Jag kommer att få det där jobbet som ungdomsamordnare. Alla vägar fram tills nu har lett mig hit, så man skulle kunna säga att det är ödet. Jag har sökt , typ 107 jobb så där bra med inskickade papper och allt sen jag slutade skolan. Men jag har inte fått ett skit för det, det är enkom för att jag skulle kunna ta det här jobbet. Allt klarnar, jag har de rätta kvalifikationerna och bil och körkort, precis vad de frågade efter. Så varför inte, nu känns det som att jag kan skita i att söka fler jobb och bara vänta på det där samtalet.

Men om det nu inte blir så? Jo då har jag garderat mig med ytterligare pass på Töcksfors och Mitt i City. Sen tog jag några extrapass på något nattknäck också. Oh joy, som ett litet plus i kanten har mina ultravåldsdrömmar kommit tillbaka, de korrelerar väl med uniformen så klart. Inatt var det mest grafiska minnet, när jag med handloven bankade in en förskärare i ögat på en man som försökte tränga sig in i lägenheten. (ingen panik, jag har haft såna episoder tidigare utan att sätta mig i ett torn med ett jaktgevär).

Nu ska jag gå å skala potatis till den där fantastiska mosen som jag skall göra. Om jag bara hittar den där förskäraren./Patrik, chillar.