Hur satans klantig kan en människa bli? Jag sätter härmed högst på önskelistan att inga kameror är uppsatta i lägenheten då jag just totaldemolerat den med min kropp. Först skulle jag plocka ner en disktablett från städskåpet (som nu är barnsäkrat och därför sitter högt, högt uppe i tvättstugan). Jag river ner alla hyllor, inklusive alla rengöringsmedel samt ett strykjärn. Det hade ju kunnat gå bra om det inte vore för att jag samtidigt höll i ungen och när jag skulle parera henne från fallande strykjärn och farliga vätskor, drog jag i fallet med mig tvättställningen och vi alla (jag Isa och tvättställningen) hamnade strax utanför på köksgolvet. Isa hann dock få tag i min fina julduk på köksbordet och drog ner kvarlevorna från frukosten över oss. Nu sitter jag alltså i datarummet och bävar för att behöva gå ut i köket/tvättstugan och ta rätt på röran. Särskilt som Isa är gnällig och lite chockad över vårt tilltag. Nå... Jag kan ju spara det till Patrik också.

//Anna, osmidig