Nu haver jag rivit tapeter och nu haver jag spacklat tapetskarvar. Eller... Om sanningen ska fram (som den så ofta ska på den här bloggen) så haver jag burit runt på mitt barn och låtit hennes mormor spackla det mesta av mitt projekt. Men nu är det gjort och nu torkar spacklet så att jag kan finslipa och grundmåla i morgon. Pojkarna (maken och finska nannyn) kör ett flyttlass och jag vilar barnet hemma hos mormor och förbereder mat. Eller... Mormorn är det väl som förbereder. Vad vore vi utan denna kvinna? (Boende i en röra, lite tröttare och lite hungrigare förmodligen).

Så har vi spenderat nästan alla stålars då vi inhandlade prylar på en av de stora elkedjorna i staden. Lite uppgiven fräste Patrik åt säljaren som ännu en gång hävdade att sakerna de sålde var strunt och skit och inte alls så bra. Trots att vi sagt att vi ville ha just dessa prylar. Dessutom var vi inte intresserade av en trygghetsförsäkring då saker man köper på det där viset går under konsumentköpslagen och då känns det lite onödigt att slänga ut ytterligare några tusenlappar på egentligen onödiga försäkringar. Jag tjuvlyssnade lite på när en av säljarna försökte kränga en tv till en kund och hävdade att det inte gick att se sport eller filmer med snabba rörelser på den där tv:n och därför borde kunden vänt sig till en lite dyrare modell. Jag finner det ytterst märkligt att tv-tillverkare av idag gör tv-apparater som det inte går att sport eller actionscener på. Kunden blev besviken och lomade skamset därifrån eftersom han inte hade råd med en såndär´n bättre apparat, kedjan blev utan pengar och tv:n ifråga står och ruttnar i deras butiker. Vem vinner på det?

Nå. Nu har barnet just fått gröt och vi inväntar flyttgubbarna för kvällsvard så småningom. Jag drömmer vidare i turkost och alla i familjen får vackert borttränga det svidande sömnbehovet. Gårdagens smultronvin har satt tydliga spår i effektiviteten.

//Anna, inte elkedjornas favoritkund.