Är något som idrottsmän tydligen sysslar med. De visualiserar hur det kommer att lyckas med den där bedriften de försöker sig på. På så sätt skapar hjärnan sig en bild av hur det hela kommer att fortlöpa och vips så har det redan hänt, enkelt. Så jag försöker mig nu på denna metod för att friskna till. Eftersom den där pencilinen vi har käkat sen förra fredagen var för något som vi inte har så har den ju inte hjälpt så bra (Det var fint av sjukvården att de valde att rätta till sitt misstag denna vecka och inte nästa iaf) så har vi med vår nyuthämtade antibiotika en större chans att ta kål på den här sjukdomen. Här kommer sportmänniskornas knep in. Nu har jag tagit två piller av den nya kick-as medicinen och i mitt inre försöker jag nu spela upp kampen. Jag föreställer mig antibiotikan som representanter ur 75:ranger regementet i USA arme, hårda och välmotiverade och i stark numerär. De sparkar in dörrar och tar namn som det heter. Med en extra burst mot ansiktet på terroristerna (bacillerna alltså) så vinner de cell för cell över på den rätta sidan, min sida. Kvar blir slem och intet, precis som i en grotta i tredje världen. Med sådana motiv inför mitt inre lär jag ju vara frisk till i morgon./Patrik, influerad.