Jag är nyss hemkommen från långpromenad och lammytterfilémiddag hos mamma. När jag går över utegården springer en kille som bor i samma port förbi med sönderriven tröja. Hans mamma möter honom i dörren och undrar varför han ser ut sådär. Han hulkar fram att någon jävla Jesper bråkat med honom igen och rivit sönder hans tröja. Grabben är kanske tio eller tolv år gammal.

Och jag blir jätteblödig och går upp till mig och hänger tvätt samtidigt som jag gråter.

Jävla ungar.

Jävla samhälle.

Jävla oss och allting.

Men det blev bättre sen. Och jag föreställer mig att han nu sitter i köket med sin mamma och en ny, ren tröja och dom pratar och han äter glass. Och den sönderrivna tröjan ligger redan i miljöstationen på vårt fina område.
Det får mig att må bättre.

Hur han mår vet jag inte...