Vi har löst ut träningskorten! Så nu är det bara att börja träna... På gymet som jag förut fruktade för att jag trodde att man var tvungen att vara snygg och fit redan från början för att kunna gå dit och träna. Att hela lokalen var till för heta, coola människor som inte ens svettades när dom tränade för att dom var så jäkla perfekta. Och var man inte helt perfekt skulle man iallafall haft råd att köpa de fränaste träningskläderna och hetaste dojjorna för att väga upp sin ofullkomliga kropp.

På Onsdag börjar jag min kurs på universitetet i idrottsvetenskap. Det område jag förut trodde tillhörde de redan invigda. Dom som visste allting om core, bodypump och coachning av ohälsosamma arbetsgrupper. Går man en sån kurs är man tvungen att vara fräsch och sund och vältränad.

Min dysmorfofobiskliknande inställning till liknande företeelser halverades ungefär två minuter över två den 22:a Juni i år. Tiden efter har varit helt fantastisk i avseendet självutveckling. Osäkerhet är en egenskap som bor lite varstans i människor i olika stor utsträckning och flertalet gånger komplicerar tillvaron för oss, t ex såpass att vi inte törs gå och träna var vi vill eller läsa vilka kurser vi vill på universitetet. Jag vet inte vem eller vika, förutom mig själv, jag ska skylla på. Jag har heller inte analyserat varför. Och det spelar ingen roll. För jag hittade ett trick som bidrog å det grövsta till självförverkligande. Inne på gymet skrattade jag åt min före detta taffliga, osäkra inställning till stället. Och på magen bar jag bidragande faktorn till att det släppt. Sju av extrakilona jag bar på kommer jag träna bort i höst, de resterade sex kilona lämnar jag till barnpassning.

//Anna, lite tryggare.