Ursäkta bröjesmålet, men mellan febertoppar och frossor så var det barnvård som var prioriterad verksamhet. Ett tips till alla som går i sjukdomstankar och har barn, - bli inte sjuka samtidigt, det är inte så glamoröst som det verkar. (undanber oss ifån alla "mmm, så är det att ha barn serru" - uttalanden). Enligt ett test jag kom på själv och gjorde med Isa innan sjukgrejjen så kom jag fram till att hon var på en 12- årings nivå i stort sätt allt utom bajsskötsel. Nu har hon ramlat ner till en vanlig 20- veckors bebis, detta genom ett intensivt negligerade ifrån hennes vårdnadshavare.

Är feberfri idag, än så länge 36,8 i temp nu på morgonen, det lägsta sen förra söndagen. Nu ska jag bara övertyga min späda kropp om att ge upp hostan också. Om sen Annas hals vill läka en aning till så skall vi nog kunna ta oss samman och friskförklara oss till helgen. Sen var det ju det där med maten, jag kan fan inte äta ett skit. Allt smakar vidrigt och jag är inte sugen på något. Dumt då pencelinet gör sitt för att ha ihjäl allt bra i magen. Städning kommer också att bli en del av våra liv igen, detta då vi nu mera bor i ett bakteriellt katastrofonråde. Där allt är täckt med slem eller hostningar och svett, mm.

Sen någongång i framtiden måste jag berätta för Anna att hennes muntermometer är den som jag har för säkrare koller av temperaturen, dvs där bak./Patrik, lite smått tillbaka.