Jag har nyss kommit hem och ska hoppa in i duschen. För jag var ute och SPRANG nyss! Ja, det ni. Fem kilometer sprang hon, hurtfrisk som man är. Eller...eh ja...Jag kanske gick till och från skogspartiet sär jag sprang. Det var 2,5 km. Men jag gick jävligt snabbt. Och ja..... Springa och springa. Nu ska vi väl inte märka ord. Kanhända det snarare liknade jogging de där 2,5 resterande kilometrarna i skogen. Och ibland såndär gång man ser på tv. Och jag kanske gick den sista halvkilometern eftersom jag inte orkade riktigt ända fram eftersom jag var tvungen att hålla i brösten eftersom jag inte längre har små, yppiga B-kupor utan två jättemjölkcontainrar till pattar som slår och slamrar mot bröstkorg och revben när jag springer (jaaaa, joggar). 

Men, jag måste ändå inflika att för bara sex (6) veckor sedan frambringade jag, ur mitt sköte dessutom, en fyrakilosmänniska med tillbehör, som under TIO månader levat inuti och av mig. Så jag tycker nog att jag skötte det där motionerandet riktigt bra ändå.

//Anna, stolt av flera anledningar.