Vi ska tydligen iväg på en reklamfotografering för något oklart. Det är som jag förstår det Annas kompis som fotar, fan på tiden att man blir upptäckt!!

Annars har jag smärtan från helvetet när jag går på min stukade fot. Det är tur att min fru har pluggat på smärtlindring nu så hon kan rekomendera rätt typ av knark till mig. Att föda är ju ändå naturligt, det här med foten är ju en abnormalitet, stackars mig. Här i K-town lyser solen som om vi vore i värsta öken, galet najs. Få se hur länge det håller i sig, själv är jag fortfarande på ett sällsamt dåligt humör./Patrik, snart bäst igen.