Då har vi vart ute på äventyr. Eller iaf Isabel, hon provåkte sin barnvang idag och vi tror att hon gillade det. Hon hade gått upp 200g och är om 200g till uppe i sin födslovikt. Vilket får en att undra då hon bajsar MYCKET!! Pappas dotter upp i dagen  mao. Nu har hon somnat efter ytterliggare en tuttstund, det är lite orättvist att hon får leka med dem nu när dem är som störst, men jag kommer nog över det. Mamman i familjen håller på att laga mat, det blir hamburgare så oss går det ingen nöd på.

Nästa helg är det kanotsemester med kompisarna från förr, får se hur jag klarar av att vara utan min dott och min fru. Stackars mig, men vi skall ju iaf husera i värmland så om abstinensen blir för stor så kan jag alltid återvända för en dos Isabel./Patrik, nu mat.   

Det hade inte hänt alltför mycket i världen som jag missat under hospitalvistelsen med dott:en. The big news i nöjeslivet kom väl inatt under första amningen. Michael Jackson gick visst och dog. Jag vet inet riktigt vad jag har för kommentarer kring detta. Men han anses väl vara en av vår tids allra största. Att han var en jävligt suspekt person i övrigt underhåller väl snarare myten om honom än stjälper den. Men lite synd är det för hans "minne" att han inte gick och trillade av pinn något tidigare. Jag menar, det var på väg neråt nu. Rejält. Inte många människor som är vettiga idoliserade väl mannen som den han var den sista tiden? Skaffade ett gäng ungar på mystiskt vis som ingen vet hur, opererade bort halva fejjan varje halvår och försökte in i det sista köpa ut sina övergreppsoffer med de sista slantarna (som säkert inte var i närheten av de sista).

Ja, jag får väl förklara för Isabel vem han var. Hon kommer ju höja på ögonbrynen ett antal gånger under berättelsen och undra vad faen man som tonåring såg hos denne mer alienliknande varelse.


//Anna, nyhetsdränerad och vätskedränerad.

Utlovas vid provningen av dessa kläder. I morse med posten så kom ett paket innehållandes träningskläder till Isabel. Det var ifrån farbror Jeppe, som själv har ett svårt till halvsvårt Adidasberoende. Hur som helst så var de galet söta och vår dotter lär kunna ha dem till hösten vilket är utmärkt då vi inte har jättemycket kläder i de lite större storlekarna.

Nu sitter tjejerna och äter i soffan, mamman äter gröt och barnet äter på mamman. Själv är jag lite förundrad över de enorma mängder bajs som den lilla mjölkmaskinen producerar./Patrik, nyäten.  

I morgon vankas vägning samt provsittning av nymonterad bilbarnstol. Detta kommer givetvis inte att ske simultant. Det ryktas även om att de kommer finbesök ifrån Torsby för att beskåda det lilla flickebarnet. Hoppas de tar med fikabröd, vi är nämligen allt för upptagna med att beundra vårt barn för att hinna med sådana jordliga saker som att baka.

Sedan har det tydligen i blogg-kretsar (väldigt snäva blogg-kretsar) cirkulerat ett rykte om att jag har missförstått könsfördelningen i amningsfrågan. Så är alltså inte fallet. Jag ville bara dölja mina man- boobs för kameran då jag är lika snygg som blyg.

För er som undrat över när det här fina vädret skall ta slut så kan jag meddela att årets kanotrelaterade semester tar sin början den 4/7. Så där har ni antagligen också datumet på nästa lågtryck, men vad spelar vädret för roll i glada vänner sällskap? (och sprit, kanske mest sprit, faktiskt). /Patrik, fortfarande FÖR varm för täcke.

Här gör min dotter de gäng- tecken hon behöver kunna för att bibehålla övertaget på K -towns gator. Detta lärde hon sig på vägen över bron hem från BB.

Vidare har jag försökt att spikat fast bilbarnstolen i automobilen, detta med ett oklart resultat, dvs den är fortfarande lös./Patrik, har en varm dag.

...följer här. Så känsliga läsare varnas då eftersom det förekommer inslag av vaginala och rektala oegentligheter och i vår familj vet vi skillnaden på "rumpa" och "rumpa" om man säger så.

Om ni någon gång haft barndomsvänner vars föräldrar är läkare eller barnmorskor och kompisen i fråga ringer till sin förälder på arbetstid för att fråga någonting, kanske ni funderat vad man kan tänkas störa dom i? Eller?? Kanske man mest tänker att svarar man i telefonen som läkare sitter man nog på sitt kontor och plitar i journaler eller så har man glass- och kaffepaus? Eller så har ni inte funderat så mycket över det helt enkelt. Jag vet bara att jag själv hade en kompis vars mamma jobbade på sjukhuset och ibland när vi skulle ringa henne på arbetstid så funderade jag på vad hon gjorde.

Nu vet jag...

Efter en förlossning kan man "brista" lite i underlivet, det är mer regel än undantag för vaginala förlossningar, speciellt om man är förstaföderska. Det här var en lite skräckartad tanke som jag inte var helt bekväm med. jag hade dessutom hört att man kunde spricka i analen vilket inte kändes helt trevligt och jag var, som sagt, lite skraj inför detta fenomen.

När mina krystvärkar var som värst (under loppet av två (2)!! timmar!!) så sa min barnmorska att "nu när du känner ett riktigt tryck i rumpan så krystar du på".  Jag och Patrik stannade upp i all förtvivlan och ångest och det var första gången på ett dygn som jag log på riktigt när Patrik frågade; "När du nu säger "rumpan"... menar du vaginan eller analen?? För ni är faktiskt ganska otydliga på den punkten". Vi fick våra svar och inom några minuter kom Isabel till världen och stals ut av barnläkaren med medföljande nybliven pappa.

Jag låg kvar ensam med mina barnmorskor och undersköterska och min förlösande ängel (barnmorskan som förklarat var rumpan satt) sa åt mig att jag hade brustit lite, inte alls mycket men eftersom hon var jättedålig på syslöjd så skulle en läkare få sy istället. Sagt och gjort, läkaren kom in igen och satte sig vid min fotända för att tråckla. Hon sa att det kommer gå snabbt eftersom det var så lite men hon ville ha det ordentligt gjort och samtidigt visa barnmorskan med betyg underkänt i syslöjd hur man gjorde om det var ok? I det tillståndet bryr man sig inte speciellt så det var det visst, jag fick leka med lustgasen under tiden.

Läkaren inleder med att säga att hon vill föra upp två fingrar i rektum på mig för att kunna komma åt bättre när hon syr så det gör hon under djupa lustgasinandningar från min sida. Den andra handen använder hon till att tråckla och bedöva och gräva i slidan helt enkelt, lagomt osexigt kan jag väl tycka. När hon håller låda som värst ringer hennes telefon och hon ber barnmorskan svara så att det inte är ett larm någonstans. "Det är din dotter" hör jag i lustgasdimman. "Anna, är det okej om jag tar det här?" undrar läkaren och jag fnittrar "javisst".

Där sitter alltså hon, med ena handen i "framrumpan" och den andra i "bakrumpan" och blodar och bajsar ner sig samtidigt som barnmorskan trycker luren mot hennes öra och jag hör "jaa, kommer ni hem direkt från stallet då? Hmmm, Klaras mamma kan skjusta då? Ja. Det blir köttfärssås och spaghetti."

Nu vet jag vad en läkare kan tänkas pyssla med när hennes elvaåriga dotter ringer för att fråga om efteraktiviteter från skolan samt vad det blir till middag. Lagomt soft och laid back läkare faktiskt.


//Anna, snyggt ihopbroderad ändå.

Gör dem inom landstinget i Värmland. Inte som det trevliga paret (fam, whest) på bilden ovan, dem förstår iaf hur roliga vi är. En barnmorska var in på vårt rum för att se till Anna eller bebisen i förrgår. Då passade jag på att fråga om de kommer att blodgruppera Isabel. - Nä det behöver man inte eftersom mamman är positiv, sa hon. Mitt svar vart givetvis - Hon är inte alltid så jävla positiv ska du veta, när hon är som värst brukar jag säga åt henne att städa. - Jag vill att det skall stå i någon journal någonstans. Barnmorskan tittade snopet på mig och skrattade nervöst till. Sen gick hon, och än i dag så vet jag inte om det nu mera står i journalen eller inte att Anna kan vara en bitch ibland men att det går över med städning.

Idag är det torsdag, i morgon chansar jag på att det är fredag. Då är det kyckling- dag, åtminstonde vill vännerna på Kronfågel få oss att tro det. Är lite imponerad av hur länge de kan hävda att fredagar är kycklingätardag trots att det aldrig tycks anamats av folket. Tror att de har haft den där reklamen i typ 5-6 år nu. Tanken är väl att vi ska känna som man gör för pannkakor och torsdagar med deras kycklingar. Det pinsamma är att det bara är dem som känner så. Jag tror att jag skall bestämma att lördagar är "hylla Patrik dagen", sen är det bara för er alla att stämma in i hyllningarna så faller allt på plats./Patrik, mycket piggare. 

Stavningen av namnet ja. Vi är inte helt eniga ännu. Men jag vet liksom aldrig när det är läge att använda mitt veto. Ni vet "Ja, men nu är det faktiskt så att det var jag som i 12 timmar led helvetets kval med värkar och krystvärkar och då kunde väl ändå jag få bestämma det här...!" Känns liksom lite futtigt för en stavningsfråga. Fast nu är det ju fortfarande färskt i minnet och allt och det mesta andra är vi ju överrens om. Hmmmmmm......

//Anna, fundersam.

Alltså, ni får faktiskt stå ut med ännu lite mera barnbloggeri innan det här har landat lite. Vi fick komma hem idag från den där institutionen där dom fasthåller föräldrar med blod- och sömnbrist samt små, små (jävligt små) barn som skämtar till det och andas dåligt sina första sekunder i livet. MEN, nu äntligen fick vi landa hemma och ja, Isabel alltså, det kunde lix inte bli nåt annat namn. Hon var en sån. Och hon är helt fantastisk och jag har gjort halva själv.

Här är min lilla familj, mätta och sömniga allihop. Även Isabel. Hon är nämligen en naturbegåvning på ammeriet och har trollat till mina tuttar så dom är om möjligt ännu större än förut. Tjejen i mitten av bilden är den enda av oss som ser någotsånär fräsch ut men hey, det är bara två dygn sedan vi maxade oss igenom ett rådjävulskt adrenalinrace. Patrik gjorde nästan en större insats än jag genom att lyckas hålla sig från att skita när det var som allra värst för mig. Bragdmedalj tametusan, jag hade ALDRIG klarat av det där utan honom...

Vi har även haft våra första hemmabesök i form av moster Lotta först ut och sedan de numer äkta makarna till grannfolk vi har här i trakten och nog tror jag det sög lite i bebismagen på frun i huset när Isabel visade sin allra charmigaste sida.

Näpp, jag ska gå och snutta lite på min dotter och låta henne äta lite till och sen tror jag att jag och Patrik behöver maratonsova med amningspauser. Jag återkommer med en liten rolig förlossningsanekdot (lovar att varna känsliga readers innan) imorgon. Vilken cliffhanger va?!!

Sen kommer vi så småningom fortsätta blogga om andra saker oxå, det kanske dröjer lite dock...

Alltså, dom är så sjukt snygga.

//Anna, faktiskt lyckligast i hela världen.

Här liggar vår lilla dott alltså, hon blev en Agnes Isabell. Isabell som tilltalsnamn, det var det enda rimliga.

Nu är vi äntligen hemma sen en liten stund tillbaka. Isabell och Anna ligger och slöammar på storsängen och pappa (jag alltså) ska väl röja lite här hemma. Det är alltså nu familjelivet börjar, hälften kul hälften spännande och hälften skrämmande (det går om man vill)!!! /Patrik, har åldrats 5 år på två dagar, fortsätter det så här så är jag snart lika gammal som i passet. 

Galet söt, ja vet!!

Hur som, vi blir kvar på BB en natt till. Dem ville ha henne för observation tills imorgon. Vi har dock haft henne hela natten och dagen utan att de har tagit prover eller hjälpt henne med syrgas eller så. Min begränsade kunskap i ämnet leder min till slutsatsen att hon är bra.

Denna natt får jag stanna hos dem så jag är bara hemma för poströjning, bloggning samt klädhämtning. Min mobil dog också, därav de sparsamma svaren på sms och dylikt. 

Kuriosa: Kortet har även med en textrad ifrån en tidning som låg bredvid då kortet togs. Texten lyder: "som ett ägg eller en skinkrulle med keso." /Patrik king of the keso.

Så här söt är man i ett dvalaliknande tillstånd. Hon gjorde allt utom att sova sen hon föddes. Sen efter lunch så somnade hon och vad jag vet så sover hon än. Coolt att kunna säga, - hon har aldrig sovit så här mycket,  och veta att det är sant.  Tackar kusin Albin för den fina bodyn. 



Sen fick vi besök och presenter ifrån föreningen " Stockholmare i Värmland". Då valde dottern att sova, HELA tiden.



Sen fick vi besök ifrån en mindre nogaräknad organisation.

NEJ JAG BARA SKOJA DET ÄR JU JAG, men som gamal Husby-bo så missuppfattade jag saken helt då Anna hade skaffat en sjal till barnet. 

/Have no fear daddy is here, mer blogg kommer.

Nu ska jag till min fina familj....


Tack för alla lyckönskningar och hälsningar, de värmer!!!

Kl: 14 01 kom hon så efter mycket om och med...Hon var lite dålig på att syresätta så pappa fick med sig nån läkare och så styrde vi upp det , tillsammans givetvis (halvsanning)...

Anna mår bra men är trött, bebis mår bra men är hungrig, pappa (JAG!!!) förvirrad, TRÖTTAST och väldigt väldigt kär i 4,1 kg bebis. Nu kommenderar jag mig själv till på puten ställ, Anna å bebis är kvar över natten../Patrik PAPPA.!!

Å den vackraste stunden i livet var den när du kom.....

Vi valde tydligen att inte sova något natten till idag. Här är vi på väg in till BB efter lite hemarbete. 0530.



Vi var tvungna att stanna på vägen eftersom vi av oklar anledning inte kunde hålla vårt vanliga tempo.



När vi väl kom in och de gjorde den första undersökningen så var Anna redan öppen 6 cm. Här peppar jag Anna på ett väldigt rart sätt....Sen blev det värre..

...sådeså

Idag flydde jag som sagt till Freddes land. På kortet ovan ser man hur proffsigt jag hanterar min lånade utrustning, men även hur snygg man kan vara när man fiskar.



Fredde envisades med att ta hem sjösallad.


Här är dagens enda gädda. Fredde drog upp den men till mitt försvar så var det jag som sa åt honom vart han skulle kasta. Nu var ju gäddan i fråga inte den största som har huserat i världshaven (se: Skärigen) men det var dock en gädda. (inga fiskar skadades under denna plåtning, dvs, han fick återgå sjön efter  plåtningen).



När vi kom åter till ön så fann vi Freddes andra hälft lätt panikslagen över en inkräktare i huset. Denna giganstiska skapelse, hälften bäver, hälften råtta omkom under mystiska former då han fick hjälp ut i det fria igen.



Väl hemma hos fru igen så kände jag hettan, den kom inte ifrån hennes brännande känslor för mig utan mer av svedan på mina axlar. Jag hade givetvis bränt mig som en dum turist på solsemester. Bilden ovan kan tas för en flört med svärmor och hennes ursprungsland, men så var det alltså inte tänkt. BRUN var färgen jag siktade på.

Nu är frun ute och powerwalkar, själv var jag så tagen av dagens allvar så jag somnade på soffan. funderar stark på att stärka mina aktier hos henne och åka och köpa glass./Patrik, the hotness

Jag sände alltså iväg min karl på fiskeri- och hittepåhistorie-äventyr i Skärigen i förmiddags. Han ville av hävd promt inte använda de kläder jag köpt in för sommarens "slit och släng", dvs shortsen och tröjan på bilden. Är det ett ålderstecken utan dess like eller? Att man inte vill använda kläder, inköpta för "fri lek", med argumentet att de är för fina?
Nu har jag jobbat på företaget som skapat "den blå hoodisen" (ni som känt Patrik från år 2003 och framåt kan förmodligen lokalisera vilken tröja vi pratar om) och den får härmed gå i graven och detta är den nya fiskeri- och hittepåhistorie-äventyrs munderingen.

Själv sportade jag inte längre än promenaden på 20 minuter (15 för icke-gravida) till den här kreationen som var alldeles för god för att det skulle sparas nåt till Patrik.

Men jag skäms inte jättemycket för jag har lovat att jag ska orka gå en promenad med Maria ikväll.

//Anna, lite trindare för varje dag.

Ps. Just det, det var så sant. Under två dygn har nu tre nära bekanta par fått föda ut sina barn. Grattis till er.

Nu har jag skickat ut Patrik på landet för att fiska gädda, det är det bästa man kan göra och jag hade gärna följt med om det inte vore för att poängen med ivägskickandet är min egensurartid.
Så på min egensurartid ska jag ta en lång promenad ensam, tala förnuft med min fortfarande ofödda och sedan bli bjuden på tårta. Ja, tårta. Kan man inte bara få äta tårta hur som? Jag tycker man gör det alldeles för sällan och alldeles för ofta är det i samband med nåt slags kalas och då är det så jävla många som ska vara med och dela. Nu är vi två. Perfekt!

Sen måste jag säga att jag längtar välldans mycket efter en kall, stor stark. Just nu känns den som ett mer realistiskt mål än barnet i fråga.

Patrik har lovat att fota alla sjömonster så att han kan blogga ordentligt senare. När jag skriver tenderar bloggen att handla en del om barnafödsel för tillfället. Även det kommer nog ändras så småningom.

//Anna, kan bara inte låta bli att ge fan i den där fasaden av hurtighet trots att alla ser igenom skimären nu.

För att det är synd om oss, för att vi är trötta och på dåligt humör, för att vi förtjänar det så gjorde jag en lyx-fruktsallad igår. Ni vet alla dem där frukterna man i vanliga fall har som utfyllnad (äpplen,päron, apelsiner) togs bort och ersattes av bär. Så det vart melon, blåbär, jordgubbar och banan samt vindruvor. Väldigt gott vi åt upp hela skålen medan vi kollade( jaa, hos grannen) på DVD- boxen med Playa del Sol, väldigt roligt.



Kvinnan på bilden föredrar att vara anonym, men en talesman för hennes organisation låter meddela att hon och hennes kompanjon är trött på lite olika saker.

1. Folk som berättar hur man ska känna.
2. Folk som berättar hur man skall göra (säkert i all väljvilja) för att få igång det hela (vi vet alla knep och vi tror inte på dem för att slemproppen är redan borta).
3. På att ALLA andra (ja verkligen ALLA andra) föder innan oss, helt utan att bry sig om gällande kösystem.
4. På att vara hurtfrisk och att hela tiden hålla skenet uppe (det funkar bara så länge).
5 På att inte ha ont, jaa faktiskt. Värkar = förlossning = bli av med stormagen.

Eftersom kvinnan och hennes partner föredrar att vara anonyma så kan man ju heller inte ringa dem och fråga: " har det satt igång än?). Vilket hon säkert hade tycket varit jobbigt då hon själv längtar ihäl sig men inte kan påverka något./Patrik, lite bitter och lite uppgiven...