Nu har jag skickat ut Patrik på landet för att fiska gädda, det är det bästa man kan göra och jag hade gärna följt med om det inte vore för att poängen med ivägskickandet är min egensurartid.
Så på min egensurartid ska jag ta en lång promenad ensam, tala förnuft med min fortfarande ofödda och sedan bli bjuden på tårta. Ja, tårta. Kan man inte bara få äta tårta hur som? Jag tycker man gör det alldeles för sällan och alldeles för ofta är det i samband med nåt slags kalas och då är det så jävla många som ska vara med och dela. Nu är vi två. Perfekt!

Sen måste jag säga att jag längtar välldans mycket efter en kall, stor stark. Just nu känns den som ett mer realistiskt mål än barnet i fråga.

Patrik har lovat att fota alla sjömonster så att han kan blogga ordentligt senare. När jag skriver tenderar bloggen att handla en del om barnafödsel för tillfället. Även det kommer nog ändras så småningom.

//Anna, kan bara inte låta bli att ge fan i den där fasaden av hurtighet trots att alla ser igenom skimären nu.