Min fru har blivit en riktig pärla i köket. Enligt henne själv när vi träffades hade hos svårt att inte bränna te- vattnet. Idag gjorde hon plankstek på våra nyinköpta plankor. Det vart fantastiskt, - bra GI- mat. Som frun själv sa, sen la hon till att det gäller bara om man tar bort moset. Vi sket i att ta bort moset, sen dubblade vi antalet biffar på plankan. Sen åt vi tills Isa sket ner sig fullständigt. Då byttes blöjan och sen åt vi vidare. Tror det är så man gör på nyår. Men vi är nog inte klara där, vi skall äta mer. Jag bytte ut frukterna i vår fruktskål mot chocklad och skumgodis toppade med chips. Glassen står och väntar i frysen. Så till er som har fått för er att vi är så mycket bättre på det där med "lagom" får tänka om. När vi gör något så gör vi det rejält! /Patrik, tänjer magsäcken.

Nyårsafton och vi är familjen förkyld. Så här har det spritt sig. Juldagen så smittas antagligen Isa av Torsbytanterna, därefter så smittar Isa sin mamma och sin mormor samt sin fagre far. Så nu blir det chillning medelst vilning för hela slanten. Men vi är ju iaf tillsammans!! /Patrik, snart nyår.

Som ni trogna läsare vet så utser LP varje år Guld- dolken som delas ut i olika kategorier till de eller den som har gjort sitt bästa för att hugga oss i ryggen. Men eftersom vi har flyttat ifrån norrland och eftersom Anna är mammaledig så har vi lite ont om kandidater. Detta då jag själv bara omger mig med fantastiska människor på arbetet!

Så årets utmärkelser går istället till:

- Mykoplasma, för att effektivt har sablat ner Anna och mig i nära en månads tid.

- Våra späda kroppar som inte har förmåga nog att kriga ner alla baciller och virus.

Vi hoppas nästa år att kunna presentera en mer utförlig lista då vi antagligen under det kommande året kommer att utöka vårt sociala umgänge på gott och ont./Patrik, lite nedslagen.

Jag är ju nu mera coach, eller coach/säljare om man skall vara riktigt formell. Det är ju väldigt fint att vara det eftersom vem som helst kan kalla sig det och vips så är man det. Det är tyvärr nästan samma sak med beteendevetare, har man bara läst en 7,5 kurs i pedagogik och en i ex sociologi så kan man kalla sig beteendevetare. Detta till mitt stora förtret då jag har läst 4 år för att kalla mig det. Hur som, tillbaka till huvudspåret.  

Några olika kurser i coachning som hålls på en herrgård i värmland fick min uppmärksamhet. Den första heter zen- coaching och hålls av en norrman som heter Kåre. Bara där blir det ju fel, att kursen sen är på 4 hela dagar och leder till att man kan jobba som coach med människor som behöver vägledning tycker jag är jättefint. Zen- coachning syftar till att man skall leva här och nu...Känns det igen? Carpe Diem på dig Kåre! Sa jag att det bara kostar 5,700 kr att bli coach? Mitt studielån känns allt mer korkat. 

När jag inte trodde att det kunde bli roligare så hittade jag en utbildning i Shamansk De-Armorering. Det är inte er det är fel på, ingen vet vad detta är egentligen. Men på hemsidan står det: "Det är en moderniserad shamansk teknik och ceremoni som återställer naturlig balans och genererar transformation på cellnivå". Jaha, varför sa dem inte på en gång för? Åsa eller Stjärn- Orm som är hennes schamannamn , vet minnsan vad hon pratar om. Hon har en bakgrund som andningspedagog OCH är grundare av den svenska Rengbågsdraken, bara en sån sak, grundare...För denna outgrundliga källa till livskunskap behöver man bara lägga ut 15000kr, vad är det egentligen?

Jag ska iaf höra med min arbetsgivare om inte dem kan betala min schamanutbildning så jag vet vart på kroppen jag skall lägga stenarna på mina arbetssökande här./Patrik, funderar lite över på vilka sätt det egentligen går att tjäna pengar.   

Facebook är ett fantastiskt fenomen och verktyg om man vill nätverka eller bara spionera på sina vänner utan att behöva ringa eller fördriva tid. Om man är aktiv (som jag, mammaledig som har all tid i världen) på facebooksidan så är den även ett av de största irritationsmomenten på en dag. Man kan, i sitt statusfält, skriva vad man sysslar med för stunden, eller något allmänt om världen/livet/snus och malaria. Ja, ni fattar, man kan skriva ett litet meddelande om vad som helst och detta ser sedan alla ens vänner på facebook.  Under helgerna skriver 80% något som innehåller ett av följande ord;

"god"
"jul"
"gott"
"nytt"
"år"

Vidare är facebook det ultimata nätmobbingsverktyget. På det där lite subtilare, lite ondare sättet, ni vet som tjejjerna i skolan som kunde frysa ut varandra i omgångar i kompisgängen. Snacka skit, men ändå inte. Mobbas lite sådär så att dom inte kunde bli ditsatta. Man skulle t ex kunna skriva i sitt statusfält "Fy fan vad trött jag är på vissa idioter" om man bråkat med en kompis. Vid en konfrontation ang detta uttalande finns ingen som kan komma åt en. Det går att bortförklara hur enkelt som helst samtidigt som den där kompisen förmodligen (förhoppningsvis) känner sig riktigt träffad.

Idag domineras statusuppdateringarna dock av människor som vill berätta hur kallt det är ute och hur mycket dom fryser. Detta uppskattas faktiskt då jag så småningom tänkte ta en promenad och gärna bygger lite extra ångest innan.

//Anna, hade jag inte flyttat ifrån norrland?

Natten har varit för lång då ungen håller på att bygga immunförsvar och varken vill äta eller sova. Det betyder ingen sömn för mamman  heller och vi bunkrar oss i soffan med polkagrisar och natt-tv istället.

Eftersom Isas kusin kom på besök i förrgår och uppvisade färdigheter i egensittande kände vi att dagen idag skulle gå åt till att öva på att sluta svaja och därmed sitta själv och voila! övning ger färdighet. Mammagrupperna skulle vara så stolta. Kom ihåg att när man har barn tävlar man om ALLT. Isa var så sjuk och ville mest sova men jag såg allt till att hon skulle klara sitta själv testet först. Straff och belöning is the shit.

//Anna, får se om barnet straffar tillbaks med gråt och sömnlöshet.

En lugn dag på jobbet. Den lugnaste till å med. Tog ett kort ifrån vår föreläsningssal, det vart lite blått. Men en rätt harmonisk bild av metropolen Sunne.



Åkte på hemvägen förbi svärmor för att hämta min lilla familj. Där bjöds det dagen till ära på pannkakstårta! Frågan uppstod, vad fan heter det på engelska?/Patrik, fundersam.

Då jag här på jobbet talar med våra unga deltagare så försöker jag få dem till att tänka långsiktigt. Att inte förvänta sig att drömmjobbet dyker upp bara för att man går och väntar på det. Att välja ett mål och sen göra allt man kan för att nå det. Att en förändring blir som ringar på vattnet och att en förändring i tex jobblivet leder till förändrade hemmaförhållanden osv osv.

I februari är det 9 år sedan jag låg på botten, mycket mer än vad jag tidigare hade gjort. En kort summering av läget då kan se ut som följer:
- Jag hatade vaktjobbet lika mycket då som nu, jag provjobbade på Adecco men vantrivdes där med så efter en kort stund så var jag tillbaka i TUBen.
- Mitt alldeles färska X och jag hade strulat fram och tillbaks under två månader, hon toppade det hela med att bli ihop med mig och SEN gå och lägga sig med sitt X.
- Jag hade pga bostadsbrist flyttat "hem" igen.
- Min bil fick körförbud pga rost (kan tyckas trivialt men var grädde på moset).
- Ekonomin var kört i botten.
- Kliniskt depprimerad med sömnsvårigheter och mycket mörka tankar.

Någonstans i det där så insåg jag att en fundamental förändring måste till. Att den inslagna vägen inte kommer att föra mig till lyckans förlovade land. Cut your losses och bygg upp en ny grand plan. Jag bestämde mig för att plugga, även om det tog ytterliggare något år att komma dit pga ekonomi och tvivel. Vad ville jag? Hur tar jag mig dit? 9 år senare så har jag barn en fru, drömjobbet och en utbildning. Kausalitet, det ena leder till det andra. Men hur får man någon att inse det, hur gör man den högst subjektiva upplevelsen till någon annans insikt? däri ligger problemet för dagen./Patrik, funderingar i Sunne.  

Eftersom vi skulle ha stora släktkalaset (eller vara lunchstopp/pausunderhållning för långväga bilåkarsläkten) idag så behövde ju Isa såklart bada och göra sig sådär släktfin. Vi passade på att vänja henne vid den framtid hon går till mötes i nya lyan - den utan stora badkaret, och således tryckte vi ner henne i skurhinken istälelt. Lika skoj verkade det så det är mest pappan som kommer lida av badkarslösheten.

Några köttbullar fattigare, decibelnivå lägre och magar fullare är vi nu ensamma igen. Barnet sover, Patrik pratar om att tvätta bilen och tror visst att den kanske blir ren av bara det och ajg tänker hugga in på allt julgodis Patrik inte köpte igår men kompenserade med idag.

//Anna, sliten

Igår hamnade jag i en svår sits då jag satt och kollade på gamla gamla Killingklipp på YouTube. Jag glömde bort vad Henrik Schyffert heter på riktigt. Jag var tvungen att gå och bada, ja jag tänker bättre i ett varmt bad. Allt jag kom på var vad hans medspelare heter, till och med vad manusförfattarna och deras barn heter, men inte Schyffert. Jag hade sen problemet uppstod lovat mig själv att inte googla det utan jag förväntade mig att inkubationseffekten skulle göra sitt. Jag satt där i badet och räknade upp killnamn, jag visste att det var något vanligt. Jag provade att säga de andra i Killing- gängets namn snabbt, så att hans namn bara skulle komma av farten, även detta utan resultat.

Jag vet fortfarande inte vad han heter och det stör mig som fan./Patrik, undrande

Mmmmm, vi hade en liten bloggdiskussion igår, jag och tjejorna i gänget (ja, vi har ett gäng och det är jävligt coolt). Många höll med om att det är förbannat tråkigt att läsa om saker som är helt självklara för alla. Så jag kommer t ex inte skriva att det har ramlat ner tretusenåttahundramiljarder snöflingor på min bil och på parkeringsplatsen hemma och på alla vägar, för det vet gemene man som har ögon och bor i Värmland. Jag anser heller inte att det är särskilt intressant och uplysande att skriva om bilfärden hem på europaväg 45, med en gallskrikandes, nerskiten sexmånaders bebis, en pratglad treåring och två trötta (men glada) tjugosexåringar, där färden i snitt gick i 60km/h.
Jag avser att inte skriva om varken julklappsutdelning eller öldrickande heller. Och jag tänker den här gången hålla mig ifrån att skriva om hur fantastiskt exemplariskt min dotter uppförde sig när hon blev uppryckt mitt i kalla natten för en skumpig bilfärd inatt.

Så då vet jag inte riktigt vad jag ska avhandla då tankar och funderingar och djupanalyser är drenerade av trötthet.

Så jag gör undantaget och avkunnar domen för kvällen: Soffläge, tv-tittning (hos grannen i vanlig ordning såklart - inte kom tomten med nån tv till oss i år heller) och orgier i onyttigheter då jag förlorat två kilo i kroppsvikt under julen - det är inte rutinerat.

//Anna, utmattad

Då var det snart dags igen då. Denna gång höjer vi insatserna och slänger in en bebis också. Det måste ju göra det hela så mycket krångligare. Jag talar givetvis om den förestående flytten ut till skärgården (jag tillåter mig att säga så då Värnen är det närmaste hav vi värmlänningar kommer till). Vi får tillträde till den nya lyan den 15/1 och när vi blir av med den här vi har nu vet vi ännu inte.

Vi har således gott om tid på oss att flytta den här gången, vilket kan vara bra då vi har fått för oss att vi skall kränka oss själva och bli så där skönt Martin Timelliga och renovera delar av den nya lyan innan inflytt.

Förslag på galet billiga och snygga och BRA diskmaskiner samt köksinredning mottages gärna./Patrik, on the move.

Anna börjar däruppe i Torsby göra sig redo för hemfärden. Jag sov till 11,45 vilket innebär att jag inte har gjort ett skit av det jag skulle ha gjort för att vara den där goda mannen som jag så hårt (ibland iaf) försöker att vara.

Jag vill försöka hinna med innan tjejerna kommer hem:

- Diska
- Tvätta och hänga tvätt
- Plocka iordning i vardagsrummet
- Gömma undan de 3 blöjkartongerna vi hade med oss i från mor min
- Plocka upp tvätten ifrån golvet

Men först skall jag nog äta frulle, OCH spela lite datorspel, kanske läsa lite.../Patrik, prokrastinerar som bäst.

Såg Konungens tal till nationen på TV idag. Han pratade om dit och datt men det som fångade mitt intresse var att han hade en tung lillfinger-ring. Rätt så mycket gangsta kan jag tycka, lite sotis blir man ju när har ett helt slott fyllt med bling.

Frun och dotterna har flytt fältet och lämnat mig hemma ensam. Jag fick ingen lista eller muntlig order på vad som skall göras här hemma under tiden. Jag tror det betyder att jag är ledig. Få se om dem vågar åka hem i morgon, det snöar här fortfarande och skall göra så tills i morgon em. Jag är inte så jävla pigg på att dem skall ge sig ut på the dirty old 45 på halvtaskiga vinterdäck. Nu skall jag ge mig hän åt Mr. Darwin./Patik, solo

Isas första jul. Vi sa på morgonen till henne att vi skall åka till farmor. Isa hoppade in i sin kärra och var såå beredd.



Väl framme så vart det julgröt och mammaflörtande!



Sen var det dags för sedvanligt (asså, blivande sed eftersom detta är hennes första av många jular). fotografering.



Sen var det pulkapremiär, ett uppskattat tilltag.



En vacker vinterdag var det iaf.



Sen fick hon sin julklapp. Det var ingen som hade hörsammat att hon helst ville ha nya vinterdäck till volvon. Men jackan av vädligt fin.



Sen när mamma och pappa hade blivit så där skönt julfulla så lekte vi att Isa som tonåring kommer att bli en pluggis som går runt i body. Mest för att hon har huvudet fullt med viktiga tankar som för världen framåt. Alltså INTE pojkar, brännvin och arg musik.

//God jul då

Nu när den mörka årstiden är över oss kan det vara skönt att slappna av till lite musik........

//Familjen Sundström, på vägen.

Ungefär såhär upplever jag julen i stort... (Fast en del hävdar väl att detta inte heller är hysteri).

//Anna, gröt till barnet - sen på klappjakt

Jag ska köpa en enda julklapp i år. Mest för at jag är bjuden på tillställning som fordrar att man inhandlat klapp till utlottad person. Tjejen som fick mig drog en nitlott kan man väl säga, då jag är världsmästare i usla gåvor. Så jag har väntat och väntat och nu kommer jag inte undan längre. Ut bland hysteriska hoper julstressade människor för att leta klapp. Det blir min fantastiska dag. Har jag tur finns det en plats eller två ledigt på nåt café för en fika och förklaring av det där med bröllopet i Oktober.

//Anna, inte alls fridfull

Året var 2005, frågan är: vad fan tänkte jag med???       Turquise tröja till nithalsband? Hetl fel matchat.



Året var 2004. Frågan är: Va fan tänkte jag på????             Glasbord med guldstomme??



Året var 2006. Frågan är: Va fan tänkte jag med??                     22kg packning i gymnastikskor?!!? (11 blåsor på en fot som mest vart det).



Året var 2008 och jag vet precis vad jag tänkte på.../Patrik, nyrakad.

Jag är möjligen bland det effektivaste. Jag vaknade, lekte lite med dott:en och lade tillbaks henne i sömn. Bakade sedan en morotskaka inför finbesöket från Linköping, duschade oförskämt länge och pillade med evenemangssidan på nätet. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det är att jinxa lite cäl att börja styra dammsugare när ungen sover.

Läkarbesök på bvc står annars på tapeten - jag förväntar mig guld och girlanger och ros och beröm över hur fantastiskt välutvecklad min dotter är. Bara jag inte får skäll för att jag inte orkar börja ordentligt med riktig mat ännu.

//Anna, effektiviteten personifierad.

Inte så mycket bloggande av diverse anledningar.

1. Barnet vill sitta i knä och sitta i knä och sitta i knä och bara bli underhållen. Ikväll.
2. Vi administrerar ett facebook-event. Svårare gjort än sagt.
3. Jag måste plocka undan lite hemma eftersom jag får besök imorgon.
4. Vi är helt enkelt uteslitna och gamla.
5. Vi svarar på en massa telefonsamtal och sms om var, när och hur vi har gift oss trots att vi skickat en massa, klockrent tydliga inbjudningsfilmer till diverse människor.

Jag ser på statistiken att den skjuter i höjden idag. Månne beror det på att alla ska dubbelkolla vad vi skrev den där sista dagen i Oktober. Om det fanns några ledtrådar till att vi inte bara gick ut och käkade utan att vi samtidigt passade på att göra ett besök hos vigselförrättaren?

Vigselförrättaren envisades ju med att kalla oss "Sundström" så för att reda ut det hela lite kan jag berätta att vi båda behållit våra respektive efternamn och ingen i familjen heter alltså Sundström.

//Anna, det skulle såklart hända oss.

Jag satt och skrev och så sjöng vi, trodde jag. Det var tydligen bara jag som sjöng för Isa somnade mitt under mitt solo, how rude./Patrik, min tur att sova.

Här kommer en liten Isa och Far kavalkad. Här är vi nyss hemkommna ifrån Torsby där vi har tittat på ett fint hus och hälsat på Annas barndomsvänner. Btw, det var ju kul att jag på min lediga tid fick köra samma väg som jag kör till jobbet 5 dagar i veckan. Weeiii



Isa har fått långtidslåna en sån här vad dom nu heter. Hon tycker att den låter roligare än vad det är att gå med den.



Denna ljuva syn mötte Isa's gamla mamma då hon en dag i veckan som gick kom hem från gymmet. Två slagna hjältar som hade lite soffmys.

/Patrik, skall snart ut på 45:an igen. 

Anna försöker plugga på lite om bilbarnstolar på nätet. Detta då vi inbillar oss att Isa börjar växa ur sin som hon har nu. Det är tydligen en stol som återkommer lite var stans, den måste ju vara bäst då helt enkelt. Hon går in och kollar på deras hemsida och möte där av texten "om du vill ditt barns bästa". Detta och bara detta är därför som jag HATAR mammagrupper, föräldrarforum och framförallt barntillbehörsprodukter.

Alla olyckliga, osäkra föräldrar tror sig behöva köpa det senaste av det mesta för annars är de dåliga föräldrar. Varför köpa den senaste pedagogiska leksaken då en snusdosa underhåller ungen gång på gång? Varför måste man köpa en ny vagn då den gamla har blivit två månader bara för att den nya har ett speciellt kullager som gör att den rullar lättare. I ca 170.000 år har vår ras dominerat jorden men de sista 30 åren har vi tydligen glömt bort hur man gör för att ta hand om våra unga. Förr var det en självklarhet, inga lektioner eller hemsidor med tips sopnsrade av barnmatsfabrikanter och liknande. Barn var en självklar DEL av vardagen, den del av ens liv. Nu är det tydligen så att bara för att man har barn så skall ALLT handla om ungen!

Visst är det så att vi får färre ungar idag och vi därför kanske vill satsa mer på dem. Visst är det så att vi har en betydligt mindre barnadödlighet idag än vad vi någonsin har haft förut. Men inte fan beror det på leksaker eller barnvagnar. Det beror på rent vatten och sjukdomskontroll. Så när jag ser en anonns där de skriver att du måste köpa den här produkten om du vill ditt barns bästa så vill jag bara ta på mig brunskjortan och FÖRBJUDA valfriheten och det fria skrivna ordet. För det finns ju männsiskor som tror på den där skiten, som vill sitt barns bästa men kanske inte har råd.

Jag tänker köpa den där stolen, jag har råd och jag vill mitt barns bästa./Patrik

Ja, det är städdag idag. Så stackars min karl som blev kommenderad till badrumsstädningen. Jag fick ju dra det lätta stråt idag och bara dammtorka kök, vardagsrum, datarum och sovrum, dammsuga kök, vardagsrum, datarum och sovrum samt svabba golven i vardagsrum, kök, sovrum och datarum och städa lite hall också. Det blev lite extra orättvist att han var tvungen att spendera tid med vår lilla kerub när ett av hans favoritprogram gick på tv:n också och Isa inte ville hålla tyst riktigt då. Som den elaka kommandora jag är avsade jag mig lunchlagning också och Patrik fick alltså stå till tjänst med våffelstekning. Nu badar han samtidigt som han städar badrummet. Hur han gör det vet jag inte men jag är en succer för effektivitetstänk så varsågod.

Senare är vi bjudna på banankakefika hos gamla pluggkompisar till mig och deras son som jag ska tvinga att leka med Isa.

//Anna, världens elakaste fru.

Jag fattar inte alls varför jag gick upp dag. Det är tydligen städdag, och allt jag ville var att baka en kaka. Nu blev det toalettstäd istället. Jag har en hård chef, och när hon inte hinner skälla på mig så måste jag vara med hennes "minime".

Kan det inte bara bli januari nu så det här skiten är över./Patrik, the Grinch

Jag läser just nu Om arternas uppkomst. I förordet där gör de en jämförelse mellan de marknadsekonomiska funktionerna som Adam Smith drog upp på 1700- talet och det naturliga urvalet. Det är lite svårt att bortse ifrån detta då man ser till historien om SAAB som idag har tagit slut.

SAAB har alltid varit en udda fågel som aldrig riktigt har kommit upp i volym. Detta blev också deras fall, de var för specialiserade. Rent Darwinistiskt så är en högt specialiserad art väldigt känslig för yttre påverkan. Så när omvärlden/marknaden krävde bla större modellprogram och högre volymer så halkade SAAB efter. Det är inte GM's fel, inte heller kan staten beskyllas för ett privatägt bolags haveri. Det är deras eget fel, inte arbetarna, men väl de tidigare ledningarna och den kultur som har styrt företagets och produkternas utveckling. Det är Darwinism i dess renaste form./Patrik, till tonerna av ett skrikande barn.

Med Annas senaste inlägg i åtakne:

Nu var det ju antagligen inte så där dramatiskt som Anna vill få det att verka. Det kan ju lika väl ha varit så att Isa i ett "moment of clarity" såg sin fars kalla bak och ville på det osjälviska sättet hon har hjälpa till. Det förefaller minst lika rimligt som att jag skulle vilja att min enda (vad jag vet) dotter skulle frysa sig igenom en natt.

Jag har iaf inte gjort det till en konstform att välta möbler och inredningsdetaljer för att skrämma dottern. Mitt enda brott var ett delar av mig frös./Patrik, det är kallt i min del av världen.

Det är helt enkelt skitkallt (detta bekräftas även av de flesta facebookanvändare som skriver i sina statusfält att det är kallt ute). Skitkallt ute och skitkallt inne. I vårt sovrum är det jävligt skitkallt och igår slet jag ner Isas spjälsängstäcke i sängen så att hon inte skulle frysa (vi brukar dela täcke annars men det är mestadels jag som har täcket på mig på morgonen, därvid ett eget, extra till henne).

Nu var det ju detta med Kalle-Anka kostymen igen. I natt vaknade jag av att Isa skruvade på sig och hennes små lemmar var riktigt kyliga och jag svor för mig själv över att hon lyckats sparka av sig täcket. Men när jag skulle stoppa om henne märkte jag att hon inte alls sparkat av sig täcket. Hennes täcke var nämligen stulet av hennes pappa som tydligen frusit om röven och helt sonika vadderat sig lite extra om rumpan på bekostnad av Isas kroppstemperatur.

Stoppade kalsonger - kan man köpa det någonstans?

//Anna, diggar fortfarande inte Kalle-Anka-stylen.

Vad gör fotbollsfans på vintern? Nu börjar väl förhoppningsvis den där evigt långa säsongen ta slut. Kanske kan de prata om någon annat ett tag? - Längdskidor! det verkar vara en trevlig sport, ingen som har varit på en skidtävling har någonsin blivit nedsparkagd på vägen hem. Ingen suporterklubb har kastat in brinnande facklor i spåret eller spöat upp någon som man inte var där för att hejja på. Dem står bara där längst spåret och tittar på när åkarna passerar dem. En naturupplevelse och en sport, verkar mycket trevligt. Kan det vara så att skidåkarfans har en högre iq? Eller har de bara kommit längre fram i evolutionen? Fotbollsfans (jag menar givetvis då de där som är så där arga) måste skrika när de ser på sina idoler, de förställer rösten så att den ska låta så mörk som möjligt. Antagligen för att deras gelikar blir ännu mera sporrade då det förstärker deras manlighet. För det är väl där det ligger, "vi är å så tuffa"- och vi tittar på vuxna män som leker. Alltså måste vi låta som vi är minst lika tuffa som de som faktiskt springer fram och tillbaka på välklippt gräs. För det är väl tufft? Skidåkarfansen tar sig en kopp termoskaffe till och har nu bara en halvtimme kvar innan klungan passerar. Tycker nog att de verkar smartare./Patrik, hatar sport.

Det är alltså jävligt skitkallt ute helt enkelt. Och ungen är gnällig. Och mamman behöver frisk luft. Och vagnen är trasig. Och sjalen är tunn. Och bärselen är för dålig för att traska i timtal med. Så det är dessa alternativ som gäller:

1, sitta inomhus
2, laga vagnen
3, stoppa ungen med massa kläder under sjalen
4, gå en kortare promenad med bärselen

Ja, ni ser ju vilka jäkla huvudbryderier man har. Jag lutar mot alternativ nr 3 eller 4. Min banangrötsfyllda dotter pallar inte att vara inomhus en hel dag (eller jag pallar inte en banangrötsfylld, gnällig unge inomhus en hel dag).

//Anna, ska leta vintersjal på nätet först.

Jag var sådär kvinnlig och gick till en hudvårdssalong idag för att göra mig av med lite kroppsbehåring som infunnit sig i mitt ansikte, närmare bestämt en liten julekrans kring mina ögonbryn som inte ska vara där. Så jag lämnade barnet till mostern och två steg utanför dörren hörde jag gråten och tröstade mig själv med att Patrik snart skulle vara hemma.

Jag klev in på salongen, blev bjuden te och choklad i väntrummet och skrattade rått inombords åt en tösabit som blev pålurad ansiktsvatten á 630 spänn flaskan.

Så var det min tur att bli behandlad och hudterapeuten la mig på sin brits och gick lös på mina bryn under stånk och stön och inimellan slängde hon in ett och annat "Mmmm, ja, dom här kan ju liknas vid stålborst" och "Det var rackarns vilka envisa hårsäckar" samt lite "Riktigt buskigt var det här ja". Jag grät mig igenom sessionen och när vi var klara fick jag titta i en spegel och beundra hudterapeutens verk. Som grädde på moset (så länge sen man fick använda sig av det uttrycket) slängde hon i en brynfärg eftersom hon så snällt påpekade att jag desutom hade så konstig färgsättning i ögonbrynen.

Bra blev det men varför är frisörer och hudvårdare el dyl. alltid berättigade att kasta omkring elaka kommentarer om ens utseende så att man skäms extra mycket när man går därifrån och dessutom lovar att återkomma med sin fula nuna? Jag bara undrar...

//Anna, tänkte nästan köpa hudvårdsprodukter för massvis med stålas hon med.

Jag blir alldeles nedslagen och livädd. Vi haver ju nu skrivit kontrakt på den där bostadsrätten. Jaaa, härligt att kanske komma steget närmare att äga ett eget boende. Och jaaaa, kul att kunna få det precis som man själv vill ha det. Men det är ju det där med precis som man själv vill ha det. Om man ska göra saker själv krävs det en hel hoper arbetsinsats av just en själv. Och jag vet inte... Jag är väl inte den mest händige. Inte heller särskilt praktiskt lagd. Jag kan fantisera ihop saker, få det fint i min hjärna (och mitt hjärta) men inte riktigt omsätta saker i verklighet.

Vi funderar kök, innerdörrar och tapetsering om vartannat. Men så kanske man måste bo i den där byggarbetsplatsen också. Hade jag ett jobb att fly till om dagarna så kanske... Hade jag bara mig själv att ta hand om på dagarna så kanske... Hade jag de rätta handlagen eller massorna med pengar så kanske...

Nu har jag:
-Inget jobb
-Bebis att sköta
-Skral budget
-Ett trytande tålamod

Jag söker nu mentalt stöd, praktiker och arbetsvilliga som kan tänka sig göra en insats gällande ännu en flytt. Mitt mål är nämligen att få kunna bo på ett och samma ställe i över ett år denna gång.

//Anna, lite rädd.

Hur satans klantig kan en människa bli? Jag sätter härmed högst på önskelistan att inga kameror är uppsatta i lägenheten då jag just totaldemolerat den med min kropp. Först skulle jag plocka ner en disktablett från städskåpet (som nu är barnsäkrat och därför sitter högt, högt uppe i tvättstugan). Jag river ner alla hyllor, inklusive alla rengöringsmedel samt ett strykjärn. Det hade ju kunnat gå bra om det inte vore för att jag samtidigt höll i ungen och när jag skulle parera henne från fallande strykjärn och farliga vätskor, drog jag i fallet med mig tvättställningen och vi alla (jag Isa och tvättställningen) hamnade strax utanför på köksgolvet. Isa hann dock få tag i min fina julduk på köksbordet och drog ner kvarlevorna från frukosten över oss. Nu sitter jag alltså i datarummet och bävar för att behöva gå ut i köket/tvättstugan och ta rätt på röran. Särskilt som Isa är gnällig och lite chockad över vårt tilltag. Nå... Jag kan ju spara det till Patrik också.

//Anna, osmidig

Diskursanalys 15p hette kursen jag skulle ha börjat på om jag inte hade emigrerat till norrland förra hösten. Diskursanalys...sug på det ett tag, ordets innebörd ställt i ljuset av den kultur som använders sig av ordet. Orden har makt över dess användare, ordets betydelse skiftar över tid, men det går långsamt. De kallar det för "tröghet", den sakta förändringen av ordets betydelse. Användningsområdet för diskursanalysen är varierande, men inom vetenskapen kan den bla användas för att kartlägga maktstruktuerer. Vem råder över ordets innebörd? Den som råder över innebörden är den som styr. Är det vetenskapsmännen eller politikerna som dikterar innebörden? Är det folket? Jag skulle ha läst en termin med diskursanalys, en termin mer än de 5 p jag redan hade.

I Sunne söker man jobb som vaktmästare, butiksbiträden och som mekaniker. Diskursanalys är inte på tapeten då kaffet ska intas, det är inte ens en fråga då vi fastnar i djupa diskussioner om plugget och pop och livet så klart. Man lever alltså helt och hållet utan vetskap om hur diskurserna påverkar det dagliga, det jordiska och det himelska. Var det då tur att jag inte bättrade på mitt saldo hos CSN ytterliggare? Var det utan mening jag pluggade de extra terminerna, var det dåligt planerat eller bara utslag av ett akademiskt högmod?

- Vet inte, men jag skulle inte vilja vara utan diskurserna. Dem finns där vare sig vi vill eller ej, dem finns där för att vi vet att de finns där. Men vetskapen om dess oviktighet i Sunne gör att jag ifrågasätter diskursen kunskap. Det är där det motsägelsefulla ligger, jag vet att de finns och därför finns de. Utan kunskapen om den så hade den inte funnits där./Patrik, i ett virrvarr av tankar.

Idag domineras mina facebookskompisars statusfält av kommentarer som upplyser om att det snöar ute. Och jag tittar ut och konstaterar att det var ju sanning i det.

Jag har låtit mina ögonbryn växa ut till chewbacca-style för att försöka få en tid på salong för noppning av dessa. Nu är det bara att hålla tummarna för att dom har någon sådan ledig innan jul för tillsammans med mitt bleka anlete är dessa gråa, buskiga ögonbryn inte till min fördel.

Det är vad vi ska företa oss idag. Förra veckan hade jag så tråkigt att jag helt plötsligt fann mig sittandes i telefon med programledarna i "The voice" - berättandes om den hemskaste souvenir jag någonsin köpt. Jag kan se mig om några år, inringandes till var och vartannat radioprogram som ska ha anekdoter, gratulationer och låtönskningar. Det kanske blir min nya sysselsättning - radioringare... Jag kommer önska Lasse Stefanz hela tiden.

//Anna, tar sig ut innan hon blir innesittandes

Här vräker snön ned, mysigt, fint och väldigt stämningsfullt. Fast det kommer jag givetvis inte att tycka 0650 i mogonbitti då jag frusen och sovandes skall vräka in min obesa lekamen i fordonet. När jag blir gammal och rik så skall jag bo utomlands i minst 3 månader per år (Norway not included).

Idag fick min lilla gumma baconsprutan, hon var så modig och grät bara lite. Det var en och annan anklagande blick mot modershållet också, men vad gör man inte? Själv var jag ju på jobbet och är därmed helt utan skuld. Iaf i dotterns ögon och det är ju allt som räknas.

Nu vankas sängen och tills i morgon så skall jag tvinga min fru att ta upp bloggandet efter hennes senaste inlägg om bajschocken. Det kan vara så att hon kommer att skryta om att hon nu mera är radiokändis, eller så blir det det där om hur hon med fara för sitt liv övergav man och dotter till förmån för en kaffe med sin mor. Oklart vad det bli, men ett är säkert, det lär bli spännande./Patrik, har gått mot sängen.

Gårdagen började med ett besök i förorten. Här är Isas två elaka fastrar (dom är egentligen inte så elak men det blir mer dramatisk så här) i full färd med att äta sig mätta. det vart även del hel del gullandes.

Därefter bar det av till Farfar för ännu mer gullandes och kattklappande. För att slutligen hamna hos Farbror på Ön.



Där vart det paketöppning och kusingos. Isa längtar tills hon också kan dansa runt och äta kakor. Vi har lugnat henne med att säga att hon får det, så snart hon fyllt 23.

Idag var vi på två besök och fick mer presenter och mer gullande.

Back in K- tonw så åkte vi och skrev på vårt nya lägenhetskontrakt. Vi är btw de grymmaste (Ja, det är rätt gramatiskt). på att förhandla. Säljaren ringer till OSS och PRUTAR. Don't hate the player, hate the game./Patrik

Först och främst vill jag varna känsliga läsare. Detta inlägg är icket för sparsmakade, kräsna eller ni som tycker att kiss och bajs bara är tramserier och fånigheter och någonting man bör hålla för sig själv. Alla ni bör sluta läsa här (jag vet att ni kommer läsa i förskräckt förtjusning ändå men ni kan ju alltid hävda att ni inte gjorde det eftersom jag varnade innan).

Iallafall var dagen idag, dagen då det nästan hände.

Jag promenerade i godan ro, på väg till den stora aktivitetsparken, för att möta upp min moder (som nu även går under namnet "det undermedvetna"). Halvvägs framme (ungefär tio minuter innan jag skulle träffa henne) kände jag den där lite obekväma känslan. Jag var rejält skitnödig helt enkelt. Nåväl. Jag skulle ju strax möta upp henne och i den där parken finns ju massor av toaletter även - det skulle nog lösa sig.

Patrik ringde när jag väl var framme i parken och då bev det plötsligt allvar! Jag måste bajsa! Nu! Så jag kunde icket koncentrera mig på samtalet mer utan avslutade snabbt med ett krystat "Hejdå älskling - snart skiter jag ner mig..."

Febrilt letade jag efter närmsta toalett men då barnet sov i sin vagn beslutade jag mig för att knipa igen och skynda mig upp till restaurangen där morsan huserade. Då kunde hon passa ungen medans jag gjorde det jag skulle. Efter ytterligare dyrbara minuter stod jag utanför restaurangen och knappade telefonnumret och ringde och ringde. Mobilen var avstängd! Jag valde mellan att trycka mig in med vagn genom ett hav av julbordsköande människor eller vända åter till andra toaletter. Jag valde det senare. I ankvaggande gång gick jag bort mot fler toaletter - nu var det bråttom! När jag sneddade förbi lekparken kom jag på att de offentliga toaletterna var väldigt mycket för trånga för att trycka in en barnvagn i och samtidigt såg jag en kvinna med sitt barn i parken. Jag skyndade mig upp och frågade om hon kunde hålla ett öga på barnet medans jag gick på toa. Hon hann knappt svara ja innan ajg var nere vid toaletterna. Nu skulle det äntligen ske! Men ve och fasa! Toaletterna var låsta och nu sprang jag med pockande arsle mot en annan restaurang för att se om dom hade toaletter. (Kvinnan i lekparken måste ha trott att jag var en blåidiot). Den var också stängd och ajg kunde ju inte lämna ungen hursomhelst så jag fick springa upp i parken igen, hämta barnet, hädiskt bajsnödig, springa vidare ner i parken, mötas av ännu fler låsta toaletter och svettigt börja se mig om efter en skogsdunge att skita i. Jag var helt desperat! Vad skulle jag ta mig till??

Här började jag allvarligt fundera på möjliheten att skita på mig och gå hem till morsan, vänta i hennes trapphus, nerskiten och jävlig, för att få låna en dusch eller tre samt rena småbyxor.

Då kom jag på en tredje restaurang och jag valde det som min sista utväg. Inrusande med andan i halsen kastade jag barnvagnen i famnen på restaurangbiträdet - skrek åt honom att hålla ett öga samt se till att ingen tallade på barnet och så rusade jag in på toan. Då var papperjävlet slut!!! Nästa toalett hade papper och jag hann precis av med det som av skulle och slängde mig ner och...

...inget kom... och inget kom... och inget kom... och sen kom det...

Jag gjorde mig av med det som ut skulle på under minuten och när jag tvättade händerna tittade jag mig i spegeln och möttes av en spegelbild som visade en rödblossig, svettig nuna med simmiga ögon. Jag såg helt sjuk ut. Men nu var det över. Jag hade klarat det. Stegade ut, tog barnvagnen och sa till biträdet att "Så var man sju kilo lättare!" När jag kommit på vad som farit ur min mun fick jag lika bråttom därifrån som jag hade haft in.

Nu tittar jag medlidsamt på mammor med barnvagnar som jag möter och undrar om dom går och är lika skitnödiga som jag var. Gud bevare dom då.

//Anna, klarade sig den här gången också.

Besvikelsen var lika stor som tung. Ingen hade klottrat på vår dörr och ingen hade förstört vår tavla...Am I losing i't?

Imorgon bär det av till Stockholm för en syskon/kusin- träff. Det blir bara över en natt men vi skall försöka vara så effektiva som möjligt. Denna gång blir det nog bara besök på 5 olika adresser, phuu, det är jobbigt att vara ledig. Denna vecka har som vanligt gått fortare än en 14 årings oskuld på en midsommarafton. Det är fab att ha ett jobb som man faktiskt VILL åka till. Så har jag inte känt på 13 år.

Hur som helst, det har varit action här hemma under dagen också. Anna höll på att göra på sig och svärmor har bakat lussebullar, weird./Patrik, rätt opigg.

Vi har en sån där liten meddelande- tavla utanför vår dörr på jobbet. Så att vi kan skriva "kommer strax" eller "är och käkar". När jag kom till jobbet för en vecka sedan så var det någon som hade nyttjat tavlan och skrivit "jävla bög" på den. Jag tog givetvis åt mig och funderade på om jag hade krossat någon pojkes hjärta där i Sunne. Sen kom jag ju på att jag har min alibifru och mitt hetrobevis där hemma. Så givetvis var jag utan skuld. Nu i veckan så var det någon som hade skrivt "Slödder" på tavlan. Jag frågade min kollega om det var honom dem kan ha menat. Det visste han inte, så vi utgick ifrån att dem hade skrivit fel. Vidare hade dem gömt pennan, jag trodde att den lilla antagonisten hade slängt den alternativt snott den, men när vi öppnade dörren så låg den i brevinkastet. - Vad är det här nu för gangstrar? tänkte jag. Så när vi gick för dagen skrev jag "kan du vara själv" på dörren, sen kastade JAG in pennan i brevinkastet.

Ska bli kul och se hur han/hon löser pennproblemet tills imorgon./Patrik slår tillbaka!

För två veckor sedan köpte jag en ny mössa till Isa för hennes gamla var för liten.  Ovärt....

//Anna - åter på mössjakt

Jag var just utee på en riktig långpromenad. Hade riggat mig med bärsele, barnvagn, ryggsäck och barn och knallade en sisådär två timmar innan jag vände åter hemåt. Vid operan (av alla ställen) går jag i godan ro med stirrblick och tänker på något viktigt och djupt, sådär som man gör när man är ute och går och inte har skor som pallar tvåtimmarspromenader med barn på magen och rggsäck på ryggen. Jag hade fått ner Isa i vagnen, sovandes när jag hörde en röst väsandes i ansiktet:

"Vafanglorupå?!"

Framför mig står en tjej, ca 170 cm över havet, runt 16 i BMI, med urholkade svarta ögon (jo! Alltså dom var svarta.) mascaraklumpar på kinderna, palestinasjal om halsen. Ja, hon såg alltså ut precis som en vänsterradikal-hippie-vegan med alla rätta attribut på en gång. Här fanns som sagt den obligatoriska palestinasjalen, de avklippta yllevantarna, den hemstickade, tre nummer för stora, mossgröna tröjan med bebisbajsgula ränder, fjällrävensäcken och storkängorna samt en trång seconhandjacka i fejkskinn. Och kunde jag inte skymta lite couscous i mungipan? Och kunde jag inte tro att i hennes fjällräven-ryggsäck hade hon ett skrynkligt plakat i återvinningsbar papp som påstod att "KÖTT ÄR MORD"? Hon blåste tjock cigarettrök under sin kolsvarta,långa, osymmetriska frissa och sa igen:

"Vafanglorupå?! Troru att jag kommer röka ihjäl din bebis eller? Sluta glo på ciggen din jävla präktiga lattemorsa!"

Alltså... Det var väl lite fördomsfullt sagt av henne?

//Anna

Var det någon mer än jag som såg det sista avsnitten av scrubs idag? Jag tror att det var det sista avsnitten iaf, JD slutade på sjukhuset och sa farväl till alla. Jag har inte känt mig så här nedstämd sen Vänner slutade. Till och med Isa ligger och gråter, Anna säger att det är för att hon är trött men jag vet bättre. Tror att det började sändas då jag började på komvux, sen som en ledsagare genom livet har de följt mig genom mina studier och in i vuxenlivet. Betyder det här att jag också måste bli vuxen? betyder det här att det inte är oki att vara tonåring (gäller ej Per Gessle givetvis) då man närmar sig 37? Så många frågor, ska min inspirationskälla till livet slutligen sina, ska jag också bli grå och trist och sluta att dagdrömma alá JD? Kanske börjar en ny serie, för Family Guy alena räcker inte till för att balanser upp orättvisorna i samhället, det behövs någont mer./Patrik, rådvill

Vi fick en avi från posten idag där det stod att Isa hade ett paket att hämta. Det var tydligen en halvårspresent och jag sa åt Isa att hon fick öppna den på sin halvårsdag den 22:a. Sen gick jag ut i köket och lagade mat och när jag kom in i rummet igen satt hon och höll i nya, fina kläder som jag minsann inte hade köpt.

Isa kunde visst inte förklara vad som hade hänt och hon ville inte släppa kläderna heller. Senare hittade jag paketomslaget i soporna. Ungen hade alltså öppnat paketet i förtid!! Nu blir det absolut inga julklappar iallafall!


Fantastiskt fina kläder! Tack igen snälla faster och kusinerna från storstan. (På bodyn står det "Party in my crib" i silver. Very pimpigt och hett och helt rätt!)

//Anna, har en lömsk unge.

Om man funderar på hurpass mycket intellektuell litteratur människorna i ens omgivning läser, kan man få ett litet hum om man tar sig en titt i deras bokhyllor. En av våra hyllor står i datarummet. Här har vi studentlitteratur och lite blandad kompott av böcker som skulle kunna kategoriseras som något lite mer intellektuella läser.


Det är mest Patriks böcker för att vara riktigt ärlig men han uppmärksammade faktiskt så sent som för en timme sedan, mitt bidrag till hyllan. Hittar ni det? Nå, nedan är en lite tydligare bild.



Den ser faktiskt välläst ut också.

//Anna, läser mellan raderna

För övrigt är det ett strålande skitväder på himmelen denna dag. Och för övrigt får jag börja blogginlägget med orden för övrigt eftersom det är min blogg som jag bestämmer över. För övrigt kan min dotter numera läsa och ligger för närvaraqnde och kollar teknikmagasinet för att veta vad hon ska begära till de kommande åren med julklappsutdelning. Hon är lite besviken över att hon i år bara fick en seccen-kalender av sin far.

För övrigt pockar hon på min uppmärksamhet så nu tror jag att jag skiter i det här och leker med henne istället.
För övrigt kan bara tilläggas att jag är överjävulskt trött idag dagen till ära.



För övrigt är Isa rätt trött på sina päron nu. Vad gör alla småbarnsföräldrar för att underhålla barnen??

*//Anna

Ja, jag gissade att det fanns ett land som hette nya Kora. Och fram tills för ungefär ett år sedan trodde jag att insexnyckel hette insektsnyckel. Och tidigare idag försökte jag förklara varför skandinavien kallades skandinavien genom att babbla ihop något om "skandien" och kungadömen förr i tiden (Skanderna dök tyvärr inte upp i huvudet vilket kunda ha varit en mer rimlig och logisk förklaring). Inte alla gånger har jag svar på alltiing och ännu färre gånger har jag rätt svar på någonting men är det inte roligare att försöka sig på ett svar ändå? Lite mer kreativt liksom. Vissa gånger får man ju faktiskt rätt.

//Anna, tycker att google och wikipedia är tråkigt ibland.

Jag har lite onti magen, inte så där "på riktigt", utan mer som att jag måste göra mig av med lite överskottsgas. Varje gång jag får iväg lite luft så mår jag mycket bättre då det där trycket i magen släpper. Man skulle tro att min fru vore glad och tacksam, skulle kunna tro att hon vore GLAD för min skull. Men inte, istället vräker hon ur sig elakheter som - Åh fyy fan, det luktar som någon har kräkts dig i röven!!

När hon senare skall gissa flaggor i en frågesport så chansar hon vid ett tillfälle på "nya Korea". Jag kanske luktar som ett arsle men hon tänker med sitt./Patrik, lite sårad.

Det finns en rättvia högre än den gudomliga. Denna rättvisa är mer som en fysiologisk grundlag. Denna rättvisa har nu äntligen gjort sig påminnd och krävt sitt offer. Anna Anka är nu åter på marknaden efter att hennes fromme man har lämnat in en ansökan om skillmässa. Så är det nu någon hungrig man därute som känner att han behöver komplicera sitt liv med en boderline tant vars ego är det högsta uppmätta egot någonsin så går det bra.

Min fagra fru tog med vår kerubiska avkomma för att åka på julmarknad med mormor. Jag får veckans egentid nu innan Anna ska dra till gymmet och jag på egen hand får tampas med vår tvåtandade dotter. En dotter som satt helt själv utan stöd idag!!

Nu när jobbet är kirrat och jag briljerar där så känns den delen av livsplanen fixad, för ett tag iaf. Då är det bara att spänna fast sig och vänta på vad som kommer att bli nästa problem på vägen. Oups, där kom det. Jag måste antagligen helrenovera mina tänder nu under de närmsta veckorna. Typ, på två eller tre ställen så gör det ont och fastnar saker när jag äter. Detta simultant? Det blir väl en halv årslön för att komma ikapp på tandstatusen, FAN. /Patrik gräsänka

Oki, jag gillar svensk film. Faktum är att jag har en fil mag i svenska filmer, allt jag behöver att göra är att hämta ut den om jag vill. Så mycket gillar jag svensk film. MEN, svenska deckarrullar håller helt enkelt inte. De blir för pretentiösa, de försöker vara för mycket liksom. Detta gäller Beck och Wallander och nu också den där triologin av Stieg Larsson. Jag gillade faktiskt första filmen, den var lagom mörk och man hann inte riktigt reta upp sig på detaljer.

Den andra filmen har jag just kollat klart på. Den är någonstans mellan dålig och fånig, precis så att man vill hitta fel i den. Och fel finns det.
1: Paulo Roberto spelar sig själv och är en häftig crimefighter.
2: Vilken gammal GRU officer låser inte sin ytterdörr?
3: Om man väger 38 kilo och blir skjuten tre gånger med en 9a sen nedgrävd i jord. Hur gör man för att X -antal timmar senare gräva sig upp ur sin grav. För att därefter gå in och svinga en yxa i huvudet på någon?
4: Om nu säkerhetspolisen och div superagenter är inblandade. Hur kommer det sig då att ingen i hela världen lyckas spåra hennes hennes nätaktiviteter?
5: Ett klassiskt James Bond fel gjorde även filmens torped. Efter att han har knockat Paulo (weeii, btw) samt en tjej till. Så sågar han inte upp dem med sin för ändamålet medhavd motorsåg. Han stampar inte ens på dem, nää han går därifrån och låser ladan de var i och sen tänder han på den utifrån. Jag kan ta det i en James Bond film men inte här.

Nää det blir högst två ledsna bananer i betyg./Patrik, lite bättre själv.

...fredagsfisk och potatis.

Jag har haft alldeles för många kompisar och släkt att fika/gå runt på stan med idag. Väldigt bekräftande och härligt. Den sista av fikorna resulterade dock i hjärtåtsnörpning av högsta grad då Isa behagade få loss en bit banana som hennes mamma så fint stoppat framför hennes mun och satte sedemera denna i halsen. Hon blev högröd i ansiktet och kunde inte andas och vårat bord höll andan alltmeddan det arbetades snabbt för att få henne ur stolen och fixa hur man skulle få ur biten. Jag höll mig cool tils dess att ungen hostade upp biten själv och sedan brast mitt hjärta i tusen bitar och tårarna brände ondare än en svetslåga när jag tröstade henne.

Lattemammorna vid bordet bredvid fick en lektion i hur en dålig mamma behandlar sitt barn och jag gissar att diskussionen vid deras bord efter incidenten handlade om vad man absolut inte ska ge till sina femmånaders. Bananer i bit, det fattar väl vem som helst. Och ja, det fattar vem som helst. Det finns tyvärr inga jävla ursäkter och jag börjar ångra det här med barn. Fan vad fel man kommer göra då.

Nåväl, Isa mår nu bra, hon har tröstat mig eftersom jag grinat lite i soffan härhemma. Nu ska vi käka och Isa ska få en banan till midag. NÄÄÄÄÄ!!!! DET SKA HON INTE; DET VAR ETT SKÄMT! JAG LOVAR!

//Anna, lite samvetshaltande.

Har ni sett programmet "Kniven mot strupen"? Väldigt underhållande. Det är en svensk copycat av Gordon Ramsey´s "Kitchen nightmares" med en svensk stjärnkock (Jag vet inte ens vad han heter) där kocken ska hjälpa värdelösa restauranger till bättre service, mathållning och kökskunskaper och det hela går ut på att vända en nedåtgående spiral till succé (såklart).

Ramsey är hård, jävlig och uppkäftig samt svär en massa. Det är hans grej och hans trademark.
Den svenske stjärnkocken ger intrycket av att han är lätt hjärnskadad, gestikulerar som en femåring och talar som en döv (jag menar inte att hoppa på döva - det är utomordentligt iponerande att kunna kommunicera genom tal när man inte hör någonting, men det låter lite roligare). Han ger ett så hysteriskt pinsamt intryck när han ska skälla ut deltagarna i den här formen av realitysåpa så att jag nästan hellre går ner naken på den lokala pizzerian och skäms mindre. Kör gärna samma koncept i Sverige men byt antingen ut programledaren eller hitta på en annan slags framtoning som är bättre passande denne supernörd till människa.

//Anna, har torsdagsunderhållningen klar.

När jag förra året jobbade lite extra på Dressmann så fick jag i julklapp av dem en skitfin bordsklocka. Anna fick ett knivsett OCH en klocka. Tidigare har Anna fått en matmixer och ett fondueysett. Av Securitas så har jag i alla år fått en kalender. Ingen sån där cool filofaxaktig stor sak utan en liten liten fickkalender med Seccenloggan på. Det är ett ståeende skämt bland Securianer nu till Å med. Fast det är inte helt utan bitterhet då vi har en VD som för några år sedan gav sig själv en bonus på 850 miljoner kr, nej, verkligen, det är ingen överdrift.

Men jag antar att alla uppmärksammas efter prestation, jag menar, att bli spottad i ansiktet, sparked och slagen. Misstrodd i rätten och av med körkortet för att man står på lite för att undsätta en kollega på backen är alla gånger värt en kalender. Det är ju trots allt inte så att vakterna sitter på jobbiga möten mellan 08-17 dagarna i ett.

Nu är jag ju inte så aktiv i mitt vaktande längre (som tur är) men jag fick iaf en julklapp! En liten liten fickkalender med seccenloggan på. Min dotter har nu ärvt den och gör sitt bästa för att repa fuskläderet med sina tänder. Tänk att något sådant litet och obetydligt (kalendern alltså) kan vara så användbart, som tuggleksak.

/Patrik, inte bitter.

Näääähe. Vi fick ingen lägenhet den här gången heller. Så nära... Men som min sämre hälft så fint uttryckte sig; Hemverket är lika användbara som en klubba med kuksmak. Nu hävdar jag nästan att en klubba med kuksmak skulle varit lite mer användbar men det är ju jag det. Summa sumarum är dock att vi inte är lägenhetsägare, säljaren kom nog på till slut att de som bjuder mer pengar kanske är bättre lämpade som köpare, vad vet jag?

Annars har jag dragit med Isaungen på långpromenad med fröken M och bihang i form av dvärgspets modell mindre. Det var trevligt och kallt. Vi kom just hem och har hunnit slänga i oss mangogröt och köttbullar - vem som åt mest av vad får förbli en gåta.

Så strax ska vi bylsa på oss igen för att möta en psykolog på stan som ville ha hjälp med att välja glasögonbågar.

Ja fiii faen vilket hektiskt liv man har.

//Anna, fortsätter att slänga bort tusenlappar i hyra.

Isa the kid vaknade på tok för tidigt igen och vi lyckades bara somna om en timme efter det. Ovärdigt tidigt. Sådär tidigt så att man lika gärna kunde ha haft ett jobb att åka till. Var är den här sköna mammaledigheten??
Nå, hon är fin så det kvittar faktiskt. Vi är på gång ut i kalla vintern för långpromenad i solen. Tre-fyra ovärdiga kilon som vägrar ge sig av gymande och promenader till trots. Innebär det här att jag måste börja äta nyttigt också? Jag testar med en riktigt lång promenad först...

Btw, det är ju advent och blablabla. Vi har gjort lite fint, jag tycker att det skriker jul om lägenheten och det är (för att använda sig av Fredagens facebookstatusordbajseri) himla mysigt med lite stämning. Så tänker jag att det var fan vad jag klämde i med pynt i år då. Fast så tänker jag en gång till och konstaterar att det faktiskt bara är två röda linnedukar, röda gardiner i köket och en ljusstake i köket och en ljussak (gran?) i svart i vardagsrummet. Läser lite andra bloggar där folk lagt ut bilder på sitt adventspyntande och blir hysterisk. What´s up med tomtar??! Inte en, inte tre, inte sju utan EN MILJARD tomtar pyntar folk sina hem med. Jag är inte alls en stilexpert vad gäller heminredning men är det verkligen fint och mysigt med EN MILJARD tomtar? Om jag lyckas somna när Isa ska sova middag (vilket inte är troligt iofs eftersom vi ska ut på promenad och det vore rätt dumt att somna utomhus just nu för min del) så kommer jag drömma mardrömmar om EN MILJARD hysteriska tomtar.

//Anna, inte en tomte

Fadde tar upp kampen för alla dörrvakters ära, ädelt värre kan man tycka. Arla hade på baksidan av mjölkpaketen jämfört dörrvakter med en dinosarorie, de skriver så här på paketen.  "Men just Stegosaurus var ingen Einstein direkt. Den vägde två ton men hade lika liten hjärna som en katt".

Fadde går till försvar och menar att han minnsan inte är en biff utan hjärna. För en gång skull håller jag med honom. Han är inte särskillt biffig. Så långt allt rätt, fast katter är generellt smartare än Fadde, ha då i åtanke att jag är en hundmänniska. Fadde som stekte ALLA ordningsvakter i pressen för något år sedan då han gick ut och sa att ALLA vakter ljuger så fort dem sätter sin fot i en rättssal. Fadde som själv är dömd för brott och därför inte längre FÅR jobba med bricka försvarar dörrvakterna, ädelt, men jag tar hellre hjälp från någon med mer trovärdighet i frågan, Anna sjödin tex./Patrik, tycker en hel del.

Nu tror jag att jag har varit mammaledig för länge. För uppenbarligen så har man slutat med service inom handeln. Detta fenomen är något jag totalt missat så nu verkar det vara andra bud som gäller. Till exempel ska man numera mumla när man säljer något, helst sådär obegripligt så att man får kunden att känna sig riktigt dum och bortgjord. Om kunden frågar någonting kan man med fördel skratta högt åt frågan som om den vore den mest idiotiska i världshistorien. Vill man jobba extra hårt så lägger man till ett himlande med ögonen samtidigt. Vidare tar man emot pengar med en min som kan härledas till avsmak inför kunden. Till sist försöker man stressa kunden så till den milda grad att kunden gärna blir tårögd och förudmjukad och känner sig skamsen och underlägsen inför den auktoritäre kassapersonalen.

Jag sket i att handla avokado när jag såg hur damen framför mig i kassan blev behandlad på Konsum idag. Demonstrativt lade jag upp dom på bandet och sa åt personalen att hon kunde ta reda på dom om det inte nu var så att dom slutat med även denna service, liksom vänlighet gentemot kunden. En jävla liten bajsunge var vad hon var. Och jag är inget big fan av saktfärdiga tanter i kön heller men litevanligt jävla hyfs, kan man inte visa det?

//Anna, barnsligt upprörd