När han gick upp ur sängen 0625 för att lägga sig på köksgolvet där köksbordet en gång stod för att snoza i 20 minuter. Så visste han inte att det var 2 timmars restid, 8 timmars jobb och 3 timmars väggmålande med en övertrött bebis kvar av dagen. Hade han vetat det kanske han hade snozat än, kanske hade kollegan som väntade på skjuts vid Statiol ännu väntat, kanske hade hon dött i kylan.

Det kanske är lika bra att inget veta, det kanske är lika bra att gå upp istället för att snoza, det kanske är därför man gå upp. För att man inget vet och för att man är så förbaskat nyfiken. Såg på min rara systers blogg att en engelsk professor eller motsvarande hade sagt att detta är årets deppigaste dag. Om så är fallet så kommer det här bli ett fantastiskt år./Patrik, vet fortfarande inte.