Tillbaks till cybervärlden igen. För jag kan röra mig utan bortbytingen som hälsade på igår. Idag har hon förvandlats åter till min riktiga dotter, som kan sova själv och vara glad och nöjd och bara knorra lite när hon vill något, inte gallskrika.

Jag förstår att gårdagen var en av alla "vad var det jag sa om att småbarnslivet inte är så skoj alla gånger" - moments. Men den är över nu och idag är allt som vanligt igen, skönt. Lite tröttare än vanligt kanske jag är, jag vågade inte riktigt lita på att hon inte gallskrek inatt utan faktiskt sov.

Avbokade bror med flickvän på besök igår, det skulle bara skrämt dom till livet att någonsin skaffa egna ungar om de sett mig igår. Min kära Mamma fick däremot besöka mig med en kebabpizza eftersom jag inte lyckades (orkade) laga mat själv igår. Så gick det med den uppstramningen i matväg...

Nu har vi två innesittarfilmer som bör avverkas innan kvällen, ett farmorbesök som ska avhandlas och jordens tvättberg som skall tas itu med. Så roligt kan man ha en Fredag.

//Anna, inte lättare men mer lättad.

Ah se där, jag kan tydligen blogga från den här jobbdatorn!! Vi ber våra trogna läsar om ursäkt för att vi inte har gjort några inlägg idag. Men natten var hell, barnet somnade efter ett i natt och vaknade innan fem. Vi är helt döda och jag jobbar ju som sagt var idag, därav den sparsamma insatsen vid datorn. Anna har legat med Isa på magen hela dagen och varje gång hon har försökt att lägga ner henne så har hon vaknat och börja skrika. Det är tydligen någon form av fas, hoppas den hinner gå över innan 23 i kväll för då vill pappan i familjen sova.

I morgon kommer farmor på besök, om vi har sovit annars blåser jag av det hela. Det här med jobbet är knäckande, första dagen efter semestern och fast på ett jobb jag för länge sedan är klar med. (Tänker bitcha om det här till jag får ett annat jobb). För 8 år sen när jag bestämde mig för att börja plugga då hade jag redan tröttnat på det här med vakteriet. JAg har i desperation kollat på utbildningar på univeritetet här som en utväg ifall jag inte snart kommer härifrån. Men ärligt talat så är jag inte helpepp på att plugga heller, men hellre det än att gå runt och spela dum, och bli ledd av någon ännu dummare. Börjar bli tjatigt, liksom det här inlägget. Ville bara make a point, det här suger./Patrik, inte helt pepp.

Som komplettering till tidigare inlägg så sa Anna just att hon ska kalla mig för "Fatty Bom bom" tills jag har gått ner i vikt. Men det är oki, för jag skall tuta som en backande lastbil varje gång hon går bakåt. Vi kommer att ge dottern ätstörning, det man nu kan satsa pengar på är VILKEN typ av ätstörning.

Nu ska vi sätta oss i soffan och äta vattenmelon och jordebär. Dottern sover och i morgon börjar jag jobba igen. Fy fan för arbetet och dess vedermödor./ Patrik, loj 

Så. Nu har jag fått nog av hur jag ser ut. Jag tappade raskt femton kilo vid och strax efter förlossningen men sen var det klippt för kroppen. Och då har jag ändå femton kilo kvar som ska bort. Jag ska inte ha någon brådska, jag vet, så bespara mig alla förnumstiga huvudklappar. Däremot finns ingen som helst ursäkt kvar för att äta morotskaka till förmiddagsfikat och rabarberpaj efter kolhyderatlunchen. Näpp, tillbaks till grönsakerna it is. Jag kan fortfarande inte motionera alltför hurtigt känner jag men som sagt, det utgör i sig ingen ursäkt för att frossa i skit. Maten klarar jag väl okej men det är allt snarra och bullar och kakor däremellan som är förödande och som sagt... Nu är jag less på min småfeta kropp, när jag var gravid var den åtminstone lite spänd.

//Anna, mest slapp.

Då har Isabels gammelfaster (man kan nog säga så eftersom hon har två fastrar och det här var den äldsta) och kusin varit på besök. De beskådade underverket och tog kort. Anna och jag är rörande överens att det här med att ha småbarn är en dans på rosor. Fattar inte vad alla gnäller om, jag har just varit på semester, Annas mamma har varit här och hjälpt till precis så mycket Anna har velat och igår fick vi båda mat och paj utan att lyfta ett finger. När bebisen skriker (de få gånger hon gör sånt) så finns det alltid en släkting att lämpa över henne på. Men är det inte dyrt då?? nää inte ett dugg, blöjor och kläder har vi fått så vi snart kan öppna en egen butik. I går fick vi dessutom påfyllning av fastern OCH av fam W i Haninge som hade den goda smaket att skicka sängkläder till Isa. Mycket bra mao. Vi är the nöjda, nu ska vi roa oss i soffan./Patrik, lättad

Då har vi faster och kusin-besök här då. De kom igår, typ 2 timmar efter mitt avslutade äventyr. Ingen rast ingen ro. Nu ska vi ner på stan för att skryta om hur fint det är här. Sen ska vi vällan fika på Wayns, inte för att det är så fantastiskt eller bra utan för att det BARA finns Wayns i den här stan. Återkommer med mer bilder ifrån ihelgen och från idag./Patrik, nyrakad.

Så var det dags för årets äventyr med de ( nu mera väldigt gamla farbröderna) gamla kompisarna ifrån förr. Här är de fortfarande olyckligt ovetande om vilka vedermödor de kommer att genomlida under helgen. Vi var 7 glada som i lördags morse påbörjade strapatsen ( som i år inte var så strapatsig pga att vi utgick ifrån en stuga och gjorde dagsturer).



Förmiddagen hade jag och Big F spenderat med att göra diverse nödvändiga inköp (mina cider är här inte inräknade, men de var väldigt många).



Söndagen börjades med en brakfrulle i bakistöcken. Efter en pizza som självaste doktorn lade vart det paintball på Hammarö. Det var precis det vi behövde, och det lilla regn som föll fick oss inte ur balans. Däremot gjode vårt dåliga flås det samt den sedvanliga amunitionsbristen. Det vart en hel del genomförande efter att vi hade förklarat för den lille pöjken som höll i det hela att vi inte var intresserade av att jaga flaggor. Det enda vi vill är att skjuta varandra, och det var precis det vi gjorde. Jag fick några feta träffar på mig.



Därefter gav vi oss av till Munkfors där vi åkte runt i skogarna på 4- hjulingar. Jag vart givetvis skitigaste då jag siktade på alla pölar och fallna träd som kom i min väg. Värt varenda krona.



Det var även en kajaktur i Värnen- skärgården (fniss, ja, dem kallar det så). Eftersom vi denna dag tre var slagna och avslagna så vart det endast en kort tur till en rastaurang där vi utspisade som prinsar. ingen välte dock vilket var lite av en besvikelse.

Utöver det ovan så finns det mycket kort på en kamera som nu är på väg till Umeå. Då dessa når mig skall denna bild kompleteras. Men så mycket kan sägas att ölen gick åt och vi hann även med att göra ett bok-bål modell större där vi brännde olämplig litteratur samt gamla kläder. Det sköts en del och en och annan gädda fick sätta livet till. /Patrik, the tröttness.

Många frågar om man inte är jättetrött och slut om dagarna efter att ha fått barn. Jag har liksom inte riktigt förstått det där. Nog är jag lite sliten, men inte så det stör. Förrän idag då jag kom underfund med vad man ska göra för att bli sådär småbarnstrött; Gå på öppna mottagningen på bvc!

Det var kaosartat och som en parodi alltsammans. Jag packade ner Isa i bärsjalen, perfekt väder och distans för att bäras i sjal. Hon somnade direkt och när vi klev genom dörren till bvc gjorde jag kardinalfelet att sätta mig så långt ifrån alla andra föräldrar med barn i samma storlek som Isa som möjligt. Detta resulterade i att jag blev betraktaren/utbölingen. Som betraktare kan jag rapportera följande:

Först trodde jag att alla kände varandra, men sedan förstod jag att alla bara paralellpratade med varandra om sina små, perefkta barn och deras bajs och deras läten och deras sovrutiner. Jag kan också tycka att det är intressant men bara om vi pratar om mitt barn eller om något barn jag känner åtminstone. Inte om något random barn inte. Det tyckte ju iofs dessa föräldrar också. Dom trodde att dom samtalade med varandra fastän ingen egentligen hade något som helst intresse för någon annans barn.

Som utböling var det ju dels mitt förmodligen undermedvetna avståndstagande och dels mitt sjalbärande som resulterade i konstiga blickar från resterade bvc-besökare. En kvinna, som först bökade sig in bland otaliga vagnar (som såklart också jämfördes högt och lågt) med svetten lackandes, försökte tappert konversera med mig men närmade sig på ett sätt som jag tolkar som lite väl klumpigt för att jag skulle orka dra på mig "Jag är intresserad av dig"-masken. Hon slet nämligen i sjalen där Isa låg och sov, stack ner huvet och drog lite extra i sjalen samtidigt som hon med hög röst frågade om det där verkligen var ett bra sätt att bära barnet på?? Isabel blev såklart väckt och gav ifrån sig sitt "stick och brinn"-läte.

-Du ser, sa kvinnan med svetten. Hon verkar inte trivas jättebra.
-Nä, ända tills nu, sa jag lugnt. Det kom visst någon och störde henne när hon låg och sov, men om du backar lite ska du se att hon somnar om.
Vilket Isa gjorde (thank god) och kvinnan drog sig förnärmat till resterade päron för att jämföra barnvagn stället.
Men in her face lite extra när barnmorskan som tog emot oss basunerade ut hur trevligt och mysigt det var med bärsjalar.

Nåväl. Jag gissar att det var min förlust för att jag begick de där kardinalfelen. Men jag är helt slutkörd efter en timme i väntrummet på bvc. Långt värre än allt annat de här två veckorna i Isabels liv. Mäta och väga i all ära, nästa gång ska jag vara först på plats så att vi slipper hänga i väntrummet. Min dotter är iallafall ett geni vad gäller tillväxt. Sådeså.

//Anna, förberedd tills nästa vecka.

Bloggandet är lite haltande dessa dagar. Jag är den första att erkänna att det är lite enklare när man är två om dom där små människorna. Igår var jag knäckt efter släktträffen på landet. Fastän vi inte gjorde mycket mer än att sova, sitta och äta. Idag har Isabel fått sitt andra bad i livet, hon är pappas flicka då hon gillar även det (själv avskyr jag att bada). Vi sluskar runt helt enkelt och gör inte så mycket. Därför tänker jag inte blogga om mycket mer heller. Patrik lär komma tillbaks med massa bilder och skvaller från sin minisemester så jag lämpar bloggningsansvar på honom. Själv har jag way mycket viktigare saker för mig idag: Sitta i soffan och äta toblerone och samspråka med min sovande dotter.

//Anna, börjar bli bra på småbarnsförälderiet.

Vi som skulle ha en tjejhelg blev just invaderade i hemmet av sju stora karlar som luktade gammal öl och rök.  Majoriteten över en och åttio och med rakade skallar och skägg. Min dotter kommer få en skev bild av manligheten och förmodligen söka sin blivande man i en HA-kille med rakad skalle, tatueringar och helskägg. Eller så vänder hon åt andra hållet och väljer en långhårig estet med androgyna drag till fästman. Hursom är hennes allra första intryck av män till 90% stora, rakade skogshuggartyper. Jag tackar gudarna för de få farbröder i skaran som väger upp bilden lite åtminstone.

Grabbarna drog lika fort som de bullrade in iallafall. Dom ska och skjuta prick på varandra uta på Hammarö. Vi blev tjejer igen och tänker oss ut till kusinerna på landet i Arvika, där ska det tydligen spöregna men jag hoppas lura ovädret hit samtidigt som vi åker dit. Få se hur det lyckas.

//Anna

Då stundar den första prövningen känns det som. Ensamarbete i fyra dagar alltså. Hitills känns det som vanligt, det kan bero på att Patrik bara varit hemifrån i fem minuter. Det första jag ska göra ät att gå ut från dessa fyra väggar. Äntligen är det svalt i luften så man kan röra sig utomhus, fantastiskt! Ungen kommer ju bli konfys av alla nya intryck.

//Anna, svalare än vanligt.

Kom bara att tänka på hur lite man behöver norrland...



Och hur mycket man behöver skärgården...



Och på hur mycket jag kommer att sakna min lilla familj när jag imorgon åker på min minisemester./Patrik

Då har jag ringt och uppmärksammat den där arbetsgivaren som jag var på besök hos på min existens. Han minns mig mycket väl och jag är fortfarande aktuell. Dock var det ett par interjuver (?!) till som de hade inbokade. Sen skulle dem höra av sig under början av augusti. så det är bara att hänga på sig batongen och brickan och vänta ut dem. Annars är det dött på jobbsökarfronten nu, är ju semester för många nu och jag själv har kanske inte vart så ihärdig som jag borde. Detta tillskriver jag givetvis min dotter, hon är lite roligare och mycket sötare än alla presentiva arbetsgivare.

Idag har det varit lugnt på basöksfronten. Så när som på ikväll då svärmor/mormor är tillbaka från det lilla landet i söder. Hon kommer givetvis direkt hit för att beundra det lilla flickebarnet. Hon vill nog också hälsa på Isabel misstänker jag.

Det drar ihop sig till äventyr, i morgon drar jag iväg för att barnsla mig mina gamla vänner. Det blir tre aktiviteter och fyra dagar. Jag kommer eventuellt att smyga tillbaka hit någon dag för att se till min lilla familj. Men vi får se hur det går med den där saknaden. /Patrik, är inte rädd för åskan

Alltså. nu måste vi ha den där hjälpen igen... Patrik samspråkade just med sin kära moder i telefonen och undrade lite över de dära sylvassa små naglarna Isa har. Hur blir man av med dom?? Tipset var (som även på bvc) att riva av dom eller använda fil. Men nu återstår bara frågan; Fil? Ska vi hälla den över henne eller bara badda handen i den??
Hur gör man?

//Anna och Patrik, clueless.

Det var "bring-your-own-present-day" på bajskalaset i morse. Isabel hade hajjat grejjen men jag visste inte om detta. Men jag emottog gåvor på löpande band och fick som straff för egen utebliven present sanera tvättmaskin, skötbord, golv och tvättho i tvättstugan. Nu sover min "poopmaster" och hon är sådär offatbart söt igen som hon inte riktigt var i morse i tvättstugan.

Samtalade med en Lyckselevän för en stund sen. Dom var på väg på husvagnssemester och lagom till att vädret vänder tänker dom sticka utomlands. Det suger lite i utomlandstarmen när jag börjar tänka på det. Och det vore perfekt nu när man bär med sig en tredjedel av familjens mat i tuttarna. Kruxet är som vanligt pengar. Ska man åka nånstans där det är billigt att leva får man punga ut med en hel del för själva resan och vice versa. Dessutom har jag ingen lust med ett för varmt land, jag räknar på en hand gångerna jag rört mig utanför dörren under tio dagar.

Så laddar jag inför ensamvistelse med dott:en då faderskapet tar ut semester i Munkfors imorgon. Så länge han inte gör om precis allt han gjorde senaste kanotsemestern så är jag nöjd.

//Anna

Jag är allt som oftast för stressad för att lyssna på andra som inte är kvicka nog att avsluta sina meningar, ja vet, det är fel och jag jobbar med det. Men ikväll höll det på att få ödestigna konsekvenser som i sig hade inneburit att Isabel skulle få sova i tvättstugan och jag skulle bädda åt henne på gården. Dagens lärdom är inte som man kan tro att jag skall lära mig att tålmodigt lyssna, utan snarare att få andra att snabbare avsluta sina meningar./Patrik för snabb.  

Då är jag åter ifrån mitt uppdrag. Munkfors tur och retur med släp är inte lika kul som utan släp. Men nu har farbror F fått ut en soffa samt en hel del skit som tydligen behövdes. Som ni ser så finns det även virke till groggen (förlåt, jag var tvungen).

Nu har vi svullat i oss en halv pizza var, det var hetl lagom. Inga känslor av skam eller skuld infann sig då man halverade dosen./Patrik, fortfarande snygg. 

Så här glad är jag då vi är på väg till BB den där morgonen den 22:a. Ville bara visa att alla den morgonen inte var negativa och nedstämda av smärta.




Nu ska jag ut på uppdrag inför helgens övning. Det skall bäras galna mängde öl samt en soffa. Här är en bild av random resedeltagare ifrån ett tidigare tillfälle. Kortet summerar på ett bra sätt kontentan av en lyckad friluftsvecka. Dem där som springer omkring i senaste Haglöfsjackan och läser livstilsmagasin om uteliv är i mina ögon wannabes. Att sova och göra upp eldar kräver ingen större insats om man har gjort det förut, så det lägger vi inte ner så mycket tid på. Att bli full flera dagar på rad har däremot blivit markant svårare med åren./Patrik, inte så inne.

Jag verkade slinta på tangentbordet. Dott:en stavar sitt namn med ett l. Isabel alltså. Mammas SMÅ öron och örsnibbar har hon, resten verkar tillhöra fadern. Hon gillar för närvarande varken napp eller tumme (fast nappen är substitutet) hitintills utan det är bara äkta vara som gäller. Vad kudde anbelangar är det nog som farbror säger - mest en fråga om kosmetik - och ungen kullrar ändå runt så mycket så hon ligger onte still i en kudde inte. Men om vi börjar se deformationer i huvudet får vi överväga det också.

Ja, råden är många, men redan efter två veckor börjar man känna till sin figur lite. Jag blev även inbjuden i en föräldragrupp och jag tackade jag till en provomgång. Det blir väl antingen till att sitta och jämföra ungarna (vem som gått upp hur mycket på sistone, vem som ammar och inte, vilket barn som skriker och inte och i så fall varför osv osv) eller så finns det föräldrar som man faktiskt synkar med som personer och inte bara för att man har barn gemensamt. Jag ska ge det en ärlig chans och försöka vara öppen fast jag egentligen tycker att det är ett konstigt påfund. Dom som "mammagrupperar" sig bara för att man har barn i samma ålder och inte för någon annan skull.
Dessutom är jag väl lite rädd för att få fördömande blickar när jag berättar om hur fantastiskt det kan vara med en kall Carlsberg hof på eftermiddagen på balkongen. Sådär så man blir lite småslirig efter en halv. Ve och fasa! (Detta var vad som inträffade igår nämligen och det var underbart). Sånt pallar jag nämligen inte riktigt.

Jag kan förstå om man har skralt umgänge men i vårt fall verkar man inte behöva sitta ensam om man inte vill. (Vilket innebär att vi har underbara vänner och släkt). Redan i dag har vi hunnit med ännu ett besök i form av farbror Fredrik med fru från Skärigens vatten. Och mer kläder it is. Superbra!

Nu ska jag avlösa min man i soffliggeri. Han ska på hemliga uppdrag och jag tänker inte gå ut idag heller eftersom värmen är för het för stora delar av familjen.

(Det här är så jag föreställer mig pappaträffar - lite mer laid back style - men jag har haft fel förr)

//Anna, lite lat också.

En grymt hektisk dag (nja, vi satt fortfarande inomhus iofs) med ett första besök på bvc där vi fick stränga order om napp och kudde, precis tvärtemot råden vi tillskanskades på eftervårdsavdelningen för exakt en vecka sedan. Ja ja, man ska inte upphöra att förvånas, det är bara att köra på "mamma och pappa vet bäst"-mentaliteten, annars får man huvudbry. Isabell växer så det knakar iallafall och vi har idag fått ännu mer bebiskläder från ännu fler kusiner vilket innebär att vi behöver shoppa loss först om några månader vilket i sin tur innebär mer kläder till mamman vilket är mycket bra!

Sedan kusinträffen då och på det ett bad med Isabel.


Ungen somnade i sin mest knorriga ställning och inte undra på, jag är minst lika trött.

Dagens lärdom är att lyckliga parets hem inte är speciellt barnvänligt för människor över två månader. Inga sagor, inga leksaker och inga barnfilmer (inte ens en tv eftersom vi inte har någon). Vi får väl skärpa ill oss inför de kommande åren antar jag.

Nu ska vi fylla oss med bullar så att min viktnedgång stangerar lite.

//Anna, lite svalare idag.