Imorgon är det sista dagen på jobbet för en lång framtid. Varken panik, fruktan eller lyckorus har ännu infunnit sig. Det känns som... Ingenting egentligen. Jag slutar. Punkt. Min chef frågade idag hur det kändes men jag vill/kan/bör inte inse hur det kommer att kännas. Än.

 Imorgon kanske det blir andra bullar.

Idag blev det iallafall tårta till min ära.

Prinsesstårta.

Fast det var mest för att Ankan blev fikasugen.

Men jag slapp lägga den obligatoriska tjugan.

Det var för min skull.

//Anna