: "Gumman ditt hår irriterar mig verkligen".
egentligen menade: "Godmorgon min älskling, jag beundrar verkligen ditt änglahår, vill du att jag lagar frukost åt dig nu?".

Man ska tolka livet positivt och välja glädje nämligen. Det har Mia Törnnånting och Kay Pollack lärt oss.

//Anna, sådär odrygt glad.