Idag startade min nya karriär som tandfé. Mein första klient hette Gustav och han undrade vänligt men bestämt varför i hela fridens namn Felix fick två pengar för sina halva tänder medans han endast fick en peng för sin hela och fina tand. Jag bedyrade att Gustav minsann är värd och skulle få två pengar för sin nästa tappade tand om han bara skötte sig och var snäll. Jag kommer bli en utomordentlig mamma som lurar barn på det där viset. Men allt skedde under övervakning av dagisfröken Tesse som var upprinningen till allting genom att hon berättat att hon haft telefonnumret till tandfén.

Annars har det bara skruvats möbler och städats och svurits över trasiga tapeter. Som vanligt fast annourlunda...

//Anna (a.k.a. Tandfén.)

Vi har bränt FÖr mycket pengar, nu har vi bara maten kvar att införskaffa. För det behöver väl man bara göra en gång nu när man är vuxen. Flytten ja, Vill återigen tacka brosan, fredde och jeppe för deras ovärdeliga hjälp, det hade vart lite tyngre utan er. Sen får vi inte glömma matlaget bestående av svärmor! Nu är dom alla väck iaf och vi är nu ensamma och värmlänningar, the joy.

Vi har fixat till allt utom tapeterna, galet mycket hål makes Patrik a dull boy. Ingen ide att borra upp något innan Sivan kommer och ombesiktigar, detta skall enligt legenden ske den andra måndagen efter inflyttning, dvs på måndag. Mina knän har sagt upp sig efter 922 turer i trappen med felaktiga bord. Men på det stora hela så verkar vi trivas. 

Jasg var på stortestet igår, skulle utröna om jag har en personlighet eller inte. Detta för ett arbete som jag inte vill ha. Det tog iaf två timmar och jag får svar i morgon, hoppas, hoppas.....att jag har en personlighet, det skulle visa alla tvivlare en gång för alla./ Patrik, fortfarande med lånad dator.... 

Om ni undrar vad vi sysslar med så kommer en liten tvådagarsresumé:

-Vi skruvar ihop möbler.
-Vi packar upp saker som gått sönder i flytten.
-Vi bråkar.
-Vi bär ner kartonger (i sinne) och slänger på den fina miljöstationen (Karlstad goes Tomtebo).
-Vi gråter.
-Vi svär över IKEA och deras usla service.
-Vi lurar IKEA (p g a att de har dålig service) att dom gjort fel när det är vi som gjort fel.
-Vi pekar finger åt möbelaffärer som tar 700 spänn för utkörning och hyr egna kärror för 80 spänn timmen istället.
-Vi sover.

Allt det där var helt sant förutom det sista.

Återkommer med bloggande och allt därtill när vi skaffat internet. Imorgon ska vi skälla ut hyresbolaget också för att de lät 27 megaborrhål med plugg gå igenom besiktningen U.A.

Hejda (Värmländskt uttal).

//Anna

14.00
Jenny

Tjo! Hittade nyss din jacka här som du glömde hos Steph då du var uppe och hämta mia senast du drog hem ett ragg, du vet "faan han är 35" haha.

14.03
Anna
Ja, han som numer är känd som fadern till min ofödda dotter? Vi sticker imorrn och jag väger 15 kg mer än vanligt. Kommer inte kunna ha den jackan så keep it eller ge bort den i present till nån smal. Kram.

Jag tar en VÄLFÖRTJÄNT paus i städningen. Innan datorn packas ihop. Patrik är på hemliga missions och jag har blivit lämnad i röran. Fast röran är något mer organiserad nu anser jag. ca 25 flyttlådor och en säng. Nu är det bara tekniktjafset kvar och sen ska det sista städas. Sen är vi faktiskt så gott som värmlänningar sånär på en sista måltid i Umeå. Mitt mål är att midaggen ska bli billigare än frukosten så att vi har råd med bensin och släp i morgon bitti.

En liten tår i ögonvrån när jag stack ifrån lse igår. Jag är inte hemskt duktig på att visa rosa känslor men jag hoppas verkligen att T och E med familjer förstår att jag kommer sakna dom JÄTTEMYCKET! (även om vi inte setts superregelbundet så känns Umeå närmare än Karlstad, typ 70 mil närmare).

Nope, nu blir det inte mer bloggande, nu är det bara att dra på sig arbetarhandskarna igen.

//Anna, aldrig färdig...

Ringde Fredde nyss, han satt och väntade på Jeppe och brosan på grisfarmen i spånga. Här i Umeå skiner solen och det är hyfsat kallt, så vi får vällan se hur dom tar det. Vi har just vart nere på stan och bokat hotellrum till dom, vi passade på att äta en lyxfrulle där eftersom vi inte har ett skit hemma att tugga på. Frukost för två = 190 kr. Det var som att få stryk med en slang. Men vi passade på att tänja våra bukar och på sann Anna Skipper maner så kommer här vårt gemensama intag.
- Tre kakor
- Tre vågfflor med sylt.
- Två tallrikar med fil och musli
- Fem mackor med ost och skinka
- Tre glas jos
- En kopp te
- Ett hårdkokt ägg
- Två koppar kaffe (som vi hällde ut eftersom det smakade järv).

Vi är mao mätta nu. Det som nu stundar är kyl och frysrengöring samt en soprunda till tippen. Vi kommer inte att kunna blogga nu på någon dag eftersom vi kommer att koppla ur datorn och sen måste vi fixa en uppkoppling men ett litet inlägg kommer nog att göras ifrån svärmors dator iaf./Patrik, värmlänning.

Nu haver vi alltså tokstädat och tokpackat grejjer och prylar hela dagen. I det sista insåg vi att vi städat och packat bort vårt kök och detta föranledde en visit hos en del av Patriks kära umgänge som haft den goda smaken att flytta från Stockholm ett tag för att plugga pyskolo..psikiolog..pisikolog... äh, fan, han ska bli gynekolog eller nåt.

Iallafall tog vi med oss honom (i utbyte mot tidningar att packa vinglas i) till den lokala Bamses pizzeria. Ni vet, en sån där som finns i just precis ALLA städer i Svedala och som har en meny för barn som kallas "nallemenyn" och som egentligen är precis samma meny som "meny 3".

Kontenta: Det blev pizza till middag.


Så här sleten ser man ut när man dras med psykologistudier dagarna i ända. Seriösa fallstudier haver idag redovisats ingående. Man ska aldrig upphöra att förvånas helt enkelt.

Kvällen fortsatte med en visit hos lilla söta AnaBanana som gjorde sitt allra yttersta för att göda oss ännu mer. Hon lyckades förbluffande bra med att få ner bullar, kakor och te i våra sprängfyllda pizzamagar. Vi ursäktade oss med att vi powerwalkat 10 dagar i streck samt att det faktiskt är fysiskt ansträngande att flytta. Som ni märker har vår dotter alla förutsättningar i världen att få ätstörningar så som vi nojjar. Vi ska sluta med det också.




Inte helt pigg fru Lycklig. Dessutom envisas mitt högra öga med att ha en svart ring runt sig på alla kort. Och nej, Patrik slår mig inte, det skulle han aldrig våga. Jag ser bara ut så. Väldigt nöjder med dagen som sådan iallafall.

Imorgon bär det av till Lycksele där Tesse lovat Patrik en levande ren, en skadeskjuten skidåkare samt skoterfärd på innergården. Över och ut i köket där packning fortgår. //Anna

Vi har tokröjt idag, just nu ser allt förjävligt ut, jag har lite svårt att dels fatta hur allt skall få plats i ett mellansläp från Thule och dels att få in att vi kommer att vara färdigstädade här på fredag kväll. Betänk att vi i morgon inte kommer att göra ett skit här eftersom vi ska till Lycksele.

Sivan från vårt nya bostadsföretag har visiterat vår blivande lägenhet och svärmor skall hämta nyckeln i morgon. Flytthjälpen och tillhörande dragbil är tajmade och klara tills fredag em. Inget kan gå fel.....eller?/Patrik, väntar på fel.

Min kompis har ett bord som inte är ett bord utan som är en trälåda. Ett träemballage, helt sonika en låda som hon ställt upp och ner som vardagsrumsbord. Den är lite ruffig och sliten i kanterna och helt enkelt fantastisk. nu när även Patrik fallit för den är detta mer än ett alternativ till vår nya lägenhet. MEN... Var hittar man sådana? Gärna lite begagnad ska den vara. Polaren hade hittat den på en loppis i Sollefteå och köpt den för 40 spänn. Passar vår smak och plånbok, kunde inte bli bättre. Tips??

En veckas ledighet och jag börjar klättra på väggarna (läs: Patrik). Allt är en enda röra även. Det är förunderligt hur man kan få så få saker att ligga så ostrukturerat egentligen. Men snart ska jag ta itu med städningen. Vi får alltså hit tre flyttkarlar på Fredag kväll. Men för att dom ska kunna umgås ordentligt med min man och få vila ut efter en lång uppfärd så kommer vi ha packat och städat allting tills på Fredag kväll. Detta innebär att dom är fyra styckan bärare på ca 20-talet kartonger. Det blir fem kartonger var. Sedan kommer utrymmet där 120´s madrassen står att behövas städas, samt utrymmet mitt i vardagsrummet där kartongerna står. Sedan kan vi dra. Jag har en känsla av att vi kommer vara i tid. Annars är det den sämsta flytt jag någonsin varit med om...

Så löd rubriken till en fråga som någon hade fråga någon annan förståsigpåare på nätet. Jag kan inte låta bli att tycka att frågan i sig var lite dum, om man blir biten av en isbjörn, är verkligen den långsiktiga risken med det angreppet det man främst bör oroa sig för? VERKLIGEN? Lite samma klass som det gamla Ali Hussein skämtet om varför det finns beväpnade vakter högst uppe i Empire State Building, jo ifa någon skulle vilja hoppa så kan dom skjuta dom i värsta fall.

Nu ska jag skjutsa min fru till sin snyltarlunch. Själv skall jag över till BB (min kompis inte BarnaBördshuset, ja det står faktiskt för det). Där skall det drickas kaffe och snackas om galna kvinnor, och det finns mycket att säga om dom./Patrik, snart fredag.

Det känns nästan som att jobba igen. Vaknade av ett sms om telemöte, är uppe och klar för att åka ner till stan. Fast det enda (och det är väl inte så bara egentligen) jag ska göra där är att käka en hejdålunch med tjejerna på city och regionschef. Just nu känns det lite sorgligt faktiskt...

//Anna

 
1. Nokia. Som ny, med kamera:



2. Nokia. Lite äldre modell, men har kamera och som vibrerar:





3. En Ericsson med spel.





Ha en fantastisk dag!! //Anna

Prisa gud.
Några tårar till har trillat över vår usla ekonomi (som i själva verket kanske inte är urusel om vi inte haft förutsättningarna havandeskapsledig, utan jobb, djävulens hyra samt saker som går sönder, flytt och inga möbler).
Men idag smög jag mig in på skatteverket för att checka om dom inte lagt ut inkomstdeklarationen en dag för tidigt och jojemensan, det har dom. Och förbanne mig fick jag väl tillbaks en slant på skatten också, närmare nio och ett halvt tusen. Så nu kan vi bo i vår nya lägenhet i Karlstad fram tills Maj iallafall. Vi kan nog även köpa en matta till vardagsrummet faktiskt.

Ja, jag är sarkastisk, det har varit en pissig dag helt enkelt. Men, som sagt, lite flyt ska man ha. Om vi nu slipper att Patrik skall betala en massa i skatt så ligger vi rätt okej till kan jag tycka. Väntar därför med spänning på att han skall komma tillbaks från nyckelmakeriet.

//Anna, med hopp om framtiden.

Tre jobb sökta, sen så mailade jag och fick svar på ett jobb som jag redan sökt. Där höll dem på med att sålla vilka som skulle på INTERJUV (magnus?). De återkommer snarast som jag förstod det. Annars har dagen mest sugit på det fula sättet. Vi har hämtat mitt betyg från en av butikerna, köpt flyttkartonger och nästan brytit av den enda nyckeln till bilen. Så nu måste vi renovera den på något märkligt sätt och sen köra ner på stan och kopiera den.

Här lyser solen + att det är några minus och mitt i allt så snöar det, galet mycket till å med emellanåt. JAg vet inte vad jag skall tro inför flytten men det är nog troligt att det blir dyngväder till helgen med. Ju bättre blir det att komma till K-town./Patrik, leSS

*Bilen är tankad och rullar igen.
*Filmen för kvällen är hyrd.
*Diskbänken är ren.
*Jag är fortfarande glad.
*Patrik har bara skällt på mig en gång idag.
*Pizzan är klar.
//Anna

Jag trodde alltid att det var när man drack som man blev bakfull och fick ångest. Detta beteende verkar dock numer vara betingat och höra ihop med om man haft en toppenkväll kvällen innan. Som gravid driver och spik nykter samt relativt trött föreföll jag nog vara rätt laid back på festen igår. Åtminstone om man jämför med tidigare fester inefattande samma människor. Ändå har jag lite småångest, är överjävligt trött och sliten samt mår lite illa. Livet är inte helt rättvist kan jag känna.

Nu väntar jag på att min kille ska bajsa klart så att vi kan ta den där långpromenaden till macken för att fylla en dunk med bensin.

(superjävlafint väder är det även)

//Anna

Eftersom vi har börjat med stavgång förra helgen, och eftersom vi har slutat med godis och glass så belönade vi oss  själva med att göra en morotskaka och en cheesecake. Nu var det inte riktigt så illa som det låter. Den ena tog Anna (efter att vi hade kvalitetssäkrat den givetvis) med sig ner på stan och bjöd ena butiken på. Den andra gjorde jag till vårt finbesök ifrån Lycksele igår, det visade sig att den även fungerade bra som "komma hem från överaskningsfestmat". Men jag kan med stolthet säga att vi har lämnat det infantila stadiet av kladdkakor och sockerkakor till förmån för riktig tjockislyx.



Idag kommer vi behöva att gå till macken med vår nu hårt beprövade reservdunk. Eftrer festen i går så skjutsade vi i omgångar folk till krogen. När vi sen kommer upp här på Tomtebo så dör bilen, vi var då i den sista rondellen innan Skogsfruvägen där vi huserar. Snabb som en ninja sa jag åt frun att frikoppla, vi rullar in på den första gatan, svänger in på vår gata. Med hjälp av den lilla lutningen på Skogsfruvägen så rullar vi perfekt in på vår parkeringsplats. Vad man skulle kunna säga vara en perfekt tajmad soppatorsk./Patrik, snart ute på powerwalk.

Ikväll skulle lyckliga paret på hejdå-middag hos en av mina bästa vänner häruppe i Norrland, Mia. Tidigare på dagen hade vi finbesök  av Tesse, hitkommen ända från Lycksele enkomt för min skull (trodde jag då). Vi slappade i soffan (på madrassen) hela dagen och skvallrade en massa om renar, skotrar och pojkvänner som stukar axlarna på fyllefester.

Men sen bar det alltså av.

När vi öppnade dörren möttes vi dock av ett sällskap som verkade ha en överaskningsfest och jag skyndade mig att slå igen dörren. För det var lite väl pinsamt att gå in i fel dörr. Sedan öppnades dörren och jag möttes av alla underbara Umeåmänniskor som hade samlats för att ha en avtackningsfest.

Jobbigt nr 1: Jag hade inte varit med och planerat.
Jobbigt nr 2: Jag blev blödigt rörd till tårar.
Jobbigt nr 3: Jag hade fantastiskt svårt att ta in att det här var gjort för våran skull.
Jobbigt nr 4: Det var bara den ofödda som fick presenter, inte jag!



Linda, Åsa, Kristina (min vikarie) och Dennis, den manlige representanten för Dressmannpersonalen.
Även Elina från Lycksele hade kommit för att vara med och jag blir jättevarm och glad i hjärtat av att även hon kunde komma.



Någon, jag säger inte vem, det kan ha varit någon på festen, i rummet, hade iaf dragit med en gitarr. Inte lika bra spelat när man är stormagad och nykter men en liten dansbandsrunda blev det ändå.



Våran fosterdotter Bananflugan Åsa bakom kvällens glädjeämnen, i all sin prakt. Vi bedyrade att vi aldrig skulle låta våran ofödda dotter få mer uppmärksamhet än hon (vi kan ha ljugit lite).

Och Patrik fick en hel påse med cider för att han skulle kunna ha att göras med under en hel kväll. Men han skötte sig bra, buggade sönder vår fosterdotter samt psykologpratade sex med folket på festen.

Jag är fantasiglad och förödande tacksam för alla fina presenter och de fina visdomsorden som butikerna mödosamt diktat ihop. Den dikten kommer pryda vårt nya hem.

Till alla som var med ikväll: Tusen, tusen tack för allt! Jag kommer verkligen sakna er.
Till er som inte var med ikväll men ändå varit med på idiotierna: Tusen, tusen tack och jag kommer att sakna er med lite grann. Faktiskt.

Kram och godnatt! // Anna, jättesentimental ikväll.

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. Jag förstår inte på djupet problematiken i Rosengård. Jag fattar att det där med mosken endast var ett symptom på en underliggande problematik som gissningsvis i sin tur är grundat i en känsla av social exkludering samt margenalisering. Ergo, de vanliga problemen man kan vänta sig när man för samman för många individer som inte tillhör normen i samhället, och som inte är förfördelade bör tilläggas. Den vanliga miljonprogramsproblematiken mao, inget nytt under solen.
     Men i Rosegård är det något som skiljer sig åt ifrån tex Rinkeby och motsvarande, där "jobbar" dom på ett lite annourlunda sätt. Där kastar man sten på allt från brandmän till parkarbetare, inte bara på vakter och poliser som är kutym i liknande situationer. Då har vi symptomen (våld), samt skillnader (våld mot alla och inte vissa) mot liknande förorter klara för oss.
     Vän av ordning kan då fråga sig vad beror det här på? Men jag tänker hoppa över den diskussionen och hoppa rätt på den som jag anser vara lite mer intressant, nämligen. - Vad vill dom uppnå med att stena brandmän som kommer för att släcka de bostadshus som de själva bor i? Vad är deras agenda med att stena vägarbetarna som kommer för att fylla i deras potthål? Vad vill dom säga med stenen i huvudet på parkarbetaren som skottar snö på deras trottoaren? Här går jag bet, jag tror iof inte att dom har någon uttalad agenda, jag tror att dom få (för jag tror dom är få som syns och hörs mest) som härjar blir upphetsade av att se sin förort på TV.
     Vad dom missar är att dom sänker sig själva, det folket i tex Rinkeby har fattad men som Rosengårdianerna helt har missat är att deras hemadress oavkortat avspeglas i hur dom blir bemötta i övriga samhället. Det kan vara i sitt CV eller sociala kontakter av olika slag, där förlorar dom, och jag tror dom gör det stort. För hur smart kan man vara om man kastar sten på den personen som försöker släcka det hus man bor i? Till och med i krig så är i stor utsträckning räddningsarbetare och andra "icke" kombatanter fredade, men inte i Ronsegård. Här sågar vi stolt av den gren vi sitter på och sen ler vi i TV och säger att ingen bryr sig?
     Nää jag tror dom har lite att lära av de förorter som nu har börjat tvätta bort sitt dåliga rykte utan att för den sakens skull ge upp sin särställning som kulturellt berikad./Patrik, inte så impad.    

Ah, jag satt just och var så trött på allas vetande och tyckande (mitt eget inkluderat) kring det här med barn och barnuppfostran. Ofta blir normala diskussioner till en prestigegrej, typ, vem vet bäst och varför. Jag skulle aldrig någonsin neka till att just jag själv också är en sådan människa (herregud, jag bloggar ju bl a för att få chansen att prata själv om hur jag tänker och tycker samt bestämma själv om jag vill att någon annan överhuvudtaget skall få komma till tals i mitt forum).

Men mitt i allt det här tröttsamma dök en fin artikel upp framför mina ögon och mitt hjärta smalt en liten bit...

Två kommentarer har jag:

*Töntiga, töntiga människor som inte tror att man kan anpassa sig till samhället om man inte går på dagis.

*Flaggan i topp för människor som törs stå för sin sak, kan argumentera för den, vågar vara provokativa och som ändå tänker på andras bästa än sitt eget i första hand.

//Anna

Åkte ner på staden för att fixa lite ärenden, bl a överlämna en egenhändigt gjord och fantastisk morotskaka till personalen i citybutiken efter påtryckningar av det rödhåriga yrvädret som jobbar där. Den här morotskakan blev nu bara halv av någon underlig anledning, den andra hälften gick åt till annat.

Sedan tänkte vi titta på jeans till den gravida i familjen. Jag börjar tröttna på att bara ikläda mig P.O.P:s spandexleggins, även om de är fantastiskt bekväma. Jag skulle så gärna vilja äga ett par jeans som gick att använda även för en gravid. Inne på Carlings hittade jag såklart ett par som var alldeles underbara för mig. Och ja, trots min rabatt skulle de ändå ha kostat 1100 spänn. Det blev till att gråta inombords och lämna butiken om vi vill äga ett vardagsrumsbord när vi kommer till karlstad. Däremot stegade vi, i jakten på billigare brallor, förbi en Brothers and Sisters Outlet och vi fyndade skjorta till maken samt två omlottklänningar för 150 kronor. Som två SATC-flickor fnittrade vi sedan hela vägen till vår raggarvolvo.

Igår vann FBK första semin mot SAIK oxå. Även det är fantastiskt nog. Många gliringar har, under senaste dygnet, haglat gällande obefintlig ödmjukhet och dålig vinnarattityd men detta varken bör eller skall förväxlas med ren, skär, genuin, värmländsk glädjeyra. Jag älskar min man ännu mer bara för att han i bilen hem undrade om det var rätt lag som vann och nöjde sig med mitt svar.

Ikväll blir det kulinarisk korvstroganoff och slöande i soffan (madrassen). Man kan inte ha roligt jämt.

//Anna

...när jag är snäll och go med min älskade make och han då måste fråga: "Gumman, vad har du gjort? Har du gjort nåt dumt?"

...när jag reser mig för hastigt och vrider ryggen och får jätteont och han måste fråga: "Gumman, det här är inget knep för att komma före mig på toaletten?"

Jag bara undrar... Vad har jag gjort för fel??

Anna är på krogen och ser på hocky med tjejerna, så kom inte och säg att vi inte är jämställda i den här relationen. Jag fick ju iaf äran att skjutsa henne dit. Jag kan ta att vara ensam, jag kan till å med ta att hon slår mig men det jag har riktigt svårt för är att hon innan hon åkte bakade en perfekt morotskaka som nu står i kylen och hånar mig. Jag fick stränga order att inte röra den, i förmaningen så har jag för mig att meningarna "medeltida tortyr" samt "visa dig hur man kan smuggla termosar" ingick. Jag förstod inte allt av det där så jag funderar nu på att försiktigt närma mig kylen, jag är ju trots allt utbildad i att röja försåtsmineringar./Patrik, supersugen. 

Det finns en KATTegori skämt som är så dåliga att dom har ett eget namn. Eftesom "lyckligaparet" inte vill peka ut någon särskilld för att vi respekterar andra individer och bla bla bla...Hur som helst Anna och jag har under den långa tid vi nu har hängt ihop ibland kommit på sådana fantastiska skämt som givetvis är både underfundiga och väldigt djupa. Här kommer några av dem, men sköt er, annars blir det fler, och det vinner ju ingen på.

- Misshandel= En affär som säljer katter.
- Misslyckad= En katt med framgång.
- Missbildad= En katt med akademiska meriter.
- Missbelåten= En väldigt nöjd katt.

Jaa, nu börjar få bilden klar för er, jag sa ju att det inte var så roligt men vad gör man inte för sina läsare. Tilläggas bör att Anna och jag inte tycker att denna typ av skämt är roliga, vi är på tok för sofistikerade för det. Nu behöver det ju inte handla om katter, det viktigaste är att dem är platta och endimensionella./Patrik, har rätt trist.

Så här fin är Annas mage nu, jag har lovat att skriva att hon inte är så nöjd med BH:n, det är en sån sportvariant. Som sagt V 28 +2.




Sen för 5 dagen på raken så tog vi en powerwalktur som Anna i all sin grace höll på att avsluta på hospitalet då hon bestämde sig för att ramla omkull redan efter halva vägen. 1 timme blev det iaf i det vackra vädret. Eftersom vi nu mera tydligen är pensionärer så går vi upp kring 0800. Detta utan någon som helst påverkan från väckaklockor och annat otyg, sen städar vi lite och idag så bakade lilla frun frukostbröd och allt detta innan 1100 då den berömda promenaden ägde rum? Am I acting my age or worse?/Patrik, förvirrad igen..

Mia Törnblom dök upp i MIN TV- ruta. Trogna följare av denna blogg känner mitt hat mot denna glorifierade pundare som nu mot alla rimliga förklaringar skor sig på olyckliga sökare som hon duperat genom att få dessa individer att tro att dom faktiskt är offer under orättvisa omständigheter och att man endast genom att tänka "rätt" kan vända på denna offerposition och bla bla bla krääksss (lång mening)....Att se denna kvinna tala, med sitt spattiga sätt och sina inlägg som inte helt följer turordningen i det samtal hon deltar i får mig att fundera;  är det detta folk blandar ihop med karisma? Är det detta folk blandar ihop med utstrålning? För är det spattighet man vill ha så går det nog lika bra med vilket clownhuvud som helst, fäst på en fjäder.

Trots att det låter som hon har förläst sig på kalendercitat (ni vet sådana där "kloka" saker som står längst ner på veckouppslagen i kalendrar) när hon pratar, det är för övrigt då hon låter som klokast, så slängde hon även ur sig floskeln "livet drabbar en". Här fick jag vatten på min kvarn och likt en hungrig säl så klappade jag med mina labbar då jag anser att hon sket sig rejält i näven. Att livet "drabbar en" tyder på att man själv är en passiv aktör i sitt eget liv, en stillasittande individ som inte själv har någon egen kraft att styra sig med. Att man är ett offer under omständigheter utanför ens egen kontroll. Visst kan det vara så ibland, till och med ofta emellanåt, men det uppvägs som oftast genom slumpen av positiva händelser. Även om vi inte styr över allt så väljer vi väl ändå till stor del vart vi vill bo, jobba eller vilka vi vill umgås med, när och var vi vill spendera vår ledighet osv osv. Det finns ett fåtal människor i vårt land som helt står utan kontroll och inflytande över sina liv. Den 8/6 får jag förhoppningsvis träffa en sådan i och med min dotters födsel. Men jag tror inte att Mia riktar sig till henne. Jag tror, cynisk som jag är, att Mia och henns gelikar lever gott på att få människor att tro att dom är just offer. Det är där det fula ligger med henne och hennes kollegor, det är där det går fel./Patrik, vill dra henne i håret.    

Så gjordes sitsta arbetsdagen för en tid framöver. Nu har jag semester! Undrar vad jag ska hitta på då. Hmmm, inga möbler, inga pengar och en kroppshydda större än någonsin förr. Ja, ja, jag till skillnad från min man, njuter gärna av vårvintern. Det fantastiska med fenomenet är att ljuset och värmen kommer så fimla fort. I södra Svedala smyger det sig på medans man här märker brutala skillnader från dag till dag.

Så promenera kanske jag ska göra. Och städa såklart. Men dom här 8-9 timmarna om dagen som jag annars spenderat på arbete? Vad gör man då?

För att inte gå min make på nerverna iallafall och för att jag måste lämna ifrån mig min jobbtelefon, gick vi idag och inhandlade en ny telefon till honom. Nu har han något att leka med en dag eller två. Vidare ska det bli riktigt trevligt när flyttkarlarna kommer upp, jag tror att Norrland håller på att knäcka honom nu.

På Torsdag ska jag ha en reunion på Olles med Mia för att se Färjesta spöa skiten ur Skellefteå, det ser jag verkligen fram emot. //Anna

Kallas det tydligen nu, för någon riktigt vår blir det tydligen aldrig. Här växlar det från vinter till sommar på en gång. Kan ju verka halvtrist för mig som råkar gilla våren mer än en skolflicka i klänning (Jag gillar alltså Våren mer än vad en skolflicka i klänning gör, så det inte blir några egna tolkningar där).

Har sökt ett jobb idag, ett vik som löper ut i oktober, men va fan, det verkade skojs. Vi har även begåvats med en spjälsäng idag (tack bror) så där sparade vi en tusenlapp till, inte illa. Nu har vi fått , barnstol, kläder, säng samt vagn. Nu saknas bara någon som tar hand om henne när hon luktar och låter./Patrik, i stilla stress.   

Vi är superslimma, asheta....om vi bara fortsätter med den här motionsgrejen vi började med igår. Dag två och stumma lår, inte bra med så här långa uppehåll för min gamla (se där ja sa det) kropp. Jag lärde mig något nytt idag, om man upplever sin fru som extra go och snäll en dag så är ett bra sätt att förstöra det på att fråga om hon har gjort någont dumt idag för att hon är så snäll mot en. Där ser man, lärdomarna finns överallt.

Sökte ett jobb idag iaf, som elevnågonting på ett högstadium, tror att det gick ut på att man skulle vara extra snäll mot dom som är extra dumma. Ungefär som arrestvakt tänkte jag och skickade in en ansökan, kan ju inte bli annat än en anställning. Det onda i sagan är att det bara är ett vik tills sommarlovet men just nu så är jag rätt pengakåt så everything goes. /Patrik, snart trött.

 

Imorgon är det sista dagen på jobbet för en lång framtid. Varken panik, fruktan eller lyckorus har ännu infunnit sig. Det känns som... Ingenting egentligen. Jag slutar. Punkt. Min chef frågade idag hur det kändes men jag vill/kan/bör inte inse hur det kommer att kännas. Än.

 Imorgon kanske det blir andra bullar.

Idag blev det iallafall tårta till min ära.

Prinsesstårta.

Fast det var mest för att Ankan blev fikasugen.

Men jag slapp lägga den obligatoriska tjugan.

Det var för min skull.

//Anna

Jag tänker inte Twittra, sorry syrran med både FB och en blogg så skulle jag bli heltidsnät nörd. Jag sa iof att jag ALDRIG skulle blogga eller finnas med på FB också å se hur det gick.  Twittrandet skulle dock kunna spela en funktion för de äldre i samhället (förutsatt att dom lägger ner sin teknikfientliga sida som ALLA gamlingar har) genom att vara en slags självrapporterande GPS med inbyggd hälsostatus. Jag kan helt klart se användningsområdet för tex min gamla mamma. När hon är ute och går med sin skräckinjagande sk hund så skulle hon efter vägen kunna rapportera: - vid brevlådan, allt väl, - vid stängslet, allt väl, vid vägen, Wilma sket, osv osv. Uteblir en förbestämd rapport vid ett visst klockslag så vet man att något är fel. Mycket bra, men det overkliga i detta scenario är att lära mamma att Twittra, hon har svårt för sms så det känns lite överkurs. Men tanken är fin.

Annars har jag mest spenderat dagen med att tänka djupa tankar om bla disken och om varför den där omeletten jag gjorde till en mycker försenad lunch ramlade sönder. Som ni förstår så är det inte alltid så att svaren infinner sig och då kanske jag behöver tänka en gång till. Det är inte lätt att vara en understimulerad Vakt/akabumiker- hybrid..../Patrik, i nirvana.

Så mycket för aktiv motionär. En fyrtiofemminuters rask promenad är inte som det varit förr. Dessutom anskaffade jag mig två finfina skavsår på båda hälarna vilket är det största tecknet på att jag förslappats. Fysiskt sett var det inte det mest ansträngande, dock skulle jag gärna slippa gå längre än de 4 km vi gick idag. Nåja, första dagen på...blahablaha. Men jag ska försöka ta mig i kragen ochj vara lite regelbunden i det här med aktiviteterna nu. Inget mer socker och någon halvtimmes motion om dagen. Wish me luck!! //Anna

Vi gick upp för tidigt, morgon om man frågar mig, eftermiddag om man frågar frun, kl 1000 är iaf för tidigt. jag håller på att bunkrar med sömn för enligt vissa källor så blir det mindre av den varan när barnet behagar komma, hur förstår jag inte riktigt eftersom den kommer att sova typ hela tiden. Iaf den första tiden, så mycket för att gå ut och sparka boll och vara en aktiv pappa.

Nu skall vi iaf aktivera oss, detta efter en långfrukost med Annas hemlagade tekakor framför hundviskaren. Vi skall ut och gå, vi läste i Annas mödravårdsjournal att vi tydligen motionerar regelbundet så det är bara att spotta i näven och ta sig ut. Min fetma känner inga gränser men jag får inte beklaga mig här hemma så jag gör det på nätet ist, hur som: på med kängorna och ut å marscha./Patrik, motionär.

Jag bara vägrade gå upp imorse, detta förargade mig fru så pass mycket att hon åt frukoast utan mig. Detta har bara hänt en gång förut så nu ligger jag illa till. För att lämna ut mig själv lite mer då så kan jag nämna att jag i natt gick och la mig i soffan (se: madrass på golvet) då jag väckte min fru med doften från en smygare. Detta finner jag högst smickrande då hon tidigare inte riktigt har förstått och uppskattat kraften i min bak. Så nu när ordningen är återställd får jag min vördnad.

Jag skall idag skicka iväg två brev (old school) med intyg på div kurser som kommer att föra mig närmare mitt mål här i livet (IRONI igen då för er som inte förstår), nämligen att bli förordnad som ordningsvakt i värmland också.

Frun hotar med att baka idag och själv står jag för maten, tror att det blir stekt potatis..../Patrik, sleten.  

Jag är sjuuuukt trött!

 Idag har jag flyttat väggar hejvilt eftersom min kära expochef (som begåvats med alldeles för mycket idéer och inspiration samt djävulshorn) sådde ett frö till en superlösning i butiken på Ersboda i Onsdags. Vad hon inte visste, som jag såklart visste, var att sår man sådana frö i den butiken sätter den entusiestiska personalen igång DIREKT. Vilket i sin tur innebär att jag får fantastiskt mycket att hinna med två dagar innan helgen.
Jag skulle aldrig klandra någon för deras sprudlande engagemang i vanliga fall, dock är min fysik inte i topptrim för förflyttning av två väggar egentligen. Men skam den som... Ja, ni vet. Vi fixade det iallafall och om dom nu inte är nöjda med resultatet är det upp till min vikarie att jobba tillbaks hela konceptet igen.

Besök hos barnmorskan infann vi oss även på i förmiddags. Hjärtat i magen slår snabbare och snabbare och allt tyder på att jäntungen i magen mår som hon ska och hennes ömma moder gör detsamma. Jag tror nästan att vår barnmorska skulle velat visa lite extra kunskap och inte bara höra att allting är tip top med oss hela tiden. Därför frågade jag idag om det fanns nåt trix för att minska fuktigheten i de nedre regionerna (för att vara finkänslig. För att inte vara det frågade jag hur man blir av med flytningar från h...vetet). Hon sken upp och gav mig svaret att det är i stort sett omöjligt och värre kommer det bli. Hurra?

Vi fick med oss journaler till vår morska i K-D och där stod att "Anna är vid inskrivningen aktiv motionär och nyttjar tre månader innan graviditeten alkohol ca en gång per vecka eller mindre". Jag minns inte om jag medvetet ljög eller om hon drog sina egna slutsatser den gången. Fint skrivet var det iallafall och jag bör faktiskt börja ta tag i det där med motionen på riktigt nu, jag lurar bara mig själv genom att tro att jag är en fräsching...

Nu måste jag gå och hindra Patrik från att fortsätta sjunga obscena visor. Dott:en kan faktiskt redan höra och hon lär få höra nog av den varan utanför magen senare så hon bör förskonas nu tycker jag.

//Anna

Torsdag kväll för ett år sedan:

Vi samlades på citybutiken för ett glas (bag in box) vin var. Rantade iväg till Centrumfesten och på den tiden såg det ut såhär:


Lite rödkindade och salongsberusade dansade vi sönder schlagerklubben med stridsdans a la Mia Liström. En fantastisk kväll helt enkelt.

Ikväll var det dags igen. Men nu är man ju en sliten gammal morsa (inte fostermorsa Beda, jag vet) i sina bästa år så i år överlämnade jag min själ till den nyanställda varuplaceraren Kristina. Vi firade in henne med ett glas skumpa, bara ett halvt till mig, och sedan skickade jag iväg ungdomarna i natten (Mia fick följa också, ingen stridsdans annars).
Hoppas inte dom har lika roligt som när jag var med, bara lagom roligt. Fast Kristina är värd en riktigt lyckorusig kväll så hon är ursäktad.

Själv åkte jag hem med maken i god tid för ett av alla sorters mos och en fantastisk rödspätta med SKARPSÅS!!!

Ett stycke bärsjal till dott:en har även ramlat ner i brevlådan idag och jag har knytövat med en kudde hela kvällen så Patrik funderar över om jag fått en förlossningspsykos i förtid. Jag förstår inte vad han menar, som vanligt...

Japp, sånt e livet. Shit, va tôrr man bôrjer bli ra. Jag ska nu gå och lära P värmländska.

//Anna

Har sökt jobb idag, faktiskt. Får se hur det går med det då. Nu kan jag inte skjuta upp städningen längre, mäklaren kommer snart och jag blir ivägkörd. Ska eventuellt ta mig ner på stan för att sen bli upphämtad av lilla frun. Annars är det största som ännu inte har hänt mig idag att jag snart kommer att gå och kolla brevlådan....Ja det är så tragiskt. /Patrik, självömkan som livsstil.

Utvecklingen av möbelavecklingen äro söm följer:
Liten tjej från Skellefteå (ingen har anklagat Skelleftebor för att vara eftertänksamma, dom är mest söta) skickar en Umeåbo att handla bord i möbelshopen på Tomtebo.



Etthundra riksdaler och en Umebos livshistoria senare står blocketsäljarna utan fulbord. Patrik ställer sig undrande till vart skrönan om norrlänningars tystlåtenhet kommer ifrån och jag står tvivlande inför vad människor som kommer på morgondagens visning skall tro om våran madrass på vardagsrumsgolvet. Det ser lite snuskigt ut, jag tror att jag måste gömma den innan Patriks alla fantasier införlivas.

//Anna, möbellös.

Jaja, det bidde ingen fika med annan Anna. Jag vill hellre sköta hand om min deppiga karl som inte verkar förstå att vi alldeles strax slipper den här vintern och flyttar för gott (förhoppningsvis).

På jobbet idag träffade jag min chef som satte griller i huvet på alla butikschefer som börjar flytta och bygga om hela butikerna på en gång. Lite roligt var det att se, man blir gärna hemmablind och kommer någon med drastiska idéer är det lätt att dras med i hypen. För min del får det gärna byggas om hur mycket som helst, jag slipper ju göra grovjobbet den här gången eftersom jag semestrar mig om sex dagar.

Sedan verkar det som om fröken på citybutiken fick mitt vik och ingen tror jag gläds mer än jag, hon kommer passa utomordentligt för jobbet (kanske t o m bättre än jag men det vill jag nästan inte erkänna).

Nu ska jag slita upp min man ur soffan (golvet remember?) och åka ut på hemligheter. Som en riktig fosterfamilj.

//Anna

Anna skall hem till en annan Anna för att fika eller motsvarande, jag vill nog inte följa med, känner mig väldigt tråkig idag.

Vi funderade lite på om fostret alltid ses som ett foster ända tills det kläcks eller bara tills en viss vecka därefter skulle det ses som ett ofött barn? Vi har fått för oss vid samtal med en annan blivande mamma att så är fallet nämligen. Om det nu är så däremot att barnet är ett foster så länge det är i magen är vi då fosterföräldrar???? (den du Steve).//Patrik, rätt rolig.

Ikväll kommer det folk och hämtar TV-bänken, i morgon skall det vara visning av vår lägenhet. Blir nog bra det där, visa en halvtom lägenhet, jag tänker givetvis lägga fram diverse sexhjälpmedel samt göra imponerande lämningar i toaletten så de eventuella köparna har något att prata om på vägen hem.

I mitt liv har det idag inte hänt ett skit, verkligen ingenting. Funderar på att maila mig själv för att se om min inbox har gått sönder. Skulle ringa mig själv om jag harde en telefon till, allt är heldött och motivationen till att göra någonting alls är helt körd i botten. Måtte de här två veckorna gå fort så man inte omkommer av tråkighetsdöden, den lär vara svår./Patrik, less.

Jag ska jobba i en vecka till. Sen tar jag ut all sparad semester innan jag går på havandeskapspenning. Fanken va ledig jag kommer vara! Fantastiskt! Jag kommer förmodligen att promenera sönder nerverna på Patrik under dessa veckor då jag inte har något att sysselsätta mig med annat än att packa och städa. Bara idag blev han galen av att jag slutade klockan 15.00 och valde att åka hem. Att jag prioriterade lite tvätt och städ mitt på dagen en Tisdag var ett brott i alla rutiners lagar. Nåja, han lär ska få vänja sig.

Mamma har bokat biljetter till Rocky horror show, mycket bra. Kravet från systern är att Patrik skall ikläda sig korsett och nätstrumpbyxor, vilket jag har en känsla av att han inte är helt främmande inför med tanke på mystiska kort från den kommande familjefaderns förflutna, de flesta tagna i Västerås.

Vidare har jag varit en gnällkärring i arbetsgruppen. Att som grupp försöka tala om för företaget hur man tycker, tänker och resonerar är inte alls helt lätt och jag är en jäkel på att inte vilja skriva under på saker jag inte kan stå för, vilket i sin tur har en tendens att kunna slå split i arbetsgruppen istället och det är inte heller bra. Moment 22. Men jag jobbar med så fantastiska människor så jag är inte helt orolig för resultatet ändå.

Appropå jobb håller jag stenhårt tummarna för en toppentjej som söker mitt vikariat. Hon skall visst intervjuas (Magnus! Varsågod) imorgon vad jag förstår. Därmed får jag även träffa min chef  och hon får se mina hemmabutiker en sista gång innan ledigheten. Spännigande.

//Anna

Då har jag varit i kontakt med en cheftperson i karlstad då. Via mail så diskuterar vi just nu vilka veckor jag kan och vill jobba. Det hela hade ju vart fantastiskt om det inte vore för att jobbet är ett vaktjobb, men skit samma. Barnet skiter nog i vart ifrån pengarna kommer och det är väl prio 1 att det de facto kommer in pengar.

Volvon blir borta över dagen, men jag fick med mig en annan bil därifrån, En Fiat Panda, jaa det är förnedrande, alla som kört Fiat vet att det inte är coolt eller bekvämt, det är inte någon 740 precis. Well hem kom man ju iaf. Nu ska jag söka vidare här/Patrik, i gamla hjulspår.

Nu i morse fick jag ännu ett mail där det stod "tack men nej tack"....Nu börjar jag bli lite slokörad, tycker jag har hållt ut länge ändå men dessa nej är lite tröttsamma. Det här var ett jobb som jag verkligen hade velat ha, men men än ger jag inte upp. '

Nu ska jag skjutsa frun till jobbet sen ska jag vidare till bildoktorn med volvon. Få se hur länge man blir kvar där/Patrik, tröttare

Jag orkar inte vara ball längre. Det är inte helthäftigt att inte ha några möbler kvar när man väger 12 kilo för mycket och vill mysa i soffan, dvs på golvet.

Och jag har inte ens semester än...

Stackars, stackars mig.

Jag känner mig väldigt obekväm idag. Jobbet har sugit, nedskärningar i tjänsten och oroligheter i allmänhet. Inte för att det förhoppningsvis kommer att påverka mig jättemycket, jag knallar ju på mammaledighet så smått härframöver ändå, men man är ju alltid rädd om jobbet i dessa tider. Förhoppningsvis får min man ett jobb där han tjänar jättemycket pengar och jag bara kan gå hemma ett bra tag och pyssla på med dotten.

Vidare får vi snart se hur min nya matkreation smakar. Gjord på fri hand. Jag kommer uppvisa det fundamentala attributionsfelet för min sambo snart. Om maten smakar bra är det enkomt min förtjänst och om det blir dåligt tillskriver jag omständigheterna skulden.

Så gör man om man är riktigt obekväm.

//Anna

Eftersom min fru tycks ha en febless för 70-talsrätter så vart det i går en sån där "Flygande Jakob", lite rätt är
det ju med tanke på att jag, hur svårt det än är att tro på är född på 70- talet. Gott var det iaf så nu har vi mer mat vår matbok. 





Efterätt vart det också, vi kör mer ofta än sällan fruktsallad till efterätt, inte fullt så dåligt som godis. Jag är
dock inte ännu redo att styrka påståendet att frukt ÄR godis men det är bra nära när man dränker skiten i vaniljvisp alternativt kvarg.




Idag har jag lagat bilen igen, får se hur det går denna gång. Sen har jag å Fredde kanotplanerat lite, mer än så vart det inte. Jag svek min fagra fru, jag kan ha lovat henne att jag skulle få ett jobb idag men det sket sig tydligen. Jag har ju bestämt mig att för att jag skall fixa ett sådant snart och enligt Kaj (allvetaren) Polack så behöver man bara tänka bra saker så händer det!! Fanstastiskt det där, återkommer med resultat.
 
Vidare i vår bobyggande har det också gått idag, vi fick ett mail från ena svägerskan idag där det stod att vi har blivit med barnvagn om vi så önskar. Tackar för det!!!  /Patrik, småhungrig

Släpet är bokat, kartongerna är införskaffade, möblerna är sålda och på tisdag åker bilen in på service. Vad mer kan vi förbereda? Från det att Anna går på ledighet om 1,5 vecka så har vi bara väntan. Detta i en tom lägenhet, vi sneglade lite på sista minutenresor, mest för att vi inser att vi dels inte kommer att kunna göra det på en överskådlig framtid och dels för att vi vill slå ihäl lite tid fram till flytten.  Men sanningen är att  vi inte har råd med det detta, vi prioritarar faktiskt möbler framför en resa, men vi ville drömma lite så vi kollade. Men drömmandet i sig dog också ut då priserna låg så fantastiskt långt borta ifrån vad som är realistiskt så vi sket i det och kom fram till att vårvintern i norrland kan vara nog så stimulerande.

Nu ska vi ner på stan sen borde jag fixa iordning bilen, kanske tar det i morgon ist./ Patrik, väntande

Jag läser Linda Skugges inlägg om äktenskapet idag. Hon skriver att hon inte längre tror på äktenskapet. Att det är en kvinnofälla och än idag är vi inte jämställda, i vardagen bryts alla fina ord om jämställdhet ner och kvinnan får ta ansvar för jobb och hem. Så nu, efter fjorton års äktenskap, som hon trodde på, har hon ju skilt sig.

Vad jag kan tycka att Skugge missar (fatalt) är hennes egen (för face it, hon skriver rakt inte om ALLA kvinnor eller ALLA äktenskap, hon skriver om henne och hennes. Vilket är helt ok, men man ska inte luras av det) del i den icke-jämställda vardag hon levt i. Hon är skitnöjd över att vara självförsörjande och dra in pengar som hon lägger på hög och samtidigt kunna försörja sina barn själv och städa och laga mat och vara en jävel på att arbeta hårt och vara en medmänniska.

Jag anser inte att vårt samhälle är jämställt ännu. Däremot anser jag att vi alla, kanske t o m särskilt de som känner sig ojämlikt behandlade, har ett ansvar att förändra detta. Ser Linda detta? Ser hon att hon, genom att vara fröken duktig hela tiden, kanske stjälper sig själv?

Vi ska gärna vara självförsörjande, det är bra. Vi ska helst undvika att vara beroende av staten genom bidrag, soc och A-kassa. Men varför är det så fult och dumt, att under vissa perioder i sitt liv, vara beroende av någon annan? Är det inte trevligare att vara beroende av någon man känner än av staten? Det är först när en beroendeställning missbrukas för egna syftens skull som det blir en maktfråga.

Vårat samhälle är idag byggt på att det är fördelaktigt att vara en enhetlig familj och att ingå äktenskap, särskilt när du har barn.

Det är väldigt lätt att hamna i en beroendeställning. Men om man gör det, vems ansvar är det att ta sig ur denna om inte ens eget? Och, för all del, om man nu lever i tvåsamhet, bådas.

Idag måste vi fixa bilen och beställa linser. Underhållande. //Anna

Dagen har innehållit jakt på inspiration till the new crib in Wermland samt underhållning på hög nivå ute i Strand där det årliga "Môsaloppet" arrangerades av herr Shlaggen. Loppet går ut på att medha och åka på egenhändigt gjorda skidor (tror jag iaf, eller bara obönhörligt fula), ikläda sig skägg och utstyrsel efter behag och behov, samt att ta sig igenom loppet som går i djupsnö, på åkern i Strand, till den gamla ladan och tillbaks. Vi hann mest se starten innan Patrik trodde han skulle frysa ihjäl men det räckte för att stilla mitt behov av galenskap för en helg. En väldigt fin dag på alla sätt och vis.


Här är vi vintriga och vackra och den här bilden är mest till för att varna människor om att vinkel underifrån inte är att föredra i gravidt tillstånd.


Och... Jag behöver köpa nya byxor till Patrik. De som jag brukar låna är inte så fina längre... Hur den här olyckan gick till låter jag vara osagt.

Nu ska jag hitta på nåt att äta som inte innehåler alla kalorier i världen.
//Anna

Väldigt sorgesamt att säga hejdå till staden som gud glömde. Fast mest till dess innvånare då. Tesse hann förbi en sväng igår för att underhålla mig när E och hennes pappa la golv med en tvåochetthalvtåring ringlandes kring benen. Hon hade stressat från en kurs om stresshantering. Väldigt fint av henne.

I morse fick jag en komplimang av E. Hon berättade att hon och hennes lilla E aldrig varit så i tid någon gång. D v s jag kommer att bli en formidabel morsa vad gäller uppstigning i tid på morgonen (fri tolkning positivt).
Sen försökte jag lirka fram bilder från hennes graviditet som skulle göra mig på mindre "jag-är-ensammast-i-hela-världen-om-att-vara-gravid-och-ingen-har.någonsin-förr-varit-så-stor-och-tjock-under-en-graviditet-som-jag-humör". Det lyckades lite och hon var ändå lika fin som jag minns henne.

Jobbade lite på butiken i Lse, fikade med Tesse en gång till, hon ville ge mig sin stresshanteringssten för den gjorde henne stressad tror jag, klev på bussen och drog hem till mitt och min och alla möbler som vi inte har kvar.

På Onsdag ryker tv-bänken och det fula bordet vill en tjej från Skellefteå köpa. Jag ska ha 100.- för det. Bensinpengar för bil med släp tut och retur Umeå-Skellefteå är uppskattningsvis 300.-.

Nu ska jag duscha och äta tacopaj, inte samtidigt dock.

//A

- Jag har varit sysslolös sen i september (i stort).
- Jag har ett kraftigt begränsat umgänge här.
- Jag bidrar lite till ekonomin.
- Jag är ensam till stora delar av veckorna.
- Jag har haft för mycket tid över till att fundera. 

Jag kanske borde vara jättedeppig, men jag kan inte låta bli att se fram mot flytten och allt det nya där nere. Allt som inte är här är bra just nu, så det där med att "fånga dagen" här och nu känns inte så lockande, varför vill man fånga något som inte är bra? Som en vän sa till mig nyss angående det där med att fånga dagen. - Vet dom inte att han som levde efter det måttot i filmen som gjorde utrycket känt dog? how is that working for you? som den där TV-doktorn hade sagt./Patrik, tänker inte fånga dagen utan längta vidare till en bra dag.  

Låt mig börja med att dementera alla rykten angående uppsatsen. Min fru är på sin farväl- turne i innlandet men kommer hem idag, alldeles lagom i tid för mig då jag inte tycks kunna sova utan henne, det är dags att hon tar sitt ansvar. Ansvar ja, hon sov hemma hon en barnfamilj igår kväll och då jag frågade henne om hon passade på att öva på att leka så sa hon att hon hade försökt men att barnet inte tyckte att det var roligt att leka med tant Anna. Min självklara motfråga var - du lekte väl inte städa eller spara pengar med barnet för det är bara du som tycker dom lekarna är roliga? - eh, joo, vart svaret. Jag kommer att leka med vår dotter, Anna får städa då blir alla glada, framförallt vår dott. 

Ikväll skall jag göra taco-paj samt sockerkaka som jag ska smaksätta på egen hand. Det här hemmamans köret kommer att bli knäcken för min manliga sida. Jaa just d, idag har jag inte fått något jobb,än/Patrik klamrar sig fast,.

Då har jag redan hunnit med att gå upp, kekat frulle skjutsat frun till bussen åkt till Strömpilen och lämnat en nu väldigt berest tröja till butiken där efter det så åkte jag hem och fann ett kryptiskt brev i lådan. Det var från en kommun i Värmland där jag har sökt ett jobb. Det stod att dom tackar för visat intresse samt att det sker gallring för interjuv under V10,11. Interjuvn skulle i så fall vara den 13/3. undrar om det betyder att jag skall dit eller att jag kanske ska dit. Hoppas jag får veta minst 10 timmar inna då det tar ett tag att åka dit. Sen kanske jag ska kolla upp exakt vad det var för jobb jag sökt.

Nu ska jag göra datorsaker i någon timme och sen äta pannkakslunch och SEN börja plita ner lite visdommar på min C uppsats/Patrik, på väg.

Idag åker jag och säger hejdå till det som varit min hemstad och trygghet i fem års tid. Lycksele. Jag kan nog ärligt säga att jag inte är särskilt sentimental och blödig vad gäller just staden i sig, däremot finns det en eller flera små guldkorn till människor som hjälpt mig övervintra dessa år som kanske kommer att bli lite trist att säga hejdå till. Men det är bara att komma ihåg den tiden då man tyckte att Skellefteå-Örnsköldsvik med sina 25 mil emellen låg nästgårds. Då kanske det inte sitter så långt in att åka och hälsa på nån gång...

//A

En något överförfriskad man slår sig ned i ett av de två dinerande sällskapen för kvällen, bestående av en gravid kvinna (ohyggligt vacker) och hennes chef.

Den gravida kvinnan:
"Jag är lessen, men jag och min chef kommer inte ägna dig någon uppmärksamhet eftersom vi samtalar med varandra. Vi kommer alltså inte att prata med dig."

Mannen:
"Det gör inget. Du verka snäll du. Ja känt en tjej som du en gång. Ho va snäll hon. Å stark."

Kvinann fortsätter samtalet med sin chef och ignorerar mannen bredvid samtidigt som hon demonstrativt klappar sin gravida mage och hennes chef till hjälp kommenterar graviditeten.

Mannen:
"Hä e jallafall väldit snällt att ja kan sitt ve je. Du ä så fin och snäll och har skinn på näsan du. Fräsi tjej."

Den gravida kvinnan (i något skarpare ton):
"Nu får du verkligen ursäkta. Jag samtalar med min chef och har ingen lust att prata med dig. Du stör."

Mannen:
"Int jör e nå. Int stör du jag int. Ja känt en tjej som du en gång en fräsi tjej som..."

Kvinnan ignorerar mannen än en gång och berättar för sin chef att det skall bli roligt att träffa butikschef Åke på Torsdag.

Mannen:
"Åke?? E de karln din de?"

Kvinnan:
"Nej han heter Patrik! Och ahn skulle nog inte uppskatta att du satt kvar här."

Mannen:
"Nääääeee, int e de Patrik Gustavsson på berge int? Ja känn ju han."

Kvinnan:
"Nej, du vet inte vem det är. Han är inte från Luleå."

Mannen:
"Jasså. Han ä från Gällivare?"

Kvinnan:
"Nej, inte för att det hör hit men han är från Stockholm..."

Mannen:
"STOCKHOLM??!! Nä nu jävvlar! Int faen e du väl ilag me en stockholmar?? Nä nu tro ja ja brinn upp!"

Här slutar kvällen för de två kvinnorna i sällskapet som i samförstånd tittar på varandra,suckar och bestämmer sig för att sova på varsitt hotellrum. Mannen sitter kvar i baren och spottar och fräser över Stockholmare... En helt vanlig kväll som resande.

Gnatt! //Anna

När du lagar hål i avgasröret, se till att du bandagerar röret där hålet sitter inte bredvid. (ombesiktning innan 6/4).

Annars har jag mailat VIKTIGA kanotmail, samt ätit en halv pizza och köpt flyttkartonger. låter som att jag faktiskt har ett liv men så är dock inte fallet. Anna berättade att vi har en köpare på TV- bänken, detta innebär att vi bara har det svarta fula bordet kvar. Antar att vi kommer att få slänga det den sista veckan vi bor här, men det kan vi ta/Patrik, ständigt städande. 

Den vackraste stunden i livet var den när du kom, och allt var förbjudet, och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om , för det ekar i huvudet....

As a member of the studied culture as well as the academic culture of study I find my self torn within the process of articulating knowledge..

Fritt från dagens inköpslista:
- Kaffe
- Flyttkartonger
- Kvarg
- Grön Chili
- Luftfilter
- Sylt

Ska väl återbesiktiga bilen snart, har sagt det i flera dagar men nu skall jag göra det. Sen skriva ut lite papper så jag kan börja skriva snart.

KL:16:25
Debatt (repris)
Har vi överdoserat jämställdhet?

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

Måste tydligen blogga nu, såå jag läser en bok nu som har samma titel som det här inlägget. Hittills så har en stor fråga väckt min nyfikenhet, nämligen varför det är så tabu att ifrågasätta någons religion eller någon när denne utövar sin religion. Man får ju ifrågasätta folks politiska övertygelse hur som helst man ifrågasätter ju alltid ny vetenskap, den bygger ju till och med på ifrågasättandet men när det gäller vad folk tror då kan man inte fråga - vad dom bygger sin tro på eller vad dom har för bevis.....just det, det är där det ligger, kan det vara så känsligt  just för att dom TROR, det går inte att bevisa. I relation till evolutionistiska teorier om vårt ursprung så har alla religioner sina egna ideer om hur allt uppkom. Här TROR man och det kan inte ifrågasättas, i vetenskapen så vet man och det skall frågasättas. Jag lägger mina pengar på den dogmen som låter mig tänka själv, vara kritisk och föra tänkandet framåt./Patrik, ateist.

Då ringde en sån där Blocket typ och ville hämta allt utom Tv- bänken. Får se om han tar med sig dom ikväll, då blir det jävligt tomt här sen. Isf  ska jag skynda mig att göra av med pengarna innan den där banktjänstemannen jag bor med kommer hem. Hennes mantra är "släng saker, spar pengar". Mitt mantra är mer "köp saker". Men det där ger sig nog över tid/Patrik.....möbellös

 

Då har det under natten fallit över 2 decimeter, detta endast för att jag har skottvecka så klart. Men nu har jag gjort dagens verk. Dels skjutsat frun till bussen och dels skottat. Jag glömde i vanlig ordning att skotta framför hundtantens trappa så jag hoppas hon kommer och skäller på mig idag, vore trevligt med sällskap.

Idag ska jag återbesiktiga bilen, söka jobb jobba på C uppsatsen samt ta en tre timmars tupplur. Jag tror jag börjar bakifrån./Patrik något trött på snön.

Här är vårat nya fina kök...


En sån där diskmaskin för kläder finns det me..



Köket är en dröm av lådor och skåp, dvs det finns lådor och skåp. I am the happy.

Våran (Patriks) skottvecka igen. Detta innebär såklart att det snöar som aldrig förr, vilket det alltid gör när vi har skottvecka. Mannen skulle ner och kompletteringshandla på Ålidhem, vilket innebär att handla ströbröd till sockerkakan. Då startar förstås inte häcken till bil ("skulle aaaaaldrig hända BMW`n") eftersom vi glömt lyset på över natten.
Jag har ringt på hos grannarna, ingen vill öppna för att dom hatar oss. Till slut öppnade gestapotanten iaf men hon hade rakt ingen lust att hjälpa till, förmodligen har hon genomskådat mitt agg genemot henne.

Det hela slutar iallafall med att jag får krypa till korset och ringa en av alla fina kollegor som möjligtvis kan hjälpa till. Linus skulle ändå på besiktning och då har man ju oftast sin bil med sig. Så om han har möjlighet att komma hit och hoppa igång bilrackarn med startkablar, slipper Patrik känna sig skyldig gentemot grannskapet och jag kanske kan ta mig till jobbet imorgon.

Annars har vi haft besök av en hantverkare som hantverkat upp nya, anskrämligt fula, tapeter i hallen. Jag tackade för ett gediget arbete och för mycket fula tapeter och tröstade mig själv med att jag slipper bo kvar här speciellt länge till.

Denne hantverkare har dessutom skitat ner hela mitt vardagsrum genom att knalla omkring med skor inomhus, tack hantverkaren.

Det blir nog helt enkelt till att rida ut den här dagen, som är av något sämre kvalité, och hoppas på sömn i någon form under dygnet.

Fick en kommentar från Beda på ett tidigare inlägg om huruvida vi inhandlat något till barnet ännu. Och ett stygn av samvete såg vår nya soffa och nya säng i vår nya lägenhet som jag planerat inhandla massa nya saker till och skämdes lite. Men jag har önskat mig ett sånt där bärdon i födelsedagpresent och det är ju sommar när den kommer. Nog borde man klara sig på det lilla? Övertyga mig om det annars. //Anna.

Skräckpappan från österike hävdar att han är en bra pappa. Grunden till hans goda pappavädle är enligt han själv att han släckte ljuset när han våldtog sin dotter så att inte barnbarnen dvs hans barn skulle se övergreppen. Detta var ju närmast en alturistisk handling, tänk att alla är så hård mot honom. Jag har följdaktligen mycket att lära om papparollen.

Vidare bland dårar och psykopater så hade Mattias Flink uttalat sig om att han inte förstår varför han måste bli kvar i fängelset på obestämd tid då han är rehabiliterad nu. Mm, kan det vara så att om man skjuter ihjäl 7 personer så borde man bli borta et tag?

Min fru är också ett kapitel för sig, hon har tydligen bestämt sig för att inte sova något mer och ligger vaken om nätterna. Detta resulterar i att hon blir väldans trött och att barnet inte tycker att mamma är något skoj. För min del håller jag med barnet. En pigg och glad Anna är lite roligare och mindre farlig./Patrik still alive.  

Jag ber om ursäkt för alla hyperboler vi har farit runt med. Det visade sig i en högst vetenskaplig undersökning att det endast är 80 mil mellan C-town och ume inte 90 som vi tidigare har skrutit om. Detta är ju fatanstiskt då det kommer att underlätta flyttet ytterliggare, mys.

Det var super i Karlstad, våren låg i luften och vi har båda fått nog av umeå så nu vill vi bara att månaden går så vi kan komma hem någon gång. Ett djupare inlägg kommer under morgondagen, nu stundar sägen./Patrik, the tröttness.

I går köpte vi en soffa, eftersom leveranstiden var så lång så blir det perfekt med den här månaden då vi tvingas vara kvar i norrland. Så när vi flyttar ner till våren och värmen så är det nästan soffdags Mycket smart tänkt av MIG kan jag  tycka. Kvällen i går spenderades med Annas mor och syster, vi gick på bio och sen ut å käka. Filmen (kvinnor som förtjänar stryk) var hyfsat bra och maten var bättre. Jag var sjukligt trött bara så det vart rätt tidigt kväll. Nu ska vi dra ut på vägarna igen men innan det så ska vi åka och titta på vår blivande lägenhet. Blir inte så kul att behöva åka tillbaka till kallraset efter att ha varit här, men nu är det mindre än en månad kvar./Patrik, snart med träsmak.