Då är jag snart iväg till skolan igen. Jag fick ju åtminstone gå på ett kurstillfälle innan jag blev supersjuk. Däremot har jag nu missat två tillfällen och ligger således en del efter antar jag. Och idag ska vi köra en coreklass halva kurstillfället, vilket sett fram emot jättemycket men inte törs ställa upp på när jag fortfarande inte är helt kry. Känns lite oambitiöst och fånigt men känner jag min läshjärna rätt lyckas jag kanska fiffla till mig dom där 7,5 högskolepoängen ändå i slutänden.

Isa är nersövd och Patrik stirrar in i väggen. Fritt fram att sticka m a o.

Ett litet inlägg till bara. Såg ni när Anna Anka gästade Robban Aschberg? Om inte - grattis! Fru Anka kan man ju ha sina åsikter om, vilket hela Sverige tycks ha. Jag själv anser att hon är som ett glas halvljummet vatten när man är lite törstig: Lite intressant och triggande i en halv sekund men något man kunde klarat sig lika bra utan. Vad som däremot skrämde mig var Aschbergs uppträdande. Som ett gammalt snuskgubbekåtslag satt han och hetsade upp sig över Ankans uttalanden om avsugningar och tighta kroppar. Hela programmet igenom föreföll han glömma bort såväl sin egen fru som sin roll som programledare till förmån för halvfjong i brallan och lystna blickar samt gubbflås tillägnat sin gäst. Nä, fy Robert. Nu sjönk du allt lite. Du hade inite behövt vara jättesamhällskritisk eller såga Ankan i studion men hade du inte kunnat bevara ett uns proffesionalitet som programledare åtminstone? Blä...

//Anna, off to school.

Isa har en prasselbok som hon är tokig i, sen i sängen har hon en turkos elefant med oranga öron. Utöver det så har hon en bitsak och en spelande kanin. När jag var liten fick jag nöja mig med ett hagelgevär. Var det inte bättre förr så säg?/Patrik, finfördelad

Då måste jag börja med pluggandet, ligger som sagt galet efter i spanskan. Igår satt jag på föreläsningen och skrev av det som föreläsaren skrev på tavlan. Men det var helt onödigt för jag fattade inte alls vad jag skrev. En massa regler om en massa ord som jag inte kan. Jag gillar inte såna här ämnen har jag kommit fram till, ämmen som innebär att man skall "köpa" att det är på ett visst vis och gärna med några undantag. Det finns absoluta sanningar som att 1+1=2, sådant skall man bara veta men är det kunskap? Jo det är det väl men en apa kan lära sig kausalitet och en hund kan lära sig att vissa saker skall se ut på vissa sätt, dvs sk sanningar. Men kräver det inte mer utav någon som själv kan dra egna slutsater och som dessutom kan förmedla dem och förädla dem? Är det inte modigare att gå utanför det som anses vara sant och bygga på eller förkasta något som andra håller för sant?

Båda typerna av kunskap behövs, det inser jag med men jag tycker nog att det kräver mer av någon för att dra egna slutsater än vad det gör av någon som rapar formler eller gramatiska regler som denne har pluggat in. Nu kan det ju vara så att jag tycker det bara för att jag är mer av den fria tänkaren men jag kan å andra sidan försvara den åsikten med egna ord./Patrik, skall plugga...snart.

Så här glad är man då man försöker underhålla sina två febriga föräldrar på akuten. Försökte även  hjälpa mamma med att ta bort droppslangen.  (kortet är ifrån förra lördagen)

Ja, jag gick alltså och mammagruppade mig idag. När jag först anlände till BVC:s väntrum ansåg jag nog att mitt skämt om att besöket skulle vara en form av straff infriades till kallhamrad sanning. I tio minuter lyssnade jag på väsentligheter såsom "Men inte kan väl han väga så mycket som sex kilo? Inte då när min väger femochetthalvt inte." och "Använder du verkligen dom där blöjorna? Nä, usch jag har minsann hört att det är massvis med onda kemikalier i dom där" och "Jaså, din vill bara ligga på mage. Men det är väl inte bra? Dom måste ju sova på rygg nuförtiden" (Nuförtiden??!! I rest my case.

Men sen förflyttade vi oss in i rummet som påminde mig om min egen dagistid i kuddrummet och allting strukturerades upp och kändes lite mer lättsamt och uppsluppet. De två barnmorskorna stegade in i lokalen och hälsade igenkännande på alla. Ja, utom mig och Isa då, vi hade ju inte gått i samma föräldragrupp. Inte grupperat oss alls innan faktiskt. Så vi fick presentera oss lite snabbt och några mammor log välkomnande åt oss, vissa andra frågade undrande hur vi klarat oss utan föräldrautbildning (jag fick bita mig en och två gånger i tungan för att inte svara något i stil med "Nä, vi kör på känsla. Du vet tvättar ungen med högtrycken och matar henne med rostat bröd varje natt.") och så var det den kristnaste uppsynen av mammor jag sett som i högljudd falsett skrek i mitt öra hur fantastiskt det var att gruppen välsignats med ännu en medlem. Trevligt m a o.

Så körde vi igenom allas förlossningsberättelser. En halvt makaber känsla att sitta och lyssna på alla andras blod, bajs och smärtupplevelser och en helt makaber känsla när turen kom till mig och jag lite generat sa att det gick ju bra, hon kom ju ut som ni ser och det gjorde ont som det skulle. När det ställdes frågor om smärtlindring, utdrivningsfaser och bristningar i underlivet väjde jag skickligt undan och pratade på om stunderna före och efter själva förlossningen. Jag var nog rätt tråkig för barnmorskan räddade mig till slut och sa att inte alla trivs med att berätta om just själva förlossningen inför okända människor. Just det.

Sedan hann vi inte mycket mer. Alla ville helst komma in på sina förlossningar om och om igen nämligen. Särskilt mamman som fick kejsarsnitt och inte kunde amma och trots allas mekännande och ödmjuka kommentarer till hennes berättelser ville hon tvunget förmana om att man inte fick döma henne för att hon inte kunde amma. Hon fick mer medhåll vilket resulterade i ännu fler förmaningar.

Det berättades vilket café i Karlstad som var mest barnvänligt, i vilken kommun man skulle babysimma och vilken barnmorska på eftervårdsavdelningen som uppenbarligen var dum i huvudet. Isa ville som vanligt stå upprätt under hela sektmötet, vilket hon också fick, och vi fick gång efter annan höra att så små spädbarn inte kan stå eller bära sin egen vikt och jag bad om ursäkt för att jag inte visste det och lovade att snarast se till att Isa slutar med detta.

Sammanfattningsvis var det helt okej, ganska snälla och vänliga människor och ganska trevligt men nästa gång hoppas jag på den där utlovade babymassagen istället för en massa dösnack om förlossningar. Att jag sedan kommer ha kvar horn i sidan till alla kommentarer om vilka fel än den ena än den andra mamman gör med sitt barn står jag för.

Nu kom min spansktalande man hem och barnet sover så nu blir det nån form av avslappningsövning i soffan för min del.

//Anna, grupperad.

Nu fryser helvetet över, Anna är på väg till en massage- grej med bebisen. Där finns det en mammgrupp och jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig till det här. Men en sak vet jag, det är att Anna kommer att ha gott om storys när hon kommer hem. På så sätt så gynnar det ju er dear readers. Anna rättfärdigar det hela med att Isa skall straffas för sitt tjuriga beteende idag. Vi kommer att kalla henne för mammgrupps- Isa hädanefter och det är ju inte så roligt.

Själv skall jag förlora mig i spanskans förtrollande värld. Jag ligger galet efter och vettefan hur jag skall hinna ikapp. Men jag får väl bita i det sura studieäpplet och go nuts. Ser fram emot att höra Annas storys sen./Patrik, förvirrad.

Kollade just på Roast på Bernts (hos grannen eftersom vi givetvis saknar tv). Kan torrt konstatera att Petra Mede inte är värt namnet, eller ens trycksvartan som gör hennes namn synlig. Inte som komiker, inte som kvinna, inte ens som människa. Det är ju tragist att den enda kvinnan i programmet endast befäster myten om att kvinnor inte kan vara roliga (kom tillbaka Babben allt är förlåtet). Medes skämt, som hon förövrigt konsekvent läser innantill har ofta en poäng i klassen "du är tjock" eller "snopp". Det blir lite tråkigt när hon dessutom levererar dessa lustigheter med flamsigheten hos en överförfriskad 14 åring. Nää, i Medes fall så vill jag nog tillämpa fru Ankas strategier för ett lyckat kvinnoliv, sug av din man varje dag om det är det han vill. Det skulle iaf göra mindre ont på oss andra./Patrik, inte så impad.

Då har jag retat mig igen på den där typen av skolmänniskor som lägger upp alla böcker på bänken innan föreläsningen och dessutom två böcker som man kan ha som referenslitteratur. Detta uppmärksammades tyvärr av vår allt för godtrogne föreläsare som brast ut, - jaha, den där boken, jaa den är bra. Varvid den lilla fjompan till klasskamrat på eget iniativ erbjöd sig att skicka runt omnämnda bok så att alla kan se hur bra HON är. Killen/mannen som satt bredvid mig hade en liknande tendens, dock inte lika stark. När föreläsaren omnämde en bok så tog min bordsgranne upp den ur sin väska och när vi lämnade ämnet så lade han ner den i väskan igen. han bläddrade inte i den utan vill mer visa att han hade den. Vad är det med folk?/Patrik, inte fullt så god elev.

Innan ni läser och bedömer detta inlägg vill jag bara understryka hur jävligt det har varit dessa två veckor i mykoplasmans grepp. Lägenheten har sett ut som skit, ungen har varit understimulerad och gnällig eftersom hennes päron varit så tråkiga och ingen mat har blivit lagad (förutom när världens bästa mormor var här och lagade en måltid). Med detta i åtanke alltså...

Patrik kom just hem från skolan. Strax innan hade jag ringt och bett honom köpa godis till sin numera sockerberoende fru (detta eftersom i stort sett det enda jag lyckats få i mig under sjukdomstiden är sockerstinna soppor av diverse slag). Han svarade affärsmässigt att "det skall jag försöka ordna. Bra, tack, hej." Jag menar det är ju lite pinsamt att låtsas som om man pratar med sambon när klasskompisarna hör?

Under tiden han varit i skolan har jag sanerat lägenheten en andra gång, dammsugit och skurat alla golv. Dessutom tog jag mig en promenad med barnet till affären för att inhandla middagen som jag förberett och tillagat så att Patrik bara kunde sätta sig i ett rent hem och äta när han kom hem.

Ja, han är alltså hemma. Och köpte inte godis utan bullar. Bullar är inte godis, jag vill bara säga det. Men okej, han försökte. Sen frågar han lite anklagande; "Du har väl bloggat?" När jag säger att det har jag inte responderar han rappt; "Men vad har du gjort under tiden jag varit i skolan då?"

Ordningen är återställd. Nu till min helt ärliga undran: FÅR JAG SLÅ HONOM????

//Anna, en bra fru.

Då ska jag till skolan då, fan känns som att man har missat hela kursen. Få se om man hänger med eller om det bara är att sätta sig med hemtentan och skita i föreläsningarna. Nu står lunchen för dörren, vår första hemmalunch på tre veckor. Lax och ris, utan sås, inte för att det är nyttigare så utan mest för att vi inte har någon sås. Ungefär lika kul som en julafton i december.

Återkommer med skvaller om livet utanför husets väggar lite senare idag./Patrik, skolpojken

Joo en sak till, vi har förstått att man skall som förälder sprida goda råd i tid och i otid. Andra föräldrar måste då enligt reglerna lyssna för att sedan i sin tur kunna få sprida sina tveksamma tips vidare. Ursprungligen kommer ändå alla tips ifrån någon slags urmamma- grupp som uppstod på 80- talet som ett misslyckat socialt experiment.

Nu till vårt bidrag till denna smältdeg av goda råd.

- När ditt barn gör ljud, och främst när barnet drar ut på ljuden så det låter ungefär eeeeee, eller åååååå. Typ hårda vokaler, så skall man passa på att vippa på hakan så att den går uppåt mot överläppen. Detta kommer att medföra stor skrattfest för alla inblandade (inte barnet som inte fattar det roliga). Ljudet blir ett väldigt roligt sådant som vi rekommenderar på tex förfester eller varför inte som ett partytrick inför tjejkvällen./Patrik, snart i säng.

*Man tycker att man duschar väl ofta när man duschat varannan dag senaste veckan.

*Man inte längre svär sig blå över att tvåvåningshuset man bor i inte har hiss.

*Man uppmärksammar att den panerade rödspättan på restaurangen består av fyra femtedelar frityrsmet och en femtedel fisk.

*Man äter upp mer än halva portionen av den tidigare nämda rödspättan.

*Man plockar ihop och diskar alla muggar och glas som stått utspridda i lägenheten istället för att spotta slem i dom och låta dom stå kvar.

*Man inte längre räknar hur många timmar det är från det att man vaknar tils det att man kan lägga ungen i säng för natten.

*Man tycker att ens sambo är jävligt läcker bara för att han sätter på sig rena jeans och en t-shirt.

*Man anser att en dagstripp till Munkfors är jordens mest fantastiska utflykt.

*Man åter lägger märke till och kan skratta åt att restaurangen man besöker serverar Pizza, Kebab, Sallader, Grillrätter och Maträtter.

*Man inte längre tycker att klockan 21:30 är mitt i natten.

*Man planerar för nästkommande dags bestyr och inte nästkommande minuts överlevnad.

//Anna, i återhämtningstagen.

Vi begav oss i vår förvirring ut på äventyr idag. Vi hamnade på en ö i en sjö utanför Munkfors. Där huserar helgen till ära en gamal kompis till mig. Mössan är av mykoplasmatyp och är ej förhandlingsbar vid sjöfart. Isa var ju snyggheten själv i sina två lager plysch, vilket framgår med önskvärd tydlighet.



Så här glada är man då man har spenderat dagen med att bajsa sönder farbror Fredriks finsoffa. 7 bajsblöjor senare och en tupplur i mammas famn så var vi redo att åka hem. Notera hur snygga tjejerna i min familj är.



Efter den där turen så var vi helt slut. Men svärmor ringde på vägen och mutade oss med äppelpaj och presenter. Sjuka eller ej, vi är iaf en sak och det är lättköpta. så vi begav oss utan att passera gå till svärmor. där fick vi en fin present och utlovad paj. Isa somnade 9 gånger trots att hon hade lovat sig själv att hålla sig vaken med hjälp av gråt./Patrik, the tröttness.

Eh, jag har ett par kompisar. Dem har inte riktigt råd att gifta sig just nu men är ändå sugna på en fest. Så de funderar nu på att ta ut en sån där kuvert- avgift och på så sätt få råd med bröllopet. Ehh, dom undrar nu om det är snålt och ofint att göra så och vidare undrar dom vad som är rimligt att ta ut i avgift? Tanken är då att deras gäster inte skall behöva köpa bröllopspresenter utan att presenten blir att gästerna kommer.

Har kollat lite på olika sajter och beroende på vilka ambitionsnivåer folk har så är det allt ifrån 150-1200 spänn som tycks förekomma. Mina kompisar hade en tanke på 200-300 spänn, det är väl inte för mycket? Tanken är att de själva kommer att skjuta till en del själva./Patrik, via länk

För en vecka sedan trodde vi att vi var på bättringsvägen. Så då åkte vi till aktuten för att Annas hals höll på att svullna igen, så här kul är det att sitta på akuten i 4 timmar med en lika sjuk man och ett piggt litet barn. Fy fannn./Patrik, inte där.

Idag fick ni nog av sjukdomar och soffan. Vi dror ner till metropolen Bergvik och gick på finrestaurang för att få i mig lite föda. Där fick isa för första gången pröva på att sitta själv, detta gjorde hon med bravur givetvis. Så nu måste vi väl åka till IKEA och köpa en sådan  stol åt henne. Vem är vi att stå ivägen för hennes utveckling? Hon är givetvis ett geni./Patrik, duktig på att lära

Banta med mykoplasma, vi har på två veckor gått ner sammanlagt 7 kg. Jag kommer i en skjorta som tidigare var för liten och Annas byxor har slutat att visa upp hennes extrahud. Resultatet ser ni ju ovan, jag är ju en hunk, svältfödd heroinchic.

Är något som idrottsmän tydligen sysslar med. De visualiserar hur det kommer att lyckas med den där bedriften de försöker sig på. På så sätt skapar hjärnan sig en bild av hur det hela kommer att fortlöpa och vips så har det redan hänt, enkelt. Så jag försöker mig nu på denna metod för att friskna till. Eftersom den där pencilinen vi har käkat sen förra fredagen var för något som vi inte har så har den ju inte hjälpt så bra (Det var fint av sjukvården att de valde att rätta till sitt misstag denna vecka och inte nästa iaf) så har vi med vår nyuthämtade antibiotika en större chans att ta kål på den här sjukdomen. Här kommer sportmänniskornas knep in. Nu har jag tagit två piller av den nya kick-as medicinen och i mitt inre försöker jag nu spela upp kampen. Jag föreställer mig antibiotikan som representanter ur 75:ranger regementet i USA arme, hårda och välmotiverade och i stark numerär. De sparkar in dörrar och tar namn som det heter. Med en extra burst mot ansiktet på terroristerna (bacillerna alltså) så vinner de cell för cell över på den rätta sidan, min sida. Kvar blir slem och intet, precis som i en grotta i tredje världen. Med sådana motiv inför mitt inre lär jag ju vara frisk till i morgon./Patrik, influerad.

Jag vill att alla anställda inom sjukvården skall få sparken. Vidare kan de väl drabbas av aptitlöshet och 2 veckors rethosta samt 10 dagars feber.

Vad är det som är svårt med att ta sitt jobb på allvar? vad är det som är svårt med att lyssna på patienten istället för att bestämma sig för det första bästa som passar in? Nu vet ju jag att i morgon när Anna som vanligt får hjälp först så kommer jag att bli hänvisad till att ringa VC. Detta när vi är där för att Anna och jag har Samma symptom, så smidiga är dem. Detta kommer att leda till att jag blir otrevlig och därigenom får ännu sämere vård. I förlängningen kommer jag att få samma behandling men antagligen en vecka senare då det där provet (som de tog på Anna men inte på mig för att trots våra liknande sympton, förjag hade jag ju halsfluss, med hostan från helvetet). Jag blir så slut på det här./Patrik, inte roligt längre.

Det var den här lilla detaljen med feber, lunginflammation och herpes samt hostan från helvetet. Ja, det sammantaget gjorde ju att fru doktor ett (som först skickade hem mig med amningsovänlig hostmedicin innehållande bl a efedrin) uppmanade mig att ringa rådgivning om jag blev sämre. Ja, jag gjorde ju det och fick träffa fru doktor nr 2 som ändå verkade ta mig lite mer på allvar och efter en liten påtryckning från sköterskorna gjorde lite fler tester samt skickade remiss till lungröngten och akuten. På akuten konstaterades lunginflammationen och antibiotika som skulle bita av det mesta skrevs ut. Dagen efter blomstrade en primalinfektion av förmodad herpes vilket föranledde en diet utan fast föda i fem dagar.

Nu, idag, ringer doktor nr ett igen och lämnar ett mobilsvar. Ja, jag tog ju ett mykoplasmatest och det visade sig visst vara positivt så då kanske inte antibiotikan biter på det och jag bör gärna uppsöka vårdcentral. Fantastiskt! Det var det där testet som dom missade första gången jag sökte vård och som dom sen sket i att skicka på Fredagen då det togs eftersom många ville ta helg och vänta till Måndag med att skicka prover. Det var det där lilla provsvaret som, även det, kunde ha förkortat sjukdomstillståndet med någon vecka.

//Anna, lite bitter just idag.

Vi var och vaccinerade barnet idag. En sån där tremånadersgrej som alla tydligen gör. Det var hemskt att inte få nita den där tanten som stack barnet. Isa tittade fördömmande på mig och jag vet att hon tänkte, - pappa, varför hjälper du mig inte?

Så när vi kom hem sen så hämnades hon, på Anna. Hon lurade Anna att sticka in fingret i blöjan, det är dumt för det är där bajset bor. Vilket Anna nu mera också vet.

På vägen tillbaka från BVC så försökte vi lura i mig lite mat på Micky D. Det gick sådär, nästan en hel cheesbugare. Anna var snäppet bättre med sin döda hals, hon åt upp en hel. Hostan vägrar att ge med sig och jag tar verkligen i ifrån botten, detta till trots kommer skiten inte upp utan fortsätter och reta luftvägarna till ytterlligare en hostning.

Anna har även en liten fråga som hon gärna vill ställa till er kära lyssnare. - Har GB börjat med små budskap på sina glasspinnar eller är det ett försöka att vara rolig? På Päronspliten av idag står det "går - illa", på pinnen? Är detta något som är allmänt känt eller är vi de första att göra denna upptäckt? /Patrik, har ett spännande liv

Ursäkta bröjesmålet, men mellan febertoppar och frossor så var det barnvård som var prioriterad verksamhet. Ett tips till alla som går i sjukdomstankar och har barn, - bli inte sjuka samtidigt, det är inte så glamoröst som det verkar. (undanber oss ifån alla "mmm, så är det att ha barn serru" - uttalanden). Enligt ett test jag kom på själv och gjorde med Isa innan sjukgrejjen så kom jag fram till att hon var på en 12- årings nivå i stort sätt allt utom bajsskötsel. Nu har hon ramlat ner till en vanlig 20- veckors bebis, detta genom ett intensivt negligerade ifrån hennes vårdnadshavare.

Är feberfri idag, än så länge 36,8 i temp nu på morgonen, det lägsta sen förra söndagen. Nu ska jag bara övertyga min späda kropp om att ge upp hostan också. Om sen Annas hals vill läka en aning till så skall vi nog kunna ta oss samman och friskförklara oss till helgen. Sen var det ju det där med maten, jag kan fan inte äta ett skit. Allt smakar vidrigt och jag är inte sugen på något. Dumt då pencelinet gör sitt för att ha ihjäl allt bra i magen. Städning kommer också att bli en del av våra liv igen, detta då vi nu mera bor i ett bakteriellt katastrofonråde. Där allt är täckt med slem eller hostningar och svett, mm.

Sen någongång i framtiden måste jag berätta för Anna att hennes muntermometer är den som jag har för säkrare koller av temperaturen, dvs där bak./Patrik, lite smått tillbaka.

Bara snabbt så att ni vet så där.
Två besök på akuten och lungröntgen i helgen.
Vi har förmodligen drabbats av någon form av helvetesvirus som i sin tur lett till halsfluss, lunginflammation och herpes. Så där står vi idag. Jag med lunginflammation och munblåsor i svalget, vilket gör att mat inte ens är att tänka på btw, och Patrik med halsfluss och söndertrasad mage efter alla piller den här veckan.

Vårt enda stora ljus i tunneln dessa dagar har varit en mormor som lagat mat till oss och rastar barnet (som fortfarande håller sig frisk!!).

Orkar....inte.....mera.......//Anna

Jag är alltså inte sjuk.

För det var ju inte därför jag fick gå in smittoskyddsvägen? Och det var ju inte därför jag sökte vård? Och det var ju inte därför provtagerskorna och läkaren mötte mig i fulländade smittoskyddsmunderingar med svetsmasker och sopsäckar? Och det var väl inte därför jag hade feber båda gångerna dom tog tempen? Och det var vällan inte så att det var därför jag däckade i frossa på britsen med min bebis? Och inte var det väl så att det var därför dom hittade spår av smitta i blodprovet?

Näpp.

För dom hittade inget konstigt i halsprovet, ingen rodnad i halsen och dom vita blodkropparna såg tydligen ut som dom skulle. Jag kunde för all del ringa själv imorgon och kolla upp om svininfluensaprovet gett utslag. Och om mitt tillstånd förvärrades kunde jag alltid ringa rådgivningen så att rådgivningen återigen kan uppmana mig att söka vår på vårdcentralen.

Varför jag sökte hjälp? Ja, det var ju den lilla detaljen med en veckas skyhög feber och ett så skräpigt allmäntillstånd att jag börjar oroa mig för hur jag sköter om dottern. Nå, det skulle säkert gå över snart tröstade doktorn och under tiden jag satt och ammade skrev hon ut en receptbelagd hostmedicin som, när jag hämtade den på apoteket, visade sig vara mig obruklig då man inte bör ta den när man ammar. Så skickade hon ut mig bakvägen med ett leende och ett "Vi skickar ju såklart en räkning på det här".

Jag klagar inte gärna på sjukvården i Sverige, då jag anser att vi har en hyfsat bra standard där man får snabb betjäning och bra bemötanden. Men det finns ju alltid undantag.

//Anna, hemkommen från det där undantaget.

Oh the joy. Sjätte dagen i feberyra för min del och nu är även mannen i huset helt utslagen. Till min favör är jag väl lite kryare ändå men dock stod temperaturmätaren på 39,2 grader i morse. Isa är fortfarande frisk men nu börjar jag fundera lite så vi ska förära vår vårdcentral med ett besök i eftermiddag. Vi får gå in bakvägen som de VIP personer vi är (sköterskan mumlade något om smittorisker men jag försto att det var för att vi är kändisar).

Under någon av dagarna här läste jag en artikel om ukrainska stamcellsforskare som fuskar lite med gener för att bromsa sjukdomar av diverse arter, men kollar inte riktigt upp biverkningar eller komplikationer. En svensk stamcellsforskare tyckte att deras metoder var att förkasta, det var bara genvägar hävdade han. Är inte det humor så säg?

Annars har jag haft fantastiska blogguppslag i veckan, jag har tänkt en himla massa banbrytande saker. Massor med litterära beskrivningar och många gåtor som lösts. När jag dalade ner till en skön temp på 37 nyss insåg jag att det var febern som lurat mig. Jag har helt enkelt tänkt en massa skit, blaj och onödigt dravel som inte alls var särskilt banbrytande, fantastiskt eller ens förnuftigt.

//Anna, trött på sjukdomen

Fantastiska sjukdom. Den här influensan knäcker. Och, nej, detta är enda gången vi slår på datorn innan vi är friska igen. Uppdatering kommer när febern härjat klart. //Anna, femte dagen i feberyra

Btw. är det inte helkul med en tremånaders som vill underhållas hela tiden just nu.

NEJ det vart ingen Stockholmstur med kusinerna ifrån Ekerö, inte heller något bubbelbad med kusinerna i Törnskogen. Det var hemfärd i Volgan, Annas feber från igår kom tillbaks för mer. Jag tryckte i Isa en alvedon för resans skull och hon gillade det. Alltså hon log stort när hon fick alvedon i stolpillerform?? Jag bävar för framtiden. Så här sjuk är frun då hon är parkerad i soffan, jag matar henne med mackjärnsmackor då det tydligen skall vara likställd med Berocca.



Ni som kan er Al- fadji och C.O känner igen garagtaket. Det gör nog ni som hälsade på mig och Fredde då vi bodde på den där gården. Hur som helst, under gårdagen hann vi som bekant endast med EN (1) kulturvandring och det var till Husby gård.         foto följer.



Här är vi då på Husby Gård där min gamla reservmamma genast slängde sig över Isa. Vad viktigare var att hon bjöd oss på morotskaka och kava. Jag fick givetvis beröm för det vackra barnet jag har gjort (nästan själv).



Joo, höll nästa på att glömma att vi hade spritkalas i torsdags då vi kom till stan. Som ni ser så slocknade Isa först. Hon har aldrig kunnat dricka mer än mamma,inte än iaf men vi är förväntansfulla inför framtiden då det skall hängas vid lokala korvmojjar och dricka hemstampat och åka Epa (eller vad kidsen gör här på landet). /Patrik, på väg att få feber jag med.

Kvällsdrama med frun i går. Hon fick feber och vart kall om vart annat. Jag kurerade henne med stora doser alvedon och ipren. Även Isa fick ta ett litet piller, det sjuka är var man stoppar dem, jag fick äran. Men idag verkar mina tjejer må bättre så vi gör nog ett stillamt försök med att aktivera oss med kusinerna ändå. Museum och restaurang var det utlovat.

Ska ta en del kort också så vi kan pimpa upp bloggen så fort vi kommer hem, det blir i morgon det./Patrik, uppe för tidigt.

Idag gjorde vi förorten, eller den bättre delen av den. Husby Gård närmare bestämt, min fritidsgård och rekriationscenter ifrån min barndoms glada dagar. Där träffade vi "Pigglet" som har jobbat där sen jag började hänga där (typ -75!!) + (räkna på det och minns att jag ändå fick visa leg på bolaget för två veckor sen). Hon vart jätteglad att se oss (så klart) och bjöd på fika. Sen kollade vi på gamal kort ifrån deras digra samling. Man vet att man är gammal då en del av korten ifrån barndomen var svartvita!! Detta kommer jag givetvis att dementera ifa någon skulle påstå något sådant dumt i framtiden. Hur som...En nostalgitripp utan dess like!!! /Patrik, snart mat.  

Nu är vi landade i el Stockholmo och Patrik har inspekterat sportbil, burit barn och står nu för kvällens sallad. Ute står manliga delen av värdparet och grillar, den kvinnliga parten toalettbesöker sig och jag hamnade framför dumburken. Ikväll blir det lugna gatan med middag och möjligen ett kvällsbad i utebubblet. Om jag törs tränga mig i bikinin från -08 vill säga. Överdelen kanske täcker förhoppningsvis vårtorna åtminstone.
Isabel agerar testpanel av leksaker så hon vet vad som bör införskaffas i framtiden. Tyvärr har hon dock växt om sin lilla kusin så gratis kläder är ett minne blott nuförtiden.

//Anna, the forever semesterfirande.

Så har vi just lämnat Västerås, jag överlämnade ratten till Patrik och han överlämnade barnförvaltning och rapportering till mig. Isa fick hälsa på farbror Elton, vi tog en fika, Patrik beställde examensbevis och vi var artiga mot random studenter. Notera gärna att Mälardalens högskola fortfarande använder sig av universella kommunikationsmedel såsom fax. Vi kom fram till att detta numer används av den enkla anledningen att det är säkraste sättet att undvika spam. Det pappersfria samhället är fantastiskt. Annars ser Europaväg 18 ut precis som vanligt. /Anna, oinspirerad

Ny dag nya mål. Vi är nu återigen bilburna, denna gång är målet kusinerna i storstan. Första anhalt västerås där det skall kårfikas med farbror elton. Vi återkommer löpande./patrik from the car, out.

Jag är en av de smartaste människor jag känner!

Jag stod och pratade med en klasskamrat(?!) i måndags och han berättade att han hade pluggat tidigare och jag sa att det hade jag med. När vi  går mot klassrummet säger han något som får mig att rysa av förakt, - man märker vilka som har studerat på en högre nivå när man snackar med dem.  Blää för han och blää för sådana åsikter. Han har fel helt enkelt. Mitt förakt för goa gubbar som snackar göteborgska och har blåkläder och endast kan förmedla fräckisar är endast överträffat av en sak. Akademiker som VERKLIGEN vill att alla ska veta att dem är just akademiker. Individer som, även om dem har haft jobb, gör allt för att folk skall tro och se dem som lite mer, en annan nivå av människa liksom. Gärna som snöar in på teorier och missar den där delen som livet utgörs utav och därmed blir extremt tråkiga att prata med. De känns igen på hur de börjar sina meningar, - Enilgt Charon, eller, - en studie av Kaufman och Kaufman visar, osv osv. Detta avspeglas även hur de lever sina liv i sociala samanhang. De skulle hellre dö än att bli påkommen med en skraplott för de vet att oddsen är emot dem. De skulle hellre få Hiv än att erkänna att de ibland kollar på TV, ja ni fattar och nickar igenkännande.

Min definition på att vara smart har inget med hur man börjar sina meningar och till hur många man kan referera  i sitt vardagliga tal. Inte heller till hur många böcker man har läst eller vilka böcker man har läst. Det är snarare vad man gör av den information man har, jag skulle vilja påstå att ett reflexivt kritiskt förhållningsätt mot sin omgivnings påståenden är viktigt. Men viktigare är nog att man är stark nog att vända den strålkastaren innåt, att ifrågasätta sig själv för att ständigt föra tanken vidare. För det behövs ingen bok, inte heller några poäng, dessa blir endast viktiga då man sitter på vinkväll hos det där andra trevliga paret med 1,3 barn i en innestadslägenhet.

Visst går en viss typ av jobb till de med en viss typ av utbildning, men det är inte det jag snackar om här. Här är det synen på dem som är skolade och icke skolade som avhandlas. Och självklart skall man använda den kunskap man har, och självklart skall man sträva efter ny kunskap men källan till kunskap sitter inte i böckerna på skolan, utan i huvet på den nyfikna./Patrik, akadumiker.

Kursstart för mig idag. Jag hann inte vara speciellt nervös för annat än ansvarsöverlämnandet till pappan. Nå, inte ansvaret i sig, utan fulla ansvaret i fyra timmar utan bröst. Som vanligt är det mamman som är mer nervös än behövligt och bortavarandet gick med bravur (med en liten parentes som jag återkommer till).

Jag kom en halvtimme tidigt för att jag tycker mig ha så svårt att hitta så 25 minuter innan kursstart väntade jag som en duktig elev utanför salen, mao: det var inte så svårt att hitta trots allt.

Verkar vara en rätt hyfsad kurs, lagom fart och ytskrap för en mammaledig. Kursdeltagarna var, som på de flesta kvällskurser, av blandad kompott:

*De obligatoriska studenterna som börjar bli nervösa eftersom programmet de läser håller på att avslutas och de rakt inte vill ut i det stora arbetslivet ännu och därför maxar på med fristående kurser av alla de slag.

*Arbetarna som tröttnat på sina jobb och hoppas få nya influenser och motivation att ta sig från sitt trista jobb.

*Här återfinns också tjejen som redan plöjt all kurslitteratur och som inleder alla yttringar med "Var det inte ..... (valfri referens från kurslitteraturen) som sa...?"

*Det fanns även några mammalediga, som till skillnad ifrån tjejen som läst kurslitteraturen i förväg refererade allting till sina barn och presenterade sig som mammor och inget annat. Observera att jag inte tillhörde denna kategori och att mörkertalet kan vara stort.

*En mer otippad deltagare är tjejen som på gymnasiet läste fordon och hade för dåliga betyg för att läsa något annat än just denna kurs (hennes egan ord).

Jag hann med att paras ihop med enda norrländskan. Kan ha vart för att det bara var jag i klassen som pratar flytande Luleåmål. Jag hann även med att dela upp klassen i två läger när jag, å det bestämdaste, hävdade att man som individ har ansvar över sig själv. Inte alla höll med. På det stora var det rätt intressant, även det faktum att jag nu tangerade med råge den tid jag var borta från min dotter. Nu kommer parantesen från i början, Isa och henns far hade förberett en överaskning som hämdaktion för mitt bortavarande. Isa stod som värdinna för en treblöjors bajsfest där jag var den enda bjudna, detta toppade hon med skötbordsbajsning och därtillhörande "hälaribajssprattel". //Anna, mjölkad.

Vad gör man när barnet har somnat på skötbordet med vattnet rinnandes? Eftersom mitt universalgeni till fru är i skolan och blir ännu smartare får jag försöka lösa det här själv./Patrik, undrande.

Ramverkstaden i vårt vardagsrum. Här är ju även ett bevis (Radiotjänst) på att vi helt och hållet saknar TV (jag använder mig av religiös retorik här som ni märker). Vi beställde hem lite kort och har köpt ramar, för nu skall det smyckas./Patrik, inte så flink med det pyssliga. 

En vånda utan dess like är 1,5 timmes gramatik på utrikiska. Toppa det med 1,5 timmes snack om månader och veckodagar på ett språk som inte är förståligt så infinner sig snart en känsla av dummhet. Jag borde ha följt med på svensklektionerna under lågstadiet, då hade jag nog kunnat skilja på ett oknutet verb och en regular menstration. Är helt säker på att det hade hjälpt mig idag nämligen. Hur som helst, som min gamal halvfinska vän brukar säga, - ta en grogg. Så jag gjorde det och resultatet vart att jag nu upplever en större trötthet än tidigare, ska plåga mig igenom en artikel nu bara, sen sängen.

Vi konstaterade under min tidigare skolgång att om läser in ett ämne berusad så har man enligt minnesforskningen lättare att ta fram minnet av det inlärda då man är berusad. Det handlar om att återskapa inre och yttre kontext. min ambition är att ha det som förklaring då jag dyker upp lite småpruttig på tentan. Alla som känner mig vet att jag är såå mycket trevligare då./Patrik, barn på nytt.

I morgon blir den stora eximinationen i "pappavetbästskolan". Anna ska då till universitetet för att börja sin kurs där, kvar blir jag och Isa. Isa som inte vill ta flaskan och inte heller gillar att gå hungrig. Det blir en viljornas kamp som jag kommer att förlora. Det är inte det att jag tror att hon kommer att svälta ihjäl, det är mer det att jag kommer att få akuta panik- attacker om hon skulle få för sig att få ett bitchfit i 4 timmar. Jag är rätt dålig på att låta henne grina, jaa ja vet, jag borde ta det och öva men det är lite svårt för jag är helt handikappad då det gäller den där "låt gå menataliteten". Att hon klarar sig med att grina i några timmar är jag övertygad om, men stackars mig./Patrik, i övning.

I Pravda av idag kan man läsa om att Hitler i en porrvåffla skulle rädda liv. Eftersom jag hårt aspirerar på en plats som reporter i "Hänt Extra"  så väljer jag att utforma min kommnetar om den rubriken utan att kolla på själva artikeln. Jag har helt enkelt inte tid. En P- film med Hitler skulle verka som ett preventivmedel genom att man: 1 inte vill föda fram en ny Hitler. 2 : Genom att mannen i fråga var gravt osexig, vilket de flesta höjdmässigt utmanade personer är. Men detta är som sagt spekulationer då jag inte har läst artikeln.

I tidningen "Föräldrar och Barn" som vi iaf får i brevlådan? Kan man läsa att vi tydligen är trendiga föräldrar. Detta för att vi bär vår avkomma i sjal. Jag tycker att det är lite töntigt att vara föräldrar- trendig så nu ska vi försöka med barnvagnen igen, trots att hon gråter då.

I Expressen står det om den tillträdande Japanska premiärministerns fru. Hon är åt det exentriska hållet och hävdar att hon en gång har blivit bortförd av aliens som tog med henne till Vernus. So far so good, det kan hända alla. Men saker och ting började klarna då hon även sa att hon i ett tidigare liv mött Tom Cruise, då i japansk tappning givetvis. Rymdgubbar, tidigare liv! Ah, scientolog!! Och så var hon avfärdad.

Vidare står det på olika håll idag att Gordon Ramsay gästar Tina i hennes första program i serien Tinas Cookalong. Han hade gillat hennes mat och hade även hintat om att han ville ligga med henne ist för att laga mat med henne. - tina, ta mitt råd och flytta ihop med denna dära. Om det nu finns någon som tycker att hon är attraktiv så måste hon väl ändå passa på. Matprogramen kan ju alltid vänta, men den där chansen lär ju rimligen aldrig komma tillbaka.

//Patrik, no spinn zone.

Vi har löst ut träningskorten! Så nu är det bara att börja träna... På gymet som jag förut fruktade för att jag trodde att man var tvungen att vara snygg och fit redan från början för att kunna gå dit och träna. Att hela lokalen var till för heta, coola människor som inte ens svettades när dom tränade för att dom var så jäkla perfekta. Och var man inte helt perfekt skulle man iallafall haft råd att köpa de fränaste träningskläderna och hetaste dojjorna för att väga upp sin ofullkomliga kropp.

På Onsdag börjar jag min kurs på universitetet i idrottsvetenskap. Det område jag förut trodde tillhörde de redan invigda. Dom som visste allting om core, bodypump och coachning av ohälsosamma arbetsgrupper. Går man en sån kurs är man tvungen att vara fräsch och sund och vältränad.

Min dysmorfofobiskliknande inställning till liknande företeelser halverades ungefär två minuter över två den 22:a Juni i år. Tiden efter har varit helt fantastisk i avseendet självutveckling. Osäkerhet är en egenskap som bor lite varstans i människor i olika stor utsträckning och flertalet gånger komplicerar tillvaron för oss, t ex såpass att vi inte törs gå och träna var vi vill eller läsa vilka kurser vi vill på universitetet. Jag vet inte vem eller vika, förutom mig själv, jag ska skylla på. Jag har heller inte analyserat varför. Och det spelar ingen roll. För jag hittade ett trick som bidrog å det grövsta till självförverkligande. Inne på gymet skrattade jag åt min före detta taffliga, osäkra inställning till stället. Och på magen bar jag bidragande faktorn till att det släppt. Sju av extrakilona jag bar på kommer jag träna bort i höst, de resterade sex kilona lämnar jag till barnpassning.

//Anna, lite tryggare.

Såg på något nyhetsprogram här i veckan där de snackade om baconpesten. Två personer ifrån smittskyddet var där och de rättade reporten två gånger då hon omnämde H1N1 som "svininfluensan. Alltså, om vi bortser ifrån Fredrik Lindströms visa ord och ser rent krasst till hur det faktiskt är så är det väl ändå inte "experterna" som namnger företeelser i vårt samhälle. Ser man till diskursen svininfluensa så vet alla i vårt samhälle vad som avses. Är det då inte det namn den borde ha för att underlätta förståelsen mellan människor och myndigheter. Sen att den ursprungliga benämningen har visat sig vara fel så till vida att det inte är en svininfluensa är väl av underordnad betydelse? Den diskursiva uppfattningen är en trög sådan som inte skiftar i betydelse lika fort som våra experters uppfattning om utbrottets härkomst. En diskurs skall även ses som en maktfaktor så till vida att den som betämmer dess innebörd är den som dikterar vår kunskap, borde det inte i demokratins namn vara folket?/Patrik, tröttsvamlar.

Vad vill de som lägger upp samtliga böcker till kursen på bänken framför sig när de är på föreläsning? Jag har aldrig sett någon som i ett infall mitt under pågående föreläsning slå upp något som föreläsaren talar om. Inte heller vet jag att man får bättre betyg av att bära runt på 4-5 böcker då man är på väg till föreläsningen. Är det här en modern tappning av "äpplet på katedern"?

Min mer subtila tappning av samma fenomen gick idag ut på att samtala med föreläsaren angående mitt geniala upplägg inför eximinationen. Jag fick in fraser som, "litteraturen verkade som en katalysator", "jag upplever en inkongurens mellan det kommunicerade och det faktiska skeendet". Får jag inte VG nu så vet jag inte hur det där äpplet skall se ut!/Patrik, lite smartare.

Den obligatoriska Söndagsturen...eh...eller hur det nu var. Iallafall. Vi åkte för att besöka mina uppväxtår men eftersom vi inte äger en tidsmaskin, utan en volvo v40, så blev det bara en tur till landet där jag spenderade mina uppväxtår. Först stannade vi på fika hos Isas morbror med tillhörande fru, kusin i magen samt barn från en annan djurmamma. Isa älskade att trampa katt och Patrik behandlades som han förtjänade.


Vi gjorde ett snabbt byte av djurungar men när jag sa att kattungarna var så söta att jag ville krama söner dom så bytte vi tillbaks. Sen spelade Patrik en trudelutt på ståbasen och så for vi igen.


Sammanfattningsvis kan vi väl säga att Patrik bör lägga ståbaskarriären bakom sig en gång för alla och att vår familj inte är kattvänlig samt att vi längtar efter ännu en kusin till skaran.

//Anna, tröttnar aldrig på roadtrips.

Idag skall jag läsa ut den där fåniga boken samt renskriva mina föreläsningsanteckningar. Om inte, vi drar till torsby istälet. Just nu verkar det som en bättre idé. Jag skall bara tvätta och fixa disken, sen plugga...eller Torsby.

På torsdag drar vi nog till stockholm. Vi har fått lite uppslag på aktiviteter men än är inte kalendern fulltecknad, så vi är öppna för förslag. Ni stockholmare, hur är det med baconpestens utspridning där än? Kan vi gå runt på gatorna som vanliga människor eller måste vi bara munskydd? Och i så fall, finns dessa munskydd i XS? Alla dessa frågor, nu måste jag göra något som lurar Anna att jag pluggar./Patrik, the champ

Söndag. Och när Isa vaknat till gick hon in till oss i vardagsrummet och deklamerade att hon behövde göra ner sig.  -Då får du gå på toan själv. För mor och far tycker att det är på tiden att du tar lite eget ansvar.


Väl på toan överraskade vi Isa, vilket inte var uppskattat då hon var mitt i göra-på-sig stadiet.


Eftersom vi tog så många härliga bilder bad vi Isa ladda upp dom på nätet själv. Vi orkar inte heller vara dom som bloggar hela tiden. Vi är ju faktiskt tre i hushållet nu och då ska alla bidra.


Så Isa får avsluta förmiddagen med att dammsuga hela lägenheten. Nu har hon uppenbarligen bestämt att papapn ska bära runt på henne resten av dagen. Bra arbetsfördelning.

//Stolta föräldrar.

Det gäller att passa på att spendera pengar medan man har, vips så är dom slut och då ångrar man bara att man inte köpte det där man kunde köpa medan man hade pengar. Hur som, IKEA vart det idag. Frun skulle bara ha lite tyg till en tavla eller två. Vi handlade, skärbrädor, soffkuddar, stekspade samt ramar men inget tyg. Jag tror det är en taktik för att få åka dit igen.

Vidare kan jag rapportera att jag får herpes genitalis på dumma dryga människor. Det är enkom av den anledningen som jag inte mäktar med servicenäringen längre. Igår körde jag en boxningspromotor och hans fula fru, Han tittade knappt på mig då han meddelade att vi skulle skjuta på tiden för avresa med 20 minuter. Därefter kommenderade han mig att ställa bilen på ett visst sätt så han kunde fotograferas med den för lokalpressen och slutligen sa han (återigen utan att se på mig), - du kommer och hämtar oss sen va? Detta var inte avtalat, jag sa att han fick ringa bilens ägare och ta det med honom. På det fick jag svaret att kunde ringa honom själv. Jag åkte följdaktligen inte och hämtade dem sen. Här bör inflikas att han även var göteborgare vilket endast spär på mitt förakt för dessa grottmänniskor i kålle och Ada-  tappning.

Samma sak när man jobbar som vakt. Idioter vill att man skall göra saker som inte ingår i ens arbetsuppgifter (tex köra kundvagnar eller jourstäda). Skulle man göra det så får man inget tack för de tycker att man borde göra sådant och gör man det inte så blir det ett jävla liv för att de ryggradslösa sk kollegor man har gör ju minnsan det. Så jag gör slut med servicejobben tills jag blir bemött som den jag är. Dvs Smart Snygg och Ödmjuk./Patrik, har en mysdag med familjen.

Jag kliver in i butiken, hämtar en cola zero, knallar fram till kassan och beställer snus. Grabben, nyss fyllda arton, bakom disken blir stressad av, att samtidigt som jag kliver fram, blivit tillfrågad av en man bakom mig om hur man ser vad som är spolarvätska i bilvårdsprodukthyllan. Som tur är blir expiditen räddad av sin kollega som går för att hjälpa mannen med förmodad smutsig vindruta. Jag ler snett mot killen som nu håller full fokus på mig och säger;

-Nästa gång någon frågar om hur man ser vad som är spolarvätska så kan du bara svara "den flaskan som det står spolarvätska på".

Killen förefaller bli mycket generad och förstår uinte riktigt om jag skämtar eller menar allvar så jag säger tydligt:

-Förlåt, jag skojade lite med dig.

Då ler han och ber att få betalt 54,50 av mig. Jag sträcker fram en femhundring och grabben blir åter nervös och frågar om jag tänker betala med femhundringen.
Jag tittar på lappen i handen, lägger snabbt ner den i plånboken igen och svarar:

-Oj, nej, den här lilla lappen ska jag ju ha för att torka mig i arslet med. Jag betalar med kortet.

Jag betalar med mitt kort och går ut. Sen undrar jag lite om jag förstört en artonårig killes statoilkarriär forever.

//Anna, elak.

Vår första parmiddag är nu till ända. Det vart Annas syrra med sin nya man, vi tänkte att om vi börjar med släkten så gör det inte så mycket om det blir fel. Och fel blev det, jag vart tvungen att jobba de två första timmarna på middagen och Anna var med Isa så gästerna fick laga mat. Vidare hade de med sig spriten, eller sprit och sprit. En flaska vin och 4 cider, cidern var till mig så klart. Men då vi är småbarnsföräldrar så behöves det inte mycket.



Så snart var Anna klar med vinet och då gick vi på vodkan. Eller vaniljvodka och saft om vi ska vara ärliga, husets vin som jag kallar det. Så här fulla blev vi iaf./Patrik, examinerad.

En jobbansökan, en spontanansökan och snart skall jag köra limo. Det där med att studera är bra om man vill få annat gjort. Ikväll stundar alkoholintag med svägerska och man, detta efter en exklusive middag som min fru tydligen skall stå för. Återkommer med bilder av kaoset, kanske blir det swingerskväll ikväll ist?? /Patrik, hoppfull.

Med barnet och jag här hemma med skolböckerna. Borde plugga, borde fixa disken. Känns som gamla tider nästan, allt är roligare än det man borde göra och vips så är klockan 2230.

Vi snackade löst om att ta oss till storstan någon helg här framöver. Är det någon som har något roligt på g? vi skall turista lite den här gången tänkte vi oss. Skall försöka att undvika fika- fällan, inte för att det är otrevligt på något vis utan mer för att vi vill göra något när vi är där. kommer ni på något roligt eller bara ätbart hör av er./Patrik, - - - -

Nu har de äntligen klubbat igenom förbifart Stockholm. I 190 år har de snackat och snackat om det här och lika länge har Maria Wetterstrand rivit sig i sina toviga toffsar över hur dumma alla är som inte lyssnar på henne och skrotar planerna. Så även om vägprojektet skulle skita sig helt och bli ett fiasko så kan jag tycka att 27 miljarder är en nätt summa för att reta gallfeber på en miljöpartist.

Stockholmarna är ett luttrad folk då det gäller ombyggnationer i vägnätet. De gillar rent av att sitta i köer och framförallt så kan de alla om och genvägar för att undivka köerna. Vilket alla andra också givetvis kan med det uppenbara resultatet att man får sitta i kö någon annanstans. Men nu kanske det här kommer att bli bättre då de inte ska hålla på i det befintliga vägnätet. Slutresultatet kommer iaf att göra en jävla skillnad, synd bara att de inte började för 10 år sedan, men bättre sent än aldrig. Essingeleden var ju redan underdimenssionerad då den stod klar så man kan ju hoppas att dem fläskar på den här gången. I Boston har de något som kallas för "the big dig", det är en jätteombyggnation av stadens vägar. Hade det vart i värmland så hade byggnationen kallats för " dä stora grävet". Vad det kommer att kallas av Stockholmarna vet jag inte då jag saknar deras kulturella kompetens./Patrik, borde plugga sig lite.

Jag läser nu en bok i hur man skapar effektiva arbetslag. Denna bok är författad av två av de ansvariga för kursen jag går nu. Kan tycka att det är lite fånigt att man har sin egen bok som kurslitteratur, detta då egenintresset kan lysa igenom lite väl mycket. Men visst, det är ett relativt smalt ämne så det finns inte allt för många auktoriteter på ämnet i fråga. Det fåniga blir dock när de använder analogien de sju små dvärgarna och snövit för att belysa ett atbetslag och dess strävan mot en effektivare struktur. Denna fånighet tangeras dock då det fiktiva arbetslaget i boken använder sig av en konsultfirma i solstad med konsulter som har namn som är obehagligt liknande författarnas namn.

Min fråga är nu om jag skall vara kritisk till boken och visa det i examensuppgiften eller om jag ska go 4 gold och låtsas vara impad?/Patrik, åter till läsningen.

Jag och frun snackade om att åka till storstan igen snart. Detta eftersom vi har ont om vänner i Karlstad och de vi har i Värmland är oftast norrut i länet.

Anna ville göra Stockholm den här gången sa hon, hon lät mig även veta att hon börjar kunna förorterna nu. Hon kan minsann Kista, Akalla och Husby, hon känner till Minerväfältet, eh...Att tala är silver. Men vi kanske kan kombinera resan med en inbjudan till en fest vi fick idag. Alternativt åka medan vi har pengar på väg in, sen återgår vi till studentekonomi.

Nu stundar pluggning för mig och hemmafrugrejjer för frun, men först skall jag tydligen fixa lunch./Patrik, prokrastinerar som bäst.

Insåg jag att det behövdes då jag igår på spanskan såg en tjej lämna klassrummet på rasten. I handen hade hon ett halvt äpple inslaget i plast och en Lokaflaska utan etikett med vatten i. Själv tog jag en bulle och en kaffe, den där tjejen är givetvis föralltid dömd i mina ögon till att vara en självgod subba som spenderar dagarna med att få andra att ifrågasätta sig själva. Hade jag nu inte en sån gjuten självkänsla som medför att jag vet att jag alltid gör rätt så kanske jag hade tagit illa vid mig och utvecklat en ätstörning att placera bredvid mina andra./Patrik, vacklar.

Som ett resande folk får man ställa in sig på diverse påhittiga lösningar till toalettbestyr. Tyvärr dokumenterades inte de bästa såsom blöjbytet på bakluckan mellan Lycksele och Nordmaling, Bajsfesten i familjen Janssons badrum eller misshadeln i baksätet utanför Gävle.
Alkogel är ett plus när alla tre i familjen måste gå i tid och otid och norrlandet mest har skog och väg att erbjuda.

Den 20:e September är det kyrkoval. Jag bestämde mig för några år sedan att endst sponsra kyrklig verksamhet och kyrkliga byggnader genom kommunalskatten och inte via kyrkoskatt och hoppade därför av det där med medlemskap i svenska kyrkan. En kyrklig representant försökte senare övertyga mig om att jag inte trodde på någonting eftersom jag inte var medlem i svenska kyrkan. Resonemanget var ungefär lika logiskt som intelligent.
Patrik däremot, är still going strong med sitt medlemskap och haver fått sig sitt röstkort tillsänt. Jag blir lite avundsjuk på att han får vara med och bestämma ändå. För visst är det så att man röstar fram bästa guden? Jag hade röstat på spaghettimonsterguden, men nu får jag ju som sagt inte det. Jag har förbrukat min rätt att tro såväl som rösta inom kyrkans ramar.

//Anna, tror på så mycket dumt.

Anna har svårt att avgöra vad som luktar i vårt datarum, är det dammet från datorn jag nyss dammsög eller är det att jag har suttit här ett tag och vart, eh, naturlig? Jag säger inget och skyller på barnet.

Idag skall jag plugga tre timmar samt storhandla med la familja. Detta kommer att ske så snart Anna har lärt Isa att dammsuga är roligt och inte alls ett nödvändigt ont./Patrik, återkommer med spännande inlägg också.

Som små ser det ju ut så här. Man skall passa sig för att inte överanvända sjalen för det kan tydligen straffa sig senare, de små kan bli bortskämda med närhet och kan även komma att förvänta sig att få vara med överallt. Det är väl ändå inte därför folk skaffar barn.



Man kan också tänka sig att det där med sjal lätt blir till ett beroende.



Och som alla saker som går över det normativa så leder det säkert i slutändan till moraliskt förfall./Patrik, rädd för sjalen.

Sitter på seminarie, trög dum och obildbar, inga pengar kvar...jaa ni som kan får sjunga med.

Vad ska jag säga, om Platon hade rätt att all kunskap börjar med definitionen av begrepp så har jag hela spanska språket att definiera. Detta ter sig som ett stort företag då man är så här gammal, men den dagen jag slutar försöka är den dagen jag har vunnit mycket pengar./Patrik, inte så spansk som jag trodde.

- Därför att jag gick upp för tidigt och åkte till Arlanda och hämtade några proffsboxare och körde dessa till karlstad.

- Därför att min dotter och fru var galet förkylda och hostade och snörvlade ikapp.

- För att jag hade skola (inte så tokigt i sig men det vart lite stressigt).

- För att jag efter skolan var tvungen att åka till garaget och tvätta bil.

- För att vi åt skitmat.

- För att vi inte hann blogga (första hemmadagen ever det har hänt).

Nu stundar spanskapluggning i en timme därefter mat och skola. Ska även försöak få tag i böcker till kurserna så man inte kommer så där hopplöst efter redan från start./Patrik, skolpojke.

Ett tips på vägen för alla er mindre tursamma.



En bild på min skickliga dotter då hon står helt själv (Annas händer finns där bakom ifa Isa glömmer att stå) och leker med flaskan.



En bild på svartsjukan i Lycksele.



Och för er andra, så här kan anledningen till svartsjuka också se ut./Patrik, äntligen vid datorn.