Väldigt sorgesamt att säga hejdå till staden som gud glömde. Fast mest till dess innvånare då. Tesse hann förbi en sväng igår för att underhålla mig när E och hennes pappa la golv med en tvåochetthalvtåring ringlandes kring benen. Hon hade stressat från en kurs om stresshantering. Väldigt fint av henne.

I morse fick jag en komplimang av E. Hon berättade att hon och hennes lilla E aldrig varit så i tid någon gång. D v s jag kommer att bli en formidabel morsa vad gäller uppstigning i tid på morgonen (fri tolkning positivt).
Sen försökte jag lirka fram bilder från hennes graviditet som skulle göra mig på mindre "jag-är-ensammast-i-hela-världen-om-att-vara-gravid-och-ingen-har.någonsin-förr-varit-så-stor-och-tjock-under-en-graviditet-som-jag-humör". Det lyckades lite och hon var ändå lika fin som jag minns henne.

Jobbade lite på butiken i Lse, fikade med Tesse en gång till, hon ville ge mig sin stresshanteringssten för den gjorde henne stressad tror jag, klev på bussen och drog hem till mitt och min och alla möbler som vi inte har kvar.

På Onsdag ryker tv-bänken och det fula bordet vill en tjej från Skellefteå köpa. Jag ska ha 100.- för det. Bensinpengar för bil med släp tut och retur Umeå-Skellefteå är uppskattningsvis 300.-.

Nu ska jag duscha och äta tacopaj, inte samtidigt dock.

//A