I detta fantastiska land så kan man tjäna pengar på brott. Detta stör mig då jag själv försöker vara den gode medborgaren. Det värsta är att de som fifflar med TV-avgiften eller kanske råkar göra ett avdrag för mycket på skatten är de som förlorar tvåfalt. Så här tänker jag: De förlorar å de måste börja betala, och de förlorar då de straffas. Däremot om du är kriminell på riktigt, alltså som på TV. Då kan du om du har otur få krypa in, men efter det, eller i vissa fall under tiden du sitter inne så kan du göra stora pengar. För heter du Tomas Qvik, Tony Olsson eller Liam Norberg så kommer pengarna innan du har sonat ditt brott. Men skall man inte glömma och gå vidare då brotten är sonade? Ska inte Paulo Roberto och Sanna Bråding mm mm få lyckas då det har avtjänat sina straff? Jo visst skall dem det, det jag vänder mig emot är att de tjänar pengar på det de gjorde då de var kriminella. Att Liam skriver och berättar om hur landet låg när han var down and diryt och därigenom tjänar stora pengar på att han har gjort folk illa är FEL. Det är fel moraliskt och etiskt. Det är något i deras storys som kittlar, I get i't, men borde vi inte låta oss kittlas på andra sätt? Borde vi inte unisont sluta upp med att skapa idoler med beteenden som vi inte vill se eller råka ut för? Kan vi förvänta oss att ungdommar inte sneglar på Paulo och säger - jag vill bli som han, känd! Om vi låter dem slå mynt av sin brottsliga karriär. Jag tycker att det är fel och jag tycker att de borde stävjas, men folket får vad folket ber om och så länge vi hyllar dessa ideal så blir jag inte förvånad varje gång en ny Mia Törnblad dyker upp med en helhetslösning eller en story om det hårda livet i den undre världen. /Patrik, funderar på knakret så man kan brejka någon gång.

Då har jag fått min lönespec för maj månad. Döm om min förvåning när de INTE hade rättat till det där med lönen från förra månaden, och döm om min förvåning då det även var fel på de timmar jag jobbat i maj. Summa sumarium så fick jag inte retroaktivt som jag vart lovad för mina timmar jobbade i april, och inte heller är felet korrigerat så timmarna jobbde i maj är också fel. Jag tycker att efter 12 år inom branschen skall man ha lämnat nivån "grundlön". Men jag tjänar nu lika mycket som en 18 åring som har jobbat i ett halvår, smickrande. Det är väl en av grundprinciperna med kollektivavtal, " lika mycket, oavsett kompetens och erfarenhet". Man blir liksom så motiverad, hoppas, hoppas på onsdag!!!

Nu skall vi snart iväg till BM för kontroll av vattendjup och humör. Innan dess, till firman för att korrigera deras felbeteenden samt förbi en brevlåda för att POSTA (ännu en kommun som inte har mail, och så undrar dem varför Munkfors blivit sämsta kommunen i landet i tre år på rad) en ansökan./Patrik, lite tröttare, mycket mer frustrerad.
 

EuroShoppers cornflakes har detta som serveringsförslag på sina förpackningar. Väldigt kreativt kan jag tycka. Men eftersom paketet har stått hos oss ett tag nu blir jag rådvill. Hur kan man servera på andra sätt? Jag har mest följt deras!!

Nåväl. Kreativitet är mitt andra eh... namn... ja, eller nåt åt det hållet. Iallafall tog jag mig friheten att knåpa ihop ett annat serveringsförslag till EuroShopper. Ska sända dem det idag. Kanske får man jobb där sedan?

Vidare ska vi till BM idag för att se om vi får åka till specialistmödravården. jag börjar, på riktigt, ruttna bort på det här nu. Och på riktigt känns det inte längre som om det kommer nåt barn, vad än alla förnumstiga människor säger.

//Anna, the Bananamaster.

Jo, för att jag inte tål att se på SVT-kanalerna. Och det är dessa som lever och frodas (sanning med modifikation, jag kommer till det) på licenspengarna. Tv utan reklam är deras reklam. Jättefint. Ja, jag kan tänka mig att betala för allmän samhällsinformation till alla genom att skatta för det. Det finns fler saker vi skattar för i det här landet som inte berör mig personligen men som jag kan ställa upp på är allmängiltigt.

Men varför tål jag inte SVT? kanske är den väsentliga frågan egentligen...

Det är för att ALLA som jobbar på SVT klär sig som om dom fått infon om att vara med i tv nån gång på sena80-talet och väntat i samma kläder sedan dess.

Det är för att ALLA har ribbstickade ottomantröjor och lugg.

Det är för att Pekka Heino utgör 98% av tv-hallåorna i såväl ettan som tvåan.

Det är för att även om det skulle vara ett intressant program på kunskapskanalen så är det en repris. På nåt jävla vis har man sett det förut!

Det är för att man använder sig av samma studio till samtliga program i tabloiden.

Det är inte för att alla talar i lågmäld ton (det skulle vara ganska skönt i allt skränigt på alla andra kanaler) utan det är för att volymen per automatik är åtta volymsteg lägre på SVT-kanalerna.

Shit, jag är less på det här nu.
En annan dag ska jag berätta varför ajg inte vill se på dom andra kanalerna heller.

//Anna, tänker inte hälsa på grannen för tv-tittning speciellt ofta längre.

Här är alltså min partner in crime, det närmasta en pappagrupp jag behagar att komma. Vi snackade krämpor och inkontinens, och då hade vi inte ens gått in på våra fruars tillstånd. Vidare fick vi lite tips och råd inför det stundande bröllopet som vi änmar ha. Jag tror vi kan ha lovat att vi skall gifta oss inom en snar framtid ("snar" = ett vitt begrepp utan förankring i verkligheten). När vi hade käkat upp gosakerna här hemma så begav vi oss till stan för glass och därefter så trumfade vi och köre ut dem på Hammarö.

När vi kom hem sen så dog jag i soffan, det är jobbigt med den här väntan. Om det bara ville bli onsdag./Patrik, luttrad.

...från Västerås idag. Solen behagade visa sig åter men blåsten ville inte försvinna. Ändå tog vi med våra gravida parhästar ut för att sälja in idyllen i Värmland. För face it; vi måste ha människor att fika med när vi är föräldralediga. Jag tror att dom blev impade på så många vis. Kanske skulle vi inte berättat att det är dyrare att bo i Karlstad än i Västerås? Nåväl... Vi får bjuda över dom i sommar så kanske vi kan manipulera vidare då.
Det är lite tråkigt med en massa kort på min gravida kroppshydda, jag vet, men fotografen i den här familjen är Patrik och då blir det inte fotat på så himla mycket annat (som jag får veta åtminstone. "Fader okänd"-begreppet räcker för att han inte ska våga visa korten på alla smala småtjejer han fotar dagarna i ända.).

//Anna

Anna gör sitt bästa för att driva mig till fett-döden. Nyss kom hon in och visade mig en morotskaka som hon garnerat med jordgubbar!! Galet gott men jag får vänta tills finbesöket kommer.

Eftersom jag sitter här och bloggar så är det alltså inte heller något barn på g. Jag vet inte vart man kan klaga någonstans men det vore på sin plats om någon tog på sig det här med väntetiden nu. Anna och jag är resingerade, vi tror att dem kommer att behöva sätta igång henne. Får se vad som sägs hos barnmorskan i morgon.

Blir kanske en händelserik vecka, barnafödande och anställningsinterjuv. Sen kommer mr: F upp till sitt landställe 6 mil härifrån så händer det inget på barnfronten kanske vi tar oss över dit. /Patrik, RASTLÖS, BARNLÖS, FANTASILÖS

För att slippa undan Wayns kaffe så begav vi oss idag till Gustav Frödings födelseplats. Någon form av herrgård var det iaf, och ett cafe hade dem där så det fick duga. Den andliga spisen stod Annas mor för då hon på fri hand(eh, strupe) reciterade Fröding med dansk brytning.

Efter det så begav vi oss till storstaden (K- town alltså) för att köpa byxor till mig inför den stundande intervjun. Även detta var vi framgångsrika med. Sen bar det av till Sundsta för att åter igen hylla Sarah som även denna vecka fyllde 25. Där stiftade jag bekantskap med 2 till av Annas gamala vänner, jag tror dem tog det bra./Patrik, nytittad.

Vårt mission idag är att utföra om vår bebis har fått ännu en kusin till världen. Vårt alternativa mission (i händelse av att vi inte får någon info helt enkelt) är att uppsöka någon form av fikainrättning som INTE är en Wayns och som INTE ligger i Bergvik. Det här kanske låter lätt för er som inte har för vana att besöka K- town, men det är svårt då Wayns äger hela stan. Min tanke är att vi hittar en herrgård eller hembyggdsgård någonstans med fikarättigheter.

Frugan håller för närvarande att baka sin patenterade morotskaka inför storfrämmandet vi får i morgon. Våra mag-kompisar ifrån Aros har eventuellt vägarna förbi här i morgon. Då ska vi göda dem med kaka och övertala dem till att flytta hit så vi har några att dricka latte med sen. Får väl se hur det går med den saken.

Återkommer givetvis med fantasktiska bilder av den värmländska landsbyggden./Patrik, skall tydligen bädda nu. 

Så. Inväntar en ny kusin till dott:en. För kusinerna verkar kunna komma farande lite hursom minsann. Men det är väl bra. Det är dock inte bra att dott:en herself fortfarande tycker att jag är så mysig inombords så att hon vill stanna ett tag till. Det börjar bli trångt nu helt enkelt. Men dagen får bjuda på väntan efter den nya kusinen, fika på staden och kanske en sväng till brudaskaran från Torsby, andra vändan, 25-års fest. Patrik sover men han har lovat att uppdatera bloggen så att den inte bara handlar om barnainväntande. För så mycket annat rör sig faktiskt inte i min skalle dessa dagar tyvärr...

//Anna, bitter.

Vi skulle åka och handla mat, ni vet sån där storhandling la familija. Det gick sådär, vår middagslur drog över på tiden och på vägen till MAXI kom jag på att jag inte orkar vänta med maten. Det vart ett ställe som vi har prövat några gånger förut, rätt bra käk och intim atmosfär. Framförallt så är det billigt vilket vi uppskattar, det är inte så att vi är fattiga, bara jävligt snåla. Sen på vägen från svärmor så tog vi den där handlingen och jag måste säga att det är helt överlägset att storhandla sent på fredag och lördagskvällar. Man är helt själv och får en massa uppassning av personalen.

Nu ska vi kolla på en film, det blir nog Lost in translation, överlägset fin skildring på hur den lilla människan upplever sig alienerad ifrån sin egen skapelse, den postmoderna staden som i filmen skildras som ett organiskt väsen, eh. /Patrik trötter.

Jag bloggade för några dagar sen att någon hade sett Jesus i en potatishalva i Vellinge. Allt enligt Aftonblades nätupplaga (ref). Nu har det tydligen hänt igen, fast denna gång i fransarna på en matta, även detta i Aftonbladet. En matta hänger på tork utomhus och solen lyser emot den så att den kastar skuggor på planket bakom. Skuggan blidar med lite god vilja en kontur av en väldigt skäggig Jesus.

Vore jag Konungarnas konung, Alfa och Omega, skapare av universum så skulle jag välja att förkunna min återkomst alternativt visa på min existens på ett något annorlunda sätt än på en mattfransskugga på ett plank i ett villaområde någonstans i Svedala. Det är lite som i amerikanska filmer om utomjordlingar, är det inte märkligt att dessa alltid väljer att landa i USA? (liten passus). 19 åringen som har tagit kortet uppger att han har festat ganska hårt den senaste tiden och att han nu fått sig en tankeställare. Jag skulle väl i skuggan (no fun intended) av hans levvende fundera på hur trasig hjärnan börjat bli då sådana tankar dyker upp. Vidare så hade korten på i hans telefon mystiskt raderats eller liknande. Den förklaringsmodell som verkade ligga närmast var ju då att det var något religiöst på G. Det är ju fullkomligt logiskt, ingen annan orsak verkar kunna ligga bakom detta. Det är Gud! Nu ska vi åka och handla, får se om vi hittar Gud i salladen/Patrik, fortfarande inte övertygad kristen.

Ringer fastighetsskötaren, det är sånt man gör när man har marktjänst. Spisen har nämligen kortslutit sig eller jävlats på nåt vis iallafall. Jag är inte född iofs, men väl uppvuxen i Värmland. Närmare bestämt i Torsby, eller ännu närmare bestämt i östmark. Jag har pratat grov värmländska i hela mitt liv ända tills dess att jag flyttade till Norrland, då blandade jag upp dialekten med nån form av inlandskbonsk-norrlandsdialekt. Men det hör egentligen inte hit. Det som hör hit är att jag, när jag ringer vår härlige fastighetsskötare inte förstår ett enda ord av vad karljäkeln säger! Och det är bara värmländska han pratar. Samtalet fortlöpte ungefär såhär:

-Hej Roland, Anna på 6:an här.

-Hôcketôckera kônne känne râ. Ja...

-Jo, jag har en spis som slutat fungera som den ska och undrar om du har möjlighet att komma upp idag och kika lite på den?

-Höbbelehöbbele.. Môe minâ fôrrâ. Smmôôôônä. Ja...

-Eh, okej? Jomen jag är hemma hela dagen iallafall.

-Vôe nôe pânna pannâ serra lône rätta râ.

-Hmm... Eeeeh...

-Ja, klôcka ett?

-Bra! Ses sen. Hej!

-Môrvel.

Jag tror alltså att vi bokat nån form av träff klockan ett. Huvudsaken är att han förstår mig och att vi löser spisproblemet iallafall. Han verkar väldigt trevlig åtminstone.

//Anna, bekymrad över sitt ursprung.

Och nu har vi reklam på vår sida som säger att "Nu delar vi ut 100 000 kondomer gratis till alla stockholmare". Hmmm, det är skrämmande hur bra marknadsförare träffar nuförtin...

//Anna, för sent ute.

Telefonen ringer när man sover som allra bäst och man ger sig till och svarar ändå. Om personen i andra änden är någon man känner tar man sig dessutom friheten att låta precis så sömndrucken som man är vilket resulterar i att man får frågan: "Ojdå! Väckte jag dig?" Som sagt, känner man ringaren i fråga brukar jag åtminstone svara "Ja". Och då får man alltsomoftast responsen "Men då får du sova vidare istället, så ringer jag senare...". Och när man lägger på så ligger man där SKITVAKEN!!! What´s up with that??

Ibland struntar personen i svaret även. Men kan svara ja på gfrågan om man sov och andra änden totaligniorerar och fortsätter babbla. Och då fyllde väl frågan ingen som helst mening, eller??

Dessutom. Om det är en myndighet, eller kanske jobbett som ringer mitt i ens sömn, då försöker man harkla till sig och svara så hurtigt och ärtigt som möjligt istället. Så att dom jävlarna inte förstår att man sover!! Det vore ju katastrof! Vad vore man egentligen för slags månniska om man låg och sov när just dom ringer??! Och frågar dom om man sov, så ljuger man istället och svarar att "Nädå, jag har varit i farten länge minsann" eller nåt annat liknande fånigt.

Såhär är det:
Svarar jag i telefonen innebär det att jag är tillgänglig och kan svara. Då behöver man inte ursäkta sig om man ringer olämpligt eftersom det nuförtiden existerar funktioner på alla mobiler som antingen stänger av hela telefonen eller bara ljudet. Och det bör vara mitt personliga ansvar att använda mig av dessa. Däremot får man ta att jag kanske svarar i nattmössan och är lite sömnig, trött eller på dåligt humör om någon ringer. Det tillhör personligheten ni försökt kontakta.
 

//Anna, gissningsvis väckt av telefonen idag igen.

Då skall man på en sån där intervju igen då, på onsdag närmare bestämt. Telefonsamtalet gick väl så där, han tyckte det var lite märkligt att jag inte hade koll på vart jag hade sökt jobb. Men jag räddade situationen genom att bortförklara mig med att jag har sökt så många jobb. Men det föll rätt platt då detta jobb skall ha sökts förra veckan, oups! Jag spelade ut "jag ska snart ha barn och är därför dum i huvudet"- kortet och det köpte han.

Men nu till ett märkligt fenomen, två gånger idag och fler gånger tidigare har folk sagt att: - även om du inte får jobbet så är det en bra övning. Verkligen? bra övning alltså. Då tänker jag så här, varför beöver jag öva så många gånger (nu har ju jag självinte gått på så många intervjuer men ändå)  när vissa bara behöver en gång för att bli fast? Om vi nu håller för sant att övning ger färdighet så borde det väl vara ett tecken på dumhet att inte bli antagen någonstans?

Jag får fundera vidare på det där. Jobbet i sig är faktiskt ett riktigt BETEENDEVETARJOBB!!?? Jag vet, jag är chockad också./Patrik, helt lugn med, typ ALLT. 

En av de mindre roliga delarna är jobbet är att springa och rycka i dörrar. Denna matta hittade jag utanför en viss myndighets dörr. Frågan är: vill man vara välkommen dit? Då måste det ju ha gått fel någonstans, så jag tar det som ironi./Patrik, fattar humorn.

Patriks irriterande telefonsignal ljöd (sååå oktober 2008 att ha låtar som ringsignaler) och det var en trevliger herre som ville bjuda över min man till Eskilstuna för att jobbsamtala en stund. Patrik frågade efter samtalet om jag hade förslag på vad han skulle ikläda sig den utvalda dagen till ära. Jag svarade att om inte favoritplaggen var tvättade kunde han ju alltid ta på sig Securitasdräkten. Nu har jag fått höra i en kvart att det inte heter Securitasdräkt... Så jag får väl ha nytvättat tills på Onsdag då.

//Anna

Min galet duktiga handyman kom hem vid halvtvåsnåret inatt. Då hade det, som vanligt när det skall till att bilskruvas, jävlats med sakerna och han var några extra skatteåterbäringstusenlappar fattigare samt skitigare och tröttare än en vanlig "vakta-staden"-dag. Men nu har vi helrenoverade bromsar på bilen iaf och vad gör man av extra pengar om inte fixar bilar?Jag är väldigt nöjd. Däremot skulle någon verkligen behöva köpa den andra häcken nu då så vi kan ligga lite på plussidan med stålars igen (läs: kunna köpa den där hoodisen och ett par nya träningsbrallor till Anna).

Annars då?

Ingen bebis,
Taskigt väder,
Patrik inringd på jobb,
Lägenheten städad (varje gång så tror jag stenhårt på att nu är det sista gången jag behöver städa innan dott:ens ankomst men så hinner det bli skitit igen såklart).
Enda inplanerade för mig är en preliminärfika med morsan vid tvåtiden. Passar mig utmärkt att slippa planera mer.

//Anna, för tillfället inneboende i mjukbrallor.

Det är jätteskönt med en ensamdag. Patrik har åkt för att byta bromsbelägg och skivor och jag fick en ny deckare, ett halvkilo godis och fritt spelrum att städa hur mycket som helst. Nu återstår bara golvtorkning och sen är städningen klar. Godiset är till hälften uppätet och jag mår lite illa nu. Jag fick stora glädjeyran förut och trodde att värkarna startat men efter att jag lokaliserat smärtan samt lagt ihop två och två förstod jag att det bara var dags att ställa undan godisskålen.

Efter golvvården tänkte jag ta en promenad och sen lägga mig med min nya bok. Mycket mycket pensionärsaktigt och väldigt väldigt skönt!

Tidigare idag köpte vi en ny hoodtröja till P eftersom vi båda är jävligt less på den han har. Tricket för mig nu, efter att jag prövat den själv, är att antingen få honom att inse att vi bara måste köpa en till mig också och därmed riskera att se ut som husvagnssemesterfirare eller att övertyga honom att hans gamla fortfarande faktiskt är helt funkis och jag kan använda den vi köpte istället, så inte den förblir oanvänd alltså.

//Anna