Vi skulle så mycket men gjorde så lite. Det vart inget genomförande av planen A1A i Örebro idag. Detta på grund av osammanhängande personer som i sin vånda inte lyckades ta ut soporna ur det tilltänkta tillskottet. Kan jag vara mera kryptisk? Svar: Ja, men då skulle ni inte förstå mig så jag låter bli.

Vi hamnade ist hos min mor ute på landet. Där var det galet varmt.



Här vilar Anna och mor ut efter en dust med den där solen. Det bjöds på kött och vanlijglass, som tur var inte samtidigt.  Vidare lektes det med liten hund och en Ford. Nu ska vi ut och powerwalka, få se hur länge jag orkar./Patrik, något varmare än vanligt. 

Fick brev ifrån Sovjet (Radiotjänst) idag igen. De hade beslutat att jag skulle betala TV- licens fram tills datumet då jag skickade min överklagan (se inlägg ifrån 25/5). Detta är något konstigt då jag avanmälde mitt innehav i höstas redan. Så nu skall jag skicka ett "riktigt" brev den här gången men fram tills dess så måste jag betala. Annara går ärendet vidare till min gamle vän Kron-Kalle. På så sätt så vinner dem ändå och det är det som stör mig.

Nu, Örebro./Patrik på flykt undan lagen.

Vi köpte en 180 cm bred säng när vi flyttade till Karlstad. Dels för att vi var trötta på att trängas i en 120´s säng (även om det var mysigt). Dels för att nytillskottet i familjen förmodligen kommer spendera en hel del tid i sängen med oss. Men just nu förefaller sängen ändå vara något för liten för att jag ska få plats...

//Anna, förvisad

...så låter man sin man jobba järnet i tre veckors tid med avslutning den soligaste MajSöndagen i mannaminne, sedan släpar man runt denne på ICA Maxi för att handla och bära utemöbler och beordrar honom sedan bygga golv till balkongen. Till sist bjuder man över mysiga människor som vet med sig att medha cider och alkodrinkar att bjussa på. Därefter ser man till att få i honom en extra grogg, tillverkad på spriten man köpte tillsammans i höstas. Och slutligen låter man karln lyssna sig trött, samt rappa och sjunga sig igenom sina favvo-gangsta-rap-låtar samtidigt som han sitter framför datorn. Och VIPS! så har man en hel morgon helt för sig själv. Fantabouluse!

Idag ska vi ut på hemligheter, Patrik är ju ledig och då måste såklart jag underhållas. Bloggandet är därför i farozonen under dagen men om man sitter inne och läser bloggar under dagar som dessa så jobbar man antingen på ett fantastiskt jobb där det finns tid för sådant eller så är tanken att man bör sitta inne och plugga fast glömmer sig lite eller så är man mammaledig. Fast då skulle iaf jag varit ute i vädret.

Återkommer dock ikväll efter en välbehövlig biltvätt.

//Anna, allena på balkongen.
//Patrik, bakis i sängen.

Det här skulle man kunna tro är en jugoslavisk flyktingförläggning från nittionånting men det är bara vår balkong så som den såg ut tidigt i morse innan jag fick ett psykbryt och begärde omedelbar restaurering av balkongen!!!


Och här är resultatet (hitintills, som vanligt behövs all finjustering men ballen blev sju resor bättre tycker vi). Mannen på bilden har hittat en efterlämnad alkoholdrink (tack grannarna, eller??! Tänk på att jag blev kvar...) och sitter in sina nyinköpta shorts, som även dessa hamnade på hans bleka lekamen efter påtryckningar från frun.

Nå, han är ändå fantastiskt fin också faktiskt..

//Anna, nykär igen.

Ännu en het dag. På så många sätt. Det tär på en att vara ledig. Först stundade ett husförhör med en ÄKTA fru, tillika granne. Fröken på gatan mitt emot  fick för sig att gå och äkta sig igår och det verkade som om det blev en lyckad kväll. Det riktiga bröllopet skall däremot stunda i Västindien på Fredag. Jag och Patrik var såklart medbjudna gratis men vi har ju så mycket för oss med barnafödande och så så vi har avböjt, vänligt men bestämt (någonstans måste ju gränsen dras).

Idag är det mors dag och det firade jag genom att ta med mig min mamma på långpromenad. Vi avslutade genom att hon fick bjuda mig på dyr och fin glass. Det är hon värd min Mamma, på mors dag.

Promenaden resulterade i en helt ny innesolbränna som heter "jag-har-inte-alls-bränt-mig-och-brännan-kommer-att-jämna-ut-sig-under-sommaren". Eller inte...

Patrik är jätteavundsjuk och ville även han visa upp sin bikinilinje för mig. Återstår bara att hitta någon som vill tala om för karln att han inte är ett dyft solbränd då han suttit inne på kontoret på Bergvik i två strålande dagar och därmed missat all sol. Han vet inte om det ännu och jag vet iinte riktigt vem som får äran att berätta det för honom ännu.

Appropå Patrik ja... Jag bör nog gå ut och se efter vad han pysslar med. Vi har just sagt hejdå till våra goda grannar som än en gång försökt truga med oss till Västindien och lockat med limousinfärd till Arlanda. Men vi stod på oss och ett nej är alltid ett nej. Att dom sedan begick misstaget att fylla min man med två cider av styrka 7.0 var inte deras fel. Dom visste bara inte bättre...Nu vrålar han "Anna, kom och titta på Balkongen, jag har gjort nåt nytt..." Det är bäst att jag sticker.

//Anna, rädd.

Uppdatering med kort och allt kommer så snart blogg.se har kammat till sig och slutat lagga. OCH så snart vi har köpt utemöbler, det innebär alltså att om vi idag inte hittar några utemöbler så blir det inge mer bloggande, snacka om press! Vi skall även ha ett sånt där äkta par på besök ikväll, det är mer som en studie i vuxet umgänge. Vi tyckte det var dags nu när vi snart skall bli föräldrar.

Jag lämnar er så länge med lite kommentarer om vår blogg (har sett att de "riktiga" bloggarna gör så här ibland).

- Lyckligaparet.blogg.se är tamefan den enda bloggen på nätet som har allt (Patrik, 2009).
- Den här bloggen är det bästa som hänt Internet sen musen kom till. (Anna, 2008).
- Vi är ju liksom både roliga på vår egen OCH andras bekostnad. (Patrik, 2008).
- Det här är något i hästväg, och jaa det är bra. (Anna, 1997).

                                                          BrB/Patrik, inte så solbränd.

På mitt tålamod inför det här med jobbet. Nu har jag knegat (är ju trots att ifrån Stockholm) som en liten galärslav med följden att jag inte hinner söka några "riktiga" jobb. Däremot går min vaktkarriär spikrakt uppåt (jävla skit), bara i eftermiddag har jag blivit erbjuden två, (förlåt avbrottet, nu är jag tillbaks, dem ringde om jobb, FAKTISKT) tre jobb som OV. Vet inte hur jag skall slippa undan det här, för väl ta sig en såndär norrlandsförtidspension. Alltså, att bli påkörd bakifrån (i låg hastighet så man inte skadar sig på riktigt) så man kan skylla på diffusa smärtor i resten av livet och därigenom bli förhindrat att arbeta. Problemet som då infinner sig är ju det där med dem fina båtarna och bilarna som jag bara måste ha för att bli en lyckad människa. Får räkna lite till på det där.

Nu ska vi pysa iväg och köpa grönsaker och godis till laxen. Godiset är iof inte till laxen, den är till frun, tror inte laxar äter....bla bla fyll isjälv./Patrik, resingerad igen då.  

Här är den då da, den där hårda vakthunden. Som ni ser är han både läskig och hårig, lite som jag/Patrik, hundbiten. 

Dagen ser ut att bli kvav och varm. Och just därför ska den spenderas i en stadspark tillsammans med frukost till en början.
Sedan kanske utemöbelsronden fortsätter. En får se helt enkelt.

Patriks värmlandslärdom för tillfället:
 Man kan inte skämta om blått neonljus under bilar i varken Värmland eller Norrland. Det är heller inte innovativt retro. Tyvärr... Det är bara sant att Värmlänningar (tänk lite Årjäng, Sunne, Munkfors...) ännu montar fast blått neon under sina sänkta volvos/mercor från tidigt nittiotal samt klär in panelen i kolfiber och pedalerna i aluminium. Och ur högtalarna med tillhörande baslåda som upptar hela bakluckan ljuder ännu technon från -93. Och han som kör heter fortfarande Ralph, Larry eller Conny. Jag tycker det är lite fint jag...

//Anna, nostalgisk.

Vi tog oss en liten tur kring vattnet i K-town, där hittade vi en av Annas gamla chefer som mekade med sin båt. Han tyckte (på fullt allvar) att Anna skulle komma in och jobba i morgon. Hon avböjde av oklar anledning.

Vi sökte sedan på över 92 olika ställen efter det perfekta utemöbelsettet under 1000kr. Det måste finnas ett sådant och gör det inte det så är det inte vårt fel. Hur som, det tycks vara lögn i helvete att finna så vi blev utan. Vi försökte också hitta ett par shorts åt mig så jag äntligen kan få visa upp mina bleka spiror. Då vi kollat runt lite så infann sig den stora bitterheten. Ett par avklippta byxor av brokigt snitt, det är vad shorts är, skall och borde inte kosta mer än ett par byxor?! Betalar man för meter tyg, betalar man för kilo eller betalar man för tomrum och fördömda intet?!! Jag blir smått neurotisk på denna paradox så vi sket i det också./Patrik, längtar efter det där barnet.

Tro det eller ej men det är en hund under kepsen. En liten,liten hund som var galet söt. En rottisvalp på 8 V som jag hyrt in för att posera i keps. Det gick så där, men lilla Ego (han heter faktiskt så) lät iaf som han hade hjärtat på rätt ställe då han försökt morra åt mig.

Det här var dagen då vi inte...

...födde nåt barn.
...köpte utemöbler.
...åkte till Örebro.
...åkte till Arboga.
...drack gott kaffe på stan.
...jobbade.
...dammsög.
...köpte ny bil.



Däremot softade vi runt lite i butiker, hälsade på min gamla chef i sin träbåt, drack godare kaffe hos mor min och diskuterade önskvärda moraliska ställningstaganden.

Nu har Patrik lovat att laga fenomenalt god mat till sin fru och gör han inte det ska jag ställa honom mot väggen med ännu en moralnöt att knäcka sönder sig på.

//Anna

(kaninen på bilden har inte med inlägget att göra)

En ledig dag!! Vettefan vad man ska göra, har försökt att övertyga Anna om att det bästa vore om hon kunde föda idag så jag kan vara med på förlossningen. Får se hur det går med det där. Anna ja, hon producerade mjölk i går, med ett skrik från toaletten bekräftades detta. Vad hon inte har förstått att alla skrik alla "ojojoj" samt alla "näää" medför en viss oro hos mig. Men detta var alltså mjölkskriket, utöver det så fick hon förverkar i natt. Konstigt vore ju annars, man kan väl inte gå en hel graviditet utan att känna något obehag.

Nu ska vi i kompromissernas tidevarv äta glass, gå ut och sola, fika på stan, åka till Örebro, åka till morsan, söka jobb men först ska vi äta lunch./Patrik. . . i sommarens bakvatten.

Det här är inte en utprovning av sexleksaker för att pigga upp sexlivet.
Inte heller nån form av straff för något Patrik gjort.
Mannen på bilden spänner fast min sambo i ett försök att få rätsida på hans rygg. Att kiropraktorn dessutom bröt på finsk/jugoslavisk/svenska samt talade ömt och kärleksfullt kring Patriks nervsysten och hade Dressmannbrallor från 2001 gjorde inte situationen mindre hysterisk.
Nu vill jag inte tala illa om Dressmannbrallor från 2001. Inte heller har jag något emot en rejäl utländsk språkbrytning. Dessutom tycker jag rätt bra om människor som brinner för sitt jobb. Men allt detta i kombination med att han spänner fast min man vid den här ryggbrottningsbrytarmaskinen gjorde bara allting så fantastiskt roligt.

Det lite läskiga är att Patrik ser så himla nöjd ut.
Nåja, 450 spänn fattigare, men förhoppningsvis en make med friskare rygg och gladare humör. Det var lätt värt det.

//Anna, vägrar tro på att man måste efterbehandla nio gånger för att ryggen ska bli riktigt bra...

Innan vi somnade igår (eller rättare sagt: innan Patrik somnade ifrån mig igår) så låg vi och samtalade om mina inköp från dagen. Jag hade alltså köpt det mesta i färgen grönt till barnet. Inte av helt många anledningar annat än att valmöjligheterna är så få. Det fanns babyrosa, babyblått, grönt eller beige. Jag själv är inget fan av färgerna rosa, blått eller beige (åtminstone inte i babytonerna) och således återstod bara färgen grön, som dessutom var rätt schysst tycker jag.



Jag ställer mig lite undrande till dagens debatt bland oss vanliga dödliga, där folk å ena sidan vill verka för jämlikhet, jämställdhet (jag är inte helt säker på definitionsskillnaden gällande begreppen) och lika värde oavsett kön samt att könet på en människa inte alls spelar någon roll och att man ska motverka sterotyper och motverka att indela människor i kategorier eller fack. Å den andra sidan tycker samma människor att man inte bara kan, utan kanske till och med bör, klä sin son i babyblått, inreda rummet med bilar och båtar i blå färger, bara för att det är så sött!
Har man en dotter är det nästan att straffa henne genom att inte klä henne i lilarosa flufftyll och inreda barnsängen med rosa små kaniner, tvinga ihop det lilla av hår hon har på huvudet vid tre månaders ålder för att sätta en rosa rosett i.
BARA FÖR ATT DET ÄR GULLIGT!!!
 
Klär man vidare sitt barn i färgen som representerar "det andra könet" (kille i rosa eller tjej i blått) så är det för att visa sitt ställningstagande/vara kärring mot strömmen/krångla till det för andra eller barnet självt osv osv. (argumenten är för fåniga ibland).

Ser man inte paraoxen här?

Könsdebatten kommer fortgå, stereotyper ändras över tid, lååååång tid. Och det är bra. Förändring är utveckling och det är ofta av godo. Är det inte av godo brukar det lösa sig över ännu längre tid. Men jag tycker att det är bra att vi jobbar aktivt med t ex könsfrågor.

Varför är det då så svårt att få slippa undan just färgerna rosa eller blått utan anledning större än att man inte tycker om färgerna?
Sitter det verkligen så hårt rotat det här med färger på små barn?
Är det för att vi är trötta på all annan jämlikhet mellan könen och vill ha kvar en "frizon"??

Och så hörde jag minsann att jag borde göra någonting för min dotter så att det utifrån syns på henne att hon är tjej. För annars kunde man missta henne för kille och då skulle hon bli jättelessen (blablablaosvosvosv).

Till dom personerna kan jag bara säga att fråga gärna om ni är intresserade av vilket kön mitt barn har, fråga antingen vad hon heter eller om hon är en tjej. Då kanske jag berättar det. Om ni är intresserade alltså. För hon kommer förmodligen inte vara lika intresserade av er främlingar i början. Och åtminstone inte intresserade av vad ni tycker hon ser ut som.

Till sist kan jag bara berätta om min första dag på lekis (jag tror det heter sexårsverksamhet idag) då en av mina bästa vänner Martina blev kallad för Martin av lärarinnan. Vi skrattade lite. Så tokigt! Kunde inte fröken se att hon var en tjej?? Sen tänkte vi inte mer på det utan lekte och hade jätteskoj med kortklippta, pojkaktiga, underbart roliga Martina, som sedemera växte upp och blev en alldeles fantastisk tjej/tös/kvinna.

//Anna

Av flera anledningar är det en riktigt dålig dag.

Ett: Det Ösregnar...

Två: Jag är på det svartaste av humör.

Tre: Jag är uttråkad och vill ha ett jobb.

Fyra: Jag vill att barnet ska komma ut.

Fem: Jag vill vara ensam och ifred....

Sex: ...samtidigt som jag vill ha sällskap...

Sju: Jag tycker att det finns alldeles för många paltnackeidioter i världen.

Åtta: You name it.

//Anna, om ni undrar varför jag inte bloggar eller tänker svara i telefonen.

Jag var på det där fula stället idag och handlade barnsaker. Jag tog alla tips  och hoppade över kudden. Dessutom hoppade jag över allting som hette "KRAMA", "GOSA", "PUTTENUTTA", "MYSELIFINKELIDUTTA" el dylikt. Eller ja, försökte så långt det gick åtminstone.

Men det blev väldigt bra ändå. För en riktigt billig slant kom jag undan med saker till bebisen som dom flesta nog godkänner som bra förälder-val. Och barnsakerna blev så neutralt gröna så.

Flera har frågat efter två inlägg jag gjorde tidigare som jag tagit bort från bloggen. Lite snabbt handlade det om en facebook-grupp som blivit kapad av några lustigkurrar som försökte sig på ironi. Gruppen hette "stoppa övergrepp mot barn" eller nåt sånt och kaparna hade ändrar innebörden av medlemskapet så att det såg ut som om man mer eller mindre förespråkade eller stöttade pedofili. Väckte mer än en upprörd känsla såväl hos mig som många andra. Nåväl, gruppen är numera borttagen och därför vill inte jag heller länka eller uppmärksamma detta mer. Ironi är jävligt svårt. Många gånger är man en störig jävel som inte alltid når fram. Men det är än värre att kapa eller såga människor som inte alls vill beblanda sig med den humorformen. Då är det verkligen inte roligt.

Nä, konsekvens... Det blir ofta en sån.

//Anna
 

P ringde.
Han tyckte att om jag hade tråkigt kan jag ju chatta med folk och lura dom att jag tror att förlossnnigen startat.

Jag svarade att jag kan ju alltid lugna dom med att jag bara blev bajsnödig om dom tar illa upp.

"Och så kan du säga att du torkar dig med ena handen och chattar med den andra"
"Ja, och sen kan jag säga att -nu blev det visst fel, och att tangentbordet blev smutsigt."
"Jaa, och sen kanske du kan säga att du behöver ett nytt tangentbord eftersom det gamla luktar illa."
"Jaaa, och sen säger jag att jag har ett tangentbord i röven och toapapper på dataskärmen."

Fan, vi måste växa upp nu.

Just det! Det här med kudde till barnet? Såklart vill barnaffärerna pracka på en kuddar, det fattar jag med. Men man blir så jävla osäker när dom säger att barnen SKA ha det (underton "annars är ni dåliga föräldrar"). Vi har bestämt oss för att stora barnvaruhus nästan är lika illa som självhjälpsböcker men vi undrar fortfarande;

Ska vi ha en egen kudde till barnet? Behöver hon det när hon är liten? Spridda skurar av råd och rön, ge oss!

//Halvdarriga blivande småbarnspäron.