Jag var just utee på en riktig långpromenad. Hade riggat mig med bärsele, barnvagn, ryggsäck och barn och knallade en sisådär två timmar innan jag vände åter hemåt. Vid operan (av alla ställen) går jag i godan ro med stirrblick och tänker på något viktigt och djupt, sådär som man gör när man är ute och går och inte har skor som pallar tvåtimmarspromenader med barn på magen och rggsäck på ryggen. Jag hade fått ner Isa i vagnen, sovandes när jag hörde en röst väsandes i ansiktet:

"Vafanglorupå?!"

Framför mig står en tjej, ca 170 cm över havet, runt 16 i BMI, med urholkade svarta ögon (jo! Alltså dom var svarta.) mascaraklumpar på kinderna, palestinasjal om halsen. Ja, hon såg alltså ut precis som en vänsterradikal-hippie-vegan med alla rätta attribut på en gång. Här fanns som sagt den obligatoriska palestinasjalen, de avklippta yllevantarna, den hemstickade, tre nummer för stora, mossgröna tröjan med bebisbajsgula ränder, fjällrävensäcken och storkängorna samt en trång seconhandjacka i fejkskinn. Och kunde jag inte skymta lite couscous i mungipan? Och kunde jag inte tro att i hennes fjällräven-ryggsäck hade hon ett skrynkligt plakat i återvinningsbar papp som påstod att "KÖTT ÄR MORD"? Hon blåste tjock cigarettrök under sin kolsvarta,långa, osymmetriska frissa och sa igen:

"Vafanglorupå?! Troru att jag kommer röka ihjäl din bebis eller? Sluta glo på ciggen din jävla präktiga lattemorsa!"

Alltså... Det var väl lite fördomsfullt sagt av henne?

//Anna