VARNING BITTERBLOGG PGA ANNLEDNING


Idag är dagen då det känns som att man skall ge upp. Inte sträva något mer och inte hoppas, bara cementera den nuvarande ordningen och falla till föga inför the greater good, vad nu det är. Börjar tro att det här med att vara sjuk spelar in, men varför jag är sjuk kanske är mer intressant. Kan man vantrivas med ett jobb så pass att kroppen får ett försämrat imunförsvar och på så sätt hamnar i ett patologiskt tillstånd? Ja, frun tro det ifa och jag är beredd att hålla med.

Den där chefen ifrån det där företaget som jag skulle få jobb hon har ännu inte hört av sig, ingen panik, början av augusti är en flytande gräns. Jag har ju alltid skolan ifall det där jobbet inte bli av. Men det är ju inte fridens liljor det heller. Vi kanske borde bryta upp helt och bli backpackertrash som reser runt på studiebidrag och sjukersättning. I Indien kan man leva länge på ingenting, eller hellre Dominikanska. Vi har ju några år innan Isa skall fasas in i samhället. Trött, febrig och omotiverad./Patrik...