Kvart över nio i morse fick jag en flashback. Min chef ringde på mobilen och jag hann tänka att fan, jag har missat telemötet och försovit mig och undrar vart det är jag ska idag....osv. Tills jag kvicknade till och svarade och fick ett jättetrevligt "prat-om-ingenting"-samtal i några minuter. Fantastiskt att slippa prata jobb med sin chef! Hon ville bara be mig njuta lite extra eftersom hon var på väg upp till norrbotten, Kiruna närmare bestämt. Jag tittade ut och bestämde mig för att 10 grader och mulet inte är så tokigt ändå om man nu jämför med minusgrader och snö...

Jag kan inte riktigt säga att jag saknar jobbet i sig för tillfället. Däremot saknar jag en hel del människor och även att ha något att göra. Något vettigt och kreativt och utvecklande. Idag har jag dammsugit och bäddat sängen. Hur utvecklande är det??

//Anna, lite gnällig.