Home improvent pågår. Det som inte blir gjort i början blir aldrig gjort hävdar alla självutnämda proffs. Det kan man ju inte riskera så nu ska jag borra och måla, i omvänd ordning. Men först kava å biskvi. Eller som Dogge skulle ha sagt,- den här tillängnar jag alla det har gått snett för, ni vet vilka ni är.

Frun hjälpte sin syrra att flyttpacka igår. Och för att det skall löna sig att hjälpa andra så måste man ju sno med sig något (eftersom man inte kan räkna med att få samma hjälp själv tydligen) så frun kom tillbaka med två te- koppar och ett spel. Inte ett sånt där med sladd utan ett sånt med tärningar. Tror det hette "ombytta roller" eller liknande. det gick bokstavligen ut på att man skall cementera könsrollerna. Nej, verkligen, frågorna som ställdes till killarna som spelar var i klassen - Vad heter tidningen som förkortas VR? Omvänt så var frågorna som skulle ställas till tjejerna som spelar i klassen, - Om man skall motorbromsa sin manuellt växlade bil, växlar man upp eller ner då? Ett fantastiskt spel mao, jag var tvungen att kolla när det var gjort, NEJ, det var inte 1975 som man kunde tro, det var ifrån 2002!! nä jag fattar ingen heller. Trodde könsrollerna höll på att suddas ut, men nej.

Nää nu skall jag passa på att renovera klart här medan frun är med barnet på annan ort./Patrik, lite underfundig.

Idag är det vinter igen, så då har vi anhandlat vädret.

Dottern är förkyld och näsan rinner och hon verkar hata att sova mer än vanligt. Fun skall hjälpa sin syster att flytta (eftersom frun inte tycks ha fått nog av att flytta än) vilket gör mig ensam med en trött gnällspik som vägrar att sova. Jag själv har en ödmjuk önskan, sova! Kanske 23 timmar i sträck. Men eftersom både jul och fördelsedag OCH namnsdag (tack för tårtan) är över så ser det mörkt ut med att önskningarna skall slå in.

Tips någon på hur man borrar in skruv i väggar som är spacklade, så där random så att man inte vet var det är spacklat. Vart uppenbart sist då jag nästan tryckte maskinen genom väggen. VM i fuskjobb, men skit samma, vi prutade ju rätt saftig på barren så jag gillar läget och går vidare. Tänker fortsätta att vara nöjd lägenhetsinnehavare, det är ju trots allt 9 ggr bättre här än tidigare! /Patrik, är egentligen inte vaken än.

Inte för att jag är sosse, inte för att Mona Salin står högre upp på min lista av bra människor än vad Idi Amin gör. Utan för att jag i mitt liv försöker vara lite konsekvent och för att jag vill att dom får stryk på rätt sätt, dvs i valet, på politiska grunder.

Av dessa anledningar så tycker jag att debatten som blåste upp kring Mona Salins väska är futtig. Folk retade upp sig över att Mona skyltade med en LV- väska och att det sticker i ögonen på hennes "fattiga" väljare. I ett land med arbetslöshet och klyftor så kan hon väl inte, som ett folkets represenTANT skylta med sådan rikedom? Jo, det kan hon, för vem vet inte att en rikstadsledarmot tjänar 60-70000 i månaden, utöver det så gör hon sig säkert en hacka på att vara sossepamp. Att hon då för (vad vi får hoppas) köper en väska som hon vill ha för en ynka 7-8% av hennes månadsinkomst kan väl knappast överaska någon. Att hon skulle köpa en väska på HM för 78kr är löjligt, vilken annan människa med en sådan inkomst skulle avstå ifrån det som finns inom räckhåll bara för att det skulle störa någon som inte tjänar lika mycket är fånigt och småaktigt. Tro mig, hade jag en sådan inkomst skulle ingen tveka på att det gick bra för mig.

Det lustiga är att hon i denna handling visar sig vara väldigt mycket mer blå än vad folk hade väntat sig, skulle inte förvåna mig om det är en mediastrateg bakom inköpet./Patrik, Mona 4 oppositionsledare!!

Jag är jävligt kluven. Till allt som har med jämställdhet att göra. På ett sätt. Jag ska försöka förklara hur....

Många kan nog hålla med om att i den "generella" småbarnsfamiljen är det mamman som diskar, tvättar, städar, handlar, stryker, lagar mat (osv osv - ni fattar) allra mest. Inte bara och inte endast och det finns visst undantag. Men mestadels ser det ut på det här sättet. Vår generation är lite bättre på att dela hushållssysslorna än den föregående. Den föregående var något bättre på detta än den innan osv. Men går det inte jävligt sakta ändå?

Ett tag hade jag en idé om att det må så vara - det får väl gå sakta? Vi behöver väl inte kvotera, vi behöver väl inte göra upp scheman för hushållsarbetet, vi behöver väl inte vara så jävla jämställda (eller "feministiska" som någon så fint uttryckte med avsmak)? För Isas generation blir ju lite bättre ändå - så det kommer ändå gå framåt?

Men nu tvekar jag igen. Isa spenderar sjukt mycket tid med mig. De senaste sju månaderna har vi sammanlagt varit ifrån varandra i runda slängar ett tjugotal timmar. Kanske inte ens ett helt dygn sammanlagt. På sju månader!  Och varifrån får vi tjejjer för oss att det är bra och viktigt att sköta om husållet? Från våra ömma föräldrar och då kanske främst från mödrarna? För att använda sig av en berömd floskel: Barn gör som föräldrar gör - inte som dom säger.

Hade Isa varit kille hade hon haft sin pappa som främsta manliga förebild och därmed mer gjort som han och inte som sin mamma. Nu är Isa tjej och jag börjar fundera på hur viktigt det kan vara att visa en mer nyanserad bild av hennes främsta kvinnliga förebild...  Kvotering, scheman och aktivt ställningstagande. Just idag känns det inte helt tokigt.

//Anna, kanske går och spikar i något istället för att stryka den där duken.

Porsche har gjort en sedanmodell. Den är fantastiskt vacker, OCH, det är en Porsche! Nu till problemet, min fru tycker inte att vi skall köpa en? Jag har som vanligt alla argument på min sida men vem kan argumentera mot ett strängt - NEJ det tror jag väl inte.

För Porscheköpet:
- Sedanmodell, dvs minst 4 st får plats i den.
- Snabb, vilket är en säkerhetsdetajl vid tex omkörningar.
- Den ser inte ut som alla andras bilar vilket underlättar då man tex har parkerat på en stor parkering.
- Bra väghållning, åter igen en viktig säkerhetsdetalj.

Mot Porscheköpet:
- Nää, finns inget som talar emot det, förutom min präktiga fru.

//Patrik, missförstådd

Har ni sett det där "Vem vet mest?" på svt? Det brukar jag se inne hos grannen ibland. Programledare är Rickard Nånting och det är han som är den stora behållningen med programmet. Att han slutade på bingolotto till förmån för Lotta Engberg är en skymf för mainstreamtrivselfredagsmysprogramledarna (jo, det är ett ord - jag uppfann det nyss). I vilket fall som helst är det halv till helsvårt att koncentrera sig på programmet i fråga när man hela tiden funderar på två saker:

Ett: Vem i glödheta helvetet stylar Rickard?! Hans v-halsar är djupare ringade än Elvis är död och det i sig borde sätta sprätt på alla varningsklockor tycker man.

Två: Hur kan Rickard veta alla svaren?! Han verkar ju så himla klok och rapp och han kan tydligen allt i hela världen. Jag har säkert sett ett hundratal frågeprogram med karln och han vet alltid vem som svarar rätt eller fel.

Nu har jag löst den ena gåtan. Nummer två. Alltså, Rickard kan inte alla svaren. Han har en liten manick, typ som en hörapparat, i ena örat, och i den får han alla korrekta svar upplästa av en gubbe som sitter i ett helt annat rum. Det fungerar ungefär som en mobiltelefon tror jag. Detta borde ha gett mig ro men det ger mig egentligen bara ytterligare huvudbryderier. Nämligen - hur kan gubben i det andra rummet då veta alla svar? Och om det fungerar ungefär som en mobiltelefon den där magiska öronmackapären - blir det inte oerhört dyrt att ringa hela programtiden ut? Fast dom kanske använder comviq kompis eller telia vänner eller nåt? Den viktigaste frågan återstår dock: VEM STYLAR HONOM?????

//Anna, riktigt brydd

Såg nyss en frågesport som INTE kommer att bli en långkörare. Varför? Jo, för att Hans Wiklund och en övervintrad Slitsbrud med FÖR stora sillisar (Jo Fredrik, de kan vara för stora) inte utgör ett dreamteam. Förstå mig rätt, Hans är rätt underhållande för det mesta. Finns det något ont att säga alls om han så är det väl att han verkar sakna självdistans och att det kanske är dags att outa att han i stort sätt är flint. Men annars är han rätt bra. Slitsbrudar har också sin plats, men övervintrade sådana hör snarare hemma i en dokusåpa än i ett frågeprogram.

Hur som upplägget var att tre tävlande stod vid ett stort roulettehjul som var märkt med olika summor. De snurrade och sen skulle de gissa på bokstäver till en ledtråd som de fick av Slitsbruden. Summorna på hjulet berättade vad de fick för varje rätt bokstav. Inte så kul faktiskt. Medan hjulet snurrade så kallpratade Hans och SLitsbruden med de tävlande. Hur kul kan det bli? Jag ger det en säsong, kanske två./Patrik, kräver lite mer.

Kriminalvården har lite problem, eller problem och problem, fortsätter de med den höga säkerhet de har så kommer de att få problem. Jag vet att många av mina gamla skolkompisar nu jobbar för dem och de är oroväckande i sig, men att jag får information med agendor för personalmöten och information skickat till mig ifrån en avdelning inom aktuell myndighet är knappast acceptabelt för en myndighet som skall syssla med säkerhet.

Men det var intressant läsning./Patrik, nästan värvad vila mail.

Oki, vi alla behöver någonstans att sova. Så även lyckliga par, så det blev en säg i kärlekens tecken till den nya lyan.



Sen var det dags att uppgradera den gamla soffan, den hade ju trots allt 10 månader på nacken. Vi tog en i silver för att vi alltid ligger steget före.



Sen passade vi på att leka "en skall bort" alá Magnus och Brasse. Anna fattade dock inte vad det gick ut på, det var en åldersgrej hävdade hon. Och nä, jag är inte så tjock som bilden gör gällande, jag har typ 9 tröjor under den där. /Patrik, nyinflyttad.

- Don't drive so fast that your angel can't keep up whit you. -  

Vilken jävla slithelg! Vi har flyttat resten av vår skit till den nya lyan. Det var ett hell då min kropp sa upp sig och gav mig feber i lördags. Men ANna med Bror räddade dagen och Isa och jag gick omkring och gnällde. Sen har vi spenderat för mycket pengar på ingenting, även det kommer jag att gnälla om.

Anna skall eventuellt köpa sånt där trådlöst modem idag så vi kan koppla upp oss därhemma också, det är ju inte tanken att ni kära lyssnare skall lida av vår Internetslöshet./Patrik, trött men på jobbet och vilar upp sig.

Det blir helt enkelt ganska sällan som man tänkt sig. Jag hade en plan för den här flytten. Var sak på sin plats och så. Lugn och ro i några veckor med strukturerad påtande i skåp och garderober. En låda i taget. En lägenhet i taget. Packa ner allting först, flytta alla möbler, städa ur den gamla lägenheten, renovera det som renoveras ska i den nya och packa upp allting i nya lägenheten. Det blev såhär:

Packa ner halva, gamla lägenheten för att sedan snabbt packa om lådorna som  var för tunga, flytta halva möblemanget över till nya lyan samtidigt som väggar spacklas, slipas och målas lite varje dag, dra runt slipdamm och smutsa ner i nya lägenheten, dra dit städgrejjer så att det inte går att städa i skiten i gamla lägenheten, sprid ut kläder precis överallt på båda ställena samt flytta in till mamma under tiden. Fyrtio lådor i taget, inget uppmärkt, allting överallt och samtidigt ingenstans, utveckla stresssår över kroppen, kör in en diskmaskin som inte går att installera eftersom golvet i lägenheten är fusklagt. Som en liten extra bonus slänger vi in en hårt arbetande man som försöker finnas på tre ställen samtidigt och som kapar dyrbara sömntimmar från livet och en psykiskt nerbruten fru som försöker hinna med inhandling, matlagning, renovering och barn och egentligen inte hinner någotdera. 

Den som förefaller klara sig bäst i den här röran är vår fantastiska dotter.

//Anna, lite stressad 

Jag mår riktigt illa över den här "hurrikanen", som biståndsministern så fint uttryckte sig i tv, på Haiti. Och nej, jag ligger inte sömnlös över de hundratusentals människor som dödats och de miljontals som drabbats. Och nej, jag engagerar mig inte särskilt mycket mer än att följa viss nyhetsflöde i de vanliga medierna. Det som gör mig illamående är alla floskler och alla jämförelser som fint folk i västvärlden håller på med:

"Ja, jag skänkte 100 kronor via sms"

"Jaha...Jag skänkte minsann en timlön"

"Mhmmmm, jag ska faktiskt skänka mitt sparkapital"

"Jag såg till att skriva på min facebookstatus att jag tyckte synd om alla offer"

"Jag gick med i en facebookgrupp som skulle skänka pengar till Haitioffren men det var lurendrejare... Vilka svin!"

Missförstå mig rätt if you please. Det är jättebra att alla skänker en liten slant till de som verkligen behöver pengarna nu och vägen genom biståndsorganisationer är en enkel och rätt säker väg att gå. Men det är något sjukt över gottandet i andras misär som följer i spåren av en sådan tragedi. Det, och glorifieringen av oss själva när vi varit "duktiga", "snälla" och skänkt av vårat välstånd. Som tur var var det lite färre svenskar som strök med den här gången om man jämför med tsunamikatastrofen. Nu slipper jag åtminstone tävlingen om vem-som-kände-vem-som-faktiskt-var-där-nere.

Det är hemskt. Punkt. Det är jävligt. Punkt. Men får det den stora massan att reflektera särskilt mycket? Jag tror inte det. Det är synd. Punkt.

//Anna

På Uppdrag Granskning kunde man idag se hur två damer som tidigare hade jobbat på Ericson nu mera var anställda av Manpower. Där fick de göra samma sak då de som oftast vart uthyrda just till Ericson. När de inte var på jobb tvingades de att stå i jour (mellan 07-17 mån- fred). En av damerna utryckte det som att de var stöld av deras tid, hon visste aldrig när hon kunde hämta barnen på dagis, hon kunde inte åka och handla för de kan ju ringa när som helst. Vidare var det ju så märkligt att Ericson inte kunde anställa henne istället för att hyra in henne. Det hela jämfördes med hamnsjasarna i Stockholm vid förra sekelskiftet. Utnyttjade arbetare i händerna på rika fabrikörer. Reporten på Uppdrag granskning var väldigt granskande då hon ställde rika VD:ar mot väggen genom att fråga dem frågor vad de tjänade och hur deras avtal såg ut. Allt detta hade hon luskat fram i de offentliga årsredovisningarna som alla har tillträde till.

Som svar på detta:

- Om alternativet är att Ericson i det här fallet varslar anställda under perioder med låg orderingång så är det väl mycket bättre att få jobba på Manpower ist?
- Det där med hennes stulna tid garvade jag ihjäl mig på, hon får ju för fan 90% av sin timlön för att gå hemma och skrota!!! Som Manpowers VD så fyndigt påpekade,- det är ju inte så att man måste sitta vid bakelittelefonen och vänta på samtal. Helt rätt, hon kan alltså vara ute och göra vad fan hon vill bara hon kan svara i sin telefon, OCH få betalt för det! Stackars stackars hon....
- Om det nu är så förhatligt att jobba för ett bemanningsföretag så finns ju alltid möjligheten att söka ett nytt jobb. Detta har jag svårt att tro att de hade gjort då de hade jobbat på Manpower väldigt länge. Och hur smart är det att i TV pissa sin arbetsgivare OCH sina kunder i munnen offentligt? Tror dem att det blir bättre så?

Nää där tog de verkligen upp en het potatis! /Patrik, trött på gnäll.

Har lagt upp en väldigt kort men väldigt fin video på barnet. Detta på fejjan så klart. Problemen i världen idag kan kokas ner till att jag inte vet hur man vänder videoklipp på fejjan så att man får sitta snett för att se dom. Stackars mig.

Annars är vi mest trötta, jag sover själv i gamla lägneheten medan frun och den lille har tagit sig in till svärmor för  att få lite ordning och reda. Flytten är ju halvägs så jag vet inte riktigt vart jag bor, därav det krassa bloggandet. Men till helgen så blir vi skärgårdsbor på heltid!! /Patrik

När han gick upp ur sängen 0625 för att lägga sig på köksgolvet där köksbordet en gång stod för att snoza i 20 minuter. Så visste han inte att det var 2 timmars restid, 8 timmars jobb och 3 timmars väggmålande med en övertrött bebis kvar av dagen. Hade han vetat det kanske han hade snozat än, kanske hade kollegan som väntade på skjuts vid Statiol ännu väntat, kanske hade hon dött i kylan.

Det kanske är lika bra att inget veta, det kanske är lika bra att gå upp istället för att snoza, det kanske är därför man gå upp. För att man inget vet och för att man är så förbaskat nyfiken. Såg på min rara systers blogg att en engelsk professor eller motsvarande hade sagt att detta är årets deppigaste dag. Om så är fallet så kommer det här bli ett fantastiskt år./Patrik, vet fortfarande inte.

In i en butik för att handla hallmöbel. Hittade en fin, gedigen och bra sådan till ett överkomligt pris dessutom. En annonsvara var det så vi frågade efter hjälp att hitta rätt på lagret men då sade den trevliga expiditen att den möbeln tyvärr inte gick att köpa då den var slut. "Jaha", tänkte vi och frågade om vi kunde få hjälp med att hitta en liknande, alternativt en annan från en annan butik i samma kedja eller få köpa loss visningsexemplaret. En liknande fanns inte till liknande prissättning, en annan butik kunde man rådfråga men då fick vi som kunder ringa själva och visningsexet skulle dom ju ha som visning. Bra att dom sparar på visningsexet så att dom kan reta fler köpsugna till livet. Jävla paltisar!

//Anna, trött efter massa grundfärgsmålning.

Detta är alltså den finska nannyn, tillika fiskegubben som har hjälpt oss i helgen. Som ni ser så gillar han att gänga.



Igår kväll var det den stora trötthetefeastivalen och alla deltog. Nu (kl:10:00) så sover tjejerna och nannyn har åkt hem till den stora stressiga staden. Själv funderar jag över de där benen jag köpte till en bänk igår, var de verkligen för långa? Kan man ist inte sätte dem i mitten så att bänken balanserar? Och vart tog den där soffkudden som försvann i flytten vägen? Jag har mina aningar men vågar inte drömma fullt ut om att hitta den.



Det dröjer minst en vecka till innan vi är färdigflyttade. Det måste först bli helg igen och sen så måste vi få hit en flyttgubbe till. Det är nästan kirrat nu men den kommande veckan så lär det inte bli gittarspel för Isa då den är nedpackad i olika kartonger./Patrik, på väg ut snart.

Nu haver jag rivit tapeter och nu haver jag spacklat tapetskarvar. Eller... Om sanningen ska fram (som den så ofta ska på den här bloggen) så haver jag burit runt på mitt barn och låtit hennes mormor spackla det mesta av mitt projekt. Men nu är det gjort och nu torkar spacklet så att jag kan finslipa och grundmåla i morgon. Pojkarna (maken och finska nannyn) kör ett flyttlass och jag vilar barnet hemma hos mormor och förbereder mat. Eller... Mormorn är det väl som förbereder. Vad vore vi utan denna kvinna? (Boende i en röra, lite tröttare och lite hungrigare förmodligen).

Så har vi spenderat nästan alla stålars då vi inhandlade prylar på en av de stora elkedjorna i staden. Lite uppgiven fräste Patrik åt säljaren som ännu en gång hävdade att sakerna de sålde var strunt och skit och inte alls så bra. Trots att vi sagt att vi ville ha just dessa prylar. Dessutom var vi inte intresserade av en trygghetsförsäkring då saker man köper på det där viset går under konsumentköpslagen och då känns det lite onödigt att slänga ut ytterligare några tusenlappar på egentligen onödiga försäkringar. Jag tjuvlyssnade lite på när en av säljarna försökte kränga en tv till en kund och hävdade att det inte gick att se sport eller filmer med snabba rörelser på den där tv:n och därför borde kunden vänt sig till en lite dyrare modell. Jag finner det ytterst märkligt att tv-tillverkare av idag gör tv-apparater som det inte går att sport eller actionscener på. Kunden blev besviken och lomade skamset därifrån eftersom han inte hade råd med en såndär´n bättre apparat, kedjan blev utan pengar och tv:n ifråga står och ruttnar i deras butiker. Vem vinner på det?

Nå. Nu har barnet just fått gröt och vi inväntar flyttgubbarna för kvällsvard så småningom. Jag drömmer vidare i turkost och alla i familjen får vackert borttränga det svidande sömnbehovet. Gårdagens smultronvin har satt tydliga spår i effektiviteten.

//Anna, inte elkedjornas favoritkund.

Vi har idag lejt in en finsk Nanny till Isa. Hon var rätt nöjd till en början men efter några vändor i den nya barnstolen tyckte hon att det var dags att inviga den finske farbrorn i skrikfesternas värld - något som uppskattades sisådär av föräldrar och barnflicka. Det hela slutade med att vi fick omorganisera oss i två bilar och jag har nu lagt barnet medans nannyn och pappan inhandlar lunch, öl och underhållningsmaskiner.

Idag har vi köpt den nya lyan och jag är på jakt efter färg och spackel för att kunna påbörja projekt renovering. Detta rum skall tillägnas vår andra nanny, tillika lattevän som för tillfället bor i stockholm fast planen är att få honom att flytta ini det nya rummet med oss så att vi kan bli den storfamilj vi alltid drömt om. Den finska barnflickan och hans sambo kan sälja sin lägenhet i stockholm och köpa sig en herrgård eller två i Munkforstrakten. Det är min plan såhär långt.

Jag bävar lite inför rumsrenoveringen då jag aldrig förr testat på det där med hemmaprojekt. Igår rapade jag upp en del floskler såsom att "underarbetet är 75% av jobbet" men blev synad av maken när han undrade hur många googleträffar jag fått på "Hur man målar ett rum?" (178 000 för övrigt). Men det går nog vägen det med. Och om det inte gör det så spelar det mindre roll nu när det är vi som ska bo där. Jag kommer ju föralltid hävda att alla missöden och felspacklingar, tokmålningar och förödelser är meningen, bara så ni vet. Lägenhetsinnehavarna innan oss var uppenbarligen färgblinda och tonårspojkar förklädda till en white-trash mamma med en förkärlek till silvergrått så jag gissar att vi inte lyckas sämre åtminstone (ta i trä).

Vi återkommer under helgen med lite bilder (kanske) men först och främst skall det spenderars lånade pengar.

//Anna

Annonssäljaren till den erkänt stora publikationen "Sunne Bladet"visste inte riktigt vad hon skulle tro när den där personen som undrade vad det kostar att köpa en annons fnissade till smått hysteriskt mitt i hennes säljsnack.
Säger man att det kostar 6,3kr per mm, så får man skylla sig själv. Det är nämligen precis vad jag har tagit de gånger jag har varit tvungen att sälja mig själv. 

Imorgon skall frun och jag göra av med "a shitload" med pengar. Vi skall nämligen föra över stålars till säljaren av lägenheten vi har köpt. Därefter skall vi begrunda vårt köp och efter det pimpa till den. Vi får besök av MTV Cribs om två veckor och då måste allt vara i topptrim, får se hur det blir med det.

Newbie del 2: Då jag i ett desperat försök försökte förkovra min nya kollega med lite Ice Cube så frågade hon om det var han som gjorde Ice Ice Baby...suck.../Patrik, försöker vidare.

För ett ögonblick skall jag ikläda mig en annan skepnad, detta som ett litet retoriskt trix.

- Jag är full på brännvin.
- Jag pratar antagligen en överdriven skånska.
- Jag snubblar gärna helt utan anledning.
- Jag går ofta in i genom fel dörr, och det är roligt.
- Jag är dömd att gifta mig med en nära släkting, detta utan min, eller fruns vetskap. Alla andra vet, alla andra skrattar.
- Jag borde nog ha stannat i 50- talet. Alternativt ha införskaffat mig en nyare garderob.
- Jag lever antagligen endast om sommrarna, och då under Eva Rydbergs överinseende.
- Jag är buskiskomiker och borde inte få leva./Patrik, måtligt road.

På apoteket kan man numera köpa sexhjälpmedel av diverse slag. Det har man kunnat ett tag och nu verkar dom ha utökat sitt utbud. Det är bra att apoteket säljer dessa artiklar av fler anledningar tycker jag. Främsta är nog kanske ändå att det finns så hysteriskt blyga människor, som jättejättegärna skulle vilja prova "en såndär´n" men inte törs (eller har lust för den delen) att gå in i en snuskbutik. För handen på hjärtat, det är i snuskbutikerna dom annars säljs. En sån butik där allting man köper slutar på "...och nittio" eller säljs för jämna hundringar. Där det finns ett extra rum som är fördraget med tjocka plysch- och sammetsgardiner i rött. Som gärna ligger i en källarlokal eller i en annan stadsdel än centrumkärnan. Som innehas av en snuskfarbror som är lite överviktig och luktar svett och rök och axe-parfym. Där allting känns lite billigare, lite fulare och lite smutsigare.

Det är den andra anledningen till varför det känns schysst att apoteket säljer sexhjälpmedel. Snuskbutikerna kanske inte är snuskiga egentligen men man får den känslan. Och där radas dildo på dildo upp med bilder av uppkåtade damer i minitrosor av lack (som var inne på åttiotalet, vilket även ger en känsla av att produkterna är tillverkade då). Dildosar som ser verklighetstrogna ut med plastiga ådror och medföljande pung. Naturtrogna färger eller chockrosa, limegröna, lacksvarta osv (tänk 80-tal igen). Apotekets varor är lite mer diskreta, ger en känsla av att vara lite mer "clean", lite mer rumsren fast utan att hymla med just det syfte man är där att köpa dom för.

Man kan, om man är av den här blygare sorten, även slippa skylta med vad man ämnar handla när man går in på ett apotek. Går man in där kan man behöva allt ifrån en pincett eller huvudvärkstablett till analsalva och, som sagt, sexhjälpmedel. På en sexshop är det lite mer uppenbart till vad i hushållet man ska shoppa loss.

Nu till haken. Dessa artiklar placerar apoteket bakom kassadisken. Jag förmodar att det är för att dom är stöldbegärliga av en eller flera anledningar. Men förlorar det inte lite poängen då? Dessa blygare människor som vill handla "en såndär´n" tror jag är samma människor som inte har lust att fråga kassörskan om att få titta på paketen bakom disken. Jag undrar hur den där försäljningen egentligen går för dom? Eller är det bara för dom riktigt modiga lyxlirarna dom där´na finns på apoteket? Skämmes tamejfan!

//Anna, på de blygas sida.

Jag hade ju en liten tanke, som sedemera visade sig vara väldigt infantil, om att jag och Isa skulle gå på babyrytmik. Sjunga lite sånger, läsa lite ramsor, lyssna på olika instrument osv. Så vi knallade dit och redan innanför dörrarna borde jag anat ugglorna och vänt om igen. Det andades inte bara vanligt kristet, det andades fanatiskt kristet och när vi klev in i rytmiksalen och satte igång var började Isa gråta och jag grät inombords.

Vi hälsades välkomna med en sång om att gud vakade över våra barn och gud älskade uppenbarligen just mitt barn mer än jag själv. Jag sjöng lite tyst i Isas öra att det var inte sant - jag och Patrik var dom som höll mest koll på henne och älskade henne mest. Sen fortsatte spektaklet.

Det finns en sak jag inte klarar av och det är att samla en hoper jätteosäkra människor som ska sjunga, dansa och VARA GLADA tillsammans - när man inte ens känner varandra. Nu finns det en sak jag klarar ännu sämre - det är när man samlar samma människor tillsammans med sina bebisar på detta vis. Okej för mammagrupperna där man kan välja vad man ska säga, om man ska säga något och i så fall till vem man ska säga det. Här fanns ingen valmöjlighet. Det var bara att vackert genomlida "bakabakalitenkaka", "springeftervatten" och "fåret säger bääääääähääähäähäähääh". Det är något hysteriskt roligt över vuxna människor i ring som mumlar barnsånger lite försynt.

Så vad tyckte vi då?

Jag hatade det mer än jag någonsin kommer hata mammagrupper. Mammagrupper kan delas in i individer som i sig kan vara trevliga att spendera tid med, om än under speciella förutsättningar. Babyrytmik är piss och skit och pannkaka på alla sätt.
Isa var chockad och otålig och när vi skulle lyfta barnet "så högt så högt upp i luften" och sedan sänka det "fort fort ner i marken" i ultrarapid tittade hon på mig som att jag vore en idiot (vilket jag även kände mig som). Försök inte lura i mig att ens förstagångsföräldrar är så mjäkiga med sina bebisar så att dom tror att det ska hisna i magen om man tar en halvminut på sig att höja och sänka ungen. Spybebis eller inte, nog kastas dom omkring lite mer burdust även i andra familjer?
Sjunga sånger, dansa och läsa fåniga ramsor klarar vi bra så mycket bättre hemma - då kan jag få vara hämningslös och Isa kan tycka att det är roligt. Det här var ett fiasko utan dess like. Det är inte ens värt att gå tillbaks för att få blogguppslag eftersom det bara var en riktigt obehaglig stämning i hela gruppen då jag gissar att många andra kände sig lika jävla obekväma och töntiga som jag.

Det hela avslutades med ett litet ord om hur gud åter vakade över min dotter och jag fick åter igen säga att det var främst jag som vakade över hene på dagarna.

Usch, jag är upprörd. Men nu har vi provat det också så då kan vi lägga det till handlingarna.

//Anna, inte imponerad.

Har ni sett den där reklamen för nån salva mot analsprickor? Den är i vilket fall som helst fantastisk. I slutscenen står en ung man och ser suktande in i ett apoteksfönster på analklådemedicinen. Lite drömmande sådär. Och när det ser ut som att han bestämt sig möter han i dörren en ung tjej som bär en genomskinlig påse som uppvisar att hon köpt samma medicin som mannen just trånat efter. Deras blickar möts i samförstånd och dom ler menande mot varandra. Jag tror att dom tänker ungefär "Jaså... Spräckte du tarmen igår du med? Härligt!". En utomordentligt fånig och trivsam reklam.

En mindre trivsam men dock kung över fåniga reklamer är en för sängar. I reklamerna (två, tre olika med samma tema) testar kunder ut sängar och sovställningar och får hjälp av en säljare. Reklamen har ingen poäng mer än att vara fånig tror jag. Jag blir iallafall inspirerad att hålla mig så långt borta som möjligt från butiker vars säljare läser artikulerande, inantill från ett manus, så några sängar hoppas jag inte dom säljer.

//Anna, hinner mest se reklampauser nuförtiden (vilket inte är illa pinkat med tanke på hur mycket reklam som faktiskt sänds).

Ps. Hos grannen

Den nya kollegan skulle utbildas, så jag gör vad vilken handledare som helst skulle ha gjort. Jag satte på Blueprint med Jay Z och fördjupade mig i min dator. Kollegan tittar upp ifrån sina papper efter ett tag och säger - asså, man hör på en gång när det är en Eminemlåt. Eh, jag blev lite misstänksam och ville få ett förtydligande, - hur menar du? Frågade jag. - Ja Eminem, man hör att det är han, han har ett sånt typiskt sätt att rappa på, försökte hon. - Det här är Jay Z! sade jag med en sammanbiten stämma. - Vet du vem det är, frågade jag. - Ja det är väl han som är gift med Beyonce, svarade hon. Innan jag hann börja den utskällningen försökte hon rädda situationen som nu helt börjat spåra ur. - Det är ju iaf tydligt vem han försöker härma, sa hon.

Vad som sedan sades är inte ämnat för öron under 25 år så jag vågar med respekt för våra yngre läsaer inte återge det här i text. /Patrik, mentalt ensam

Med risk för mitt eget liv så kommer jag för en kort stund att prata väder, men vad gör man inte för er dear reders.

Jag är patologiskt trött på kylan, jag förstår inte vad jag i alla år har haft emot slask? Det är ju så att man ser lite färger, grönt, grått och sånt. Det här jävla lappmöglet var fint de två första veckorna. Nu såg jag att det i Sunne i morgon skall vara kring 18 -, oh joy. Bilen hatar kylan för att inte tala om hur mycket jag hatar att vi inte har motorvärmaruttag!! Nog bitchat.

En vecka kvar till flytten, eller iaf tills vi får tillträde till den nya lyan. Får vi inte den här uthyrd snart så blir det inte mycket pengar kvar till våra planer. Ni vet, tapeter och diskmaskiner och sånt där roligt. Hur som helst så blir det en egen lägenhet där varje månad som går gör oss något mer stadda i kassan. Fattar verkligen inte att det här med hyreslägenheter har överlevt in i våra dagar. Vi pyntar ca 7200kr i månaden för den här lägenheten, det är pengar vi aldrig får igen, på något sätt. Alltså, 86400kr om året som vi skulle kunna ha lagt på vår framtid. Såg statistik på prisutveckling på bostadsrätter, sen 1990 har priserna generellt i landet stigit med 160%...Det blir en slant. Snacka om en klassfälla, låt packet hyra så blir de aldrig något hot mot den finare klassen. Fy fan, men med min tur så kommer det väl vända och vårt köp blir den första förlustaffären genom tiderna.

Nu ska vi kolla på muppTV...Hos grannen givetvis./Patrik, äntligen måndag...snart.

Idag har vi bla bla bla, jag känner mig bla bla bla, dagens outfit bla bla bla...Det är den typen av inlägg som de "stora" i bloggvärlden för sig med. Ibland undrar man ju vad det är som för vår art vidare.

Nu chockladmos och snus./Patrik, lördagslat

Annars kan jag tycka att alla som anser att det är finare att läsa en bok än att titta på TV kan dra åt H- vete. Det är antagligen samma personer som tycker att det är lite bättre att skratta åt en fyndig pjäs än åt en komedi med Jim Carry. Samma person dricker ett dyrt vin och berättar gärna om det fast i smyg dricker han/hon lika gärna Pripps Blå tills yrseln infinner sig. Böckerna ja, det räcker inte med att man skall läsa, det skall vara rätt böcker också, helst inget som någon TV- tittare skulle läsa. Fejjan är också för de svagsinta och don't get me started on snabbmat! En simpel latte skulle antagligen få vår speciella människa att begå kulturellt självmord, grönt te är ju trots allt mycket mer berikande. På tal om regression, cykel som transportmedel är inte bara miljövänligare och bättre för hälsan, det är ju även en möjlighet att visa upp sin slitna vintagekånken som man hittade på den där second- handbutiken som bara är så trendigt chic. Eller trendig, det får man ju inte vara, men kan man verkligen hjälpa om alla andra också vill vara lika speciella som jag?Sen hur man klär sig i övrigt, det skall ju gärna framgå att man inte har bytt garderob sen ens föräldrar skrek - USA ut ur Indokina! Men när allt kommer omkring så hamnar röstsedeln i rätt fack ändå.

Kan inte alla förljugna stackare bara inse att världen inte stannar för att dom tar sig en burgare till lördagsfilmen. Ni är inte så jävla speciella, de som ser upp till er ser bara upp till en yta som krackelerar så snart ni möter någon som inte nickar imponerat så fort ni öppnar mun.

Föresten så tror min fru att Alex Schulman får sina blogguppslag ifrån oss. Jag har inte läst hans blogg då det är under min värdighet men det verkar väl rimligt./Patrik, lite trött

Ett litet tillägg till inlägget nedan, en sak jag tänkte just nu...

Jag hörde en diskussion (inte helt otippat i mammagruppssammanhang - jag satt bredvid några förväntansfulla mammagruppare i väntrummet på mödravården) en gång där några mammor orerade över oss som tog oss en grogg eller ett glas vin eller två titt som tätt samtidigt som vi ammade och skulle samsova med barnet senare på kvällen. Jag önskar dessa mammor kolikbarn eller gnällperioder utav bara helvete (nä, det gör jag såklart inte men ni fattar...) då jag kan lova att jag skulle vara femtio gånger så farlig för mitt barn om jag led av några nätters sömnbrist istället för att ha druckit två glas vin en kväll.

//Anna, äntligen vaknade barnet.

Jag tycker att det är bra att man överallt anammar mantrat att man inte, under några omständigheter, får skaka sitt barn, inte sälja det till budande över nätet, inte lägga ut det på balkongen, inte skrika, slå eller plåga det på något som helst vis. Idag har det varit en riktig skitdag helt enkelt - jag hade ingen snus, ingen bra mat (jag försöker hålla mig lite till GI igen och vi har shitload med snabba kolhyderater och inte så mycket annat än tyvärr) och Isa var drottningarnas drottning av gnällighet. Som en räddare i nöden dök hennes mormor upp och gav hennes mamma snus och uppmuntrande sällskap. Strax efter att hon lämnat rävlyan somnade Isa och nu har hon stocksovit i några timmar. Nu begrundar jag det sovande barnet och vill bara att hon ska vakna så att jag får krama och pussa henne och berätta att jag älskar henne mest i hela världen och att ingenting, ingenting någonsin kan ändra på det.

//Anna, ganska så gällig själv faktiskt.

Så är det ingen som förväntar sig:

- Att man kommer exakt när man börjar, eller för den delens skull att man går exakt när man slutar.

- Att man äter sin lunch ståeende på 5 minuter.

- Att man proklamerar när man skall gå på toaletten.

- Att man redovisar hur det där toabesöket gick.

- Att man hela tiden har ryggen fri, både fysiskt och mentalt.

Det är mao en hel del att vänja sig med./Patrik, går nog på lunch nu.

Tack bvc för att jag fick kämpa på barnet sjutusenelva lager kläder, trycka ner henne i sjalen (innan jag knutit kängorna såklart) och vandra i tjugo minuters iskyla. Tack för att ni tillhandahåller skoskydd som är precis för små att trä över vinterkängor. Tack för att ni håller föräldrakurser för gravida så att dom redan innan dom själva har barn mästras in i mammagruppssystemet och tittar snett på en när man inte orkar klä av barnet precis alla kläder man bylsat på det innan. Tack även för att ni bara har en toalett som man delar med mödravårdsmottagningen, speciellt när femtiosju gravida föräldragruppare måste gå på toa stup i ett. Och slutligen vill jag tacka för att ni är så jävla hurtiga när man blir upplyst om att vaccineringen - som var anledningen till att vi skulle dit - redan är gjord. Ett litet extra tack för att ni, när man frågar om hur många vaccinsprutor (och när, hur och varför) ens barn ska ta, svarar med att förklara att et skickar vi kallerser på, det behöver man inte hålla reda på själv... Suck...på så många språk.

//Anna, har varit ute på promenad

Oh the joy! Här har jag suttit i flera dagar och beklagat mig över alla töntar som bara pratar om hur kallt och snöigt det är överallt, hur mycket dom fryser och hur mycket vinter vi har för tillfället. Vaddå? tänkte jag, Är det någon som missat att vi har vinter varje år och om man ska ut så gäller det bara att klä sig ordentligt. Tills idag då. Då jag först och främst har på agendan att införskaffa mat till bohaget (Patrik) samt att jag upptäckt att jag missat en tid på bvc för vaccinering, ringt och fått en ny tid idag. Detta innebär utevistelse i sammanlagt någon timmes tid idag och jag jagar upp mig och bävar inför att trotsa kylan idag. Facebookstatusarna tävlar om kallast temperatur. -31 är vinnaren för tillfället, men den vännen bor iofs i norrland. Här vet jag inte hur kallt det är men kallt är det. Bara så att alla vet. Som tur är har jag fått min nya sjal som är lite tätare och då hoppas jag på att Isa värmer mig när vi väl drar oss ut i eftermiddag.

Vidare kanske min bebis börjar hata mig eftersom det känns som att jag titt och tätt nuförtiden knallar upp till vårdcentralen enkomt för att låta någon av tanterna trycka in en spruta i benet på ungen. Det är inte alltför lätt att tänka att hon åtminstone slipper risken att bli svinsjuk.

På nyhetsmorgon igår ringde en orolig mamma in till barnpsykologen och undrade över sin tvååring som uppenbarligen gillade Pippi Långstrump väldigt mycket. Var ungen besatt månne? Och skulle man vidta åtgärder för detta problem? Min undran är: Får verkligen alla skaffa barn?

//Anna, räds köldpromenaden

Då har vi spenderat 2400 kr på barnet idag. Hon har växt som fan den sista tiden och det var dags för en ny bilbarnstol. Denna modell hade tydligen allt förutom mugghållare och skall enligt säljaren funka tills hon är ca 5 år. Jag kommer iaf att dra detta ifrån hennes barnbidrag, vi har snackat om att lägga upp det på 36 månader men vi får se.

Annars så har det varit en jobbig dag, jag har haft huvudvärk vilket jag aldrig har, och Anna och jag har varit konstant trötta. Utöver det så är Isas gågrej besatt, den spelar sin galna melodi lite när den vill utan att man ens har varit i närheten av den./Patrik, the tröttness.

I lördags så vart det en del brännvin. Så när Anna och jag skulle krypa ner i sängen så stod vi på varsinn sida av sängen och beundrade vår välskapta dotter där hon bredde ut sig över halva ytan. Oklart vem av oss som började men helt plötsligt så spelade vi luftgitarr som två fullblodsproffs. Jag gick snabbt över till "lufttrummor" eftersom man inte kan ha två gitarrer utan trummor. Anna fortsatte med ståbas och så höll vi på. Vi tyckte givetvis det var vädligt roligt att ösa på med alla våra imaginära instrument utan att dottern vaknade. Ett kort avbrott från min sida och en ännu kortare fråga. - Du tror väl inte vi spelar för högt? Sen brast det och vi väckte givetvis lilla gumman.

Ja, vi är så töntiga men vi skyller på spriten och vår orutin att inmundiga sådant./Patrik, lillhelg

Jag kollar på Isa och biter ihop och ber ungen hålla käften eftersom hon gnällt och gnysslat precis hela dagen. Varför kan hon inte förstå vad jag säger? Varför har hon så litet perspektiv på saker och ting? Varför förstår vi inte varandra?

Jag lovar att försöka komma ihåg att...

...när jag var åtta så var sommarlovet oändligt långt.

...när jag var fjorton så var ett tremånadersförhållande jättelångt och när jag sedan blev dumpad var jag förkrossad minst lika länge.

...när jag var elva var det mystiskt och härligt att sitta uppe tillsammans med pappa mitt i natten då sverige spelade fotboll.

...när jag var tretton och hade bråkat med en av mina bästa vänner trodde jag att jag skulle få leva ensam, utan vänner, resten av livet.

...när jag var tolv så var alla över 20 vuxna och förståndiga och gamla människor.

...när jag var femton så trodde jag på fullaste allvar att det var normalt att dricka en kvarting brännvin special och sju cider under en utekväll.

...när jag var sexton och blev bedragen av en kille första gången (vad jag vet) så trodde jag att det var mitt fel och ändrade allt möjligt på mig själv bara för att han skulle älska mig.

...när jag var sjutton så släckte jag ner en hel studentfest i Sunne bara för att kunna smita in och få en glimt av föremålet för min stora, olyckliga förälskelse.

...nät jag var sju var jag övertygad om att det inte fanns någon människa i hela världen som visste eller kunde mer än mamma och pappa.

...när jag var tjugosex funderade jag över vilka perspektiv jag kommer ha om ytterligare tjugosex år.

//Anna, klängranka.

Ett rimligt antagande är att min fru är snyggare än din.../Patrik, rätt nöjd.

Läste i Pravda att någon hade kört lite bil på isar. Isen hade brustit och bilen hade gått igenom, som tur var det inte så djupt där så bilen var fortfarande synlig. Denne någon tar sig då till sin arbetsplats och hämtar en hjullastare (varför har inte jag tillgång till en sådan på min arbetsplats?) a 10ton och beger sig ut på samma is för att bärga sin bil. Måste jag ens skriva att isen som inte höll för bilen inte heller höll för hjullastaren?/Patrik, lite förvånad!

Vi tog en liten "sövbarnettur" i går em. Här är en rätt fin bild av vårt nya kvarter.



Här är då barnet då vi lyckats söva henne, denna djungelstil kallas i mammatidningarna för "hanging loose".



Sen skulle stockholmsbesökaren roas, detta löstes enkelt med grogg och krigsspel. Väldigt nöjsamt./Patrik, of to bed.

HA!! Eftersom det här med barn i utveckling är en tävling. Så vill vi bara passa på att håna våra konkurenter (Mo, Siri och Kärran) eftersom Isa redan klarar att åka bil utan bilbarnstol. Faktum är att det går så bra att hon klarar att åka utan bälte till å med!!

Jag skall under januari månad påbörja min resa mot en tunnare kropp. Jag skall till i slutet av maj väga 85 kg eller mindre. Det finns ett antal faktorer som har verkat mot min smalhet, det som fick bägaren att rinna över var jobbet. Att bara sitta på en stol och käka kakor hela dagarna var tydligen inte förenat med en smal lekamen?

Nu tänker jag ju inte bli galen för den sakens skull. Men någon gång när det mesta av snön har försvunnit så skall jag och kollegan börja med halvtimmespromenader. Annars så är det mest kosten jag skall mixtra med. Sen var det ju det där gymkortet jag har, det kanske skall få komma till användning under våren också. Men nu ska vi inte förhasta oss. Lite i taget, men jag återkommer med viktuppdateringar och framförallt 0- prov. Alltså min utgångsvikt för den dagen då jag börjar BANTA (ja jag sa banta).

Men först är det flytt och sånt, då blir det ju pizza and stuff. Men sen.../Patrik, snart på väg.

Isa och jag gick upp lite för tidigt, hennes gamla mamma tog sovmorgon IGEN. Nu har vi städ och gosdag med barnet. I morgon får vi nog ett Stockholmsbesök, fan på tiden kan man tycka, då skall det groggas och ljugas.

Nästa helg börjar vi med att packa inför flytten. känns som vi har bra koll på det mesta inför flytten. Vi skulle dock vilja ha iväg den här lägenheten tills den sista januari. Annars blir det ont om pengar till renovering och maskiner. Hur som helst så kommer vi iaf att flytta, det är bra. Och lite kul./Patrik, skall dammsuga