Först höll Isa på att bli uppäten av den stora hunden. Sen kom hon på att det bara var hans tur att vara barnvakt.


Sen utbröt den stora kusinkampen, de slogs om den sista snusen. Kusin Moa hotade med att sätta sig på Isa så Isa vart tvungen att gömma dosan i sin mun.



Det hela vart för mycket för den unga damen som somnade i mammas goa famn.



Sen måste ju det söta huspuckot få vara med också. Den lilla tonåringen som har mer skutt i sig än Tigger i Nalle Puh./Patrik, har fått kort.

Fantastiskt. Jag har nu sprungit in i två gamla klasskamrater från min universitetskarriär för fem-sex år sedan och båda är relativt nyblivna mammor. Vi har en enmånaders och en tvåmånaders och så har jag Isa då. Dessa två personer är människor jag ibland ägnat en flyktig tanke, saknat litegrann och när vi flyttat tillbaks har jag undrat nångång vad dom har för sig nuförtiden. Morsor alltså.

Jag var initiativrik nog att snika till mig deras telefonnummer och fikastunder och promenader är utlovade. Båda tjejerna föreföll riktigt avundsjuka när jag berättade om min mammagrupp och dom var besvikna eftersom deras grupper är nedlagda för att barnmorskorna behövs som vaccineringspersonal i höst. Dom vill gärna höra om babymassage och barnjämförelser och förstår sig inte alls på min mening då jag säger att jag inte är helt intresserad av att fortsätta gå till mammagruppen. Att tota ihop människor och få dom att umgås enkom för att man är förälder till ett mindre barn är för mig lite konstigtr, jag kräver liksom lite mer. Som att man tycker om varandra som personer eller är intresserade av samma saker. Jag vet inte... Typ som gamla universitetskompisar?

Så nu ska jag ta dom med storm och starta min egna mammagrupp där människor jag tycker om att umgås med är välkomna. Diskriminerande? Det kan ni ge er fan på. Det är min unge och min mammaledighet och min mammagrupp och här bestämmer jag. På det viset vinner nog alla i slutänden.

//Anna, egenmammagruppare

Efter fredagsmys- låten och två vändor med Idas sommarvisa så vart huvudet och ögonlocken för tunga. Då är det tur att mammas bröst finns till hands.

Vi försöker även komma på hur man videobloggar utan att behöva lägga upp klippen på youtube. Vi har ett fint klipp som ligger och väntar. Fortsättning följer./Patrik, har lite kul.

Kommenterade en barndomsväns status på Facebook. För er läsare som inte är invigda i Facebook så är en snabbförklaring att man alltså kan berätta för sina vänner vad man i stunden håller på med och vännerna kan i sin tur kommentera detta om dom vill. Hon är (och har alltid varit) otroligt produktiv och ambitiös i allt hon företagit sig. Nu, som nybliven tvåbarnsmamma, hade hon skrivit en lång lista på saker hon pysslat med idag; lagat mat, tränat osv. och så undrade hon vad hon skulle ta sig till härnäst. Jag kommenterade detta på ungefärligt följande sätt: "Fortsätt skryt om din produktivitet på nätet så att vi andra dödliga får skämmas". Hon svarade att hon ju inte har en egen blogg att skryta på så då är facebook rätta forumet. Touché!

Nu var detta med glimten i ögat och det här är en mysig tjej som inte menar något illa men är det inte ofta så för småbarnsmammor framförallt, att antingen är man jävligt produktiv och duktig och orkar städa, laga mat, träna och aktivera sig och dessutom är man snygg och fräsch. Eller så orkar man ingenting, lagar ingen mat, har ett skitigt hem och är allmänt sunkig och trist. Och det finurliga är att ingetdera är korrekt och accepterat bland de andra mammorna. Är man "för duktig" (som min barndomskompis) får man stickiga kommentarer om det (som den jag gav henne) och blir lite sedd ner på som en som skall "tyckas va...". Är man å andra sidan den andra varianten är man lite lat och dålig och har inte tagit sig samman eller så blir det offermentaliteten som tar över och man blir sedd, inte enbart av andra utan det blir som en självuppfyllande profetia, som ett offer. Stackars...

Hur man än vrider tycks man inte kunna vinna. För befinner man sig, som de allra flesta, i gråzonen, är man bara en snusförnuftig svensson som tycker att allt är okej och inte har tagit ställning eller bara blandas in i mängden och enbart därför är man en jobbig jävel som sticker ut. Och vem vill vara det?

Ja, jag raljerar, och ja, jag har inte riktigt tänkt igenom resonemanget men det är mest för att jag, idag, tillhör kategorin småbarnsmammor som inte tänker så mycket för tillfället, som inte orkar baka egna bullar så hon låter sin mamma göra det och som inte har lust att laga mat eller städa så det får sambon fixa. Så är det.

//Anna, kvällsproducerar mentalt skräp.

Eftersom småfolk ändå inte ska vända sig till vårdcentralen med sina sjukomshistorier, utan barnakuten, tyckte vi att det var ett roligt sätt att spendera Lördagseftermiddagen på. Vi åkte alltså in med vår hostande bebis och var förberedda på en massa gråt och obehag (sjukhus är aldrig skoj). Men det är bättre att ta tjuren vid hornen tänkte vi. Jag fick otäcka vibbar av föregående veckors rännande i sjuk miljö och mindes hur trist och sjuk jag var på akutens och vårdcentralens britsar.


Vår dotter däremot ansåg att det var såhär roligt att få åka in till sjukhuset! Och när sköterskan skulle ta den otäcka tempen förvarnade hon oss om att barn brukar tycka det är jätteobehagligt och trist. Isa skrattade sig igenom tempmätningen, flinade upp sig för farbror doktorn och smågosade sig igenom undersökningen. Inte en enda hostning kunde hon förmå sig till heller. Som tur var tog farbror doktorn oss på allvar ändå och vi blev hemskickade med lite goda råd och ordinationen självläkning. Skamset konstaterade vi själva att hon nog mest led av syndromet oroliga förstagångsföräldrar. Nåväl, vi är så gott som friska snart, hela familjen. Då blir det kanske lite bättre bloggat också.

//Anna, hoppas på tidig kväll ikväll.

Så här glad är man då man försöker underhålla sina två febriga föräldrar på akuten. Försökte även  hjälpa mamma med att ta bort droppslangen.  (kortet är ifrån förra lördagen)

Ja, jag gick alltså och mammagruppade mig idag. När jag först anlände till BVC:s väntrum ansåg jag nog att mitt skämt om att besöket skulle vara en form av straff infriades till kallhamrad sanning. I tio minuter lyssnade jag på väsentligheter såsom "Men inte kan väl han väga så mycket som sex kilo? Inte då när min väger femochetthalvt inte." och "Använder du verkligen dom där blöjorna? Nä, usch jag har minsann hört att det är massvis med onda kemikalier i dom där" och "Jaså, din vill bara ligga på mage. Men det är väl inte bra? Dom måste ju sova på rygg nuförtiden" (Nuförtiden??!! I rest my case.

Men sen förflyttade vi oss in i rummet som påminde mig om min egen dagistid i kuddrummet och allting strukturerades upp och kändes lite mer lättsamt och uppsluppet. De två barnmorskorna stegade in i lokalen och hälsade igenkännande på alla. Ja, utom mig och Isa då, vi hade ju inte gått i samma föräldragrupp. Inte grupperat oss alls innan faktiskt. Så vi fick presentera oss lite snabbt och några mammor log välkomnande åt oss, vissa andra frågade undrande hur vi klarat oss utan föräldrautbildning (jag fick bita mig en och två gånger i tungan för att inte svara något i stil med "Nä, vi kör på känsla. Du vet tvättar ungen med högtrycken och matar henne med rostat bröd varje natt.") och så var det den kristnaste uppsynen av mammor jag sett som i högljudd falsett skrek i mitt öra hur fantastiskt det var att gruppen välsignats med ännu en medlem. Trevligt m a o.

Så körde vi igenom allas förlossningsberättelser. En halvt makaber känsla att sitta och lyssna på alla andras blod, bajs och smärtupplevelser och en helt makaber känsla när turen kom till mig och jag lite generat sa att det gick ju bra, hon kom ju ut som ni ser och det gjorde ont som det skulle. När det ställdes frågor om smärtlindring, utdrivningsfaser och bristningar i underlivet väjde jag skickligt undan och pratade på om stunderna före och efter själva förlossningen. Jag var nog rätt tråkig för barnmorskan räddade mig till slut och sa att inte alla trivs med att berätta om just själva förlossningen inför okända människor. Just det.

Sedan hann vi inte mycket mer. Alla ville helst komma in på sina förlossningar om och om igen nämligen. Särskilt mamman som fick kejsarsnitt och inte kunde amma och trots allas mekännande och ödmjuka kommentarer till hennes berättelser ville hon tvunget förmana om att man inte fick döma henne för att hon inte kunde amma. Hon fick mer medhåll vilket resulterade i ännu fler förmaningar.

Det berättades vilket café i Karlstad som var mest barnvänligt, i vilken kommun man skulle babysimma och vilken barnmorska på eftervårdsavdelningen som uppenbarligen var dum i huvudet. Isa ville som vanligt stå upprätt under hela sektmötet, vilket hon också fick, och vi fick gång efter annan höra att så små spädbarn inte kan stå eller bära sin egen vikt och jag bad om ursäkt för att jag inte visste det och lovade att snarast se till att Isa slutar med detta.

Sammanfattningsvis var det helt okej, ganska snälla och vänliga människor och ganska trevligt men nästa gång hoppas jag på den där utlovade babymassagen istället för en massa dösnack om förlossningar. Att jag sedan kommer ha kvar horn i sidan till alla kommentarer om vilka fel än den ena än den andra mamman gör med sitt barn står jag för.

Nu kom min spansktalande man hem och barnet sover så nu blir det nån form av avslappningsövning i soffan för min del.

//Anna, grupperad.

Joo en sak till, vi har förstått att man skall som förälder sprida goda råd i tid och i otid. Andra föräldrar måste då enligt reglerna lyssna för att sedan i sin tur kunna få sprida sina tveksamma tips vidare. Ursprungligen kommer ändå alla tips ifrån någon slags urmamma- grupp som uppstod på 80- talet som ett misslyckat socialt experiment.

Nu till vårt bidrag till denna smältdeg av goda råd.

- När ditt barn gör ljud, och främst när barnet drar ut på ljuden så det låter ungefär eeeeee, eller åååååå. Typ hårda vokaler, så skall man passa på att vippa på hakan så att den går uppåt mot överläppen. Detta kommer att medföra stor skrattfest för alla inblandade (inte barnet som inte fattar det roliga). Ljudet blir ett väldigt roligt sådant som vi rekommenderar på tex förfester eller varför inte som ett partytrick inför tjejkvällen./Patrik, snart i säng.

Idag fick ni nog av sjukdomar och soffan. Vi dror ner till metropolen Bergvik och gick på finrestaurang för att få i mig lite föda. Där fick isa för första gången pröva på att sitta själv, detta gjorde hon med bravur givetvis. Så nu måste vi väl åka till IKEA och köpa en sådan  stol åt henne. Vem är vi att stå ivägen för hennes utveckling? Hon är givetvis ett geni./Patrik, duktig på att lära

Vad gör man när barnet har somnat på skötbordet med vattnet rinnandes? Eftersom mitt universalgeni till fru är i skolan och blir ännu smartare får jag försöka lösa det här själv./Patrik, undrande.

I morgon blir den stora eximinationen i "pappavetbästskolan". Anna ska då till universitetet för att börja sin kurs där, kvar blir jag och Isa. Isa som inte vill ta flaskan och inte heller gillar att gå hungrig. Det blir en viljornas kamp som jag kommer att förlora. Det är inte det att jag tror att hon kommer att svälta ihjäl, det är mer det att jag kommer att få akuta panik- attacker om hon skulle få för sig att få ett bitchfit i 4 timmar. Jag är rätt dålig på att låta henne grina, jaa ja vet, jag borde ta det och öva men det är lite svårt för jag är helt handikappad då det gäller den där "låt gå menataliteten". Att hon klarar sig med att grina i några timmar är jag övertygad om, men stackars mig./Patrik, i övning.

Söndag. Och när Isa vaknat till gick hon in till oss i vardagsrummet och deklamerade att hon behövde göra ner sig.  -Då får du gå på toan själv. För mor och far tycker att det är på tiden att du tar lite eget ansvar.


Väl på toan överraskade vi Isa, vilket inte var uppskattat då hon var mitt i göra-på-sig stadiet.


Eftersom vi tog så många härliga bilder bad vi Isa ladda upp dom på nätet själv. Vi orkar inte heller vara dom som bloggar hela tiden. Vi är ju faktiskt tre i hushållet nu och då ska alla bidra.


Så Isa får avsluta förmiddagen med att dammsuga hela lägenheten. Nu har hon uppenbarligen bestämt att papapn ska bära runt på henne resten av dagen. Bra arbetsfördelning.

//Stolta föräldrar.

Jag har trillat dit och märker just att jag befunnit mig framför datorn i en hel timme och då hängfandes på en familjesida med forum om barn och barnuppfostran. Jag har inte kommenterat någonting, bara läst en massa inlägg och i min ensamhet dumförklarat de flesta stackare som klagar på att dom inte får någonting gjort hemma t ex. Så vaknade min dotter och jag förstår nu hur allting hänger ihop. Man får ingenting gjort om man sitter och läser/skriver inlägg på familjesidors forum för småbarnsföräldrar. Jag ska ge mig nu, men för att sammanfatta informationen jag tillskanskat mig idag på dessa sidor:

-Alla hatar bvc.
-Alla hänvisar till bvc när någon behöver råd.
-Alla tycker att barnmorskor är översittare.
-Alla rådfrågar sin barnmorska.
-Alla tycker att det är stressande att vara småbarnsförälder.
-Alla tycker att allting är okej.
-Alla tycker att just deras barn är genialiskt.

Det är så förljuget och motsägelsefullt tycker jag. Vet dom inte att det är Isa som är den mest genialiska ungen som någonsin tillverkats?

//Anna, vet bäst.

Jag chattade lite med en annan mamma på nätet och vi diskuterade barns huvudform. Hon tyckte att man skulle vara jätteuppmärksam på hur skallformen på barnet såg ut för annars kunde det bli tvunget att bära nån form av specialhjälm om huvudformen deformerades. Det var så himla viktigt att låta barnen ligga lite på mage ibland, så att dom inte bara var i ryggläge. Dessutom skulle man se till att inte barnet bara belastade ena sidan av huvudet när det satt upp mot hårt underlag. Jag sa att jag tyckte att man visst kunde kontrollera nån gång ibland om man var orolig, men inte oroa sig i onödan och inte tvinga ungen till massa saker den inte skulle trivas med. Min unge trivs t ex inte på mage så då slipper hon ligga på mage. Det tyckte nätmamman var förfärligt! Jag var verkligen tvungen att börja lägga henne på mage nu! Dessutom använder vi ju inte kudde heller och det kunde visst deformera skallen jättemycket det med. Hon förmanade och förmanade ända tills jag frågade om det inte kunde gå jämt ut med att hon nästan aldrig låg på ryggen i vagn utan satt i en elastisk sjal som inte tryckte någonstans på huvudet? Och att dom flesta barn ju kan ligga i sina vagnar i timtal under dagarna, ungefär lika mycket som hon sitter i mitt knä eller bärs i sjal. Nätmamman avslutade chatten lite snabbt med att säga att hon inte visste så mycket om det där med sjalar eller bärselar och att hon därför inte ville lägga nån värdering i hur mycket det kunde påverka barnets skallutveckling. Men hon visste att värdera avsaknaden av kudde i sängen och ryggläge på barn. Hon har säkert en massa vettiga råd och rätt men är det inte lite väl mycket så att vi finns till för att skrämma upp varandra? Hade jag inte haft en så stark avision gentemot fenomenet utan varit lite mer osäker (som om det inte vore nog nu) hade jag säkert stormat ut och kontrollerat Isas skalle samt vänt henne på magen, bara för att vara på den säkra sidan. Nu skiter jag i det och hoppas att nätmamman inte rusat från chatten så fort för att slita upp sitt barn ur barnvagnen.

//Anna

Jag kan ha skrämt min dotter, hon låg på skötbordet utan blöja. Då passade givetvis hon på att kissa en skvätt, vilket medförda att hennes arma pappa skrek till (inte på ett tjejigt sätt utan väldigt tufft). Detta resulterade självklart i att hon slutade kissa och började gråta ist. Hon har ju en benägenhet att hata höga skarpa ljud. Så nu har jag förevigt förstört
henne och hennes kissande.

Isa är btw wtt geni, hon kan gå upp i stående endast genom att hon lutar sig mot oss då vi håller henne i händerna.

Här är en liten bild på Isa å Anna igår då vi lyxade lite och fikade ute.

'

Här är min helg i bilder, detta är då Isa's version.

Här kickar jag tillbaks med morsan och min ärade far hemma hos min faster och mina kusiner. Det ryktas att jag på denna bild är galet lik min arma moder, någon som håller med?



Nu är vi på väg till Aspö i Skärgården, där åt mina föräldrar paj och drack kaffe. Själv fick jag varm mjölk direkt ur behållare. Detta är iaf min första båttur och jag tror att dem hade något i luften där inne för jag somnade direkt då vi lade ut.



Det var väldigt fint i skärgården, men jag var finare.



Här är jag arg hos farbror Jesper.



Här sitter jag hemma hos min farbror J. Jag fick sitta mellan mamma och farfar medan dem åt.



Här är två av mina kussar i storstan. Jag var för liten för att leka med dem så jag skickade pappa för att jaga dem.



Här låtsas jag sova då jag är hemma hos min GAMLA faster. Hon vill bara att jag skulle le hela tiden.



Här är kusin Robin, han har två konstiga inneboende med långa tungor och dålig andedräkt. Det var hos honom vi bodde.



Idag var vi hos J och M i haninge, där fikade mor och far inte helt otippat. Vad värre var att farsan glömde ta kort där så ni får helt enkelt lite på mig då jag säger att vi var där. Sen åkte vi till Västerås och hälsade på farbror Elton. Han ville titta på när jag fick ny blöja och sen ville han klä på mig. Kan ingen göra ett barn med honom?

Annars har jag skött mig utmärkt hela helgen och far tycker att jag skall få stora förtjänstmedaljen för mitt exemplariska bilåkande./Isa

Min dotter tog med sig sin mamma till doktorn idag, det var tydligen någon sådan obligatorisk koll. Hon fick stort A i huvudupphållning samt ljud-görning. Vidare kan jag stolt säga att min fru har steroider i tuttarna, för barnet i fråga är nu mera 60,5 cm samt väger duktiga 5,3 kg. Så alla ni som tänker fortsätta att dränka oss i gåvor och hembrännt tänk på att storleken 62 nu mera är på gränsen till för smått. Själv är jag lite besviken att Isa gjorde rutinen för "färdiga för strid" innan besöket annars hade hon säkert vägt 5,5. (jaa, det är en tävling).

Nu packas det för fullt inför morgondagens roadtripp. Jag har lagt ner: tandborste, mobilladdare och Annas kreditkort. Sen skall jag söka med ljus och ficklampa (vi lever ju trots allt i elektronikens tidevarv) efter en O.L (original lattemamma) som Anna kan få puckla på medan jag håller i, de lär ju komma ifrån Stockholm har man ju hört./ Patrik nu till sängen.

Isa har en grinig period. Hon vill bara bara va tätt, tätt intill och underhållas. Detta skapar vissa problem. T ex är det ett litet företag att få duscha ifred. Men, nu har jag kommit på tricket. Jag ställer babysittern med henne i utanför, öppnar duschkabinen så hon ser mig och sen sjunger jag jättehögt för henne - den enda låt hon blir tyst av för tillfället och som mamma skrivit själv:

Lilla Isabel du är så fin,
Mamma vill så gärna dricka vin,
röka cigaretter,
äta och bli mätter,
kanske sniffa lite terpentin.

Funkis!

Hur får man tid över till ett blogginlägg?

Spela Sean Kingstons Beautiful girl och dansa stripdans framför henne i babysittern. Hon tröttnar 40 sekunder in i låten och sover i 5 minuter efter det.

//Anna, eventpersonal någon?