Det är så himla, himla tråkigt hemma utan min gamla galosch (min sambo). Han är fantastisk som jobbar för att vi ska kunna betala hyra å sådär, trots att jobbet kanske inte är det vi helst av allt önskat. Prisa gud för den protestantiska stoltheten. Men vad än värre är, är ju som sagt att jag har så tråkigt utan honom...

Om nån timme börjar jag med middan iaf, vi äter efter kontinentala tider här hemma.

Ja just det... Jag har faktiskt fått en ny bästa vän också: Samarin.

//Anna, surkart.