Vadont idag. Skulle knallat en "kort" kvällspromenad igår med Maria och hundar men vi hittade en ny fin väg som tog en dryg timme istället. Min man har lokaliserat mina uteblivna sammandragningar inatt (jag tror ju att jag aldrig har eller har haft några). Jag har dessa under tiden jag sover påstår han, detta kunde han känna inatt. Är det så kan jag tycka att bebisen och livmodern sköter sig utomordentligt, jag har inget behov av det där under dagarna.

Idag har jag inga andra högtflygande planer mer än upphämtning av 740:n på Securitas och sedvanlig dammsugning. Har jag lust över kanske jag åker till det där fula stället (IKEA) och handlar barnlakan. Jag tror dock att det var Patriks Töcksforsuppgift idag.

//Anna, ledigare än vanligt

Alltså... Vi har en deal, jag och min man...
Bakgrunden ser ut ungefär såhär:

Jag anser att det hör till "god ton" (jag är, som vi alla vet, väldigt noggrann och smakfull) att man sover antingen naken, iklädd endast underbyxor (trosor eller kalsonger) eller T-shirt/linne plus underbyxor.
På något vis slår det fel om man sover iklädd endast T-shirten samt då är naken på underkroppen. Det ser halvklätt ut och jag ascossierar på något skruvat vis till perverssion i alla former.

Nåväl. När jag och Patrik träffades upptäckte jag efter ett tag att mannen ifråga ibland iklädde sig endast t-shirt som sovplagg, utan att använda sig av klädsel på underkroppen. Egentligen är detta inget problem i sig men han ämnade alltså sova en hel natt på det här viset vilket resulterade i att jag låg vaken hela natten och funderade, vred och vände på mig och till slut var tvungen att väcka honom för att fråga; WHY????!!!

Om vi nu bara bortser från mitt freakisha kontrollbehov och ni bara köper att vi iallafall kom överrens om att han skulle sluta spendera nätterna i denna form av mundering och använda sig av mina alternativ (naken, endast kallingar eller t-shirt plus kallingar) så kunde den här historien slutat här.

Men det gör den inte...

Jag var alltså tvungen att locka/hota med något för att köpa loss mig från mina issues kring detta fenomen. Mitt ess i rockärmen var vårat kommande barns efternamn. Om Patrik sover enligt min klädkod kommer bebisen erhålla hans efternamn istället för mitt (för mitt byter jag bara inte bort, jag har ju för fasen kommit på det själv!).

Problemet är sånär som på löst. Fast inatt vaknade jag av hur karln ligger med ändan vänd i min riktning, utan täcke, iklädd t-shirt på överkroppen fast med kallingarna TILL HÄLFTEN neddragna!!! För faen... Jag har således spenderat dryga tjugo minuter åt att inatt försöka dra upp kallingarna, alternativt kränga av honom t-shirten. Och det är faktiskt inte det lättaste med en mage, för tillfället större än Jupiter.

Varför kan livet bara inte vara enkelt??
Varför vill man sova på det där viset?
Varför är ingen av oss normal????


//Anna, lite kvällspersonlig

Det enda köpcentrumet mig vetligten som har en sådan lantlig utsikt ifrån foodcourten (lite hybris att kalla den foodcourt men då förstår Stockholmarna). På sommaren går det tydligen båtar till bryggan med shoppare. Hoppas att det kommer kunder då iaf för var det mer än 1000 pers där idag så var det bra.





Det finns där en affär....Denna affär är anledningen till att man skämtar om folk från landet. Det är ingen ironisk affär (isf är dem grymt bra för jag har inte detekterat någon ironi what so ever) utan de som jobbar och handlar där tycker att dem har fina bra grejjer. För att ge er en helhetsbild, dem har stora knivar i fåniga utföranden samt ett antal samurajsvärd. De har stora illa målade bilder av Elvis och James Dean och co. Fjärrkontroller till mannen som man styr frun med, givetvis med sexuella komandon och tjatmute förprogrammerade på de olika knapparna (Nää Jocke sådan finns inte på riktigt, den är på skoj). "Tabita and Tabita" är namnet jag hade gett den om jag hade fått ha så pass mycket inflytande som jag borde./Patrik, inte road.  

Hemliga saker har uträttats i Rådom idag. Väldigt trevligt att träffa Suzanne som mötte mig utanför huset med spaghettisleven i blomrabatten. När man bor i hus verkar man per automatik bli huslig också.


Jag som inte är jordens största fan av blommor lockade dock med henne inomhus och fick henne att laga våfflor åt sitt finbesök (det var inte mer än rätt eftersom hon upprepade gånger påpekade hur tjock jag var!)


Fler bilder glömde jag SÅKLART att ta, vi hade alldeles för mycket affärer att avhandla.

Nu sitter jag och inväntar inspiration till matlagning.  Han har inte kommit från Töcksfors än...
//Anna, våffelstinn

Of till min ungdom it is idag alltså. Till Torsby för att snabbvisitera lite människor. Den här förlossningen verkar inte behaga starta så jag får väl hitta på roliga saker under tiden tänkte jag. Patrik drog till en annan håla, mer västerut, typ Töcksfors och han tänker försöka pruta till sig billiga barnsaker på en affär där vilket låter ypperligt i mina öron. Hoppsan! Jag ska ju betala lite räkningar idag. Tack och lov har inte försäkringkassan börjat strula ÄN... Så vi är sådär blivande-småbarnsföräldrar-rika för tillfället. Dvs, vi har en liten slant till övers efter räkningar och storhandling!! Hurra för oss!

Jag har blivit strängeligen beordrad att fota lite idag så jag ska försöka att komma ihåg det då.

//Anna, mer och mer Svensson.

I morgon är det åter Töcksfors som hägrar, så alla drogdelare out there håller er undan. Det är inget och göra där då norrmännen som besöker centrumet endast är där på helgerna.

Så jag viger morgondagen åt att fika och säga -hej, på tre olika värmländska dialekter. Man gör vad man kan med det man har, som jag brukar säga. Å appropå töntiga, hurtfriska utryck så kommer dem ALLA från Töcksfors, det bara måste vara så. När jag gick lära så var det i varannan butik som personalen sade till den jag gick lära med - har du varnat honom för hur vi är här? eller varför inte klassikern, - jaa är man inte tokig när man börjar här så blir man. En annan i samma klass är ju givetvis då vi kommer in i vaktlokalen och kollegan säger, - man måste inte vara tokig för att jobba här men det underlättar. I köket tillhörande personalen sitter givetvis lappen uppe, och vid det här laget behöver jag inte ens skriva vad det står på lappen i fråga.

Så fånga dagen och knuff på axeln och tjingtjing på er, nu ska pappa äta paj./Patrik, såå tokig.

Vart ombedd att maila in till dem och avvanmäla den där TV'n dem skulle ha sett när dem smög utanför vår lägenhet i Umeå. Eftersom vi var inneboende då så hade vi själva ingen TV. Detta hade de dock inte tagit fasta på när dem skickat ut fakturor OCH påminnelser. Lite Percy Nihlegård stuket "charged whitout asking any questions first". 

Då ni var på "besök" i Umeå så var den TV'n ni då såg tillhörande den personen som jag var inneboende hos för tillfället. Jag avanmälde mitt innehav för att jag inte har en TV. Har funderat på att köpa en sån där platt en men har just nu varken råd eller tid, men återkommer till er då. Så snälla ni, sluta skicka fakturor för någonting jag inte har beställt.

/Patrik, lite matt.   

Vi kom på vår dotter igår med att vara berusad, vi tror att det var någon av Torsby-tjejerna som var här som gav henne flaskan. Detta hade aldrig hänt om vi hade hållt oss till bröstet./Patrik, undrar...

Jaha. Så fick man nästa instans på halsen IGEN! Radiotjänst hävdar å det bestämdaste att dom varit hemma hos oss i Umeå och sett att vi minsann innehar en svart 25" tv. Patrik försökte förklara att han bara varit inneboende hos den här mannen i Umeå och att han, i vilket fall som helst, inte sett till en svart 25" are. Men då måste man se till att skicka papper och ompröva och ha sig minsann. Jävla Sovjetsverige!!!!  Jag blir så trött på Radiotjänst. Beskatta skiten om staten promt ska ha betalt av alla.

Men så är det ju Kiruna också (förlåt Åsa, du är undantaget...)

//Anna, åter på fältet.

Vi företog oss en liten resa ut på landet (7 minuter hemifrån dvs). På en äng låg det två unga älgar och chillade (det är vad älgar gör).  De vart lite skrämda av det dova mullret ifrån 740:an så dem började sin avmarsch.



Eftersom ingen av deras föräldrar är trafikpoliser så valde dem att göra sin vägövergång framför vårt prövade fordon.



Här ser vi 2:an (som vi kom att kalla honom) ta sina sista skutt in i salladen. Vill bara påpeka att jag inte var rädd under hela incidenten.

Steve: Här kommer en för dig appropå sallad. Jag nämde för min fru att vår dotter skall drillas i att kalla mig för far ist för pappa då jag tycker det låter mer respektfullt. Min fru som inte förstår sig på den här med respekt skrattade på sig och upplyste mig om att hon minsann skulle lära vår dottar isf att efter avslutat måltid med tillhörande grönsaker säga: Tack för maten, Far åt skogen./Patrik, lätt kränkt.

Lilla frun gjorde en dödens kaviar god paj. Hon hävdade också att den i det närmaste var nyttig villket jag egentligen sket i då den var så fantastisk.

Vidare har vi under dagen funderat på vad vi kan komma att behöva ha hemma då vi återvänder med den lilla amfibien. Då vi är två noviser på ämnet så har vi totat ihop en lista med saker som vi tror oss behöva och som vi har. Feel free att fylla i sådant som vi absolut inte kommer att klara oss utan.

OBS: Personliga avvikelser förekommer, det vet vi.  

- Vagn, ok
- Säng, ok
- Kläder, ok
- Skötbord. på G
- Sjal, ok
- Bilbarnstol, ok
- Blöjor, ok
- Blöjhink, ok

Fick lite tips om droppar som man pruttar av (tror att min fru har druckit upp ALLA droppar) och salva man tydligen behöver för blöjbyten. Man kan tydligen behöva babyolja (borde jag ha fattat, hörs ju liksom på namnet) och såna där tvättlappar./Patrik, funderar vidare.

Min fru har i sin frustration funnit en väg till få mig "on the städtrain" så att säga. Hon berättade sin revolutionerande hemlighet för mig och hade jag vetat om den tidigare så hade vi aldrig hamnat i den diskussionen. Jag föreslog att det borde göras en bok i ämnet så vi äntligen kan köpa allt vi förtjänar. Dessa tankar är nu djupt förankrade i familjen och ett lämpligt förlag som vi skall belöna med vårt alster söks nu med ljus och lyckta. Annas metod medför per automatik att det aldrig blir jobbigt att städa, inte heller kommer städningen att upplevas som städning. Denna metod är något som hon själv lever efter och hon tycker faktiskt bara att det är skoj att städa.

Nu borde jag ha väckt era intressen, tänk själva. Inga ofrächa hem, inga odörer som man skäms för. Bara hygieniska ytor och dammfria hyllor. Nu ska jag inte hålla er på stången längre, här kommer the naked truth.

Om man äter så ställer man in tallriken i diskmaskinen på en gång, om man byter om så slänger man kläderna i tvättkorgen på en gång, om man smular på bordet så torkar man bort det på en gång. Denna metod fungerar utmärkt inte bara med begränsade insatser som i exemplen ovan. Utan även för dammsugning och dyligt. Ser du en dammtuss så plockar du bara fram dammsugaren och kör av hela lägenheten, det går väldigt fort (eftersom du antagligen dammsög för mindre än en timme sedan). Nu börjar poletten ramla ner va? Instant clean, no worris.

/Patrik, nyutbildad.  

Jag är manipulerad till sömnomställning via Patrik. Det är inte skönt. Jag klev alltså upp för bara en timme sedan. Skillnaden mellan mig och honom är dock att jag sovit sju timmar längre.

Jag försökte trösta mig med det där "sov nu, du vet aldrig när du får sova igen..." men det funkade lix inte så bra.

Nåväl, det var inte mycket att kliva upp till ändå. Mina vader är som cement efter gårdagens promenad, därför törs jag mig inte ut i spåret ännu (shit vad präktigt hurtigt det lät! Så ska jag alltid säga hädanefter). Så jag glodde lite på tv. Men så började jag analysera vad jag såg på och då går det inte längre att se på tv.

Skitfint väder, lite glasspengar. Borde jag kanske rycka upp min sambo och bli bjuden på glass? Jag tror bestämt det.

//Anna, världens tråkigaste människa.

Ps. Jordens bästa tips. Storhandla alltid klockan åtta en Lördagkväll, det är tamejfan INGEN i butiken förutom spanjorer och massa personal som kan springa och plocka saker åt en.

Jag har jobbat natt och försökte att inte väcka lilla frun när jag kom hem. Jag smög in in i sovrummet 0630, där ligger min fru och tittar på mig som genom om dimma.

Patrik: - väckte jag dig?

Anna lite skamset: - Nää jag vaknade av min fis.



Nu ska jag försöka sova och därigenom ställa om det där dygnet jag nu har vänt på./Patrik, vars sovrum luktar.

Det där med jämlikhet är något vi jobbar med i vår familj. Peter visar som vanligt vägen för oss nyfikna./Patrik, snart odlat klart mina bitchtitts.

I Mariebergsviken tycks det finnas allra bäst täckning för vilsna turister som anser sig befinna sig ute på landet. Den här tappre mannen tog klivet ut i vattnet, dock inte för att svalka sig, utan för att kunna tala i telefonen ordentligt.
Påminner om en tid då Patrik alltid antingen fick sitta klistrad vid vardagsrumsfönstret på Tomtebo, eller vackert trava ut i meterdjupa snön för att kunna telefonera. Livet är inte lätt alla gånger.

//Anna, håller fast vid Telia som fungerar överallt.

Jag har ordnat mig underhållning i form av prat och promenad i Mariebersskogen, DEN LÅNGA TUREN! Jo, än går det, om än inte så fort som förut. Sedan har jag uppenbarligen skött mig fantastiskt som sällskap för modern hade den goda smaken att bjuda kvar mig hos henne på pannkakor. Så nu sitter jag och inväntar kakorna med spänning. Patrik lyckades manipulera till sig en pannkaka eller två med hemkörning tills ikväll. Det där natterijobbet kommer pajja ämnesomsättning och rutiner totalt så jag förväntar mig inte att ha min vanliga karl igen förrän nån gång mitt i veckan.

Solen skiner, magen spänner, kaffebryggaren blev ren, pannkakor är gott. Så va fan kan man klaga på egentligen?

//Anna, klättrar uppåt igen.

Har läst ut boken, torkat ur hyllorna i köket och försökt få ren kaffebryggaren. Det sista projektet gick sådär. Jag har hört talas om ättika för avkalkningen så kanske jag ska knalla bort på affär´n och inhandla detta. Patrik fick ju lön idag och eftersom han fortfarande sover anser jag att det är upp till mig att spendera pengarna, visst?


Insidan av kaffebryggaren... Inte okej...

Patrik är inne på sin fjärde timme av sömn efter nattens bevakningsjobb. Det är grymt eländigt och orättvist tycker jag. Att han ska behöva jobba natt alltså. Alltså, för min skull. Jag har jättesvårt att sova ensam. Förr gick det jättebra, eller på diverse norrländska hotellrum. Men här, i den här lägenheten passar det sig liksom inte att vara själv. Så han ska jobba natt i natt igen. Väldigt taskit tycker jag. Kunde han inte tänka lite på mig också?

Idag vet jag alltså varken ut eller in vad gäller göromål. Systern är, om jag begripit allting rätt, hos min bror och hans tjej. Mamma är på Tjörn, Patrik sover. Vem ska underhålla mig??

//Anna, inte alls egocentrisk.

Då var det dags igen då, vi gick upp i ottan (1300, jag jobbade faktiskt i natt) för att pallra oss iväg till Solveig. Det är alltså vår BM, allt såg skitbra ut och vi var överens om att magen hade ramla ner. Iaf lite grann, nu har vi det på papper till och med så alla tvivel är bortsopade, det är på G.

Efter det så gjorde vi stan, eller iaf "Mitt I City", eller iaf Akademibokhandeln samt Cafe Royal. Anna köpte en skitstor CHOCKLADBOLL med smörsmak och jag en kärleksmums. Därefter var det strosning medels drömning kommenderad. Vi tittade på bilar och konstaterade att säljarna är anledningen att bilbranchen har det tufft. eller kanske avsaknaden av sådana. Det vart även en sväng in på en sån där babybutik av störra slag. Där fanns det barnvagnar i långa rader och hela väggar med bilbarnstolar där alla var bättre än den bredvid. Vi ruttnade på komersen och utgick.

Nu stundar matlagning för mig och därefter en stunds vila, efter det så drar jag till jobbet./Patrik, inte så nöjd med helgens jobb.