Torsdag kväll.
Jag har ett (jo, bara ett) problem. Jag är ett kontrollfreak. På kanske alla plan. Det är inte helt sunt kan jag känna. Jag ska ge några exempel:
*Mäklaren ringde och bad mig städa lägenheten innan han skulle komma och fota den. Han bad mig. Städa. Så jag gav honom den utskällning jag tyckte han förtjänade eftersom jag alltid har rent runtomkring mig. Patrik suckade...
*Idag frågade en kille etthundrafemtio gånger om min uppenbara viktuppgång verkligen bara kunde bero på barnet i magen. Verkligen? Alltså, jag var inte bara tjock? Jag behöll min kalla yta och skojade bort samtalsämnet. Inom mig däremot grinade jag sönder hjärtat eftersom jag, för första gången på sex månader, sagt att jag faktiskt tyckte jag såg hyfsat fräsch ut.
*Jag/vi har inga betalningsanmärkningar, inga krediter att tala om, butgeterar utgifter per dag/vecka/månad, sköter alla amorteringar och sköter om det lilla kapital jag/vi har i form av t ex bil eller andra materiella saker för att det inte skall rasa i värde. Ändå klagar jag dagligen över vår usla ekonomi (som då inte egentligen är katastrofal alltså).
Nu ska vi ha barn också... Toppen...
MEN, Torsdagskvällar är fantabulösa tröstekvällar då två "tycka-vi-är-ändå-bättre-än-dom"-program visas på tv3 efter varandra (i vettig tid också för är man kontrollgalen måste man komma i säng i tid för att kunna kliva upp i tid för att alltid komma i tid). "Du är vad du äter" och "Lyxfällan" är ett enda stort frosseri i andra människors elände, som man ändå kan se med gott samvete eftersom det mesta löser sig för de involverade, samtidigt som man själv får en egoboost och tycker att an nog ändå har det rätt okej. Om man jämför...
Så att jag inte sålde bilen idag, trots spekulant och provkörning, gör mig inte lika låg som jag skulle varit annars, efter att jag sett människor utan kapital, med 700 000 i skulder, två barn och ingen farstu. Nu löste det sig för dom, även om de var måttligt tacksamma över en årsförbrukning av mat på Lidl.
Det finns dom som har det värre... Inte ens en Pollak/Törnblom-quickfix kan fixa dessa stackars satar.
Nu ska jag älta alla idioter som mailar om bilen och ber att få pruta 25 000 samt däcka på sängen och drömma drömmen om att jag inte ökat sådär mycket i vikt så att barnmorskan tittar snett på mig under kontrollen imorgon.
//Anna
*Mäklaren ringde och bad mig städa lägenheten innan han skulle komma och fota den. Han bad mig. Städa. Så jag gav honom den utskällning jag tyckte han förtjänade eftersom jag alltid har rent runtomkring mig. Patrik suckade...
*Idag frågade en kille etthundrafemtio gånger om min uppenbara viktuppgång verkligen bara kunde bero på barnet i magen. Verkligen? Alltså, jag var inte bara tjock? Jag behöll min kalla yta och skojade bort samtalsämnet. Inom mig däremot grinade jag sönder hjärtat eftersom jag, för första gången på sex månader, sagt att jag faktiskt tyckte jag såg hyfsat fräsch ut.
*Jag/vi har inga betalningsanmärkningar, inga krediter att tala om, butgeterar utgifter per dag/vecka/månad, sköter alla amorteringar och sköter om det lilla kapital jag/vi har i form av t ex bil eller andra materiella saker för att det inte skall rasa i värde. Ändå klagar jag dagligen över vår usla ekonomi (som då inte egentligen är katastrofal alltså).
Nu ska vi ha barn också... Toppen...
MEN, Torsdagskvällar är fantabulösa tröstekvällar då två "tycka-vi-är-ändå-bättre-än-dom"-program visas på tv3 efter varandra (i vettig tid också för är man kontrollgalen måste man komma i säng i tid för att kunna kliva upp i tid för att alltid komma i tid). "Du är vad du äter" och "Lyxfällan" är ett enda stort frosseri i andra människors elände, som man ändå kan se med gott samvete eftersom det mesta löser sig för de involverade, samtidigt som man själv får en egoboost och tycker att an nog ändå har det rätt okej. Om man jämför...
Så att jag inte sålde bilen idag, trots spekulant och provkörning, gör mig inte lika låg som jag skulle varit annars, efter att jag sett människor utan kapital, med 700 000 i skulder, två barn och ingen farstu. Nu löste det sig för dom, även om de var måttligt tacksamma över en årsförbrukning av mat på Lidl.
Det finns dom som har det värre... Inte ens en Pollak/Törnblom-quickfix kan fixa dessa stackars satar.
Nu ska jag älta alla idioter som mailar om bilen och ber att få pruta 25 000 samt däcka på sängen och drömma drömmen om att jag inte ökat sådär mycket i vikt så att barnmorskan tittar snett på mig under kontrollen imorgon.
//Anna
Kommentarer
Trackback
